Ingen som helst titel

Jag är nog vad man kan kalla en sällanbloggare. Och när jag väl ska skriva vet jag lixom inte vad jag ska skriva fast jag har hur mkt som helst. Så då börjar jag tänka - vad har hänt sen jag sist skrev och det känns så jä*la trist. Som nån redovisning av allt innehållslöst jag gör. Alla dagar är ju ändå likadana i stort sett. Jag gör inte så mkt spännande.

Utbildningen hos moderbolaget i fredags hölls av den förmodligen sämsta pedagog som fötts. Eftersom det inte är direkt första gången jag kommer i kontakt med den här människan fick jag en otrevlig känsla inombords av blotta åsysnen av denne. Känslan växte och växte under de första 45 minutrarna då han for runt i kurslokalen för att fixa projektor och dator som inte ville få kontakt med varandra. Han hoppade upp och ner på bordet för att komma åt. Han satte sig på huk så att man, om man råkade ha blicken riktad åt hans håll, kunde se rakt ner i glipan. Inte angenämt alls och den otrevliga känslan växte ännu mer. När allt väl började funka drog han igång med sin "utbildning". Han pratar jätteostrukturerat, jättefort, har inget utrymme för frågor. Om man ändå ställer en fråga är det som att han lixom förminskar värdet av det man frågar genom att säga "Ja, men det är ju bara att göra såhär: bla bla bla. Ja." Sen kör han vidare i samma tempo utan att kolla om svaret var tillräckligt. Jag trodde att de andra kanske förstod allt han sa eftersom de kan lite mer. Efteråt visade det sig att de tycker likadant som jag. Hela hans stil går ut på att han ska prata så mkt som möjligt på ett väldigt ostrukturerat sätt, helt oanpassat till de som ska lära sig. Huvva.

Hur som helst gav det korta dygnet i storstan mig mer intryck än vad jag fått på de veckor jag bott här. Det är lite skrämmande. Jag vill ha intryck, men om jag får för mkt har jag svårt att avskärma mig. Vilket har varit fallet det senaste året. Och när jag är här känner jag har lite för lite. F*n. Varför är det så svårt att hitta nåt mellanting? Men jag tror fortfarande att jag kommer hitta det om jag får en "normal" arbetsplats här, och inte behöver sitta hemma själv och jobba.

Torsdagen närmar sig med stormsteg. Det är inte bara det att jag kommer bli ännu fattigare den dagen, utan att jag även kommer behöva utstå ett tandläkarbesök INKLUSIVE hållagning. Gånger två. Jobbigt. Hon (tandläkaren) sa att det bara är två "småhål" och att det är onödigt att bedöva för dem vilket jag är evigt tacksam för, hatar sprutor. Jag kan ändå inte låta bli att tänka på att tandläkare har en helt annan uppfattning om vad som är otrevligt när det gäller borrande o sånt än vad jag har. Huvva igen.