Det är inte alltid så lätt som man tror

Jag förstår syftet med annonsen, men de två första textraderna var i alla fall roliga :)

Igår var jag på stan för att försöka hitta ett par vinterstövlar. Hade tänkt mig ett par som inte var så jättefodrade, alltså med uppstickande ludd ur skaftet och så, men med en lite tjockare sula. Det brukar stå emot kyla ganska bra, och blir inte heller alltför hiskeligt varma när man är inomhus. Tydligen är det inte riktigt såna som gäller i år, eller jag hittade knappt några i alla fall. Jag gick i alla skoaffärer jag kom på och antingen var skorna dyra och tjocka eller bara fula/konstiga. Till slut hittade jag ett par som var ok, inte jättebra, men godtagbara. När hon som jobbade där kom tillbaka från lagret där hon skulle hämta den andra skon till paret säger hon "Jag hittar inte vänsterskon". Eeeeh, va, nähä okej? "men den är ju där ute nånstans, så om du är kvar på stan ett tag kan jag ringa när jag hittat den". Jag hade då ägnat 1,5 timme åt att gå igenom skomarknaden i stan vilket inte är jättekul när man har en mage som gör att man är glad att man i vanliga fall bara behöver ta på sig skor 1-2 ggr per dag, och ville bara åka hem. "Nej, jag ska inte vara kvar på stan mer". "Okej, men jag tar ditt nummer så ringer jag när jag hittat den. Så det är bara att vänta!" säger hon kvittrande. Lätt för dig att säga, tänkte jag, men hon kunde ju inte veta att jag är på stan högst sällan eller allt annat bök runtomkring. Tydligen har hon inte hittat den än, för hon har inte ringt.

Separationsångest

Jenny var här i helgen. Och helgen gick så sjukt fort, för fort. När jag lämnade henne igår em vid flyget kändes det som att vi nyss var där för att hämta henne. Hur som helst var det fantastiskt att se henne irl, hoppas att det inte dröjer så länge till nästa gång. Som vanligt medför sånt här (att träffa dem jag inte träffar så ofta) lite tungsinthet. Det ligger i att jag blir påmind om hur sällan jag träffar de här människorna, och vilket avstånd det är mellan oss. Tyvär blir avståndet till vissa inte bara geografiskt efter en tid utan mer än så. Trist.

Idag var det nån slags gemensam arbetsdag för hela förvaltningen. 95% av tiden var så trist att jag drabbades av sömnproblem, dvs. inte att jag hade svårt att somna utan verkligen höll på att somna. Hemskt jobbigt när det där händer. Vi räknade ut att till priset av en sån dag hade de kunnat heltidsanställa två personer i ett år istället. Jag hoppas verkligen att dagen gav arrangörerna det de var ute efter, själv har jag lite svårt att se vad det egentligen var.

Örat 3

Men ååååå. Läkaren var lite halvdryg och verkade tycka att det knappt var värt att ta sig till en vårdcentral för min åkomma. Det han kunde konstatera var att jag förmodligen haft en liten öroniflammation för ett tag sen och att det nu ligger vätska kvar i trumhinnan (typ). Därav suset, bruset och den nedsatta hörseln. Men eftersom gångarna var öppna och ej inflammerade gör man inget åt det, det är bara att vänta ut. Tack för den, precis vad jag i n t e ville höra. Enligt honom var det i alla fall inget farligt och kunde inte ge några men framöver, vilket ju var skönt att höra. Jag frågade om det kommer göra helvetesont om jag flyger, vilket han svarade på genom att säga "Ja, då får man ju jobba med tryckutjämningen. Och tugga tuggumi och sådär" med ett skeptiskt ansiktsuttryck. Min tolkning är att det kommer att göra helvetesont, minst. Hur som helst kommer jag inte att åka iväg till Stockholm om jag känner mig såhär i morron eftermiddag. Känns bara jobbigt att åka dit och känna mig halvdålig.

gå gå gå gå - del 2 eller Det är inte riktigt min dag idag

Vid 15-tiden ringde jag verkstan för att höra efter när bilen skulle bli klar eftersom det skulle ta mig en stund att ta mig dit. Svaret blev att det hade skickats fel sorts kompressor och kunde därför inte bytas idag, rätt kompressor skulle komma på måndag eller tisdag. Jaha, det var alltså bara att ge sig av igen för att hämta den oreparerade bilen. Väl framme är det ingen som ens kommenterar det hela, t.ex. nånting i stil med att "det här var synd, vi hör av oss så fort vi fått in de nya sakerna så bokar vi en ny tid". Lite konstigt tycker jag. De sa bara "Ja, bilen står i verkstan. Du kan ju hämta den där". Jaha okej, tack o hej.

På väg hem åkte jag förbi återvinningsstationen vid Ica. Jag placerade mig mellan containern där man kastar tidningar och den där man kastar förpackningar eftersom min kasse innehöll både och. Jag stod där och kastade tidningar till vänster och förpackningar till höger. Vid sista tidningsbunten inser jag att jag kastat helt tvärtom, genom hela kassen. Inte mycket att göra åt, men det störde mig att det blev fel.

Jag har i alla fall fått ordentligt med motion idag.

9 mars

Efter två dagars intensivt snöande är det takdropp och soldis igen. Gärna för mig.

Senaste kvällarna har jag varit sjukt trött. Det kan ha att göra med att det inte är många sekunder man kan slappna av så länge Elma är vaken. I förrgår kväll när hon hade somnat satte jag mig i soffan och lutade mig mot armstödet, och tvärsomnade. Vaknade efter en liten stund av att jag hade en blöt fläck på axeln, mitt eget sömndregel.

Nu verkar snart Svartjobb AB vara färdiga i källaren för de kommer inte hit varje dag och röker in halva huset längre. Tidigare i veckan träffade jag på hyresvärden och passade på att fråga när vi skulle kunna tvätta igen, varpå han börjar skylla på att de tar så lång tid på sig för att bli färdiga. Han påstod att de kopplade in tvättmaskinen varje kväll, men när jag sa att det spelar inte så stor roll eftersom de använder torkrummet som rökrum så spelade han helt oförstående. #%%¤)/=(/&= säger jag om det. Nu har det i alla fall kommit en torktumlare på plats och det är på tiden för nu är det drygt tre veckor sen de började göra i ordning där nere.

Börjar ana att jag inte gått vidare till nästa omgång i rekryteringen för det jobb jag sökt och varit på intervju för... tycker de borde hört av sig nu i så fall. Jag ringer nog på måndag och kollar, så jag vet. Lite tråkigt om det är så, hade gärna velat ha det. Men än så länge finns det hopp kvar!

Måndag

Idag är jag gnällig. Jag är rätt less men försöker hålla humöret uppe så gott det går. En nerv eller nåt i ryggen har hamnat i kläm, all teknik är emot mig idag, jag är trött, har ingen arbetsmoral även fast jag bara har den här veckan på mig att göra klart, tangenten N på tangentbordet fungerar typ var tredje gång. Och så vidare.

Gott för gnällisar.

Flyttstädning

Kl 17.47:
Man städar lägenheten som man aldrig gjort förr och det är inte ens för ens egen skull. Fan vad tråkigt. Halsbrännan kommer som ett brev på posten efter allt böjande mot golvet.

Kl 20.54:
Hemskt mycket smuts. Tänk att man bott i det här, typ ovetande. Snart ska vi äta pizza.

Arg

jävla skit dator

jag som skrev och skrev å sen försvann allt för att explorer stängdes ner.

grr

Spunk...

... håller jag på att få här med jämna mellanrum. Jag är rastlös hela tiden och blir helt frustrerad över att jag befinner mig långt från liv och rörelse. En ganska bra medicin är att gå ut och gå, jättelänge, tillsammans med mp3-spelaren. Idag blev promenaden "bara" en dryg timme och jag lyssnade på alla RnB-låtar som fanns att tillgå. Efter det kändes livet lite lättare.

Varför blir man jämt väldigt köpsugen när man absolut inte har några pengar? Som min ekonomiska situation ser ut nu borde jag hålla mig så långt borta som möjligt från ställen där man kan byta pengar mot saker. Tror det finns ett starkt samband med att jag är görolös. Just nu när det passar som sämst är jag inne på större köp. T.ex. en ny bil. Och en del möbler till nya lägenheten. M.m. M.m. Med tanke på att jag fick lön för 47 jobbade timmar under april och att a-kassan inte kommit igång går köpsuget och ekonomin inte ihop nånstans alls. Fan vad trist. Att shoppa (kanske inte bilar och sånt) är också en bra medicin mot tristess och rastlöshet.

Var i alla fall i Täby centrum en sväng för att köpa nödvändiga saker (ja, faktiskt). Present till mammas födelsedag, present till en 1-åring och linsvätska. Inne på Exlibris var det en "civil" tv4-reporter som försökte tränga sig före hela kön. Nä, nä. Här tränger sig ingen, tänkte jag. Han läste mina tankar och ställde sig längst bak i kön. Det stör mig att jag inte kan komma på vad han heter. Han kanske inte är kvar på tv4 längre, när jag tänker efter var det rätt länge sen jag såg honom i rutan. Typ 45-50 år, glasögon, i stort sett flint men har lite tunt hårludd på sidorna, stirrande blick och talar v ä l d i g t tydligt och välartikulerat.

Nä men nu kanske det är dax att se vad tvn visar ikväll.

Slutledningsförmåga

Jag gör just nu ett diagnostiskt test inför att klara uppkörningen för Word i ECDL. Det är väldigt styrt, man får tre eller fyra alternativ och man har ingen möjlighet att prova sig fram. Jag stör mig på att många av frågorna är korkat utformade. Här är ett exempel:

Om du sparar dokumentet Musse och skriver till namnet Pigg så:
... finns dokumentet Musse kvar.
... har du två dokument som heter Pigg.
... är dokumentet Musse borta för alltid.

1a alt: Ja, det gör det ju men det har ju fått ett annat namn.
2a alt: Nä, det tror jag nog inte
3e alt: Ja, just med det namnet. Dokumentet är ju dock fortfarande detsamma men... med annat namn.

Intressant kurs

Jag sitter på en kurs där jag inte är deltagare. Kursen handlar om det jag jobbat med i 7-8 månader och jag är här för att svara på ev. frågor. Det kommer inga frågor. Har en känsla av att kursdeltagarna (mina kollegor) tycker att allt är på en allt för grundläggande nivå. Själv har jag svårt för alltför noggrann repetition av saker jag redan kan, vilket gör att det kryper i hela kroppen på mig. Hela tiden. Hon som sitter mitt emot är däremot väldigt engagerad.

Det kommer vara två likadana kurser till de närmaste dagarna. Jag kommer inte klara av att sitta med de gångerna. Får göra besök vid ett par tillfällen istället. Annars kommer min mentala hälsa att hamna i stor fara.

Kvadratmeter

Nu råder en smärre fixering vid att hitta det nya boendet. För varje lägenhet av intresse som dyker upp tänds hoppet. Intresseanmälan görs på nätet alternativt via telefon om det är en privatperson som är förmedlare. Köplatsen inväntas, visning bokas med nuvarande hyresgäst. Förväntansfulla åker vi dit med upptrissat hopp om att det här ska vara rätt ställe. Tyvär verkar våra krav vara högre än vad lägenheterna hos den största aktören på marknaden här i stan kan svara mot. De är helt enkelt för små, för konstigt planerade, för lyhörda, balkongen/uteplatsen rakt ut i en lekplats, för hög hyra, har för fula tapeter eller andra konstiga detaljer som glasväggar alá tidigt 90-tal. Därför hålls även den privata marknaden under hård uppsikt. Idag dök ytterligare ett par intressanta objekt upp. Håll tummarna.

Snöar

Snöigt i Umeå

Loftsäng

Fördelar:

• I en liten lägenhet gör den så att man får mer yta att inrymma andra saker
• Man får bra utsikt över resten av rummet (ja okej, kanske inte så bra när det gäller den delen som är under sängen om man befinner sig i den)
• Om det skulle bli översvämmning tar det lite längre tid innan man blir dränkt

Nackdelar:

• Temperaturskillnaden. Att sova uppe under taket blir hemskt varmt. All värme koncentreras dit, verkligen samlas. Fönstret som befinner sig ca 3 meter bort måste vara öppet om man inte vill dö av värmeslag medan man sover. Detta gör att när man går upp på morgonen (eller ja, klättrar ner i det här fallet) är det iiiiskallt. I morse hade det till och med snöat in genom fönstret och 10 minus var det ute. Fönstret stängs genast men det fortsätter att vara kallt lääänge. Så nu fryser jag, på natten svettas jag.

//37 kvm