19 januari

Idag o r k a r jag bara inte tänka på att äta en näringsriktig måltid till middag. Frysen är i och för sig full med både det ena och det andra, men eftersom det är just fryst och jag är hungrig nu känns det jättejobbigt att vänta tills det tinat. Jag bröt av ett paket bacon på mitten eftersom det är det enda som tinar någorlunda snabbt och ska se vad det kan bli för kulinariskt av det.

På tal om mat och att äta näringsriktigt, igår såg jag på "Du är vad du äter" där Fadde var med. Han gillade att äta plättar på natten och 30 köttbullar åt gången. Jesus. Linda var med som side kick för att hjälpa till att få ordning på honom. Jag måste ju säga att de passar bra ihop de där två, de är som ett par tonåringar som ska försöka vara vuxna. Intrycket man får är att de båda är väldigt naiva och ganska... korkade. (Förlåt, man ska ju inte prata illa om folk.) Ändå är jag av nån anledning fascinerad av vad som skrivs om dem. De verkar leva sina liv genom Aftonbladet och Expressen, och när det inte skrivits nåt på ett tag är det som att de tror att de upphört existera och gör nåt för att omskrivas. Det kanske är mer det jag fascineras av, själva symbiosen mellan "kvälls"pressen och vissa "kändisar".

Idag hittade jag ett jobb jag väldigt gärna skulle vilja ha. Så en del av förmiddan ägnades åt att knåpa ihop ett passande personligt brev. Alltid lika klurigt att veta om man träffar rätt med det man skriver. Jag håller tummarna för att jag får komma på intervju i alla fall.

Jag har faktiskt varit vaken från 6.45 idag. Det är rätt tidigt för att vara jag nu för tiden. Annars brukar jag gå upp tidigast runt halv nio-nio. Jag var så hungrig att jag inte kunde sova vidare när Peters klocka ringde. Efter att jag ätit funderade jag på att somna igen, men kom fram till att det var rätt skönt att vara vaken ett tag innan Elma vaknade.

Hungrig?

Calzskroven från Skellefteå hade jag hört talas om tidigare, men att den hade så många udda syskon visste jag inte. Av de listade skulle jag nog välja... hmm... inte lätt det här... rödingpizzan från Umeå.
Har svårt att föreställa mig det goda i att toppa en pizza med yogurt och flingor. Eller glass och chokladsås.

12 december

Idag har jag äntligen fått första utbetalningen av föräldrapenning från Försäkringskassan. Efter att ha gått utan egna pengar i en och en halv månad känner jag mig som en mer hel människa med kronor på kontot. Det känns som en stor lättnad att kunna betala tillbaka de skulder jag dragit på mig, att kunna köpa saker jag behövt länge och dessutom kunna spara en liten slant.

I början av förra veckan gjorde vi julpynt. Det blev apelsiner med nejlikor i, hyacinter och en egenhändigt tillverkad julgrupp. För ett par dagar sen tyckte jag att både apelsiner och hyacinter började se lite trötta ut. När jag tittade närmare på apelsinerna såg jag att de börjat mögla. Jag hade väntat mig att de skulle hålla ända fram till jul, vanligtvis tar det ju ca 100 år innan en apelsin blir dålig. Vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt att de blir dåliga om man sticker man hål på skalet. Nu står jag i valet och kvalet om man ska göra nya på en gång eller om man ska vänta lite till så de blir dåliga lagom till när vi ska åka bort för att fira jul.

Idag ska det tillagas fisk till middag, och det hör inte till vanligheterna i det här hemmet. Av nån anledning finns det ingen inspiration alls att uppbringa när det kommer till att laga fisk. Det har hänt massor av gånger att vi köper hem fisk just för att vi ska bli bättre på att äta det, men den hamnar i frysen och tas aldrig fram igen. Nu har jag hittat ett recept som ska provas. När man väl börjar söka efter fiskrecept finns det ju faktiskt massor som varken verkar svåra att laga eller äckliga. Vi får väl se om det här är vändpunkten.

7 december

Nu har mamma varit på besök ett par dagar. Mest för Elmas skull, men lite för min och Peters också. Elma satte genast igång och le stora leenden mot henne (som hon träffat en gång tidigare) men är måttligt intresserad av att le mot mig. Schysst. Fick dock höra av Maria att det varit samma sak hos dem, men eftersom hennes son nu även börjat le mot henne så har jag fortfarande hopp.

Det äts väldigt mycket fika nu för tiden. Det bakas saffranskakor, bjuds på lussekatter, äts pepparkakor med ädelost osv osv. Jag som hade tänkt att försöka ha en hyfsad kosthållning framöver känner att det snarare gått åt motsatt håll. Och det kommer nog inte att bli mindre med tanke på att julen närmar sig med stormsteg. Jag försöker tänka att den dagliga promenaden inte upprättar lite balans i fikamisären.

Torsdag måste vara den sämsta tv-kvällen på hela veckan. TV 3 visar bara ångestframkallande program som Lyxfällan, Efterlyst och Insider, på 5an ska ett gäng med fjantiga inredningsmänniskor höja värdet på ett hus och i övrigt så är det inte så mycket annat kul att se heller. Tror ändå att jag ska titta lite på Lyxfällan och förfasas över hur otroligt dålig hand med pengar folk kan ha (sagt av en som för tillfället själv knappt har ett öre på kontot).

Bloody hell

Igår var jag hos den nya barnmorskan. Jag var ganska nervös att det var den här gången det skulle tas blod igen. Det är inte bara obehagligt, det är även svårt att få det att funka. Men jo då, hon ville ha ett par rör. Jag förstår inte vad det är som händer, men när den där nål väl stuckits in i armen finns det inget hellre jag vill än att de där rören ska fyllas. Helst fort som attan. Men precis som förra gången slutade det att rinna, bara det att den här gången slutade det ännu tidigare. Jag blev kallsvettig, yr och svimmade nästan fast jag låg ner. Hon tyckte inte det var nån idé att fortsätta eftersom jag inte mådde så bra, vilket gör att jag måste gå och göra om det igen idag eller i morgon. Jippi! Hon gav mig ett bedövningsplåster att ha på stickstället en stund innan, och jag håller tummarna för att det ska ge mig lite hjälp på traven. För övrigt verkar hon jättesnäll och trevlig, och det kändes hemskt bra.

På kvällen blev det grillning på uteplatsen med Pia och Roger. Grillad marinerad kycklingfilé är inte dumt alls. Inte grillad halloumiost med honung heller. Det blev rätt sent med tanke på att de flesta av oss skulle upp och jobba idag. Men det var ju trevligt. Bl.a. skrattade vi åt gamla pinsamma one night stand-historier och pratade om att den yrkeskår R ingår i är väldigt speciell om man är en individ med egna tankar, som inte alltid motsvarar yrkeskårens.

Idag efter jobbet ska jag träffa Maria (om hon kan). Eftersom jag åker till sthlm i morgon och blir kvar där ett tag kommer hon vara mamma nästa gång vi ses. Spännande.

Middan

I ugnen kl 18.41. Paj med broccoli, tomat och bacon. Hade ett ägg för lite så det blev lite mindre äggstanning än vad som var tänkt. Förhoppningsvis blir den god ändå.

Baka oftare?

Gav mig ut på en promenad som var lite för lång när man inte är riktigt frisk. Jag hade bestämt att förkylningen inte påverkade mig längre vilket inte stämde helt. Funderade flera gånger på om jag skulle behöva ringa efter nån som kunde komma och plocka upp mig med bil. Men jag klarade mig ända fram till målet och hem igen.

Fick följa med Peter på hans jobb och fika. Förstår att han trivs där, jättetrevliga människor. De hade köpt väldigt mycket fikabröd. Munkar - både fyllda och med hål i mitten, wienerbröd och en låda arakksbollar. Jag åt en donut, det räckte för mig.

Väl hemma igen tog jag äntligen tag i att baka de där semmelbullarna. Jag brukar ofta tänka att det är så jobbigt att baka innan jag sätter igång och varje gång blir jag förvånad över hur ojobbigt det är. Under första jäsningen gjorde sig en kär och saknad röst hörd via telefonen. Semlorna gjorde succé hos den som hade längtat efter dem mest. Han hade ätit lite till middag för att kunna äta flera, vilket gick utan några problem.

Fettisdag utan semlor

Igår var det fettisdagen eller semmeldagen eller vad man nu kallar det. Vi gjorde precis som vanligt Anna- och Peter-sätt: ambitionerna var höga från början. Vi skulle baka egna bullar och fylla dem precis som man själv vill ha. Peter, som inte tycker om mandelmassa vill ha sin bulle bakad utan kardemumma och ha en fyllning gjord på grädde smaksatt m vaniljsocker, blandad med det urgröpta bullbrödet. INGEN mandelmassa. Jag tycker inte så mycket om grädde och vill ha mkt mandelmassa som ska vara utblandad med brödet. Mandelmassan får inte vara så hård utan måste ha mosats till, och kanske också ha blandats med lite grädde eller mjölk för att bli lite lösare. Lite grädde uppepå mandelmassan kan jag stå ut med, men inte för mkt.

Hur som helst blev klockan mer och mer och tanken på att baka just den kvällen blev mer och mer avlägsen. Kvart över 20 gick vi bort till affären för att se om det kanske fanns några kvar att köpa (även fast de då inte motsvarar våra hårda krav). Stor chans att det finns semlor kvar på semmeldagen kl halv nio på kvällen. Så det blev inga semlor den här fettisdagen. Gör inte så mycket, jag var inte så sugen när allt kommer omkring.

Tiden går

Det blev rätt sent igår. Satt o surrade hos apotekssyrran till halv två, och somnade säkert inte förrän halv tre. Vaknade som sig bör med tusen tankar snurrandes i huvet. Oftast är de helt osammanhängande och alla "problem" är uppblåsta till tusen. Låg jättelänge och funderade på om jag inte borde gå upp eftersom jag ändå var vid halvt medvetande. Till slut blev det så. Tvingade med mig den halvdöda pojkvännen på en promenad längs älven i morgonkylan (nåja, klockan var väl typ nio). Han var väldigt tyst under de 45 minuter vi var ute. När vi kom tillbaks gjorde jag och mitt dåliga samvete frukost åt honom eftersom han hade följt med fast han var så trött.

(och här tänkte jag lägga in en bild men jag vet inte var den tog vägen...)

Eftersom jag fortfarande inte blivit försedd med det arbetsmaterial jag behöver för att komma igång med mitt distansarbete blev det inget sånt idag heller. Frustrerande. Jag kan inte påvkera att det går snabbare att få hit det och samtidigt blir jag stressad över att tiden bara går utan att nåt blir gjort.

Fixade massa grejer i lägenheten, satte upp hyllor, bar upp grejer på vinden. Skönt att äntligen kunna röra sig här inne. Var f*n kastar man glödlampor för att vara en duktig samhällsmedborgare? I glasåtervinningen? I metallåtervinningen? Man kan ju lixom inte separera materialen från varandra och återvinna på varsitt håll. Ingen av de jag frågat vet svaret. Glödlampan hamnade idag, precis som de brukar, i soppåsen.

Gick bort till stan. Köpte lite grejer, blev bjuden på indiska restaurangen av svärmor ("det är ju ändå trettondagsafton, klart vi ska äta ute!"). Så nu är man asmätt igen. Jag har verkligen en hälsosam intsällning till mat. Varje dag äter jag minst ett alldeles för stort mål mat som är rätt onyttigt. Toppar gärna med nåt efteråt som är ännu onyttigare. Tror att målet som jag och "hon som hatar pynt" på jobbet pratade om innan jag flyttade inte blir så svårt att nå.

1a

Egentligen vet jag inte alls vad jag ska skriva om här. Just nu känner jag mig mest tom och trött, lite lätt ångest över osäker framtid. Kanske är jag bara hungrig.

Att jag har ett "nytt" liv i den "nya" staden har sakta börjat sjunka in. Förra/första veckan var mest förvirrad och fylldes av så mycket annat att jag inte riktigt hann förstå. Det kändes mer som att jaha, nu är jag här på besök och oj titta alla mina saker har visst också kommit över.

Var på första ridningen på nygamla stället idag, kändes sådär. Ska dock ge gruppen en chans ett par veckor, jag är så jä*la snabb på att döma ut saker innan jag egentligen vet nåt om dem alls. Hann inte titta så mkt på övriga gruppmedlemmar men kunde dock inte låta bli att reagera på att de inte kunde hålla sig på spåret under galoppen, utan segade runt i mitten - allihop. För mig medförde det att jag fick galoppera ungefär 18 000 varv eftersom ridläraren inte gav sig förrän alla hade fått upp av henne önskad gångart. När jag kom hem orkade jag inte ta av mig ridbyxorna förrän typ 1 timme efter att jag stängt ytterdörren. Ja jag vet, det är inte så trevligt för andra.

Näringsriktig middag (pasta ketchup riven ost knäckebröd keso) intas på sedvanligt ungkarlsmanér i datorskärmens kalla ljus. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska stanna hemma och göra nyttiga saker i lägenheten eller om jag ska gå till apotekssyrran på utlovad fika.

I natt drömde jag att jag skulle uppträda offentligt genom att sjunga nån slags halvplayback med tillhörande dansare som var blandat folk jag känner. Jag hade förberett nån låt (minns ej vilken) men i sista sekund innan jag går upp på scenen bestämmer jag mig för att ta en Marit Bergman-låt istället. Jag kan verkligen inga låtar av henne så jag förlitade mig på playbacken. Och eftersom micken då blev ledig förvandlades den till en dusch som jag hela tiden duschade håret med. Konstigt:

1. skulle ALDRIG, inte ens under dödshot, göra ett sångframträdande.

2. varför Marit Bergman? Har hört typ 2 låtar av henne.

3. micken som blev dusch. Svettig?

Men dansarna var ju bra.