Igår såg jag genom ett skyltfönster en plisserad kavajblusjacka på en provdocka. Den fanns både i blått, rött och svart och hade varsin glittrig brosch fäst på sig. Tänk att blotta åsynen av ett plagg kan ge en obehagskänslor.
Dagen började återigen med snurrtankar blandat med en känsla av att kunna sova hela dagen. Jag minns att jag i dimman tänkte "Undrar hur länge det dröjer innan jag kan vakna med harmoni i kroppen". Det skulle vara en befrielse. Jag har haft alldeles för mycket i huvet senaste året som nog inte påverkat mig i helt positiv riktning. Förhoppningsvis kan jag när jag nu är här finna inre frid. För att få lite ordning i snurret gick jag ut i kylan. Vintern här är vacker så det gör ont - gnistrande snö och sol över älven. På tillbakavägen gick jag genom stan, en röd dag som denna var det bara vi vilsna enstaka själar ute. Kändes som att allt sov fast klockan var halv elva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar