Önskar att jag hade kunnat skriva om roligare saker, men det här tar upp min tankeverksamhet nu för tiden

Pernilla och Jeanette fick en bra idé om hur vi kan stötta Anna med familj i den underliga och hemska verklighet de lever i. Jag fick vara med på ett hörn i form av att hitta ett ställe att ha det på, leta upp en bild, skriva utkast till text och langa upp det på nätet. Därav står insamlingen i mitt namn, så jag känner att jag måste berätta att det inte riktigt var min idé från början, och så att ingen tror att jag tar all cred för det här ;)

För egen del har jag sen ca en vecka tillbaka börjat jobba. Jag vet ju sen tidigare jobb att den första tiden när man inte är speciellt självgående kan vara ganska... trög. Gillar i n t e den här perioden. Längtar tillbaka till mitt gamla ställe. Jag pendlar mellan att övertyga mig själv om att det kommer att bli bättre när det gått lite mer tid, och att tänka att jag måste hitta ett annat jobb. Vi får väl se hur det blir... Det gör ont i hjärtat när jag går hemifrån, jag hinner knappt träffa småtjejerna vare sig på morgonen eller kvällen. Ja, någon/några timmar blir det väl på kvällen, men det är väldigt lite jämfört med hur vi haft det senaste året. Men det är ju ändå ett jobb, om än inte dröm jobbet. Att det är 90 nya personer som jobbar där, jämfört med 20 på förra stället, kan i sig vara utmattande. Att de flesta är x antal år äldre och befinner sig på helt andra ställen i livet än jag hade kunnat vara intressant, men de är lite för många av den sorten. Nästa gång jag skriver ska jag försöka att bara ha bra saker att säga. Wish me luck.

Hemma igen

efter drygt fem veckor på andra platser. Tre veckor i Skåne och drygt två veckor i Tresjö. Där imellan var vi hemma en halv dag. Vi öppnade knappt väskorna, kändes bara jobbigt att packa om eller börja tvätta. Det var ju ändå ungefär samma grejer som skulle med igen. Den här veckan är vi i Umeå, men åker nog en sväng till Tresjö nästa vecka igen. Man har ju inte blivit jättebortskämd med vackert väder den här sommaren men den här veckan är väldigt fin och vi har hunnit vara på två olika stränder på tre dagar.

Inplanerade resor framöver är att jag (och Svea?) ska åka till Sthlm en helg i oktober och träffa Ida, Maria E och Anneli. Vi fyra brukar ses nån gång varje vår, men av olika anledningar blev det inte av denna vår så vi ska ta det nu istället. Ser fram mot det! I september åker lilla familjen till Skåne igen för att fira pappa som fyller 70 och för att reka lite platser som passar för vigsel.... :)

Det har kommit två nya bebisar i släkten under sommaren. Det som jag beskrev som spännande i förra blogginlägget var att en av dem var på väg då, och hans kusin kom för ett par veckor sen. Väldigt tätt mellan dem!

Svea blir fem månader på lördag och har hunnit lära sig massa nya "konster". Äta gröt vilket hon tycker är väldigt gott, sitta själv fast inte så stadigt alla gånger, skratta ljudligt, vända sig från rygg till mage, låta som en brummande bil med munnen (eller hur f*n man nu ska beskriva det där ljudet....). Hon är fortfarande en glad och nöjd tjej som får mer och mer personlighet för varje dag som går.

Elma är oxå full av personlighet. Kanske att hon är på väg in i nån trotsperiod, jag vet inte riktigt. Vi börjar ju närma oss 3-års åldern nu... Hon har verkligen börjat prata bra nu under sommaren. Ungefär när vi kom till skåne i juni började hon sätta meningar på ett fullständigt sätt och sen har det bara vidareutvecklats därifrån på rätt kort tid. Så när hon behagar ta ut nappen ur munnen förstår man riktigt bra vad hon säger. Idag sa hon t.ex. "Låt mig vara ifred, pappa" när hon skulle leka inne på sitt rum. Hon har oxå fått ett minne som man blir minst sagt imponerad av. Hon berättar om saker som hände för rätt länge sen för folk utan att man påminner henne, ofta med detaljer som man själv nästan glömt bort. Igår lekte hon med Gustav för första gången på väldigt länge. Det var så fint att se dem sitta där och leka igen, precis som förut. De är så gulliga ihop, och man blev varm in i själen av att höra deras snack med varann. All lycka önskas till er nu när ni åker ner till Huddinge.

Nu ska jag fortsätta leta flygbiljetter till Sthlmsresan i oktober!

För insnöad

för att blogga för tillfället, så det kommer inte så mycket härifrån. Men för att meddela nånting kan jag berätta att Svea ler åt oss nu, mest mot Elma, och att på fredag kommer Jenny och hälsar på. Ända till på måndag, det ni! Våren verkar vara på väg på allvar nu. Trots att det ligger snö kvar på många ställen, dock ej på vägarna, så smälter det undan massor varje dag. Vårtecken (förutom snösmältning): tussilago förra veckan, en massa skrikande flygande svanar som verkar återvänt från sydligare breddgrader, att vår tomt smält fram vilket gör att vi nu måste återuppta planerna på hur vi ska fixa tomten. Gräsmatta, marksten osv osv. Känns nästan som att det är svårare att planera en liten tomt, än en stor. Den ska vara både funktionell och fin, men på en liiiten yta. Men jag tror att vi kommit på nåt bra nu.

Här är en liten bild på den minsta raringen, några av er har redan sett den men jag har inte laddat över några nya bilder än.

Ny parvel på jorden!

Nä, inte vår parvel än.
Men stort grattis till Maria med familj som idag fått en till son!

Separationsångest

Jenny var här i helgen. Och helgen gick så sjukt fort, för fort. När jag lämnade henne igår em vid flyget kändes det som att vi nyss var där för att hämta henne. Hur som helst var det fantastiskt att se henne irl, hoppas att det inte dröjer så länge till nästa gång. Som vanligt medför sånt här (att träffa dem jag inte träffar så ofta) lite tungsinthet. Det ligger i att jag blir påmind om hur sällan jag träffar de här människorna, och vilket avstånd det är mellan oss. Tyvär blir avståndet till vissa inte bara geografiskt efter en tid utan mer än så. Trist.

Idag var det nån slags gemensam arbetsdag för hela förvaltningen. 95% av tiden var så trist att jag drabbades av sömnproblem, dvs. inte att jag hade svårt att somna utan verkligen höll på att somna. Hemskt jobbigt när det där händer. Vi räknade ut att till priset av en sån dag hade de kunnat heltidsanställa två personer i ett år istället. Jag hoppas verkligen att dagen gav arrangörerna det de var ute efter, själv har jag lite svårt att se vad det egentligen var.

Dagen efter

en möhippa ska man väl känna sig ganska trött? Nej, det var inte min möhippa och ja, jag känner mig riktigt trött idag. Det var Peters kusin som gifter sig på lördag som var möhippeföremålet, och hennes dag var späckad med saker. Dock inget som vi själva inte hade velat göra, och hon var otroligt glad över att vi fixat allt det här för henne. Så idag är hon en trött, men glad, blivande brud som hade många händelser och intryck att smälta. Det är Pia som ska ha den absolut största elogen för att det blev så bra, jag har försökt att stötta så mycket det gått.

I morgon är första semesterdagen och det är först nu idag jag insett storheten i detta. När jag gick hem i fredags kändes det mest bara som vanlig helg, och jag hade lite svårt att inse att jag faktiskt kommer att vara därifrån fem härliga veckor. Men när jag idag, i min trötthet, insåg det här fylldes jag av varm lycka. Otroligt härligt! Det har hänt saker som gör att semestern nog inte kommer att bli precis som planerat, men det är till det positiva så det är ingen som är ledsen för det :) Hur som helst hoppas jag att det kommer bli mycket tid för att leva i nuet och bara vara, det är sånt som nästan aldrig händer till vardags.

Saker som snurrar i min hjärna

Det jag funderar mest över i dessa dagar är hur man kan hinna med så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt. Eftersom jag köpt ett träningskort vill jag gärna träna då och då, min förhoppningsvis realistiska plan är att kunna köra ett pass mitt i veckan och ett på helgen. Sen har jag ridning en gång i veckan, det sammantaget borde väl påverka hälsan positivt. Ja, det låter ju planerat och fint. Men att verkligen GÖRA det är tydligen en helt annan sak, det är alltid nåt annat man får göra avkall på vilket inte alltid känns så bra. Idag tog jag mig faktiskt dit direkt efter jobbet och körde ett cykelpass som turligt nog inte var längre än 40 min. Min kondition är inte vad den brukade vara... Jag blev rejält trött redan under andra-tredje låten, men alternativet att ge upp finns inte i min hjärna i såna situationer. I mitt forna träningsliv har jag inte sett cykling/spinning som nån "riktig" träningsform eftersom jag aldrig tyckt att det är speciellt jobbigt, förmodligen för att jag parallellt höll på med träning som var betydligt mer krävande. Idag förstod jag vad man tränar under ett sånt pass. Så nu gäller det att ta sig över den mentala och fysiska puckeln och göra träningen till en vana igen! (vilket kändes lätt att skriva, men kanske inte lika lätt att hålla....)

Igår var jag ute hos hästen som jag var erbjuden att bli medryttare på. Eller ja, det är jag väl på sätt och vis, sporadiskt. När jag körde dit blev jag glad att jag inte tagit på mig mer än jag gjort. Det är 3,5 mil dit vilket ju inte så långt om det hade varit en stor väg. Men de här vägarna var allt annat än stora. Nu ligger vinterna framför oss oxå, vilket jag fick ordentliga smakprov på under körningen, och då är de där vägarna verkligen inte roliga att vara ute på. Vissa av dem var inte ens plogade, som tur var var det andra som hade kört där innan. Väl där verkar allt bara bra och lilla hästen M är snäll och (ganska) trygg, inte som arab fullblodet för ett par år sen. Ägaren är oxå fantastiskt snäll. Med andra ord - ett bra läge! Att få åka dit och rida när man känner för det, behöver inte betala nåt eftersom det är så långt att köra, hästen är snäll, rar och passar mig bra. Det dröjer nog ett tag innan jag kan åka dit för jag har ju som sagt ont om tid......................

På fredag bär det av till Stockholm. Det känns så ROLIGT att få träffa Jenny, Anneli, Ida, Anna och förhoppningsvis några till. Känns också skönt (nu får jag lite dåligt samvete när jag skriver det här) att få vara barnfri ett par dagar. En minisemester kan nog vara på sin plats nu i höstens mörka tidsbristtillvaro!

Hösten har kommit

För ett par veckor sen (eller är det redan en månad sen...?) tyckte jag att hösten låg i luften, och det kändes för tidigt. Jag hade inte hunnit bli mätt på sommar än. Sen vände det och vi fick en hel del sommar till, tack och lov. Lurad av solskenet i morse fick jag ångra mitt klädval när jag gick och frös resten av dan. Solen försvann och ett iskallt, ihållande hällregn började ösa ner och gör fortfarande. Blixtrat och dundrat har det oxå gjort. Nu tror jag på allvar att hösten har kommit, men nu välkomnar jag den.

Idag bokade jag biljetter till min egotripp till Sthlm nästa vecka. Har givetvis dåligt samvete över att jag åker från Elma och Peppe i flera dagar, men samtidigt tycker jag att det känns skönt att vara "ledig" ett par dagar och kunna träffa folk dagarna i ända utan att tänka på blöjor, frukt, barnmatsburkar, var det finns microvågsugnar, sovpauser, välling, farliga väggkontakter, vilken vagn som är bäst att ta med osv osv....

När jag bloggar gör jag ofta saker samtidigt, nu t.ex. har jag fastnat i Facebooks oändliga förgreningar. Jag förstår faktiskt att det finns företag som känner sig hotade av detta vuxendagis, man kan tillbringa ganska många minuter där. Nu har jag inget företag som betalar mig några pengar så jag kan göra vad jag vill hahahhaha Och nu ska jag se vilka jag mer kan hitta :)

Fredag 28/7

Jag har ett tag gått och tänkt att jag skulle vilja ha ett par Crocsskor (eller som Stockholmarna kallar den - Foppadojan). Kanske inte främst för deras utseende utan mer för hur de är att ha på sig. Efter en dags gående och stående i alla de platta skor jag har, eller barfota som man oftast är när man är hemma, har jag skitont under fötterna numera. Graviditeten gör väl sitt därtill. Jag hade först lagt undan ett par rosa, men eftersom jag blir alltmer färgskygg ju längre från sommaren jag kommer kändes de inte riktigt rätt. Så det blev ett par, som färgen så fint kallas, chokladbruna istället av modellen Beach. Kändes mer rätt och de är jäkligt sköna.

Idag är min sista dag på "umeåjobbet", i alla fall för ett tag framöver. I eftermiddag åker vi till Sthlm och sen är det tänkt att jag ska stanna och jobba ett tag för SLK. Det har inte direkt varit nåt jättedrag här på arbetsplatsen den här veckan jag jobbat. Jag har försökt ta tillfället i akt att bli bättre på Excel med hjälp av det övningsprogram som finns för eleverna här. En del surfning har det också blivit (fast man inte får... aj aj). Har så gott jag kan försökt förbereda mig för det uppdrag som ska genomföras hos SLK, vilket också faller inom ECDL-kategorin. Lite svårt såhär på distans då jag anar att förutsättningarna som finns för eleverna här och medarbetarna där är ganska olika. Vi får se hur det går när jag är på plats.

Innan vi åker iväg ska jag gå till vårdcentralen för att ta det där förhatliga blodprovet. Jag försöker att inte bli nervös och har hyfsat stor tillit till bedövningsplåstret.

Igår slutade Jenny sitt jobb i Tyskland så idag åker hon hem för att jobba i Sverige istället. Ska bli fantastiskt roligt att träffa henne igen, kommer faktiskt inte ihåg när vi sågs senast. Tror det var i januari precis innan hon åkte iväg, och sen har våra Sthlmsbesök inte matchat varandra under våren.
Nu ska jag gå och ta en tablett mot halsbrännan (uurrk) och sen ska jag fortsätta med Excelövandet.

På resande fot

Rubriken kunde lika gärna varit "Rekordlångt inlägg". Känns i alla fall så i skrivande stund.

Det är när man är på resande fot som det händer saker man skulle velat skriva ner här. Men det har ju varit svårt eftersom tillgången på datorer har varit sådär.

Sist jag skrev var vi i Täby och skulle strax bege oss till Danmark, och innan det var vi på "landet" (Tresjö). Där blev det en hel del sol och bad, fiskande, grillande, tv-spelande osv. Vädret var fantastiskt varenda dag och man fick lite av den känsla man hade när man var liten och hade sommarlov. Efter drygt en vecka i Tresjö åkte vi tvärs över landet för att gå på bröllop i Östersund. Jag hade gruvat mig för det redan innan och känslan blev inte direkt mindre ju närmare vi kom den här dagen. Bordsplacering och mingel med nytt folk är verkligen inte min grej. Många gäster (typ 120 eller nåt), varav max 10 jag träffat tidigare nån gång. Avsaknaden av alkohol för min del medan de flesta andra drack rätt hyggliga mängder gjorde att jag vid flera tillfällen ville resa mig så fort att stolen ramlat omkull och springa ut ångestskrikande. Men nä. Tålmodig som jag är (eeeh...?) satt jag där och log krampaktig medan sällskapet vid vårt bord blev allt fullare och kunde inte ens knipa igen när talen hölls. Jag är ganska säker på att jag inte haft några större sympatier för de här personerna även om jag också fått dricka, men nu i mitt lite för klarsynta tillstånd tyckte jag att de uppförde sig som idioter. Kvällen/natten fortsatte i samma anda (dricka och röja) och när vi äntligen satte oss i bilen kl 03 kände jag mig oerhört lättad.

Ganska gott

Efter en snabbvisit norr om Sthlm (Täby o Åkersberga) tog vi oss ner till Danmark. Att åka Stena Linefärja i fyra timmar efter att ha suttit i bilen hela natten var även det en tålamodsbeprövande upplevelse. Båten var fylld av energiska barn som for omkring överallt. För barnen finns det ganska mycket att sysselsätta sig med faktiskt. Bollhav, filmvisning, tv-spel m.m. För vuxna finns det en minimal taxfreeshop, spelautomater av typen enarmad bandit (fast numera är armen ersatt av en knapp förstod jag), några fik och en restaurang där de serverade brunch för 79 kr. Vi drog ut på brunchen så länge det gick innan vi återvände till de obekväma stolarna som var näst intill omöjliga att somna i hur gärna man än ville.

Kryb-i-ly-kro

Väl framme i Grenå hade vi 16 mil till framför oss. Efter ett par timmar med inte helt tillräckliga kartor hade vi lyckats krångla oss fram till slutmålet. Vid ett tillfälle frågade vi efter vägen på en mack, vilket vi förstod ungefär en tredjedel av. Vi hann sova medvetslöst nån timme innan middan. Ja middan. Det är ett kapitel för sig. I paketpriset ingick förutom boendet frukost och tvårättersmiddag varje dag. Eftersom ingen (förutom vi) var under 50 år kändes det som att vi hade hamnat i matsalen på ett finare äldreboende. Exakt kl 18 skulle man befinna sig vid sitt bord i matsalen, alla åt samma sak. Så där satt vi, bland en drös äldre par som slutat prata med varandra för länge sen. Det slamrades högljutt med besticken och de få meningar man hörde var av typen "Ja, men det här var ju gott". Efter middan som var avklarad på en timme gick vi ut för att se vad som fanns i omgivningarna. Fält och landsbyggd. Thank god för att vi hade med oss bil. Utan den hade det blivit svårt att fylla tiden på detta ställe. Så våra dagar bestod i att göra utflykter kors och tvärs. Lite olika småstäder, lite sol och bad, några gamla slott och fästningar osv. Vädret var skitbra hela tiden. Efter den andra middagen på hotellet fick vi nog och höll oss från det i två dagar. Vem äter middag kl 18 när man har semester?! Det är ju en del av dagens/kvällens innehåll att leta upp nån trevlig restaurang att äta på och sitta där ett bra tag. Kändes betyligt mer rätt. Sista kvällen fick vi dock lov att äta i matsalen för att kunna dokumentera. Sammanfattningsvis rekommenderas ingen under 50 år att åka till det där stället.

Ångestmatsalen

Det tog oss två dagar att komma tillbaka till Umeå, en nätt liten sträcka på typ 140 mil. Ganska skönt att vara här ett tag innan det är dax att dra igen. Den här veckan ska jag jobba lite grann. Det är väldigt lugnt här och tiden går rätt långsamt, därav mitt långa inlägg. Det är skitvarmt och instängt (fönstren går inte att öppna så mkt + 17 datorer i samma rum). Om en kvart slutar jag och det är jag rätt glad för.

Lördagsnatt

Utan internet i hemmet blir det ingen bloggning gjord. Nu är klockan typ 1.30, jag sitter i en tom lägenhet så när som på datorn. Jag hamnade här för att jag kände internetabstinens och hade varit på "fest" tvärs över gatan från där gamla lägenheten ligger. Så när festsällskapet skulle gå ut och fortsätta sitt festande på stan, gick jag upp hit en sväng för att lindra abstinensen.

Senaste veckan har gått i fixa-ett-trivsamt-boende-tecknet. Det har handlats både inne- och utemöbler, hyresvärd har jagats för att få godkännande att byta ut de ruskiga tapeterna i det ena vardagsrummet, packats upp kartonger, kastats skräp, försynt tjatats på snickargrannen om att han ska lägga klart uteplatsens golv osv. Med tanke på hur kort tid vi bott där känns det ändå vant. En sak jag inte vant mig vid och som jag inte tycker om är källaren och tvättstugan. Där nere står en massa bråte huller om buller som hyresvärden lämnat kvar. Mörkrädd som jag är ogillar jag såna där utrymmen hur som helst, men den här källaren tar priset. Får en hel massa skräckfilmsassociationer när jag går ner där.

Jag saknar mina kompisar "hemma". Jag har många bra människor omkring mig här uppe, ingen tvekan om den saken, men jag saknar dem som jag känt sen massa år tillbaka. Visst kan man maila o ringa och allt sånt men det kan inte ersätta att ha dem på nära avstånd. Jag har i färskt minne varför jag valde att flytta hit igen, och vet att det beslutet var det rätta. Tänk om de alla kunde flytta hit! (stor chans, men lite kan man ju få drömma).

Godnatt

Nytt försök till uppdatering

Det här började jag att skriva igår innan explorern la ner:

Förra veckan var också en Stockholmsvecka. Skillnaden från veckan innan var att folk jag känner återvände till stan efter långhelgen och det blev lite mer aktivitet. Alla skulle jag försöka hinna träffa, vilket jag nästan hann. Även fast det är jättekul att träffas blir saknaden efteråt ännu större när man vet att det kommer dröja innan vi ses igen. Jag har det jättebra i Umeå på massor av sätt men ibland blir saknaden stor efter de nära och kära som finns i sthlm.

På tisdan åkte jag till den "gamla" arbetsplatsen för att jobba lite. Jag skulle sitta med hon som tagit över efter mig och gå igenom några sista saker innan jag släpper det helt. Det blev en halvdan genomgång för det var kaos runt omkring henne den dagen. Men jag fick i alla fall chans att titta till både intranätet och min mailbox (som mest innehöll spam). Intranätet börjar ta lite mer verklig form, skönt att se att det är något sånär användbart.

På onsdan var jag på samma ställe, men den gången var det för att delta på festen med westerntema. Jag fick äran att dansa linedance bredvid/bakom vd:n, som inte var riktigt överens med linedancestegen. Personen som vann priset för bästa klädsel drog upp kjolen alldeles för många gånger. Det hade räckt med 0 gånger. Lagom till att folk började skifta personlighet vid 23-tiden gick jag.

Torsdan tillbringades i ett kapell i Norrtälje med efterföljande begravningssmörgåstårta i Edsbro. Sorgligt men ändå trevligt.

Fredan firades mammas födelsedag i fint väder med utflykt till Vaxholm.

På lördan hade vi picnic med kusinerna och sigtunaborna i Hagaparken. Sen gick vi hem till ena kusinen och spelade Buzz.

På söndan gjorde jag i ordning frukost och tog med Peter till havet vid Österskär. Han trodde att det var vilken utflykt som helst. I godan ro åt han sina mackor och drack sitt kaffe, för att sen bli friad till. Vi smällde av korken till det alkoholfria bubbel jag gömt i väskan och skålade med varandra och ett andpar som låg intill och betraktade oss.

8.40 på måndan lyfte planet tillbaka till Umeå. Ett par timmar senare var vi i vår nya lägenhet med första flyttlasset. Den är jättefin, och väldigt stor. Hyresvärden verkar vara en hejare på att sätta igång saker men sämre på att slutföra dem. Uteplatsen var fortfarande inte klar (är inte nu heller när nästan en vecka till gått), det saknas smågrejer som trösklar och ellock i väggarna lite varstans, men det mest udda är tapeterna i ett av rummen. Innan vi flyttade in bodde hyresvärden och hans familj i den här lägenheten. De hade tagit upp ett dörrhål till den intilliggande lägenheten där barnen höll till. Nu är det dörrhålet tack och lov igensatt så vi slipper vara sambo med den nya grannen, vilket också innebar att väggen tapetserades om med en neutral grå tapet. De andra tre väggarna har en gul och jättemönstrad tapet som INTE passar med den gråa. Det är som en spegelvänd fondvägg. Fondväggen brukar vara det som har något utmärkande och övriga väggar mer neutrala. Men inte här inte.

Hur länge är nya kläder nya?

När jag har köpt ett nytt plagg, tar upp det ur påsen hemma och ska lägga/hänga in det i garderoben tar jag aldrig bort prislappen på en gång. Det gör jag inte förrän jag ska använda det första gången. Jag vet inte riktigt varför jag låter bli att göra det. Lite känns det som att det blir mindre nytt om jag tar bort den. Som att jag skulle glömt att plagget är helt oanvänt den gången det väl ska användas. Eller så är det nån säkerhet för att det ska vara lättare att byta om jag skulle komma på att jag ångrat mig. Ibland får sakerna till och med ligga kvar i påsarna ett tag innan de ens tas upp. Igår köpte jag i alla fall flera saker och förutom den top som jag har på mig nu ligger/hänger alla de andra nya i garderoben med prislapparna hängandes kvar.

I dag var det strålande sol och värmande värme hela förmiddagen. Jag, Maria och Anneli bestämde oss för att grilla korv vid Nydalasjön. Vid 13-tiden när alla hade hunnit med lite olika saker på varsitt håll var det dax. Efter att jag och Maria hade handlat dricka och korvbröd såg vi att en massa moln snabbt rörde sig mot oss. Äh, tänkte vi, de försvinner säkert. Tyvär gjorde de inte det utan det började även blåsa, men skam den som ger sig. Vi orkade inte gå till andra sidan sjön för att komma till en av de etablerade grillplatserna vilket gjorde att vi fick samla ihop veden själv. Det gick sådär men vi fick i alla fall till en eld, och lyckades grilla två korvar var. Vi hade så fullt upp med att springa runt och leta dugliga pinnar och att hålla liv i elden att vi inte frös, trots solens frånvaro. Så fort korvarna var grillade och vi slutade att underhålla elden dog den. Då börjagde vi frysa och alla var överens om att det fick räcka med friluftsliv för den här gången.

Helgnöjet

I går morse när jag vaknade tänkte jag att det var skönt att inte vara bakis och att jag nog skulle undvika att bli det den här helgen. Ett par timmar senare insåg jag att så skulle det inte bli, apotekssyrran och engelsmannen skulle ha fest på kvällen. Okej, tänkte jag, fantasilösa som vi är kommer det här bli det enda alternativet för kvällen. Var inte speciellt peppad.

Sigtunaborna var i stan och var oxå sugna på fest. Jag kände mitt ansvar och sammanförde festen och de sugna festdeltagarna. Sällskapet utökades ytterligare i form av en gammal kollega till Stor-Johan. Ofta blir de kvällar som man inte känner sig speciellt laddad inför de bästa. Och kul blev det. Förfesten började lite trevande eftersom det var "många" som inte kände varandra sen tidigare, men det tog inte lång tid innan det var full fart.

Ute var det också roligt, men tyvär tappade vi bort varandra då och då. Det ryktades om att Däjvid blev utkastad eftersom han var så full, men jag vet inte om det verkligen var sant. Han kanske själv insåg att det var bäst att ta sig där ifrån.

Man blir inte badsugen precis.

Var faktiskt inte bakis när jag vaknade, lite seg bara. Gick ner till älven och tyckte att det var kalla minusgrader idag (typ 21). Nu när allt med Hagamannen är så stort är man (jag) väldigt uppmärksam på vilka man möter, vilka som går bakom en osv. Även fast det är mitt på dagen. Helt sjukt. Hörde ett rykte igår om att han hade blivit haffad i fredags kväll men jag vet inte hur mkt sanning det låg i det. Man kan alltid hoppas. Tyvär är han ju inte ensam om att vara som han är. Tar de honom finns det en hel bunt med knäppisar kvar.

Uppdatering

Det är krig om datorn här hemma. Varken högljutt eller tyst. Helt klart är det i alla fall att väldigt mkt kretsar kring vem av oss två som kan sitta vid datorn. Eftersom jag jobbar hemma hela vardagarna och kan inte göra det utan dator har jag företrädesrätt under jobbtiden. Vilket också gör att när jag gjort mina timmar för dagen är det svårt att motivera varför jag fortfarande ska ha exklusiv rätt till den under kvällen. Men jag VILL. Så efter ett par veckor med detta "problem" står det klart vad lösningen är. En bärbar dator kommer att införskaffas och wlan kommer att upprättas i den gigantiska bostaden. Då ska jag f*n blogga heeeeela tiden, haha. Nu får jag inte så många chanser.

På tal om det blev jag förvånad men glad när Brinken efterfrågade tätare uppdatering av min blogg. Se där, det finns trots allt folk som läser här. Fantastiskt. Jag lovade att bättra mig.

I morgon kväll ska jag ta mig ner till storstan för ett helt dygn. Jag ska på utbildning i 3 timmar (haha) och passa på att ha nåt möte oxå. Och det ska bli skönt att andas avgaser igen en stund. Att jobba hemma är nog inget som jag ska sysselsätta mig med på heltid i framtiden. Att leva och jobba på samma ställe gör världen, ja... ganska liten. Visst jag får mycket gjort eftersom jag inte har så mkt omkring som distraherar mig, men det finns ett hyfsat snabbt växande behov av interaktion med andra lite lagom kontinuerligt sådär. Typ varje dag i lagom dos.

När jag åker ner får jag träffa Jenny oxå. Hon ska alledeles snart öka avståndet mellan oss ytterligare genom att åka till en småstad i sydtyskland och jobba typ ett halvår. Mitt uppdrag till henne under hennes tid där är att baka semlor och bjuda tyskarna på semmeldagen. Hon kommer ju göra succé. Jag kommer sakna henne, thank god for Internet. Saknar henne nu med fast nu är hon typ bara ett par timmar bort.

Senaste kvällarna har jag och de andra som ska åka till Paris i mars kollat efter hotell till vår resa. Tänk vad lättlurad man är, fast medvetet liksom. De hotell som har hyfsat fina bilder på sina sidor blir man alldeles överförtjust i medan man är väldigt snabb att rata de som inte ser lika "proffsiga" ut. Att de som verkar jättebra kan ha lagt upp bilder på fyrstjärniga finhotell och inte den egna råtthålet vill man liksom inte tänka på ("och tänk ändå vad billigt fast det är så fint!"). Jaja, var vi nu än hamnar blir det nog bra. Bara de har frukost är jag glad.

Idag är det teorilektion på ridskolan i 1,5 h. Efter att inte haft teoripass på 1,5 år hade jag glömt bort att man har det här. Men med tanke på att det var så länge sen sist kanske det kan vara nyttigt. Jag föredrar dock praktik.