Blommor är bäst!

Visst är det en himla fin bloggbakgrund jag hittat? Om det är nån som inte sett var den kommer från och känner för att byta bakgrund är det här man hittar grejerna.

Jag börjar längta mer och mer till bröllopet nu, det ska bli så spännande när dagen väl kommer! Vår förhoppning är att det blir en fin, trevlig, stämningsfull och rolig dag i rätt avslappnad form. Är glad att vi började med planeringen ganska långt i förväg, vid jul. I maj ska jag och P åka ner till Skåne och ta en dag i Kivik då vi ska träffa prästen, stället där vi ska äta och bo, blomaffären och tårtmakare. Och titta på omgivningarna för att få lite mer känsla för hur vi kan göra saker och ting.

Just nu är det Earth hour och jag vet inte om det är rätt eller fel att ha på datorn. Det står ju att man ska släcka ljuset och det är gjort men det blir ju ändå inte mörkt eftersom alla gatubelysning lyser. Så det här att det kommer ljus från datorskärmen känns kanske inte jätteviktigt... det är ju även tända stearinljus här inne, så kolmörkt är det ju inte... jaja.

Kommentarer

Jag följer noga de bloggar jag länkat till, och har oftast även koll på vem som kommenterat vad i vems blogg. Igår i en diskussion med Jörgen, Andreas och Pia om bloggar kom det fram att det finns en viss besvikelse i att inte få några kommentarer till sina inlägg. Och ja, nog håller jag med om att det är roligare att få ett "haha" eller nåt annat inte så djuplodande än ingenting. Det är ju ändå nån slags bekräftelse på att det som kan kännas som envägskommunikation kanske inte är det helt och hållet. Jag tror dock att jag har vant mig att oftast vara utan kommentarer. I alla fall så har jag kommenterat 3-4 olika blogginlägg nu senaste dygnet, för att bidra till att få upp frekvensen i detta. För det är väl så - som man behandlar andra, blir man behandlad själv...?

Provar lite nya färger

och så här blev det just nu.

Är inne på min tredje lediga dag inför födseln, Elma har fått gå till dagis för första gången på en och en halv vecka efter att ha haft en envis hosta. Själv dras jag med hennes bacieller och är mer än lovligt täppt i näsan HELA tiden, och snorig. Att vara helt själv hemma är en numera så ovan känsla att det nästan känns konstigt att vara det, men skönt såklart. För en oinvigd kanske det låter underligt att kunna gå upp och ner för trappan utan att klättra över grindar och att vara beredd att med en sekunds varsel springa tillbaka upp/ner beroende på var Elma befinner sig. Eller att kunna sitta vid datorn utan att ha en som klättrar på en eller drar fram tonvis med saker runt omkring en och säger titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma. Alla vet ju att jag älskar henne mest av allt på hela jorden (om det jag nyss skrev gav intryck av att jag tycker att hon är jobbig) men ibland är det faktiskt skönt att få lite andrum :)

Vi beställde en bärbar dator igår, och tänkte göra oss av med en av de stationära. Får inte till länken till exakt rätt sida, men om man går in på Aspire 8930 Serien och sen den högraste fliken ser man vilken vi beställt. Känns bra att kunna ha en dator i nedervåningen oxå, och efter ett tags övervägande gjorde vi slag i saken. Omgående leverans stod det när vi beställde den, hoppas det går fort!

Nu kallar Nezerilen så det är bäst jag går dit... snörvel.

Utmaning antagen

Postat av: Pia
Du har blivit utmanad!
- Gå in i mappen mina bilder (ev. Bilder för dem med OS X eller din egen personliga bildmapp)

- Gå till den sjätte mappen (ev. den sjätte mappen igen)

- Välj därefter den sjätte bilden i den mappen.

- Visa bilden på bloggen och skriv något om den .

- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.

- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade

Bilden är tagen i april 2005, nere vid vattnet i Nockeby, Bromma. Ser ju rätt vårig ut måste jag säga :)

De utmanade är

Jenny

Johan

30-nånting

resten är nog redan utmanade av andra så jag nöjer mig med dessa.

Världens fulaste bloggermall

heter Harbor, och har nu efter ett par dagar gjort sitt här på min blogg för ett bra tag framöver.

Jag vet inte vad det är...

... men senaste tiden har jag faktiskt börjat fundera på att återuppta bloggningen. Känner dock lite prestationsångest inför det.

Istid

Den här bloggen ligger på is, som de få stackare som går in här säkert redan förstått. Jag har varken tiden, orken eller engagemanget för att blogga för tillfället - det har ingen plats i tillvaron. Och det känns ju lite trist, men istället för att se det som att jag ger upp för evigt kan vi se det som en paus på obestämd tid :) Jag säger inte hej då, utan vi hörs i framtiden!

Länge sen

Jag har varit hemskt dålig på att blogga senaste tiden, men har försökt att vara desto bättre inom de andra områdena som tar upp min tid. Ofta känns det som att enda tiden jag har att sitta still och tänka tankarna färdigt är när jag är på jobbet, och där vågar jag inte blogga. Nu när det gått såhär lång tid sen senaste inlägget hamnar jag som vanligt i skrivkramp. Det har hänt saker varje dag som jag hade kunna blogga om, men eftersom de passerar fort hamnar de snabbt långt bort i tiden.

Ägnar så mycket tid jag kan åt att lyssna in mig ordentligt på Kents senaste album, det är inte många veckor kvar till konserten och då är det mycket roligare om de sitter. Jenny har beskrivit det på bästa möjliga sätt, så det är ingen mening med upprepning.

För några dar sen fick jag en grym födelsedagspresent som jag läääänge velat ha, men inte tagit mig råd till. Förutom att den är fin har den precis de saker jag vill ha; kamera, radio och plats för en massa musik. Det är skönt att slippa ta med sig tre grejer (två är det ju egentligen, för kameran kommer ju aldrig med till vardags) istället för en. Den nya favoriten hjälper mig mycket i Kentinlyssningen.

Ska försöka att blogga lite mer frekvent framöver....

Dumt

jä*la formatering.. fattar inte varför texten blir som i nedanstående inlägg när man bifogar bild.... :(

New look

Den uppmärksamme kan se att min blogg nu har ändrat utseende lite grann. Den är nu mer i den nyare Bloggerversionen vilken är mycket bättre att jobba med. Även om det i slutändan inte blev någon jätteskillnad har jag suttit och fipplat på med allt nytt man kan göra. I love doing sånt. Att hitta på kategorier till sina inlägg var nog det svåraste, eller rättare sagt att inte hitta på en ny kategori för varje inlägg som gjorts var det svåraste. Det kändes som att listan med kategorier bara blev längre och längre, och jag som trott att mitt bloggande handlar om ungefär samma saker hela tiden. Jag anar att listan kommer fortsätta att växa. En kategori som kändes ganska töntig på nåt sätt var den som heter Väder. Och att bloggen så pass ofta handlar om det gör ju inte saken bättre. Och se på attsingen, här kommer mer om väder!

Det är vinter-aprilväder här. Ena dagen 7 minusgrader med snöfall, nästa dag 5 plus och regn. Resultatet blir IS. Jag kände mig som en pensionär när jag köpte ett par halkskydd/broddar för att kunna ta mig fram. Men jag måste erkänna att det var mycket enklare att gå med dem under fötterna.

Elma gillar verkligen inte att bada. När hon sitter i badbaljan börjar hon sprattla med benen vilket gör att hon åker på rumpan på botten av baljan, och det är jätteobehaligt. Vi fick låna en annan sorts badbalja av grannen för att se om det funkade bättre. Första gången gick ganska bra, hon satt säkert fem minuter innna hon började skrika. Idag provade vi igen. Hon såg faktiskt ganska glad ut i ett par minuter men sen var det inte roligt längre. Jag skulle försöka få upp henne där ifrån lite smidigt men hon hade nästan fastnat som en liten kork nere i botten. Stackars liten, men hon såg ganska rolig ut.

Fixat o grejat

Vad kissigt. Jag försöker ändra till den nya versionen av Blogger, men det går inte. När jag kommit så långt att jag ska skapa ett nytt Google-konto står sidan bara o laddar och jag kommer ingen vart. Hm. Ja ja, jag får försöka i morgon igen.

I helgen blev vi äntligen av med vår möbelhög bestående av ett matbord med tillhörande stolar och ett skrivbord. Pia ska ha matbordet och stolarna hos sig, och skrivbordet ska förvaras hos de snälla svärföräldrarna. Möbelhögen har stått i vardagsrummet sen vi satte upp bänkskivan i köket, alltså i november, så det känns som en lättnad att äntligen bli av med det. Istället för skrivbordet satte vi upp ett mycket mindre bord för datorn och en hylla ovanför den. Enligt Wow:aren går det minst lika bra att spela där som vid det förra bordet.

Wow:aren

Otroligt nog har vi faktiskt gjort det vi tänkt i lägenheten nu, det känns nästan konstigt med tanke på att det under så lång tid har varit olika stora projekt som avlöst varandra. Nu är det bara en liten sak som fortfarande återstår och det är att byta ut föregående hyresgästs lampor i ena vardagsrummet och i hallen.

I fredags kväll var en av de egenhändigt tillverkade juldekorationerna tänd. Det var kanelstänger som låg i en glaskruka och ovanpå dem ett ljus i form av en snöboll eller nåt sånt. Typ. Eftersom vi nog trodde att det där ljuset skulle ha betydligt längre brinntid blev vi lite förvånade när vi upptäckte att det rök ur krukan. De översta kanelstängerna hade börjat glöda och allt stearin hade runnit ner mellan dem. Som tur var hände inget mer än så förutom att krukan snabbt ställdes ut på altanen. Det var väl tecknet på att julen skulle dansas ut, och nu är det gjort. Skönt.

Kvarleva av juldekorationen

16 augusti

Julibloggandet är uppdaterat med lite bilder.

Igår gjorde jag inte många (vettiga) knop. Vaknade vid 8, läste lite, somnade om till 10, åt frukost, ringde till jobbet för att få en biljett, kollade platsbanken och konstaterade att det inte var några intressanta jobb som kommit in, byggde på Simshuset, duschade typ 13.30, städade lite, satte in ultraljudsbilder i ramar, åt middag, tittade på tv en stund, cyklade till affären för att köpa jäst m.m., bakade kanelbullar. Bullarna blev goda i alla fall och idag har jag näst intill träningsvärk i händerna av knådandet. Idag ska jag ta mig ut och uträtta lite grejer.

Vår närmaste granne är lite speciell. Han är jättetrevlig och social men jag känner att jag börjar störa mig lite grann på att han kan dyka upp som gubben i lådan, inne i vår lägenhet. Vår altan sitter ihop med hans altan och enda trappan som finns från den sitter fast i vår del. Det verkar som att han tycker att det är helt okej att gå över vår altandel till och från trappan lite när som helst. Skitkul när man ligger i soffan på kvällen och tittar på tv och plötsligt märker att det går nån förbi rakt utanför fönstret och vinkar. Extra överraskad blir man när det är riktigt mörkt ute. Det händer också att han knackar på vår altandörr och går rakt in utan att vänta på svar bara för att den inte är helt stängd. Jag längtar till vi har råd att köpa ett eget hus där man slipper dela nåt med någon alls.

Arg

jävla skit dator

jag som skrev och skrev å sen försvann allt för att explorer stängdes ner.

grr

Lämna mina armveck i fred!

Trots mitt då och då arbetslösa liv blir det sällan skrivet här. Svärfar påpekade den bristande uppdateringen här om dagen, så nu känner jag mig extra manad att skriva lite :) C och J är exempel på personer som är fantastiskt duktiga på att fylla sina bloggar, jag ska försöka efterlikna det lite mer.

Jag har jobbat på det nya stället ett par gånger de senaste veckorna. Det är ett ganska litet företag vilket gör att jag känner att jag lyckats få en hyfsad översikt över hur saker o ting fungerar. Min uppgift är att vara handledare till personer som är i färd med att ta ECDL (datakörkortet), de har sjävstudier och när de behöver någon att fråga är det mig de ska fråga. Ibland kommer det massor med frågor och ibland är det nästan ingenting. Som tur är har jag lyckats förmedla något slags svar på alla de frågor som dykt upp hittills.

I onsdags innan vi åkte till Tresjö för att fira påsk var jag och fick många stick i armvecken. Stickrädd som jag är gick jag dit på gelében. "Hon" skulle ha fyra rör och de två första gick bra men rätt som det var slutade det att rinna. Nålen fick ta sig några varv där inne för att hitta nya bättre ställen, men det var i stort sett lönlöst. Kärlen strejkade. Hur mycket mitt huvud än sa att det skulle fortsätta rinna för att få slut på eländet gick det inte. Hoppas labbet nöjer sig annars blir det en repris.

Nån dag ska jag nog outa anledningen till ovanstående händelse... Några av er vet redan, andra inte. Fortsättning följer.

Ingen som helst titel

Jag är nog vad man kan kalla en sällanbloggare. Och när jag väl ska skriva vet jag lixom inte vad jag ska skriva fast jag har hur mkt som helst. Så då börjar jag tänka - vad har hänt sen jag sist skrev och det känns så jä*la trist. Som nån redovisning av allt innehållslöst jag gör. Alla dagar är ju ändå likadana i stort sett. Jag gör inte så mkt spännande.

Utbildningen hos moderbolaget i fredags hölls av den förmodligen sämsta pedagog som fötts. Eftersom det inte är direkt första gången jag kommer i kontakt med den här människan fick jag en otrevlig känsla inombords av blotta åsysnen av denne. Känslan växte och växte under de första 45 minutrarna då han for runt i kurslokalen för att fixa projektor och dator som inte ville få kontakt med varandra. Han hoppade upp och ner på bordet för att komma åt. Han satte sig på huk så att man, om man råkade ha blicken riktad åt hans håll, kunde se rakt ner i glipan. Inte angenämt alls och den otrevliga känslan växte ännu mer. När allt väl började funka drog han igång med sin "utbildning". Han pratar jätteostrukturerat, jättefort, har inget utrymme för frågor. Om man ändå ställer en fråga är det som att han lixom förminskar värdet av det man frågar genom att säga "Ja, men det är ju bara att göra såhär: bla bla bla. Ja." Sen kör han vidare i samma tempo utan att kolla om svaret var tillräckligt. Jag trodde att de andra kanske förstod allt han sa eftersom de kan lite mer. Efteråt visade det sig att de tycker likadant som jag. Hela hans stil går ut på att han ska prata så mkt som möjligt på ett väldigt ostrukturerat sätt, helt oanpassat till de som ska lära sig. Huvva.

Hur som helst gav det korta dygnet i storstan mig mer intryck än vad jag fått på de veckor jag bott här. Det är lite skrämmande. Jag vill ha intryck, men om jag får för mkt har jag svårt att avskärma mig. Vilket har varit fallet det senaste året. Och när jag är här känner jag har lite för lite. F*n. Varför är det så svårt att hitta nåt mellanting? Men jag tror fortfarande att jag kommer hitta det om jag får en "normal" arbetsplats här, och inte behöver sitta hemma själv och jobba.

Torsdagen närmar sig med stormsteg. Det är inte bara det att jag kommer bli ännu fattigare den dagen, utan att jag även kommer behöva utstå ett tandläkarbesök INKLUSIVE hållagning. Gånger två. Jobbigt. Hon (tandläkaren) sa att det bara är två "småhål" och att det är onödigt att bedöva för dem vilket jag är evigt tacksam för, hatar sprutor. Jag kan ändå inte låta bli att tänka på att tandläkare har en helt annan uppfattning om vad som är otrevligt när det gäller borrande o sånt än vad jag har. Huvva igen.

Uppdatering

Det är krig om datorn här hemma. Varken högljutt eller tyst. Helt klart är det i alla fall att väldigt mkt kretsar kring vem av oss två som kan sitta vid datorn. Eftersom jag jobbar hemma hela vardagarna och kan inte göra det utan dator har jag företrädesrätt under jobbtiden. Vilket också gör att när jag gjort mina timmar för dagen är det svårt att motivera varför jag fortfarande ska ha exklusiv rätt till den under kvällen. Men jag VILL. Så efter ett par veckor med detta "problem" står det klart vad lösningen är. En bärbar dator kommer att införskaffas och wlan kommer att upprättas i den gigantiska bostaden. Då ska jag f*n blogga heeeeela tiden, haha. Nu får jag inte så många chanser.

På tal om det blev jag förvånad men glad när Brinken efterfrågade tätare uppdatering av min blogg. Se där, det finns trots allt folk som läser här. Fantastiskt. Jag lovade att bättra mig.

I morgon kväll ska jag ta mig ner till storstan för ett helt dygn. Jag ska på utbildning i 3 timmar (haha) och passa på att ha nåt möte oxå. Och det ska bli skönt att andas avgaser igen en stund. Att jobba hemma är nog inget som jag ska sysselsätta mig med på heltid i framtiden. Att leva och jobba på samma ställe gör världen, ja... ganska liten. Visst jag får mycket gjort eftersom jag inte har så mkt omkring som distraherar mig, men det finns ett hyfsat snabbt växande behov av interaktion med andra lite lagom kontinuerligt sådär. Typ varje dag i lagom dos.

När jag åker ner får jag träffa Jenny oxå. Hon ska alledeles snart öka avståndet mellan oss ytterligare genom att åka till en småstad i sydtyskland och jobba typ ett halvår. Mitt uppdrag till henne under hennes tid där är att baka semlor och bjuda tyskarna på semmeldagen. Hon kommer ju göra succé. Jag kommer sakna henne, thank god for Internet. Saknar henne nu med fast nu är hon typ bara ett par timmar bort.

Senaste kvällarna har jag och de andra som ska åka till Paris i mars kollat efter hotell till vår resa. Tänk vad lättlurad man är, fast medvetet liksom. De hotell som har hyfsat fina bilder på sina sidor blir man alldeles överförtjust i medan man är väldigt snabb att rata de som inte ser lika "proffsiga" ut. Att de som verkar jättebra kan ha lagt upp bilder på fyrstjärniga finhotell och inte den egna råtthålet vill man liksom inte tänka på ("och tänk ändå vad billigt fast det är så fint!"). Jaja, var vi nu än hamnar blir det nog bra. Bara de har frukost är jag glad.

Idag är det teorilektion på ridskolan i 1,5 h. Efter att inte haft teoripass på 1,5 år hade jag glömt bort att man har det här. Men med tanke på att det var så länge sen sist kanske det kan vara nyttigt. Jag föredrar dock praktik.

1a

Egentligen vet jag inte alls vad jag ska skriva om här. Just nu känner jag mig mest tom och trött, lite lätt ångest över osäker framtid. Kanske är jag bara hungrig.

Att jag har ett "nytt" liv i den "nya" staden har sakta börjat sjunka in. Förra/första veckan var mest förvirrad och fylldes av så mycket annat att jag inte riktigt hann förstå. Det kändes mer som att jaha, nu är jag här på besök och oj titta alla mina saker har visst också kommit över.

Var på första ridningen på nygamla stället idag, kändes sådär. Ska dock ge gruppen en chans ett par veckor, jag är så jä*la snabb på att döma ut saker innan jag egentligen vet nåt om dem alls. Hann inte titta så mkt på övriga gruppmedlemmar men kunde dock inte låta bli att reagera på att de inte kunde hålla sig på spåret under galoppen, utan segade runt i mitten - allihop. För mig medförde det att jag fick galoppera ungefär 18 000 varv eftersom ridläraren inte gav sig förrän alla hade fått upp av henne önskad gångart. När jag kom hem orkade jag inte ta av mig ridbyxorna förrän typ 1 timme efter att jag stängt ytterdörren. Ja jag vet, det är inte så trevligt för andra.

Näringsriktig middag (pasta ketchup riven ost knäckebröd keso) intas på sedvanligt ungkarlsmanér i datorskärmens kalla ljus. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska stanna hemma och göra nyttiga saker i lägenheten eller om jag ska gå till apotekssyrran på utlovad fika.

I natt drömde jag att jag skulle uppträda offentligt genom att sjunga nån slags halvplayback med tillhörande dansare som var blandat folk jag känner. Jag hade förberett nån låt (minns ej vilken) men i sista sekund innan jag går upp på scenen bestämmer jag mig för att ta en Marit Bergman-låt istället. Jag kan verkligen inga låtar av henne så jag förlitade mig på playbacken. Och eftersom micken då blev ledig förvandlades den till en dusch som jag hela tiden duschade håret med. Konstigt:

1. skulle ALDRIG, inte ens under dödshot, göra ett sångframträdande.

2. varför Marit Bergman? Har hört typ 2 låtar av henne.

3. micken som blev dusch. Svettig?

Men dansarna var ju bra.