Kors i taket!

Hon har skrivit nåt i bloggen!

I söndags landade Elma olyckligt på axeln när hon ramlade från Pär och Giselas soffa. Det gick en dag där hon till allra största del lekte precis som vanligt, men fick ONT vid lyft och tröjpåtagning,
sen insåg vi att vi måste kolla vad som egentligen hade hänt. Från vårdcentraen blev vi vidareskickade till röntgen på sjukhuset och akuten för att träffa en ortoped. Elma var så himla duktig och fann sig i precis alla för henne rätt konstiga saker, som att ställa sig i en stor röntgenapparat och i att alla doktorer skulle titta och känna. Röntgenbilderna visade att det vänstra nyckelbenet hade gått av. Inte helt, det hänger lixom fast i en liten "tråd". En snäll sköterska på akuten fixade en liten mitella åt henne. Lilla, duktiga Elma-pelma.

Ett dilemma nu var att hon bara har en tröja som har knappar hela vägen, hon har ju lite svårt att få på sig vanliga tröjor. Så jag åkte iväg för att köpa fler såna, och linnen som hon kan ha under. Vi tänkte att linnen med smala axelband gör ju att det är lite tyg just där armarna ska i, vilket kändes som att det kunde funka. När kläderna levererades vill Elma prova ett linne, och vi försökte men det tog genast stopp för lillarmen. Vi provade på lite olika sätt, men det gick inte. Jag tänkte, "jaja, de där linnena kommer säkert till användning längre fram ändå. Och hon har ju de andra tröjorna med dragkedja och knappar". Sen förflöt eftermiddan, och tänkte inte så mycket mer på de nya kläderna. Efter maten ser jag att Elma sitter på golvet och håller på att dra upp linnet som om att det var en kjol. Genialiskt! Då är det ju bara att hålla armarna kvar neråt och så drar man upp linnet till axlarna med armarna i hålen. Think outside the box, grown ups! ;)

Annat:

Jag har just tackat ja till ett jobb, där jag börjar 1 feb. Mer om det senare, jag har inte skrivit några papper än. Men det betyder att den här tillvaron med att vara hemma med familjen såhär mycket är över, vilket känns lite ledsamt.

Bröllopsplanering pågår för fullt, den 24 juli vigs jag och Peter i Kiviks kapell. Och även fast vi verkligen försöker hålla den här tillställningen i all enkelhet (nåja, ganska enkelt jämfört med många andra i alla fall), så är det helt stört hur mycket är att fixa, kolla och ta ställning till. Hur överlever man psykiskt om man väljer att satsa stort? Förståelsen för att det finns ett yrke som heter wedding planner har ökat betydligt de senaste månaderna.

Svea har såklart lärt sig en hel massa saker sen jag skrev senast, i fredags fyllde hon 10 månader. Hon äter och dricker själv, klappar händerna, kryper och har börjat försöka dra sig upp till stående men lyckas inte riktigt än. Inga grejer i hemmet på hennes nivå är säkra längre, hon attackerar ALLT. Hon kan sitta i ett rum och ropa på nån som är i ett annat rum, väldigt roligt :) Att det finns vilja i henne tar man inte miste på. Är det nåt hon vill eller nåt hon fått syn på som hon vill ta sig till så märker man det med besked - det är fokus till hundra procent. Men det som utmärker henne absolut mest för tillfället är att hon äter. Mängder. Av allt. Det finns inget stopp. Skulle vi ställa ett hamburgerskrovmål framför henne så skulle hon ta mig fasen äta upp det. Hon är som en liten tiggande hund om det är nån som fortfarande har kvar mat när hon ätit upp sitt, vilket det ju oftast är, för hon är rätt snabb på att ösa i sig. Efter maten kryper på golvet under bordet för att kolla om det ligger kvar nåt ätbart där.

Tjingeling, vi hörs väl om ett par månader igen ;) Näää jag ska försöka bättra mig.

Stjärnorna

Uppdatera behöver man göra då och då, och jag tänker ju oftare på att blogga än vad jag faktiskt gör. Bloggar alltså. Ja, ni fattar. Mycket är väl för att dagarna är ganska lika och dessutom går med en rasande fart. För att följa upp förra inlägget är Svea numera, efter att ha varit i en lite "låg" period, inne i en glad period. Hon har lärt sig att springa omkring ordentligt i gåstolen och kör fram och tillbaka från köket till vardagsrummet. På vägen stannar hon och drar i saker hon kommer åt, t.ex. den stora växten (livsfarligt!), filmerna som ligger i tv-bänken, tidningarna i tidningsstället. Hon har glada läten för sig under sin färd och ger oss stora leenden när hon dyker upp. Mat äter hon numera utan några större protester, det mesta går riktigt bra. På nätterna har hon slutat äta (hon är vällingvägrare så vi hoppar helt enkelt över att vänja henne vid att äta nåt under natten), och om hon vaknar är det napp, vatten, blöja eller närhet hon vill ha. Vissa nätter vaknar hon inte alls. En riktigt stjärna!


Vår stora stjärna är då och då lite ilsken på sin lillsyster, och kan vara lite väl hårdhänt med henne. Men ofta är hon väldigt glad över att Svea alltid skrattar åt henne när hon spelar apa, och är riktigt gullig med henne oxå. Man slås dagligen över hur otroligt det är att höra Elma prata på det sätt hon gör. Hon berättar, skojar, sjunger, minns och förklarar och står i. Helt fantastiskt. För några veckor sen var vi på 3-års kontroll där man fokuserar på hur barnet kan kommunicera. Ett av momenten var att svara på frågor kring ett gäng bilder. BVC-tanten frågade vad man kan behöva om det är kallt ute när man ska till dagis, och var ute efter att Elma skulle välja bilden med en mössa på. Det första Elma kom att tänka på var jacka, men det fanns ingen bild med det. BVC-tanten formulerade om frågan till "Vad av de här sakerna kan man använda om det är kallt på morronen när man ska till dagis?", varpå Elma svarar - bilen. Det fanns ju en bild med bil på, och ja - varför inte?


Annars i korthet: WoW-spelandet är igång igen, det är troligtvis dax att börja hålla ögonen öppna för lediga jobb inom en rätt snar framtid och vintern verkar vara rätt nära. Lite tidigt tycker jag, och hoppas att snön kan hålla sig borta minst en månad till.

Hemma igen

efter drygt fem veckor på andra platser. Tre veckor i Skåne och drygt två veckor i Tresjö. Där imellan var vi hemma en halv dag. Vi öppnade knappt väskorna, kändes bara jobbigt att packa om eller börja tvätta. Det var ju ändå ungefär samma grejer som skulle med igen. Den här veckan är vi i Umeå, men åker nog en sväng till Tresjö nästa vecka igen. Man har ju inte blivit jättebortskämd med vackert väder den här sommaren men den här veckan är väldigt fin och vi har hunnit vara på två olika stränder på tre dagar.

Inplanerade resor framöver är att jag (och Svea?) ska åka till Sthlm en helg i oktober och träffa Ida, Maria E och Anneli. Vi fyra brukar ses nån gång varje vår, men av olika anledningar blev det inte av denna vår så vi ska ta det nu istället. Ser fram mot det! I september åker lilla familjen till Skåne igen för att fira pappa som fyller 70 och för att reka lite platser som passar för vigsel.... :)

Det har kommit två nya bebisar i släkten under sommaren. Det som jag beskrev som spännande i förra blogginlägget var att en av dem var på väg då, och hans kusin kom för ett par veckor sen. Väldigt tätt mellan dem!

Svea blir fem månader på lördag och har hunnit lära sig massa nya "konster". Äta gröt vilket hon tycker är väldigt gott, sitta själv fast inte så stadigt alla gånger, skratta ljudligt, vända sig från rygg till mage, låta som en brummande bil med munnen (eller hur f*n man nu ska beskriva det där ljudet....). Hon är fortfarande en glad och nöjd tjej som får mer och mer personlighet för varje dag som går.

Elma är oxå full av personlighet. Kanske att hon är på väg in i nån trotsperiod, jag vet inte riktigt. Vi börjar ju närma oss 3-års åldern nu... Hon har verkligen börjat prata bra nu under sommaren. Ungefär när vi kom till skåne i juni började hon sätta meningar på ett fullständigt sätt och sen har det bara vidareutvecklats därifrån på rätt kort tid. Så när hon behagar ta ut nappen ur munnen förstår man riktigt bra vad hon säger. Idag sa hon t.ex. "Låt mig vara ifred, pappa" när hon skulle leka inne på sitt rum. Hon har oxå fått ett minne som man blir minst sagt imponerad av. Hon berättar om saker som hände för rätt länge sen för folk utan att man påminner henne, ofta med detaljer som man själv nästan glömt bort. Igår lekte hon med Gustav för första gången på väldigt länge. Det var så fint att se dem sitta där och leka igen, precis som förut. De är så gulliga ihop, och man blev varm in i själen av att höra deras snack med varann. All lycka önskas till er nu när ni åker ner till Huddinge.

Nu ska jag fortsätta leta flygbiljetter till Sthlmsresan i oktober!

Kära dagbok

Jag har precis burit upp Elma till sin säng, sovandes, (klockan är nu 18.46) och jag kan äntligen pusta ut en stund. Eftersom hon inte sover på dagis längre krävs det ständig aktivitet från det att hon hämtas från dagis fram till hon börjar titta på Bollibompa (drygt 4 h). När både Peppe och jag är hemma är det här lättare eftersom vi kan byta av varandra, eller att en kan t.ex. laga mat när den andra leker med Elma. När man är själv krävs det lite mer. Det kan låta lite med 4 h, men låter man henne bara vara somnar hon och somnar inte igen förrän typ kl 23 på kvällen. Så denna eftermiddag har vi: ätit mellanmål, lekt med legot, jagat varandra, "busat" lite med Svea, gjort en koja av babygymet med 1000 gosedjur samt spelat Memo med dem, dansat, gjort pannkakor och ätit dem, badat. Phuuu. Vi fick vara inne eftersom det har spöregnat större delen av eftermiddan.

Mer som hänt idag... Färgat ögonbrynen. Fasaden på övervåningen (utsidan) har målats, ja alltså inte av mig utan av Sandås målare. Funderat över om det är möjligt att boka en Sthlms-helg i augusti. I min osorterade pappershög hittade jag en utbetalningsspecifikation från Försäkringskassan som jag inte skickat in till lönekontoret (jag får ut 10% av de pengarna från jobbet), så det blev en snabb promenad till affären för att köpa ett frimärke. Väldigt snabb eftersom jag skulle hämta Elma oxå, väl på dagis var jag rätt svettig.

Svea är en riktig gullunge. Hon ligger mest och bubblar och låter och är söt. Hon ger fantastiska jätteleenden när man pratar med henne och pratar tillbaka. Hon börjar få så många jättefina ansiktsuttryck och andra uttryck. T.ex. att hennes underläpp åker ut och ansiktet skrynklas innan gråt (vilket inte är speciellt ofta), att hon ligger och tittar en liten stund för att sen bara blunda och somna om när hon vaknat fast inte har sovit riktigt klart, hur hon gosar in ansiktet i sin mys-zebra när hon är trött. Hon är så himla lättsam som till allra största del får ligga för sig själv (fast alltid där vi andra är) och är nöjd med det. Och att hon sover på nätterna med ett eller ett par avbrott för mat. Jag är så tacksam för att vi fått henne och Elma, för de är världens bästa. Tack tack tack tack tack.

Till Elmas farfar

Jag har nyss gått med Elma från hennes säng till vår säng, vilket hon gör dagligen efter ett par timmars sömn. När hon hade lagt sig gav jag henne lite vatten mot hostan hon dragit på sig. Innan hon satte nappen i munnen igen log hon lite grann och sa "Jag saknar farfar". Är hon inte rar, så säg? :)

I Elmas värld

Idag fyller Elma 2 och ett halvt år. I en 2,5-årings liv gör man ju som alla säkert vet på lite andra sätt än vad vi vuxna, trista människor gör. Som t.ex. idag när det serverades makaroner till lunch passade Elma på att stoppa in en makaron i näsborren så att man inte såg den. Hon hade redan stoppat in den som "försvann" innan jag hunnit se vad hon höll på med, och jag hann stoppa henne när hon var på väg med nästa makaron. Jag tog bort den och sa nånting i stil med blääääääääää och trodde att det var klart. Efter nån minut säger hon typ "mamma, den har fastnat" och pekar på näsan. Vadå säger jag, och fattar då att han kanske redan hade stoppat in en tidigare än vad jag sett. Jag tittar in i näsan och ser ingenting, borren är tom. Har du en makaron i näsan frågar jag. Jaa säger hon. Fräs säger jag, och ser nånting skymta där inne. Det fräses igen och igen, och ut kommer mycket riktigt en makaron. Pust. Jag hann tänka en massa saker som det här eventuellt kunde leda till, men det gick ju faktiskt lätt att få ut den så det var inte så mkt mer att fundera på just då.

Det gör ont i hjärtat att se

Min lilla flicka är magsjuk. För ett par timmar sen hörde jag hur hon fick panik när hon låg på rygg och börjde kräkas... lilla lilla gumman. Nu har det städats och tvättats en hel del, och världens bästa Peppe kommer att vaka över henne i natt. Jag har fått order om att gå och sova, vilket känns så jäkla ruttet när jag vet att hon vaknar till och från och mår dåligt, och att han får vara vaken typ hela natten. Håll tummarna för att allt städ-bära-fixa INTE, ja just det - inte, sätter igång några värkar för det vore riktigt dålig tajming. Jag hoppas innerligt att hon slipper detta fort som attan.

Provar lite nya färger

och så här blev det just nu.

Är inne på min tredje lediga dag inför födseln, Elma har fått gå till dagis för första gången på en och en halv vecka efter att ha haft en envis hosta. Själv dras jag med hennes bacieller och är mer än lovligt täppt i näsan HELA tiden, och snorig. Att vara helt själv hemma är en numera så ovan känsla att det nästan känns konstigt att vara det, men skönt såklart. För en oinvigd kanske det låter underligt att kunna gå upp och ner för trappan utan att klättra över grindar och att vara beredd att med en sekunds varsel springa tillbaka upp/ner beroende på var Elma befinner sig. Eller att kunna sitta vid datorn utan att ha en som klättrar på en eller drar fram tonvis med saker runt omkring en och säger titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma. Alla vet ju att jag älskar henne mest av allt på hela jorden (om det jag nyss skrev gav intryck av att jag tycker att hon är jobbig) men ibland är det faktiskt skönt att få lite andrum :)

Vi beställde en bärbar dator igår, och tänkte göra oss av med en av de stationära. Får inte till länken till exakt rätt sida, men om man går in på Aspire 8930 Serien och sen den högraste fliken ser man vilken vi beställt. Känns bra att kunna ha en dator i nedervåningen oxå, och efter ett tags övervägande gjorde vi slag i saken. Omgående leverans stod det när vi beställde den, hoppas det går fort!

Nu kallar Nezerilen så det är bäst jag går dit... snörvel.

Tillbaka

Efter ca tre veckors ledighet återvände jag i morse till jobbet. Det kändes. Halva dagen gick åt till att vara lätt förvirrad över vad saker egentligen handlade om, resten av dagen försökte jag faktiskt ta tag i några av dem. Igår hade jag svårt att somna för att jag hade ställt klockan, det kändes så ovant. Och en massa tankar började snurra på i huvet. Det var som att allt som varit på paus kom nära igen. Dessutom börjar jag inse att krabaten som lever om i magen snart kommer att komma ut. Ja, det blev lite för många stora tankar samtidigt men till slut lyckades jag somna ändå. Det är som att den här graviditeten bara har pågått utan att jag hunnit tänka på det så mkt, och som att jag upptäckte det "på riktigt" för bara ett tag sen. I fredags på kontrollbesöket fick jag en hög med papper av barnmorskan som handlar om amning, tiden på bb, förlossningsplan osv. Det fick mig att vakna till lite tror jag. Hon sa att när värkarna börjar ska jag inte vänta så länge med att åka in, för det kan går rätt snabbt. Och det är ju bra, men samtidigt blev jag lite rädd att jag kommer vara mentalt oförberedd när det väl börjar eftersom jag inte haft så stort fokus på det. Jag tänker mkt mer på praktiska saker som t.ex. hur man gör när båda barnen vaknar på natten och jag är själv, var och hur vi ska lämna Elma när vi ska till förlossningen. Tänk om jag är själv m Elma på natten när det sätter igång. Och så vidare.

Elma fick ett litet elpiano av farfar i julklapp, nu har hon döpt det till pilliano. Hon är så söt, hur ska man kunna tycka om ett barn till lika mkt? (finns det nån förälder som tänkt så förut....?)

Det oväntade

Hon sov hela natten i sin säng. Kom upp ett par gånger och hämtade mig för att jag skulle sova bredvid. Men inte ens när jag erbjöd henne att sova i vår säng sa hon ja. Jag blev minst sagt förvånad, med tanke på hur första kvällen tedde (finns det ordet?) sig. Ikväll blev det lite senare läggning eftersom vi varit hos Pia och Andreas till för ungefär en timme sen, så nu ligger hon och Peppe och läser i hennes säng som att det aldrig varit på nåt annat sätt. Vi får se om förra natten var en engångsföreteelse, jag är i alla fall glaaad för att det funkade en första gång för det borde ju innebära att det ska fungera nån gång igen.

Nu ska jag spela WoW, level 74 - here I come!!

Yes

Jag fick Elma att somna i sin säng, och hon är fortfarande kvar där. Än så länge i alla fall...

Rom byggdes inte på en dag

Vi har bestämt att vi ska få Elma att börja sova i sin egna säng, i sitt rum, inför att det kommer ett till barn. Då och då sover hon delar av kvällen/natten i sin säng, efter att ha flyttats dit från vår säng sovandes. På nåt sätt måste hon känt på sig att det nu är allvar. Själva flytten till hennes säng gick bra, men hon vaknade igen efter en stund - förtvivlad. Nu har vi bytt av varandra i omgångar för att på olika sätt försöka få henne att stanna i sängen. Det var lättare att göra det här när hon sov i spjälsäng, då kunde hon ju inte gå upp själv. Men nu kan hon det. Noterat på den mentala minneslistan inför nästa barn: låt det inte bli en vana alltför länge att sova i vår säng... Vi får väl se denna kväll som ett litet steg i en ny vana.

Grattis på 2-årsdagen, älskade Elma!

Nu är det avspark

i matchen mot Ryssland och jag sitter inte vid tvn. Väntar på att Elma ev. ska somna i rummet här intill innan jag går ner. Tänker att det är bättre att låtsas som att allt e som vanligt, och inte bry sig om att det sitter tre personer nere och tjoar då och då ;) Det går sådär.

Elma gick idag!

Flera gånger, och flera steg. Hon ser ungefär ut som en pingvin, stela ben som vrids fram med hjälp av överkroppen. Glada ljud (dididididididdidddddd) kommer ur munnen och hon klappar i händerna åt sig själv. Gostrollet.

1-åringen

På dagen för ett år sen vid den här tiden hade vi för en stund sen tapetserat klart den första väggen i ett av vardagsrummen, äntligen skulle den jättefula gula tapeten bort. Inte ett ont anande slog vi oss ner framför en film, ganska trötta efter att ha klättrat upp och ner, skurit, klistrat och mätt hela dagen lång. Nästa dag kl 9 skulle jag till arbetsförmedlingen på såndär obligatorisk träff för att få behålla a-kassan. Gick o la oss vid 1 nånting och jag anade nån slags molande värk men hängde inte upp mig så mycket på det, sådär hade det känts lite från och till under hela graviditeten. Tänkte att det skulle vara borta när jag vaknade igen. Under natten tilltog värken, mellan vaket tillstånd och sovande fattade jag inte vad som höll på att hända. Blev mest irriterad att det skulle behöva kännas så varenda gång jag hade somnat till. Fram mot morrontimmarna gick det inte att förneka vad det var som höll på att hända... det bar iväg till förlossningen. Jag var övertygad om att vi skulle få åka hem igen, det var ju en vecka kvar till beräknat datum, i stället kom ett par timmar senare lilla Elma till världen.

Det är svårt att förstå att det är ett år sen. Ett år som gått så himla fort och innehållit så otroligt mycket. Nog visste jag innan Elma att ens egna barn är det absolut största i livet, men känslan att hon finns, att hon är hon, allt med henne, har jag inga ord för. Det är större än det absolut största.

Grattis i förskott på din första födelsedag, lilla underbara älskade Elma!

Man blir mosig av att jobba

Tänkte att jag skulle skriva lite om min första arbetsvecka, men nu blev jag så hemskt trött. Ja, jag gör ett försök så får vi se hur långt orken räcker.

Nu har jag inte arbetat på så hemskt många ställen eftersom jag tillbringat större delen av arbetslivet på ett och samma ställe, men ett par olika ställen har det ändå blivit om man räknar in praktikplatser, ungdomspraktik, sommarjobb och sånt. Men jag måste säga att det ställe jag nu hamnat på har utan konkurrens den absolut bästa stämningen. Alla är jättetrevliga. Till och med chefen är en vettig människa (jag är alltid lite på min vakt när det gäller chefer), det känns inte som att hon kommer från en annan planet vilket jag är van att det brukar göra. Den här veckan har handlat mkt om att sätta mig in i projektet, och av allt att döma är arbetsuppgifterna roliga. Har fått ett eget rum (wohoo), har nära till bussen som går raka spåret hem, får skjuts av svägerskan varenda morron som är på väg till nästan samma ställe. Att jobba 75% är inte heller dumt, i morgon t.ex. är jag ledig för jag har redan jobbat in tiden för den här veckan. Jag kommer att kunna styra om jag vill jobba kortare dagar eller vara ledig nån dag i veckan. Som anställd får man skitbra pris på träningskort på Iksu spa som ligger ett par minuter hemifrån. Osv, osv, osv. Jag har bara bra saker att säga om min nya arbetsplats och mitt nya arbete.

Nåt som är lite lustigt är att flera av de nya kollegorna är så väldigt lika folk jag jobbat med tidigare. Webbstrategen på det här stället är slående lik, i både sätt och utseende, webbmastern på förra stället. Fasen, till och med frisyren är den samma! En av kontorstanterna är väldigt lik "den färgglada" på förra stället. Den ordningsamma tjejen som håller i lite allt möjligt på avdelningen är väldigt lik friskisen som var lönehandläggare (vad heter det?!) på förra stället. Det lustiga är att även de här personernas yrkesroller påminner om de gamlas. Sen är det några tjejer som är lik några andra, icke fd. kollegor: hon som jag jobbar närmast med är lik en av mina kusiner och en kompis storesyrra, en annan tjej påminner en hel del om Anneli. Ja, det kanske inte är så konstigt att jag känner mig hemma!

Nu har jag ju skrivit riktigt mkt för att ha känt mig så trött.

Att lämna Elma hemma var lite konstigt i måndags morse, men sen har det gått bra. Har några bilder på datorn av henne som jag kan titta på när jag känner att jag behöver. Lilla hjärtat. Hon har det bra hemma med pappan. Det är ju inte direkt så att hon blir överlycklig när jag kommer hem, vilket jag i min fåfänga hade trott..... men det är ju bättre det än att hon är ledsen för att jag är borta.

På lördag ska Pia ha 80-tals fest. Härom dan tog vi en sväng till Myrorna och shoppade lite fina kläder. Jag hittade en cerise/vit top med påsydda blommor och pärlor som jag ska göra ett större hål för huvet a la 80-tal. Köpte även ett par haschlövsörhängen i rosa (ni vet såna där löv som var typ en paljett eller nåt) och ett resårskärp med en blomma som spänne. Tänkte kombinera detta med ett par nätstrumpbyxor jag hittade hemma, nån kjol jag har och nån slags skor som jag inte har än. Tänkte köpa ett par som går att använda sen också. Det ska bli skitkul att se vad alla har hittat på för outfits, jag ska fota mycket!

Nä, nu får det vara bra. Så här sent (23.49) har jag inte varit vaken på hela veckan. Over and out.

Nattsvammel

En lördagkväll vid den här tiden (23.30) är det nog många som känner att det börjar bli dax att ringa taxi för att ta sig till krogen. Jag däremot, sitter i hemmets lugna vrå efter att ha varit på middag hos Jonny och Maria. Elma kände att det var lördagkväll och "partaj" så hon vek inte in kepsen förrän vid 23-tiden. Nu ligger hon och sover djupt efter den vilda kvällen. Igår somnade hon oxå ovaggad efter att ha haft fyra andra barn (de är ju inte så mycket bebisar längre) på besök i flera timmar. Efter den bravaden är jag ännu mer imponerad av dagispersonal än vad jag var innan. Den ljudnivå och aktivitet det där gänget kunde åstadkomma var allt annat än lugnt. Men det var roligt också, tyckte både föräldrarna och barnen.

I morron ska jag förbereda mig så gott jag kan inför måndag. Jag kan inte skriva vad det är jag ska göra p.g.a. att mina förhoppningar om att det ska gå i lås är för stora. (F*n, nu minskade genast oddsen, se nr 2).

Sitter och försöker komma på vad som hänt senaste veckan, men jag minns inte så noga. Peppe har jobbat flera s.k. dagpass mellan 8-20 vilket har gjort att jag och Elma har varit själva en hel del. Hon, som alltid varit så nöjd och glad med nästan allt, har nu kommit in i en period där inget verkar vara bra. Speciellt inte att bli nedsatt på golvet. Jag har varit ganska slut på kvällarna efter att ha försökt att underhålla henne och inte bli allför bedrövad över att hon verkar missnöjd.

Veckans ridpass visade sig vare teorilektion, dock uppsutten sådan. Sitsträning stod det på lappen, vilket innebar att vi turades om att longera och att rida utan tyglar eller stigbyglar, just för att hitta balans och den rätta sitsen. Det kanske låter enkelt men det var ganska svårt, speciellt när hästen vi red hade så skumpig trav. Longera har jag inte gjort på många årtionden så det var minst lika svårt. Själva ridningen blev inte så lång per person eftersom vi bytte av varandra, kanske 15 minuter, men ack vilken träningsvärk det resulterade i.

Jag har under veckan skickat in flera jobbansökningar. En av anställningarna sköts av en välkänd rekryteringsfirma som ville att man skulle göra ett webbaserat test för att komplettera de uppgifter man registrerat i deras databas. Testet kändes som ett skämt, jag var hela tiden övertygad om att det skulle visa sig att jag var med i internets motsvarighet till dolda kameran. Man fick en ordkombination och svarsalternativ som man skulle para ihop den första ordkombinationen med. Så här kunde det se ut:

Bi : Vingar
- Is : Vatten
- Öl : Alkohol
- Hav : Vind

Va f*n?! Vadå? Att välja nåt av de svarsalternativen känns som att man lika gärna kan blunda och peka. Nu läste jag inte instruktionerna jättenoga, men jag hann uppfatta att det var för att se hur det stod till med den språkliga förmågan. Mmm, okej. Jag har ingen aning om hur "bra" det gick på det där testet, jag hann väl svara på 50-60 såna frågor innan tiden var slut och kände mig mest bara förvirrad efteråt.

Nä, nu känner jag efter att ha hållit på med det här inlägget i typ en timme samtidigt som jag pratat på msn att jag är astrött. God natt.

Framåt

Elma kröp nyss!! Hon har varit på g länge men nu så. Det var inte långt men hon gjorde det :)

Lite om senaste tiden

Härom dan trodde jag det skulle bli vår. Solen sken och värmde, och fåglarna kvittrade. Men icke. Idag har det snöat precis hela dan så det lär ju dröja ett tag till. Egentligen är vintern nästan som värst vid den här tiden på året. Man börjar bli hyggligt less på snön och den bara fortsätter att vräka ner med jämna mellanrum. Det känns som att våren är inom räckhåll men ändå så oändligt långt bort.

Inför ridningen igår var jag hur negativt inställd som helst. Tycker det känns trist att man knappt kan prata med nån i gruppen (nästan) och att alla åker till stallet direkt när de slutat skolan och väljer alla bra hästar. Lagom till att jag kommer dit typ 35-40 min innan lektionen börjar finns bara ratet kvar. Det gör att man alltid har ett magert utbud och att man antingen tar samma häst gång på gång, eller tvingas ta en som man inte alls gillar. Förra veckan fanns bara en häst kvar, en av de jag ogillar mest, som jag fick lov att ta. Det är den mest bastanta häst jag sett. Skenbenen är som mindre trästockar, hovarna som ett tunnlock och han är biffig som en belgian blue (bara lite kryddad beskrivning). Mycket häst som kräver en hel del av sin ryttare. Det gick över förväntan. Igår var det han och en annan stor, tung häst kvar att välja mellan och då tänkte jag att jag skulle prova honom igen (delvis för att han var iordninggjord och gick lektionen innan, jag kände mig lat). Och det gick jättebra! Jag fick massor av beröm av ridläraren, hon tyckte det såg ut som att vi inte gjort annat än tränat skänkelvikningar ihop förut. Som ekipage är vi nog inte så estetiskt samspelta, men det var roligt att det såg hyfsat ut i alla fall. Så nu ser jag fram mot nästa ridlektion igen.

I lördags var det 90-årskalas för Peters morfar, en respektingivande ålder. Den redan varma lägenheten var fylld med folk när vi kom dit, och hälften av dem ville jollra med Elma. Det sociala lilla barnet fick nog efter en stund och fick lägga sig och sova bland alla jackor på sängen. Det serverades både smörgåstårta och prinsesstårta. Det är så himla sällan man äter smörgåstårta, och det är kanske just därför det är så gott. Jag och Pia satt och räknade på hur många timmar det var kvar till middan, och hur mycket av tårtorna man skulle klara av att äta utan att fortfarande vara spymätt efter ett par timmar. Två bitar av respektive tårta plus ett par kakor gick ner utan att det påverkade intaget av middan ett par timmar senare.

Är just nu i full färd med att få ut inbjudningar till barndopet i maj. Själv är jag ju hedning och odöpt så jag vet inte hur det går till med allt det här, men nu när jag läst på lite tycker jag att det verkar vara en lagom oavancerad tillställning att planera.