En humla simmar i barnpoolen

... och här sitter jag. Det var länge sen jag skrev. Sommaren och semestern har varit lång och innehållsrik, men det återkommer jag till en annan gång. I morron är min sista lediga dag och då ska Sveas dagisinskolning påbörjas. Det är med s t o r vånda jag tänker på att inte få vara med familjen om dagarna längre, utan behöva tillbringa tiden på ett arbete som jag nog måste söka mig ifrån. På nätterna drömmer jag separationsdrömmar om allt möjligt som i vaket tillstånd motsvarar alla försök till att inte försöka tänka på hur det kommer att kännas på tisdag.

Idag blåser det sådär höstigt i träden på andra sidan vägen som gör en påmind om att sommaren inte är evig.

Sanningshalt?

Lyssnar på Christer på P3, som idag handlar om saker man kan utantill. Har lite svårt att se underhållningsvärdet i vissa av dessa, t.ex. den 14-åriga kille som just nu är färd med att räkna upp alla melodifestivalenvinnare från 1958. Tidigare var det en kille som räknade upp registeringsnummer för alla bilar han och hans familj ägt. Alltså det är säkert sant och riktigt att de kan det här, men vad är det som säger att de inte läser innantill? Lixom svårt att stärka det genom radio...

Tillbaka

Efter ca tre veckors ledighet återvände jag i morse till jobbet. Det kändes. Halva dagen gick åt till att vara lätt förvirrad över vad saker egentligen handlade om, resten av dagen försökte jag faktiskt ta tag i några av dem. Igår hade jag svårt att somna för att jag hade ställt klockan, det kändes så ovant. Och en massa tankar började snurra på i huvet. Det var som att allt som varit på paus kom nära igen. Dessutom börjar jag inse att krabaten som lever om i magen snart kommer att komma ut. Ja, det blev lite för många stora tankar samtidigt men till slut lyckades jag somna ändå. Det är som att den här graviditeten bara har pågått utan att jag hunnit tänka på det så mkt, och som att jag upptäckte det "på riktigt" för bara ett tag sen. I fredags på kontrollbesöket fick jag en hög med papper av barnmorskan som handlar om amning, tiden på bb, förlossningsplan osv. Det fick mig att vakna till lite tror jag. Hon sa att när värkarna börjar ska jag inte vänta så länge med att åka in, för det kan går rätt snabbt. Och det är ju bra, men samtidigt blev jag lite rädd att jag kommer vara mentalt oförberedd när det väl börjar eftersom jag inte haft så stort fokus på det. Jag tänker mkt mer på praktiska saker som t.ex. hur man gör när båda barnen vaknar på natten och jag är själv, var och hur vi ska lämna Elma när vi ska till förlossningen. Tänk om jag är själv m Elma på natten när det sätter igång. Och så vidare.

Elma fick ett litet elpiano av farfar i julklapp, nu har hon döpt det till pilliano. Hon är så söt, hur ska man kunna tycka om ett barn till lika mkt? (finns det nån förälder som tänkt så förut....?)

Bra fråga

Jag vet inte vad det är...

... men senaste tiden har jag faktiskt börjat fundera på att återuppta bloggningen. Känner dock lite prestationsångest inför det.