Tillbaka

Så har vi avverkat fem ganska hektiska dagar med turné i Stockholmsområdet. Ett tydligt tecken på att man planerat in för mycket är att det efteråt känns som att man sett personerna men inte träffat dem. Trots att man tillbringat åtminstone ett par timmar tillsammans. Ändå tyckte jag att jag hade gjort ett hyfsat bantat schema över vilka som skulle hinnas med den här gången. Att man aldrig lär sig. Hur som helst var det roligt att se dessa kära människor.

Att vara tillbaka i lugnet känns skönt. Idag ska jag bara softa, och njuta av att inte behöva passa tider och planera hur många timmar i förväg man måste åka för att hinna fram i tid. En promenad i vintern känns som ett lagom projekt för dagen.

Otroligt nog har jag inte fått tillbaka den för stora summan jag betalade in till Sktf för flera veckor sen. För en vecka sen idag fick jag beskedet om att de skulle betalas tillbaka på tisdan, tyvär har de fortfarande inte dykt upp. Visst att det kan ta ett par dagar mellan bankerna men nu börjar det ju bli lite väl länge. Gör aldrig det jag lyckades göra. Det är verkligen meningslöst och långdraget. Å andra sidan gör jag ju inte av med några pengar nästan alls när jag inte har dem i min ägo (ett försök att se det positiva).

Melodifestivalen 2: De som jag ville skulle gå vidare gick vidare. The Ark var bra men är vanligtvis ännu bättre. Marie Lindberg gick rakt in i mitt hjärta, tror dock inte att låten har nån chans att vinna. Men jag är glad att hon var där och förgyllde kvällen med sin avvikande stil i sammanhanget.

Kyliga dagar i februari

Så här i början av året får man ju sitt årsbesked från CSN, och därmed reda på hur mycket man ska betala tillbaka varje kvartal under året. Eftersom de går på årsinkomsten två år tillbaka i tiden är det nu den absolut sämsta möjliga kombination av inkomst och återbetalning. Under 2005 hade jag den högsta inkomst jag nånsin haft, och i år har jag den lägsta "inkomst" jag nånsin haft. Igår skickade jag in blanketterna för att ansöka om sänkt återbetalningsbelopp. Det skulle man ju givetvis gjort mycket tidigare så det var klart vid årsskiftet, men jag glömde bort att skicka in blanketterna under hösten. Det hände så mycket annat då.

Igår skickade jag ett tackkort till arbetsplatsen med mig och Elma som motiv. Strax före jul fick vi ett presentkort på Polarn o pyret skickat från dem, och det var verkligen jättejättegulligt gjort. Jag kände dock inte så nöjd med själva fotot eller med det jag skrev. Jag hade en riktigt töntig uppsyn och Elma tittade inte in i kameran. Och när jag skulle skriva nåt hade jag så bråttom att det bara blev nåt så där vanligt platt, egentligen hade jag velat skriva nåt mer för att få fram att vi verkligen blev jätteglada. Men nu finns det ingen återvändo för det är redan skickat.

Idag var det vägning på bvc, Elma dunderbebisen är nu vid 4 månaders ålder uppe i 7465 g. Själv vägde jag 5-5,5 kg vid samma ålder. Senare på dan var vi på babysång på öppna förskolan, med efterföljande fika. (En parentes: det dök upp en lite udda mackvariant. Bröd, smör, ost, gurkskivor, toppat med apelsinmarmelad. Ost och marmelad eller ost och gurka är ju välkänt, men att slänga ihop allt det... nää.) Det är rätt intressant med alla dessa mammor som går dit och vilka roller de tar på sig. De allra flesta har en ganska jordnära inställning till att man gör lite olika med sina barn och hur de sköts, men vissa verkar vara där för att bossa runt de andra mammorna. De uppför sig som att de är allvetande inom området barn och drar sig inte för att med mästrande röst berätta att andra gör "fel" eftersom de inte gör precis som de själv skulle gjort. Suck. Tur att man lyckats lista ut ungefär vilka de är.

Utetermometern kryper ner mot -20... burr. Träet i huset drar ihop sig i kylan så med jämna mellanrum smäller det i ytterväggarna.

Ikväll har jag packat resväskan. I morrn förmiddag bär det av mot Stockholm. Jag är lite nervös för hur det är att flyga med en 4-månaders bebis.

Dagens tavla

Vanligtvis är jag extremt noga när det gäller att göra ekonomiska grejer på nätet, t.ex. betala räkningar eller överföra pengar till nån annans konto. Idag gjorde jag en tabbe. Ja, man kan inte kalla det nåt annat än just det. Jag var i full färd med att betala in min del av hyran när jag kom på att det är bättre att vi tar det från vårt gemensamma konto istället. Alltså avbryter jag den betalningssessionen och börjar med inbetalningen av fackavgiften istället. Muttrar lite över att den har höjts så mkt osv och har nog inte riktigt det fokus som jag borde haft. Jag gör klart den betalningen och ett par till. När jag är klar tycker jag att jag har väldigt lite pengar kvar på mitt lönekonto. I stället för ett par tusen är det bara ett par hundra kvar. Till saken hör att jag dagarna innan suttit i flera timmar och gjort i ordning ett fint Exceldokument för att få bättre ekonomisk översikt. Jag fattar ingenting och tänker att det är väl själva f*n att man har så otroligt dålig koll, trots att jag lagt ner massa tid på att få just bättre koll. Jag kollar och kollar, och rätt som det är upptäcker jag vad som hänt. När jag avbröt inbetalningen av hyran och påbörjade fackavgiften istället, glömde jag att ändra summan. Alltså fick Sktf drygt 2000 spänn mer inbetalat än vad de skulle ha. J ä t t e k u l, man skulle ju kunna kalla mig för ekonomiskt oberoende. Okej, tänker jag, nu ska jag inte börja leva om och bli förbannad utan bara ta tag i det här och fixa det. Andas, andas. Så jag ringer banken som säger att jag måste ringa den som är mottagare av pengarna för att de ska kunna betalas tillbaka. Jag ringer till olika ställen på Sktf där telefonrösterna säger "Höhö, det var ju ingen liten summa". Jag veeet. Till slut får jag tag i nån snäll i Luleå som ska hjälpa mig att styra upp det. Hoppas att det går fort, men jag får ju skylla mig själv.

12 december

Idag har jag äntligen fått första utbetalningen av föräldrapenning från Försäkringskassan. Efter att ha gått utan egna pengar i en och en halv månad känner jag mig som en mer hel människa med kronor på kontot. Det känns som en stor lättnad att kunna betala tillbaka de skulder jag dragit på mig, att kunna köpa saker jag behövt länge och dessutom kunna spara en liten slant.

I början av förra veckan gjorde vi julpynt. Det blev apelsiner med nejlikor i, hyacinter och en egenhändigt tillverkad julgrupp. För ett par dagar sen tyckte jag att både apelsiner och hyacinter började se lite trötta ut. När jag tittade närmare på apelsinerna såg jag att de börjat mögla. Jag hade väntat mig att de skulle hålla ända fram till jul, vanligtvis tar det ju ca 100 år innan en apelsin blir dålig. Vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt att de blir dåliga om man sticker man hål på skalet. Nu står jag i valet och kvalet om man ska göra nya på en gång eller om man ska vänta lite till så de blir dåliga lagom till när vi ska åka bort för att fira jul.

Idag ska det tillagas fisk till middag, och det hör inte till vanligheterna i det här hemmet. Av nån anledning finns det ingen inspiration alls att uppbringa när det kommer till att laga fisk. Det har hänt massor av gånger att vi köper hem fisk just för att vi ska bli bättre på att äta det, men den hamnar i frysen och tas aldrig fram igen. Nu har jag hittat ett recept som ska provas. När man väl börjar söka efter fiskrecept finns det ju faktiskt massor som varken verkar svåra att laga eller äckliga. Vi får väl se om det här är vändpunkten.

Ofrivilligt släpp

Idag ringde de som hyr Nockebylägenheten i andra hand och talade om att de ville säga upp kontraktet för att de hade fått ett 1a-handskontrakt. Fullt förståeligt att de tar ett 1a-handskontrakt. Jag hade trott att de skulle bo kvar fram till årsskiftet och därför inte skulle behöva ta tag i uppsägning för egen del förrän om ett tag. Litegrann har jag låtit bli att tänka på det för att jag inte riktigt vill göra mig av med den, det är en hemskt fin lägenhet och nånstans känns det fel att bara släppa ett sånt 1a-handskontrakt utan att göra nån affär på det. Men jag har vänt och vridit på det och kommit fram till att jag inte ens vet hur jag skulle gå till väga för att göra några pengar på det, det är ju liksom på andra sidan lagen. Visst går det att byta den mot nåt mindre hos en annan hyresvärd och hyra ut den lägenheten i andra hand ett år, men det känns lite jobbigt att börja jaga lägenhetsbyte nu. Inte rätt läge så det får vara. Ibland får man släppa sånt som man gärna skulle vilja ha kvar. Jag får tänka att nån annan kommer bli riktigt glad istället.

Förvirrat svammel

Fick bilder på Marias 1 vecka gamla son som är förbaskat söt. Ännu en gång i allt det här blir jag lite omskakad, har svårt att förstå verkligheten i det. Tänk att det var han som fanns där inne. Undrar vem som finns här inne. Blir både jätteglad och lite rädd för att det är så överväldigande och stort.

Idag blev corollan såld. Känns lite vemodigt, den har ju varit vår trotjänare i flera år nu. Samtidigt är det skönt att den gick relativt lätt att sälja och att vi fick så mycket pengar för den. Jag var helt säker på att vi skulle få gå ner ett antal tusen till i pris, nu behövde vi bara gå ner 2000.

Funderar på att gå hem från jobbet snart. Det jag gjort idag har resulterat i att vänta på förslag från utbildningsföretagen som vi ska köpa kurser av. Sitter och småduttar lite med det och med intranätet, men jag tror att jag har gjort mitt för idag.

Ärendedag

Idag är en såndär dag då jag gör massa saker som blivit liggande. Ni vet, viktiga ärenden som är ganska tråkiga. Ringa samtal, fylla i papper, skicka papprena osv. Just nu låter det tuuut, tuut, tuut i telefonluren i väntan på att komma fram till Boxers kundtjänst. De har en väldigt lång väntetid. Men jag ska vara snäll o trevlig när jag kommer fram eftersom jag vet hur det är att vara kundtjänstslav.

Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan min a-kasseersättning kommer igång. Har haft det en gång tidigare i livet och då tog det också flera månader innan alla papper och intyg de ville ha för att kunna besluta var inskickade. Det känns som att för varje papper man skickar till dem vill de ha två nya. Minst.

Det är skönt att ha en fungerande dator i hemmet igen. Och att datorn är helt ny är inte helt fel. Stackars Peter kämpade på i över en vecka för att få allt att fungera. Tydligen var saker och ting inte riktigt i sin ordning när datorn levererades och man (jag var inte till mkt hjälp här) tvingas ge sig in på områden som känns mer eller mindre obegripliga. BIOS hit och SATA-diskar dit. Tur att han är så duktig för nu funkar allt jättebra. Man inser ofta inte hur viktigt man tycker att det är med dator och internet förrän man inte har tillgång till det. Det blir lixom som ett hål. Man kommer på sig själv med att tänka på saker som man vill fixa eller kolla via nätet eller på annat sätt med hjälp av datorn, men icke.

Det känns som att jag fortfarande har jetlag fast det är över en vecka sen vi kom tillbaka till svensk tid från amerikansk tid. Jag blir inte trött innan klockan är typ 02 på natten. Fast jag går upp typ kl 8 varje morgon i alla fall för att försöka återkomma till det normala.

Nu kom jag äntligen fram till Boxer efter en kötid på drygt 30 minuter. Hon som svarade var hyfsat kort i tonen till en början, men eftersom jag var så trevlig lät hon riktigt glad när vi avslutade samtalet. Nu kan jag bocka av det här ärendet på listan också.

Freda.

Idag är det fredag och tanden känns bättre. Så nu är jag inte så värst orolig längre. Blev rädd igår att det hade blivit nåt fel och att de skulle behöva göra om :/ Huvva. (Fast lite rädd är jag fortfarande för det ilar när jag råkar tugga med den där tanden)

Fick ett brev från CSN igår där det stod hur mycket jag är skyldig och hur stor min kvartalsbetalning det här året blir. Och som de flesta vet är den större än förra året... Känns surt. Jag har ju uppoffrat mig och genomgått en utbildning, menade de verkligen allvar med att man ska betala tillbaka de där småpengarna man fick varje månad?! Dessvärre är det nog precis det de gör... 24 år är det kvar på betalningen.

Arbete: Igår löste jag två "surdegar" som jag inte orkat ta tag i tidigare för att jag inte vetat riktigt vad jag ska göra med dem. Eftersom jag har mycket annat att ordna med också har det blivit liggande p.g.a. mer eller mindre medveten bortträngning. Skönt var det när jag kom på hur jag skulle lösa det. Mitt arbete är som en enda lång lärprocess. Äntligen får jag en chans att utnyttja min magisterexamen i pedagogik och kan analysera alla steg i processen! ... jorå... så att....

Ikväll är det inflyttningsfest hos apotekssyrran... Vi ska gå ut på ett ställe där åldersgränsen är 27 år. Jag har aldrig varit på nåt ställe med så hög åldersgräns föurt.