Hemma igen

efter drygt fem veckor på andra platser. Tre veckor i Skåne och drygt två veckor i Tresjö. Där imellan var vi hemma en halv dag. Vi öppnade knappt väskorna, kändes bara jobbigt att packa om eller börja tvätta. Det var ju ändå ungefär samma grejer som skulle med igen. Den här veckan är vi i Umeå, men åker nog en sväng till Tresjö nästa vecka igen. Man har ju inte blivit jättebortskämd med vackert väder den här sommaren men den här veckan är väldigt fin och vi har hunnit vara på två olika stränder på tre dagar.

Inplanerade resor framöver är att jag (och Svea?) ska åka till Sthlm en helg i oktober och träffa Ida, Maria E och Anneli. Vi fyra brukar ses nån gång varje vår, men av olika anledningar blev det inte av denna vår så vi ska ta det nu istället. Ser fram mot det! I september åker lilla familjen till Skåne igen för att fira pappa som fyller 70 och för att reka lite platser som passar för vigsel.... :)

Det har kommit två nya bebisar i släkten under sommaren. Det som jag beskrev som spännande i förra blogginlägget var att en av dem var på väg då, och hans kusin kom för ett par veckor sen. Väldigt tätt mellan dem!

Svea blir fem månader på lördag och har hunnit lära sig massa nya "konster". Äta gröt vilket hon tycker är väldigt gott, sitta själv fast inte så stadigt alla gånger, skratta ljudligt, vända sig från rygg till mage, låta som en brummande bil med munnen (eller hur f*n man nu ska beskriva det där ljudet....). Hon är fortfarande en glad och nöjd tjej som får mer och mer personlighet för varje dag som går.

Elma är oxå full av personlighet. Kanske att hon är på väg in i nån trotsperiod, jag vet inte riktigt. Vi börjar ju närma oss 3-års åldern nu... Hon har verkligen börjat prata bra nu under sommaren. Ungefär när vi kom till skåne i juni började hon sätta meningar på ett fullständigt sätt och sen har det bara vidareutvecklats därifrån på rätt kort tid. Så när hon behagar ta ut nappen ur munnen förstår man riktigt bra vad hon säger. Idag sa hon t.ex. "Låt mig vara ifred, pappa" när hon skulle leka inne på sitt rum. Hon har oxå fått ett minne som man blir minst sagt imponerad av. Hon berättar om saker som hände för rätt länge sen för folk utan att man påminner henne, ofta med detaljer som man själv nästan glömt bort. Igår lekte hon med Gustav för första gången på väldigt länge. Det var så fint att se dem sitta där och leka igen, precis som förut. De är så gulliga ihop, och man blev varm in i själen av att höra deras snack med varann. All lycka önskas till er nu när ni åker ner till Huddinge.

Nu ska jag fortsätta leta flygbiljetter till Sthlmsresan i oktober!

Kommer nog inte kunna sova så mycket i natt

för det är spännande grejer på gång! Inte för mig men för nån annan som får skriva om det i sin egen blogg nån gång framöver :)

Åsså håller jag på att packa grejer till skåneresan imorron, så jag kommer även att ligga och tänka på vad jag inte lagt ner än och att jag inte ska glömma det. Jag, Elma och Svea ska ut och flyga, det känns intressant att åka själv med dem...... Peppe ska vara kvar och jobba i en dryg vecka till. Håll tummarna för att ingen av oss får ont i öronen, eller att Elma inte får för sig att hon oxå ska sitta i mitt knä. Och att vi inte svettas ihjäl på resan, det ska bli 25 grader i morron oxå.

Så nu blir det inte mycket mer skrivet på ett tag framöver, internet kommer inte att finnas tillgängligt på den plats jag kommer att vara på. Hasta la vista!

Örat 3

Men ååååå. Läkaren var lite halvdryg och verkade tycka att det knappt var värt att ta sig till en vårdcentral för min åkomma. Det han kunde konstatera var att jag förmodligen haft en liten öroniflammation för ett tag sen och att det nu ligger vätska kvar i trumhinnan (typ). Därav suset, bruset och den nedsatta hörseln. Men eftersom gångarna var öppna och ej inflammerade gör man inget åt det, det är bara att vänta ut. Tack för den, precis vad jag i n t e ville höra. Enligt honom var det i alla fall inget farligt och kunde inte ge några men framöver, vilket ju var skönt att höra. Jag frågade om det kommer göra helvetesont om jag flyger, vilket han svarade på genom att säga "Ja, då får man ju jobba med tryckutjämningen. Och tugga tuggumi och sådär" med ett skeptiskt ansiktsuttryck. Min tolkning är att det kommer att göra helvetesont, minst. Hur som helst kommer jag inte att åka iväg till Stockholm om jag känner mig såhär i morron eftermiddag. Känns bara jobbigt att åka dit och känna mig halvdålig.

Hösten har kommit

För ett par veckor sen (eller är det redan en månad sen...?) tyckte jag att hösten låg i luften, och det kändes för tidigt. Jag hade inte hunnit bli mätt på sommar än. Sen vände det och vi fick en hel del sommar till, tack och lov. Lurad av solskenet i morse fick jag ångra mitt klädval när jag gick och frös resten av dan. Solen försvann och ett iskallt, ihållande hällregn började ösa ner och gör fortfarande. Blixtrat och dundrat har det oxå gjort. Nu tror jag på allvar att hösten har kommit, men nu välkomnar jag den.

Idag bokade jag biljetter till min egotripp till Sthlm nästa vecka. Har givetvis dåligt samvete över att jag åker från Elma och Peppe i flera dagar, men samtidigt tycker jag att det känns skönt att vara "ledig" ett par dagar och kunna träffa folk dagarna i ända utan att tänka på blöjor, frukt, barnmatsburkar, var det finns microvågsugnar, sovpauser, välling, farliga väggkontakter, vilken vagn som är bäst att ta med osv osv....

När jag bloggar gör jag ofta saker samtidigt, nu t.ex. har jag fastnat i Facebooks oändliga förgreningar. Jag förstår faktiskt att det finns företag som känner sig hotade av detta vuxendagis, man kan tillbringa ganska många minuter där. Nu har jag inget företag som betalar mig några pengar så jag kan göra vad jag vill hahahhaha Och nu ska jag se vilka jag mer kan hitta :)

Kyliga dagar i februari

Så här i början av året får man ju sitt årsbesked från CSN, och därmed reda på hur mycket man ska betala tillbaka varje kvartal under året. Eftersom de går på årsinkomsten två år tillbaka i tiden är det nu den absolut sämsta möjliga kombination av inkomst och återbetalning. Under 2005 hade jag den högsta inkomst jag nånsin haft, och i år har jag den lägsta "inkomst" jag nånsin haft. Igår skickade jag in blanketterna för att ansöka om sänkt återbetalningsbelopp. Det skulle man ju givetvis gjort mycket tidigare så det var klart vid årsskiftet, men jag glömde bort att skicka in blanketterna under hösten. Det hände så mycket annat då.

Igår skickade jag ett tackkort till arbetsplatsen med mig och Elma som motiv. Strax före jul fick vi ett presentkort på Polarn o pyret skickat från dem, och det var verkligen jättejättegulligt gjort. Jag kände dock inte så nöjd med själva fotot eller med det jag skrev. Jag hade en riktigt töntig uppsyn och Elma tittade inte in i kameran. Och när jag skulle skriva nåt hade jag så bråttom att det bara blev nåt så där vanligt platt, egentligen hade jag velat skriva nåt mer för att få fram att vi verkligen blev jätteglada. Men nu finns det ingen återvändo för det är redan skickat.

Idag var det vägning på bvc, Elma dunderbebisen är nu vid 4 månaders ålder uppe i 7465 g. Själv vägde jag 5-5,5 kg vid samma ålder. Senare på dan var vi på babysång på öppna förskolan, med efterföljande fika. (En parentes: det dök upp en lite udda mackvariant. Bröd, smör, ost, gurkskivor, toppat med apelsinmarmelad. Ost och marmelad eller ost och gurka är ju välkänt, men att slänga ihop allt det... nää.) Det är rätt intressant med alla dessa mammor som går dit och vilka roller de tar på sig. De allra flesta har en ganska jordnära inställning till att man gör lite olika med sina barn och hur de sköts, men vissa verkar vara där för att bossa runt de andra mammorna. De uppför sig som att de är allvetande inom området barn och drar sig inte för att med mästrande röst berätta att andra gör "fel" eftersom de inte gör precis som de själv skulle gjort. Suck. Tur att man lyckats lista ut ungefär vilka de är.

Utetermometern kryper ner mot -20... burr. Träet i huset drar ihop sig i kylan så med jämna mellanrum smäller det i ytterväggarna.

Ikväll har jag packat resväskan. I morrn förmiddag bär det av mot Stockholm. Jag är lite nervös för hur det är att flyga med en 4-månaders bebis.

Bröllop i Götet

Bröllopet i Göteborg var trevligt. Själva vigseln hölls i en stooor kyrka medan resten av firandet hölls i en lånad kommunal lokal, inte riktigt lika pampig. Jag och mamma var där för att lämna lite grejer på eftermiddagen innan vigseln och festligheterna satte igång vilket gjorde att jag kunde kolla bordsplaceringen. Såg att jag hade hamnat i en samlig av helt okända människor, i och för sig med morbrors fru snett mitt emot. Huvva, tänkte jag och ville inte ens tänka vidare på hur jobbigt jag tycker sånt där är. Nästa gång vi kom dit insåg jag att de okända som skulle sitta till vänster hade lämnat återbud i sista sekunden vilket gjorde att det var tomt där. Det gjorde mig ingenting. Nu hade jag bara en okänd mittemot mig och en bredvid mig, en lagom mängd tycker jag. Men han som satt bredvid hade jag verkligen svårt att förstå. Förutom att han var lite hysterisk i sitt sätt pratade han nån obestämbar dialekt, snabbt och jätteotydligt. "Vad sa du? Eeeh, ja jo precis". Vid flera tillfällen fick jag låtsas att jag uppfattade vad han sa för att det var pinsamt att fråga vad han sa flera gånger. Flera av kusinens/brudgummens ex-flickvänner var med på bröllopet, och brudens ex-man var också med. Jag fick lite Tomten är far till alla barnen-känsla när jag förstod detta. Ingen av dem började dock att slåss med varandra eller försöka hångla med den gamla kärleken.

För övrigt hann vi se rätt mycket av Göteborg, jag måste säga att jag tycker om den stan. Inte så stor men ändå full av allt. Dessutom har folk ett trevligt bemötande. Strax efter att tåget rullat ut från centralstationen började det regna ordentligt.

På resande fot

Rubriken kunde lika gärna varit "Rekordlångt inlägg". Känns i alla fall så i skrivande stund.

Det är när man är på resande fot som det händer saker man skulle velat skriva ner här. Men det har ju varit svårt eftersom tillgången på datorer har varit sådär.

Sist jag skrev var vi i Täby och skulle strax bege oss till Danmark, och innan det var vi på "landet" (Tresjö). Där blev det en hel del sol och bad, fiskande, grillande, tv-spelande osv. Vädret var fantastiskt varenda dag och man fick lite av den känsla man hade när man var liten och hade sommarlov. Efter drygt en vecka i Tresjö åkte vi tvärs över landet för att gå på bröllop i Östersund. Jag hade gruvat mig för det redan innan och känslan blev inte direkt mindre ju närmare vi kom den här dagen. Bordsplacering och mingel med nytt folk är verkligen inte min grej. Många gäster (typ 120 eller nåt), varav max 10 jag träffat tidigare nån gång. Avsaknaden av alkohol för min del medan de flesta andra drack rätt hyggliga mängder gjorde att jag vid flera tillfällen ville resa mig så fort att stolen ramlat omkull och springa ut ångestskrikande. Men nä. Tålmodig som jag är (eeeh...?) satt jag där och log krampaktig medan sällskapet vid vårt bord blev allt fullare och kunde inte ens knipa igen när talen hölls. Jag är ganska säker på att jag inte haft några större sympatier för de här personerna även om jag också fått dricka, men nu i mitt lite för klarsynta tillstånd tyckte jag att de uppförde sig som idioter. Kvällen/natten fortsatte i samma anda (dricka och röja) och när vi äntligen satte oss i bilen kl 03 kände jag mig oerhört lättad.

Ganska gott

Efter en snabbvisit norr om Sthlm (Täby o Åkersberga) tog vi oss ner till Danmark. Att åka Stena Linefärja i fyra timmar efter att ha suttit i bilen hela natten var även det en tålamodsbeprövande upplevelse. Båten var fylld av energiska barn som for omkring överallt. För barnen finns det ganska mycket att sysselsätta sig med faktiskt. Bollhav, filmvisning, tv-spel m.m. För vuxna finns det en minimal taxfreeshop, spelautomater av typen enarmad bandit (fast numera är armen ersatt av en knapp förstod jag), några fik och en restaurang där de serverade brunch för 79 kr. Vi drog ut på brunchen så länge det gick innan vi återvände till de obekväma stolarna som var näst intill omöjliga att somna i hur gärna man än ville.

Kryb-i-ly-kro

Väl framme i Grenå hade vi 16 mil till framför oss. Efter ett par timmar med inte helt tillräckliga kartor hade vi lyckats krångla oss fram till slutmålet. Vid ett tillfälle frågade vi efter vägen på en mack, vilket vi förstod ungefär en tredjedel av. Vi hann sova medvetslöst nån timme innan middan. Ja middan. Det är ett kapitel för sig. I paketpriset ingick förutom boendet frukost och tvårättersmiddag varje dag. Eftersom ingen (förutom vi) var under 50 år kändes det som att vi hade hamnat i matsalen på ett finare äldreboende. Exakt kl 18 skulle man befinna sig vid sitt bord i matsalen, alla åt samma sak. Så där satt vi, bland en drös äldre par som slutat prata med varandra för länge sen. Det slamrades högljutt med besticken och de få meningar man hörde var av typen "Ja, men det här var ju gott". Efter middan som var avklarad på en timme gick vi ut för att se vad som fanns i omgivningarna. Fält och landsbyggd. Thank god för att vi hade med oss bil. Utan den hade det blivit svårt att fylla tiden på detta ställe. Så våra dagar bestod i att göra utflykter kors och tvärs. Lite olika småstäder, lite sol och bad, några gamla slott och fästningar osv. Vädret var skitbra hela tiden. Efter den andra middagen på hotellet fick vi nog och höll oss från det i två dagar. Vem äter middag kl 18 när man har semester?! Det är ju en del av dagens/kvällens innehåll att leta upp nån trevlig restaurang att äta på och sitta där ett bra tag. Kändes betyligt mer rätt. Sista kvällen fick vi dock lov att äta i matsalen för att kunna dokumentera. Sammanfattningsvis rekommenderas ingen under 50 år att åka till det där stället.

Ångestmatsalen

Det tog oss två dagar att komma tillbaka till Umeå, en nätt liten sträcka på typ 140 mil. Ganska skönt att vara här ett tag innan det är dax att dra igen. Den här veckan ska jag jobba lite grann. Det är väldigt lugnt här och tiden går rätt långsamt, därav mitt långa inlägg. Det är skitvarmt och instängt (fönstren går inte att öppna så mkt + 17 datorer i samma rum). Om en kvart slutar jag och det är jag rätt glad för.

Semester

"Hemma" hos Anneli

Det är en underlig känsla att bo i någon annans hem, någon man aldrig träffat. Anneli hyr ett hus i Visinge, Täby av några kompisars kompisar över sommaren. De har satt upp massa bilder av sitt barn och sig sjäv i huset som jag går och tittar på och försöker tänka ut vad det är för slags människor. Mannen/pappan i huset känner jag faktiskt igen väldigt mycket, men jag vet inte varför. Känner inte igen namnet heller. Jag kan tänka mig att han kommer från Åkersberga.

I natt åker vi ner till Varberg för att ta färjan över till Grenå i Danmark (här ska vi bo). Av alla tider på dygnet så går den kl 08.00 i morgon bitti. Egentligen spelar det inte så stor roll, vi är ju lediga. Jag oroar mig för att min lagade visdomstand som börjat ila kraftigt när jag råkar använda den kommer gå åt helsike medan vi är borta. Hoppas inte. Jag tuggar duktigt med andra sidan av munnen och försöker låtsas som ingenting.

Pia försöker fixa ett jobb åt mig på Apotektets personalfunktion, och det vore hur bra som helst om det gick. Frågan är om de kommer ta in en gravid som eventuellt kan jobba några veckor innan hon är borta ett bra tag. Visst, man får inte diskriminera pga. det men å andra sidan är diskriminering av det slaget väldigt svårt att peka ut. Det är ju bara att motivera att de valt en annan sökande genom att de har mer eller lämpligare erfarenhet t.ex. Men jag håller ändå tummarna. I augusti ska jag jobba åt SLK. Känns bra att få jobba men tråkigt att vara borta från Peter på obestämd tid.

Vi hörs i framtiden

Ärendedag

Idag är en såndär dag då jag gör massa saker som blivit liggande. Ni vet, viktiga ärenden som är ganska tråkiga. Ringa samtal, fylla i papper, skicka papprena osv. Just nu låter det tuuut, tuut, tuut i telefonluren i väntan på att komma fram till Boxers kundtjänst. De har en väldigt lång väntetid. Men jag ska vara snäll o trevlig när jag kommer fram eftersom jag vet hur det är att vara kundtjänstslav.

Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan min a-kasseersättning kommer igång. Har haft det en gång tidigare i livet och då tog det också flera månader innan alla papper och intyg de ville ha för att kunna besluta var inskickade. Det känns som att för varje papper man skickar till dem vill de ha två nya. Minst.

Det är skönt att ha en fungerande dator i hemmet igen. Och att datorn är helt ny är inte helt fel. Stackars Peter kämpade på i över en vecka för att få allt att fungera. Tydligen var saker och ting inte riktigt i sin ordning när datorn levererades och man (jag var inte till mkt hjälp här) tvingas ge sig in på områden som känns mer eller mindre obegripliga. BIOS hit och SATA-diskar dit. Tur att han är så duktig för nu funkar allt jättebra. Man inser ofta inte hur viktigt man tycker att det är med dator och internet förrän man inte har tillgång till det. Det blir lixom som ett hål. Man kommer på sig själv med att tänka på saker som man vill fixa eller kolla via nätet eller på annat sätt med hjälp av datorn, men icke.

Det känns som att jag fortfarande har jetlag fast det är över en vecka sen vi kom tillbaka till svensk tid från amerikansk tid. Jag blir inte trött innan klockan är typ 02 på natten. Fast jag går upp typ kl 8 varje morgon i alla fall för att försöka återkomma till det normala.

Nu kom jag äntligen fram till Boxer efter en kötid på drygt 30 minuter. Hon som svarade var hyfsat kort i tonen till en början, men eftersom jag var så trevlig lät hon riktigt glad när vi avslutade samtalet. Nu kan jag bocka av det här ärendet på listan också.

Paris nästa! ... snart

Om ungefär en vecka bär det av till Paris. Förra veckan drömde jag flera gånger om att jag hade glömt diverse saker. En gång var det nåt jätteviktigt papper som hade med hotellbokningen att göra (kan det bero på att jag inte hade kommit mig för att ansöka om pass då än?). I en annan dröm hade jag så bråttom när jag packade att jag bara fått med mig saker jag absolut inte behövde, typ jättegamla utsuttna mysbyxor - det perfekta plagget på Champs de Elysee (kan bero på att jag funderat mkt över vad man egentligen ska ta med sig för kläder. Här uppe är det ju i det närmaste polarvinter fortfarande och där kanske det är lite vår). Trots de här drömmarna ser jag väldigt mycket fram mot att åka iväg. Är i starkt behov av miljöförändring, och med Paris i hyfsat färskt minne sen förra våren känns det som ett utmärkt ställe.

Jag valde dock att gå på bio igår och därmed undvika att titta på tv4:s program om hur uselt säkerheten på Ryanairs flygningar sköts.

Uppdatering

Det är krig om datorn här hemma. Varken högljutt eller tyst. Helt klart är det i alla fall att väldigt mkt kretsar kring vem av oss två som kan sitta vid datorn. Eftersom jag jobbar hemma hela vardagarna och kan inte göra det utan dator har jag företrädesrätt under jobbtiden. Vilket också gör att när jag gjort mina timmar för dagen är det svårt att motivera varför jag fortfarande ska ha exklusiv rätt till den under kvällen. Men jag VILL. Så efter ett par veckor med detta "problem" står det klart vad lösningen är. En bärbar dator kommer att införskaffas och wlan kommer att upprättas i den gigantiska bostaden. Då ska jag f*n blogga heeeeela tiden, haha. Nu får jag inte så många chanser.

På tal om det blev jag förvånad men glad när Brinken efterfrågade tätare uppdatering av min blogg. Se där, det finns trots allt folk som läser här. Fantastiskt. Jag lovade att bättra mig.

I morgon kväll ska jag ta mig ner till storstan för ett helt dygn. Jag ska på utbildning i 3 timmar (haha) och passa på att ha nåt möte oxå. Och det ska bli skönt att andas avgaser igen en stund. Att jobba hemma är nog inget som jag ska sysselsätta mig med på heltid i framtiden. Att leva och jobba på samma ställe gör världen, ja... ganska liten. Visst jag får mycket gjort eftersom jag inte har så mkt omkring som distraherar mig, men det finns ett hyfsat snabbt växande behov av interaktion med andra lite lagom kontinuerligt sådär. Typ varje dag i lagom dos.

När jag åker ner får jag träffa Jenny oxå. Hon ska alledeles snart öka avståndet mellan oss ytterligare genom att åka till en småstad i sydtyskland och jobba typ ett halvår. Mitt uppdrag till henne under hennes tid där är att baka semlor och bjuda tyskarna på semmeldagen. Hon kommer ju göra succé. Jag kommer sakna henne, thank god for Internet. Saknar henne nu med fast nu är hon typ bara ett par timmar bort.

Senaste kvällarna har jag och de andra som ska åka till Paris i mars kollat efter hotell till vår resa. Tänk vad lättlurad man är, fast medvetet liksom. De hotell som har hyfsat fina bilder på sina sidor blir man alldeles överförtjust i medan man är väldigt snabb att rata de som inte ser lika "proffsiga" ut. Att de som verkar jättebra kan ha lagt upp bilder på fyrstjärniga finhotell och inte den egna råtthålet vill man liksom inte tänka på ("och tänk ändå vad billigt fast det är så fint!"). Jaja, var vi nu än hamnar blir det nog bra. Bara de har frukost är jag glad.

Idag är det teorilektion på ridskolan i 1,5 h. Efter att inte haft teoripass på 1,5 år hade jag glömt bort att man har det här. Men med tanke på att det var så länge sen sist kanske det kan vara nyttigt. Jag föredrar dock praktik.