Leva i nuet men ändå längre fram

Genomgår den sedvanliga omställningsfasen nu igen. Jag borde vara immun mot det vid det här laget efter alla flyttar, men jag påverkas rätt mycket vid omställningar. Nånstans vet jag att det kommer bli bra när jag kommer in gängorna här, men innan den anpassningen skett är det lite splittrat. Som den leva i nuet-människa jag är får jag tvinga mig att tänka på att det inte kommer kännas såhär när det gått en tid.

Igår var det "fest" hos apotekssyrran, polisen var oxå där. Vi hamnade först på ett mindre ställe som nog lämpar sig bättre för att gå ut o äta eller träffas för att ta en öl en vardag. Ambitionen att fungera som fullfjädrat "uteställe" räckte inte, inte för min del i alla fall. Drinkarna var goda och personalen väldigt trevlig, men gästklientelet hade lite för hög snittålder. I dörren på väg in möttes vi av en dörrvakt som var i färd med att mer eller mindre handgripligen kasta ut en kvinna i övre medelåldern. Det kanske är alldeles för nedlåtande att säga att hon representerade alla gäster, men det satte ju ändå ribban på nåt sätt. Ett sällskap med "damer" skrattade åt oss när vi gick förbi deras bord. Schysst.

Som tur var kunde vi byta ställe o gå in gratis på nästa, tack vare apotekssyrrans giftasämne. Och även om det var lite urlakat där oxå var det på alla sätt mycket bättre än första stället. Hann med både lakritsshots och att ha riktigt roligt på dansgolvet en stund innan det blev tryckartajm. Eftersom mitt sällskap bestod av singlar var det för mig bara att singla iväg till garderoben, placera mig i trappan på väg ut, förbereda den kära som var snäll och vaken på att hämta oss, skriva "jag saknar dig"-sms till partyprinsessan i Kransen och invänta singlarnas uppbrott från dansgolvet. Hann även med att diskutera skillnaden på människors bemötande i Umeå, Stockholm och Göteborg med en Göteborgare. Väl hemma somnade jag i soffan med kläder, linser och smink.

Kvällens höjdpunkt var när vi skulle lämna "förfesten". Polisen ringde sina för kvällen tjänstgörande kollegor som hämtade oss. Så där satt vi småberusade i polisbilens baksäte på spyskynket i grå jättekall plast (jorå, det var helt rent) utan att ha på oss säkerhetsbältena och blev skjutsade till krogen. Hahaha, det tyckte jag var jätteroligt! Min tillvaro är så spännande.

Idag späddes min ångest (som är inriktad på om jag kommer få nåt jobb) för framtiden på. Inne på Mc Donalds fick jag syn på en kille som gick samma utbildning som jag på universitetet men i klassen under. Han gick där och torkade brickor å så, och jag blev lite kall inombords. Men eftersom jag inte pratade med honom vet jag ju inte alls hur hans livssituation är. Han kanske har fortsatt att plugga och bara jobbar extra. Eller nåt.