Mr magic

En av konsultteknikerna som vi jobbar mot brukar skriva "automagiskt". Första gången tänkte jag att det var en engångsföreteelse, men det har återkommit vid flera tillfällen. Lite roligt är det, saker som sker automatiskt kan ju kännas magiska. Ren automagi :)

Den småarga och lite för fega

Första gången jag såg henne stod hon i en korsning i ett villaområde och bara stod. Sen sprang hon iväg och jag funderade inte så mycket mer över henne. Nåt kvarter senare såg jag henne igen, hon var då i färd med att klistra fast nån lapp på en lyktstolpe. Hon gick 20-30 m före mig så det gick inte att missa att hon fortsatte klistra upp saker på annat som skylten till Backenskolan, busshållplatsen, elskåp m.m. Nyfiken som jag är gick jag lite långsammare förbi lyktstolpen och skolskylten för att få reda på vad det var. Jag stannade aldrig helt så jag såg bara fragment av dem, det var bl.a. en svensk flagga i sommarmiljö, på det andra stod det nåt om unga tjejer som mår dåligt. Jag fick inte riktigt ihop vad det var men hade mina misstankar åt det BSS-hållet, och webbadressen pekade också åt det hållet. Jag kollade när jag kom hem och jodå, nog var det nån som var mån om att bevara landet svenskt. Idag när jag var ute såg jag ett av klistermärkena igen på ett annat ställe, det stod "Utrotningshotad" över ansiktet på en onormalt blåögd baby. Det kan ju inte vara okej att meddela sig på det här sättet, oavsett vilket budskap man har. Är det inte förstörelse av annans egendom eller nåt sånt? Busshållplatsen tillhör väl lokaltrafiksbolaget, elskåpen energibolaget, skyltarna nån annan? Nu var ju det här ett extra otrevligt budskap flickstackaren spred, och det var där min tanke startade ("Hur f*n kan hon helt ogenerat gå och sätta upp sånt här? Jag borde riva ner dem så fort hon satt fast dem, så hon ser det. Men tänk om hon är galen och börjar slåss, jag måste ju skydda Elma. Nä, jag säger inget, jag är för feg. Men jag borde.... Jag borde ha nåt att styrka det med... man får säkert inte ens sätta upp grejer på de här ställena, de ägs ju av nån annan. Stackars lurade tjej som skickats ut för att sätta upp den där skiten. Mutter, mutter, mutter....") Så jag gick vidare hemåt utan att säga nåt. Bitter över min feghet och arg för det hon satte upp.

Klagovisa

Idag har jag en massa jag borde göra. Vika ihop och lägga in kläderna i byrån, hitta en bra plats i köket för kaffeservisen, skriva och skicka en jobbansökan, fylla i papper för min olycksfallsförsäkring och en massa annat skit. Hittills har jag inte lyckats ta mig för att göra nåt alls nästan.

Låg i soffan med Elma och lyssnade på P3 star vilket handlade om att klaga. Ett par tjejer satt och diskuterade huruvida det var okej att klaga eller inte. Den allmänna uppfattningen verkade vara att det var bara BRA att klaga på det mesta, som den ena tjejen sa - för att må bättre själv, typ dumpa sitt skräp på nån annan. De tyckte också att det var socialt att klaga och att det var bra samtalsämnen eftersom alla kunde relatera till och klaga på nåt själv. Och nog stämmer det att det är anledningen som gör det så vanligt att klaga. Men skapar det inte en negativ inställning? Jag säger inte att jag inte klagar för det gör jag, men det en av de saker jag gärna skulle vilja göra mindre. Bara klaga när det verkligen är befogat, inte gå och smågnälla på saker som inte är viktiga. På sikt hamnar jag snarare i en negativ spiral av det än att det lyfter mig. Klag ger klag. Eller......? Vad vill jag ha sagt med det här då? Jo, jag tyckte att det kändes som en trist inställning att det är okej att utan begränsning gå omkring och spy galla lite till mans och att det dessutom anses som en social förmåga. På tjejerna lät det nästan som att det fanns med i Maslows trappa bland människans grundläggande behov. (Men se! Jag klagar på dem som klagar) Nä, jag tror på positiva medmänniskor och var annars ska man börja om inte med sig själv?

(Obs! Jag kan inte garantera att framtiden inte för med sig något gnäll från mig.....)

En trött måndag

Idag känns det verkligen att det är måndag. Det borde inte ha nån betydelse för en sån som jag, som är ledig varenda dag. Trots det är känslan av måndag mycket påtaglig idag. Himlen är grå och tjock av moln, det har regnat lite. Jag känner att tiden bara går och jag orkar inte ta mig för nåt vettigt. Äh, skit samma.

I hemmet försöker vi att bli allt mer miljömedvetna. Vi sorterar och slänger i rätt behållare, stänger av apparater som inte används osv. Nu har jag en grej jag ska slänga igen som jag inte vet var jag ska göra av: en tom deodorantflaska (säger man flaska?). Den är av glas och så har den såklart den där rollen högst upp, som är av nån plast eller nåt. Såna här kombinationer är inte lätta att tas med, man är ju inte människa att peta ut rollen ur flaskan så att man kan kasta dem på olika ställen.

Det sista jag gjorde igår kväll innan jag gick och la mig var att Wowa lite. Under natten drömde jag mardrömmar om undead karaktärer som jagade mig, kanske inte så konstigt eftersom vi träffade på såna som höll på att jävlas där vi spelade igår. I drömmen var jag nog mest irriterad på dem, kanske inte så rädd för dem. Jobbiga var dem hur som helst, både i spelet och i drömmen.

Bla bla bla

I morron ska frisörskan göra ett arbetsprov på en salong för att få praktikplats där, och jag ska vara den kvinnliga hårmodellen. Både hon och jag är lite nervösa. Jag är nervös för att jag ska ångra mig, och hon är nervös för att hon ska misslyckas med frisyren p.g.a. att mitt hår är så mjukt och inte har så mycket eget stöd. Vi har kommit fram till att det här borde fungera för oss båda. Samtidigt som jag är lite smånervös känns det spännande. Jag vet ju att hon är jätteduktig och jag förmodligen inte alls kommer att ångra mig.

Härom dagen fick jag ögonen på en gammal favorit, kanelknäcke. Hur gott som helst.

Alla hjärtans dag firades i shoppningens tecken. Först åkte vi till Mio som nyligen öppnat i nya lokaler. Det visade sig att möbelaffären som drevs där innan Mio flyttade in hade utförsäljning av sina saker, det var 30% rabatt på det mesta. Så det blev både småsaker som ljus och en duk, men även två hyllor som man kan sätta upp bredvid sängen istället för nattygsbord. Sen åkte vi vidare till Jysk där finfia duntäcken och kuddar inhandlades. Ovanpå Jysk ligger Barnens hus där Elma fick en haklapp, en sked och en napphållare. Ikväll eller i morgon ska hon få sin första portion mild havregröt. Mums. Sen köpte vi med oss indisk mat från Ghandi och Valentinbakelser från Mecka till oss och Pia och Jörgen.

I tisdags dök det upp en kvinna i 40-årsåldern som ska provrida i gruppen ett par gånger för att se om det är lagom nivå. S k ö n t tycker jag, äntligen lite uppblandning i den annars så tonåriga gruppen. Alla i gruppen verkar ju snälla och så, men det kan vara så segt ibland med deras sätt att vara. I slutet av tisdans lektion, efter att ha skuttat över några små hinder, lät det såhär:

- Men gud asså det måste sett heeelt hemskt ut när jag hoppade!
- Nej men guuud, verkligen inte! Asså det såg så himla bra ut!
- Men asså, näää jag kände ju bara hur det lixom ba... (och gör nån rörelse som ska betyda att det var ostabilt)
- Nä guud, det såg skitbra ut! Men asså jag då... det var ju bara helt (gör nån liknande rörelse)
- Nej, men du var ju jättebra! Men guuud!!
osv...........

Självklart var ju båda jätteduktiga, ingen av dem var ostabil för fem öre. Det är väl rätt vanligt att man håller på sådär i den åldern. Jag trivs dock bättre om man kan diskutera lite varför det blir som det blir när nåt inte funkar, och även när det funkar. Jag orkar inte riktigt bry mig om hur det ser ut eller om folk tycker att jag är feg för att jag inte vill hoppa, däremot vill jag känna och förstå när jag får hästen med mig i det jag försöker göra. Fram för fler tanter som jag i tonårsgruppen!

Kyliga dagar i februari

Så här i början av året får man ju sitt årsbesked från CSN, och därmed reda på hur mycket man ska betala tillbaka varje kvartal under året. Eftersom de går på årsinkomsten två år tillbaka i tiden är det nu den absolut sämsta möjliga kombination av inkomst och återbetalning. Under 2005 hade jag den högsta inkomst jag nånsin haft, och i år har jag den lägsta "inkomst" jag nånsin haft. Igår skickade jag in blanketterna för att ansöka om sänkt återbetalningsbelopp. Det skulle man ju givetvis gjort mycket tidigare så det var klart vid årsskiftet, men jag glömde bort att skicka in blanketterna under hösten. Det hände så mycket annat då.

Igår skickade jag ett tackkort till arbetsplatsen med mig och Elma som motiv. Strax före jul fick vi ett presentkort på Polarn o pyret skickat från dem, och det var verkligen jättejättegulligt gjort. Jag kände dock inte så nöjd med själva fotot eller med det jag skrev. Jag hade en riktigt töntig uppsyn och Elma tittade inte in i kameran. Och när jag skulle skriva nåt hade jag så bråttom att det bara blev nåt så där vanligt platt, egentligen hade jag velat skriva nåt mer för att få fram att vi verkligen blev jätteglada. Men nu finns det ingen återvändo för det är redan skickat.

Idag var det vägning på bvc, Elma dunderbebisen är nu vid 4 månaders ålder uppe i 7465 g. Själv vägde jag 5-5,5 kg vid samma ålder. Senare på dan var vi på babysång på öppna förskolan, med efterföljande fika. (En parentes: det dök upp en lite udda mackvariant. Bröd, smör, ost, gurkskivor, toppat med apelsinmarmelad. Ost och marmelad eller ost och gurka är ju välkänt, men att slänga ihop allt det... nää.) Det är rätt intressant med alla dessa mammor som går dit och vilka roller de tar på sig. De allra flesta har en ganska jordnära inställning till att man gör lite olika med sina barn och hur de sköts, men vissa verkar vara där för att bossa runt de andra mammorna. De uppför sig som att de är allvetande inom området barn och drar sig inte för att med mästrande röst berätta att andra gör "fel" eftersom de inte gör precis som de själv skulle gjort. Suck. Tur att man lyckats lista ut ungefär vilka de är.

Utetermometern kryper ner mot -20... burr. Träet i huset drar ihop sig i kylan så med jämna mellanrum smäller det i ytterväggarna.

Ikväll har jag packat resväskan. I morrn förmiddag bär det av mot Stockholm. Jag är lite nervös för hur det är att flyga med en 4-månaders bebis.

Melodifestivalen 1

Så var det igång, melodifestivalkarusellen. Sen ett par år tillbaka tycker jag att det är ganska kul att följa tävlingen och en del av allt det snack som blir runt omkring. Det är roligt att tycka låtar är bra, gissa vem som går vidare, förundras över hur folk röstar, att klaga på stilar, kläder och sång. Gårdagens öppning för det här året var ganska platt, jag tackar dock högre makter för att Kristian Luuk kommer vara programledare det här året och inte ytterligare en Lena Ph. Tråkigt nog var Luuk den som höll bäst klass, låtbidragen var ju sådär. Anna Book och Tommy Nilsson hade precis såna låtar man kunde förvänta sig av dem, och de flesta andra också. Elin Lanto hade jag hoppats mer på. Och Addis Black Widow... Är det värt att nämna nåt om dem? Jag trodde att hon helt tappat medhörningen under första versen, men när även killen fortsatte att sjunga falskt andra versen började jag fundera. Hur tänkte de när de bestämde låt att ställa upp med? Och hur kom den med? Juryn måste varit full den dagen.

The story continues.

Har ni fest eller?

Alla som sett Beck-filmerna vet att man kan ha en dubbelbottnad relation till sin närmaste granne. Vår närmaste har inte nån stödkrage men har dock samma förmåga att dyka upp som gubben i lådan. Idag vid 18-tiden knackade han på ytterdörren och undrade vad vi gjorde. Anledningen till hans besök var att han tyckte att det verkade som att vi hade fest inne hos oss, och då kände han tydligen för att knacka på. Om jag skulle kommit in genom porten och upptäckt att det verkade som att han hade fest inne hos sig skulle jag skynda mig in för att slippa att ev. konfronteras med den. Sen kanske jag är överdrivet aktsam, min lätt sociala fobi brukar göra sig påmind i såna situationer, men det är ju inte bara det. Nog för att vi bor grannar och alltid pratar när vi träffar på varann, men vi är ju inte så nära att vi går in till varann och fikar o såna grejer.

Alltså, om man hade varit inbjuden på fest 15 gånger tidigare hos den andra skulle man kanske, kanske (eller nej, det skulle man inte) knacka på om man anade att det var fest. Ja, jag blir aldrig riktigt klok på den där pojken. Han är jättetrevlig och på ett sätt är det ju väldigt socialt att bjuda in sig själv till grannen sådär, men jag vet inte. Det kanske är mig det är fel på.

Mediaträning?

Hehe, moget. Man tycker ju att en man som Lars Ohly borde vara van vid alla tänkbara påhopp, och dessutom att bli påhoppad i media. Gesten verkar dock sitta i ryggmärgen med tanke på uttalandet "Jag tänkte inte, reaktionen kom före tanken".

Så fel man kan ha

Efter att ha hjärntvättats med hjälp av låtar som Boten Anna och Glassigt under sommaren trodde man inte att det kunde bli värre.

10.30 en tisdag

Det har hittills varit en mycket innehållsrik dag.

Jag kan konstatera att det är första dagen på väldigt länge som jag fryser.

På tunnelbanan hit satt jag mitt emot en person med hemskt dålig andedräkt, som tur var bara en kort stund. Men det var så obehagligt att jag starkt övervägde att byta plats.

Personen jag just nu delar kontor med är inte här och har ingen vidarekoppling på sin fasta telefon. Nyss ringde någon som lät ungefär 30 signaler gå fram.

Vägg i vägg till detta rum ligger en av företagets toaletter. Ibland är det väldigt högljutt där inne.

Avdankad

Igår när jag gick förbi den fantastiska krogen BGs som ligger på andra sidan Hornsgatan från jobbet satt där en kvinna som jag tyckte kändes bekant på nåt sätt. (För de som inte känner till BGs är det vad man nära nog skulle kunna kalla alkiskrog och men som utger sig för att vara en sportbar). Jag stirrade på henne medan jag försökte komma på vem det var. Kan det vara nån från jobbet som jag inte sett på länge? Eller nån som jobbar i nån affär? Eller nån jag brukar se då och då av nån annan anledning? Sen kom jag på det - det var Jannike Björling. Nu var det väl ett tag sen hon var en glamourgirl som hängde på det på den tiden jätteglamourösa Café opera och såna ställen. Av nån anledning har jag alltid sett henne som en som gärna vill upprätthålla den imagen i evigheter. Men att sitta på BGs uteservering och vara packad tillsammans med några hyfsat slita stammisar kändes långt där ifrån.

Semester

"Hemma" hos Anneli

Det är en underlig känsla att bo i någon annans hem, någon man aldrig träffat. Anneli hyr ett hus i Visinge, Täby av några kompisars kompisar över sommaren. De har satt upp massa bilder av sitt barn och sig sjäv i huset som jag går och tittar på och försöker tänka ut vad det är för slags människor. Mannen/pappan i huset känner jag faktiskt igen väldigt mycket, men jag vet inte varför. Känner inte igen namnet heller. Jag kan tänka mig att han kommer från Åkersberga.

I natt åker vi ner till Varberg för att ta färjan över till Grenå i Danmark (här ska vi bo). Av alla tider på dygnet så går den kl 08.00 i morgon bitti. Egentligen spelar det inte så stor roll, vi är ju lediga. Jag oroar mig för att min lagade visdomstand som börjat ila kraftigt när jag råkar använda den kommer gå åt helsike medan vi är borta. Hoppas inte. Jag tuggar duktigt med andra sidan av munnen och försöker låtsas som ingenting.

Pia försöker fixa ett jobb åt mig på Apotektets personalfunktion, och det vore hur bra som helst om det gick. Frågan är om de kommer ta in en gravid som eventuellt kan jobba några veckor innan hon är borta ett bra tag. Visst, man får inte diskriminera pga. det men å andra sidan är diskriminering av det slaget väldigt svårt att peka ut. Det är ju bara att motivera att de valt en annan sökande genom att de har mer eller lämpligare erfarenhet t.ex. Men jag håller ändå tummarna. I augusti ska jag jobba åt SLK. Känns bra att få jobba men tråkigt att vara borta från Peter på obestämd tid.

Vi hörs i framtiden

Udda kombinationer

Följande klädkombinationer har idag iakttagits:

- Perrongen vid Tekniska högskolans tubstation: vinterjacka av täck-/dunvariant och sandaler av flip flop-modell fast i skinn. ("Sist frös jag så om fötterna eftersom man inte kan ha strumpor i de här, så nu tog jag min tjockaste jacka till".)

- Götgatatsbacken: mycket kort volangkjol i turkosa och blåa nyanser, guldglittriga strumpbyxor, gråa raggsockor, sneakers. ("Men alltså, jag kände mig bara så hiiimla innovativ i morse när jag vaknade!"). Han bar inte ens upp det på ett snyggt sätt.

(huvva, tänk om folk bloggar om liknande taskiga grejer efter att ha sett mig på stan.)

Efter att ha sett ovanstående gick jag o Ellis o fikade längre ner på Götgatsbacken. En person från det förflutna (då jag var typ 14-16 år) befann sig på samma ställe. Satt länge och funderade på om jag skulle gå och hälsa. Brukar i efterhand gräma mig över att jag är lite för blyg och därför ofta struntar i att göra sånt där, men den här gången kändes det faktiskt helt rätt. Har faktiskt ingen lust alls att ta upp den tråden.

Hobbyanalytikern

Häromdagen talade en person om för mig att h*n har inlett ett förhållande med en person som är 20 år äldre. Jag kunde inte låta bli att hobbyanalysera företeelsen. Den här personen har återkommande under vår bekantskap talat i det närmaste glorifierande om en av sina numera avlidna föräldrar. Analysen gick alltså ut på att h*n nu har hittat någon som fyller den tomhet som föräldern lämnat efter sig. Kan vara helt fel eller åtminstone lite rätt. En sak jag är säker på är att jag aldrig kommer att få reda på det rätta svaret.

Lägenhetsjakt och renfara

Lägenhetsletandet har tagit fart. Vissa personer är nog inte gjorda för att leva på en alltför liten yta, och jag är en av dem. Inte Peter heller. Så länge man är själv på de 37 kvadratmetrarna är det okej. I söndags fick jag hjärtklappning och tryck över bröstet då vi hade bott tre personer här inne i ett par nätter, det var saker precis överallt och när man försökte stoppa undan dem ramlade det andra saker ur skåpen. I morgon ska vi titta på en lägenhet som är i två plan, har egen tvättstuga och är nästan som ett litet hus. Ligger med baksidan rakt ner mot älven men ändå nära stan.

Typ 100 kvm istället :)

I lördagskväll när vi skulle åka ut till Polisen i Signilsbäck var det väldigt mörkt. Längs vägen var det såna där oranga reflexpinnar nedstuckna i snödrivorna. Plötsligt dök det upp massa reflexer och det såg ut som att vägen började svänga väldigt mkt eftersom de var överallt. Apotekssyrran som satt på passagerarplatsen och som är hemskt åkrädd av sig sa högt men lugnt att "Nu måste vi sakta ner lite, sakta sakta - det är renar på vägen". Och banne mig om det inte står typ 15 renar mitt där i mörkret. Alla hade en liten reflex i sitt halsband vilka jag trott vara vägstolpar på en svängande väg. Tur att hon var med och kunde upplysa mig om det annars vet jag inte hur det hade slutat. Man kunde nog inte vara mer oförberedd på att det skulle stå massa renar mitt i vägen än vad jag var. Visst älgar, rådjur och annat sånt där men just renar... Jag är väl mer Stockholmare än vad jag trodde då.

Kvällen

Jag kanske har varit naiv innan men jag trodde att jag kanske skulle känna mig lite hemma på ett sånt här ställe eftersom jag passerat både 27 och 30 för ett tag sen. Men redan i kön utanför märkte jag att jag inte riktigt kunde identifiera mig med de flesta som var där. Det var nog en medelålder på närmare 40. I kön runt omkring mig förekom en del halvhjärtade raggningsförsök från personer med begynnande flint och igenspacklade rynkor. Samtidigt vilade en känsla över kön (som rörde sig mkt långsamt och där många stod och frös lite) att där skulle kunna finnas ryggsäckar innehållande varm chocklad och limpmackor med ost. Den mixen gav mig en märklig känsla.

Har aldrig gillat Rex sådär värst mycket. Det består av tre våningar och alla är liksom hela tiden på väg nånstans. Var man än ställer sig eller går nånstans är det som att man befinner sig i en kö som rör sig. Efter nån timme tröttnade singeltjejerna i sällskapet och gick vidare till stället som för kvällen var Rex motsatta extrem - ett 18/20-årsställe. Jag stannade med killarna som hade hittat sitt ställe på jorden, rockdansgolvet. Rätt kul, för de tyckte att det var så kul. De som gillar sån där musik får ju typ aldrig höra det ute annars.

En stund före stängning gick vi till Mc D. Där träffade vi engelsmannen och hans kompis som båda hade varit med på förfesten. Kompisen lämnade förfesten innan vi gick ut, han skulle nämligen på styrdans. När vi gick från Mc Donalds kände jag mig nyfiken på detta (i mitt huvud) lite udda fredagsnöje och fick jag lov att fråga hur det egentligen funkar. Det är en nykter tillställning där det är varannan damernas/herrarnas, åldern på folket är 20-38 år (han själv var typ 27), i pausen tar man en kopp kaffe eller kanske en varm korv och sen dansar man vidare kind mot kind. Jag har svårt att se mig själv där, men jag lovar - han var den som hade haft roligast den kvällen.