Tjock i öronen

Kan man vara det? Jag har varit det idag. Elma har hostat och haft sig ett tag nu, främst på nätterna. Så när jag igår började känna det som att någon hade fyllt mitt huvud med bomull blev jag inte så förvånad. Tog med mig jobbdatorn hem för att kunna jobba hemifrån. Det ska ju rätt mycket till innan det blir tal om en riktig sjukdag med karens. Och så blev det, jobb hemifrån idag. Kände mig bättre än igår så det blev ändå en del gjort. Väldigt skönt att inte ha nån som helst restid i början och slutet av arbetsdagen! Tror jag gör samma sak imorron.

Nu ska jag leta upp en bild på mig som man kan använda i ett program Andreas har genom sin iPhone, AgingBooth. Det åldrar en så att man kan se hur man kommer se ut som gammal. Spännande, och lite läskigt.

Önskar att jag hade kunnat skriva om roligare saker, men det här tar upp min tankeverksamhet nu för tiden

Pernilla och Jeanette fick en bra idé om hur vi kan stötta Anna med familj i den underliga och hemska verklighet de lever i. Jag fick vara med på ett hörn i form av att hitta ett ställe att ha det på, leta upp en bild, skriva utkast till text och langa upp det på nätet. Därav står insamlingen i mitt namn, så jag känner att jag måste berätta att det inte riktigt var min idé från början, och så att ingen tror att jag tar all cred för det här ;)

För egen del har jag sen ca en vecka tillbaka börjat jobba. Jag vet ju sen tidigare jobb att den första tiden när man inte är speciellt självgående kan vara ganska... trög. Gillar i n t e den här perioden. Längtar tillbaka till mitt gamla ställe. Jag pendlar mellan att övertyga mig själv om att det kommer att bli bättre när det gått lite mer tid, och att tänka att jag måste hitta ett annat jobb. Vi får väl se hur det blir... Det gör ont i hjärtat när jag går hemifrån, jag hinner knappt träffa småtjejerna vare sig på morgonen eller kvällen. Ja, någon/några timmar blir det väl på kvällen, men det är väldigt lite jämfört med hur vi haft det senaste året. Men det är ju ändå ett jobb, om än inte dröm jobbet. Att det är 90 nya personer som jobbar där, jämfört med 20 på förra stället, kan i sig vara utmattande. Att de flesta är x antal år äldre och befinner sig på helt andra ställen i livet än jag hade kunnat vara intressant, men de är lite för många av den sorten. Nästa gång jag skriver ska jag försöka att bara ha bra saker att säga. Wish me luck.

Kors i taket!

Hon har skrivit nåt i bloggen!

I söndags landade Elma olyckligt på axeln när hon ramlade från Pär och Giselas soffa. Det gick en dag där hon till allra största del lekte precis som vanligt, men fick ONT vid lyft och tröjpåtagning,
sen insåg vi att vi måste kolla vad som egentligen hade hänt. Från vårdcentraen blev vi vidareskickade till röntgen på sjukhuset och akuten för att träffa en ortoped. Elma var så himla duktig och fann sig i precis alla för henne rätt konstiga saker, som att ställa sig i en stor röntgenapparat och i att alla doktorer skulle titta och känna. Röntgenbilderna visade att det vänstra nyckelbenet hade gått av. Inte helt, det hänger lixom fast i en liten "tråd". En snäll sköterska på akuten fixade en liten mitella åt henne. Lilla, duktiga Elma-pelma.

Ett dilemma nu var att hon bara har en tröja som har knappar hela vägen, hon har ju lite svårt att få på sig vanliga tröjor. Så jag åkte iväg för att köpa fler såna, och linnen som hon kan ha under. Vi tänkte att linnen med smala axelband gör ju att det är lite tyg just där armarna ska i, vilket kändes som att det kunde funka. När kläderna levererades vill Elma prova ett linne, och vi försökte men det tog genast stopp för lillarmen. Vi provade på lite olika sätt, men det gick inte. Jag tänkte, "jaja, de där linnena kommer säkert till användning längre fram ändå. Och hon har ju de andra tröjorna med dragkedja och knappar". Sen förflöt eftermiddan, och tänkte inte så mycket mer på de nya kläderna. Efter maten ser jag att Elma sitter på golvet och håller på att dra upp linnet som om att det var en kjol. Genialiskt! Då är det ju bara att hålla armarna kvar neråt och så drar man upp linnet till axlarna med armarna i hålen. Think outside the box, grown ups! ;)

Annat:

Jag har just tackat ja till ett jobb, där jag börjar 1 feb. Mer om det senare, jag har inte skrivit några papper än. Men det betyder att den här tillvaron med att vara hemma med familjen såhär mycket är över, vilket känns lite ledsamt.

Bröllopsplanering pågår för fullt, den 24 juli vigs jag och Peter i Kiviks kapell. Och även fast vi verkligen försöker hålla den här tillställningen i all enkelhet (nåja, ganska enkelt jämfört med många andra i alla fall), så är det helt stört hur mycket är att fixa, kolla och ta ställning till. Hur överlever man psykiskt om man väljer att satsa stort? Förståelsen för att det finns ett yrke som heter wedding planner har ökat betydligt de senaste månaderna.

Svea har såklart lärt sig en hel massa saker sen jag skrev senast, i fredags fyllde hon 10 månader. Hon äter och dricker själv, klappar händerna, kryper och har börjat försöka dra sig upp till stående men lyckas inte riktigt än. Inga grejer i hemmet på hennes nivå är säkra längre, hon attackerar ALLT. Hon kan sitta i ett rum och ropa på nån som är i ett annat rum, väldigt roligt :) Att det finns vilja i henne tar man inte miste på. Är det nåt hon vill eller nåt hon fått syn på som hon vill ta sig till så märker man det med besked - det är fokus till hundra procent. Men det som utmärker henne absolut mest för tillfället är att hon äter. Mängder. Av allt. Det finns inget stopp. Skulle vi ställa ett hamburgerskrovmål framför henne så skulle hon ta mig fasen äta upp det. Hon är som en liten tiggande hund om det är nån som fortfarande har kvar mat när hon ätit upp sitt, vilket det ju oftast är, för hon är rätt snabb på att ösa i sig. Efter maten kryper på golvet under bordet för att kolla om det ligger kvar nåt ätbart där.

Tjingeling, vi hörs väl om ett par månader igen ;) Näää jag ska försöka bättra mig.

Tillbaka

Efter ca tre veckors ledighet återvände jag i morse till jobbet. Det kändes. Halva dagen gick åt till att vara lätt förvirrad över vad saker egentligen handlade om, resten av dagen försökte jag faktiskt ta tag i några av dem. Igår hade jag svårt att somna för att jag hade ställt klockan, det kändes så ovant. Och en massa tankar började snurra på i huvet. Det var som att allt som varit på paus kom nära igen. Dessutom börjar jag inse att krabaten som lever om i magen snart kommer att komma ut. Ja, det blev lite för många stora tankar samtidigt men till slut lyckades jag somna ändå. Det är som att den här graviditeten bara har pågått utan att jag hunnit tänka på det så mkt, och som att jag upptäckte det "på riktigt" för bara ett tag sen. I fredags på kontrollbesöket fick jag en hög med papper av barnmorskan som handlar om amning, tiden på bb, förlossningsplan osv. Det fick mig att vakna till lite tror jag. Hon sa att när värkarna börjar ska jag inte vänta så länge med att åka in, för det kan går rätt snabbt. Och det är ju bra, men samtidigt blev jag lite rädd att jag kommer vara mentalt oförberedd när det väl börjar eftersom jag inte haft så stort fokus på det. Jag tänker mkt mer på praktiska saker som t.ex. hur man gör när båda barnen vaknar på natten och jag är själv, var och hur vi ska lämna Elma när vi ska till förlossningen. Tänk om jag är själv m Elma på natten när det sätter igång. Och så vidare.

Elma fick ett litet elpiano av farfar i julklapp, nu har hon döpt det till pilliano. Hon är så söt, hur ska man kunna tycka om ett barn till lika mkt? (finns det nån förälder som tänkt så förut....?)

Separationsångest

Jenny var här i helgen. Och helgen gick så sjukt fort, för fort. När jag lämnade henne igår em vid flyget kändes det som att vi nyss var där för att hämta henne. Hur som helst var det fantastiskt att se henne irl, hoppas att det inte dröjer så länge till nästa gång. Som vanligt medför sånt här (att träffa dem jag inte träffar så ofta) lite tungsinthet. Det ligger i att jag blir påmind om hur sällan jag träffar de här människorna, och vilket avstånd det är mellan oss. Tyvär blir avståndet till vissa inte bara geografiskt efter en tid utan mer än så. Trist.

Idag var det nån slags gemensam arbetsdag för hela förvaltningen. 95% av tiden var så trist att jag drabbades av sömnproblem, dvs. inte att jag hade svårt att somna utan verkligen höll på att somna. Hemskt jobbigt när det där händer. Vi räknade ut att till priset av en sån dag hade de kunnat heltidsanställa två personer i ett år istället. Jag hoppas verkligen att dagen gav arrangörerna det de var ute efter, själv har jag lite svårt att se vad det egentligen var.

Mr magic

En av konsultteknikerna som vi jobbar mot brukar skriva "automagiskt". Första gången tänkte jag att det var en engångsföreteelse, men det har återkommit vid flera tillfällen. Lite roligt är det, saker som sker automatiskt kan ju kännas magiska. Ren automagi :)

Från beige till grå

På den här bloggen händer det så mycket att man har svårt att hänga med! Eller, var det en annan blogg jag tänkte på...? Det är ju inte första gången det blir såna här uppehåll, och jag känner inte så stor prestationsångest över det. Och eftersom det är typ två månader sen jag skrev nåt sist tar vi nåt från nutid, dåtiden låter vi vila i frid.

Elma har börjat på dagis, det verkar gå bra och från och med nästa vecka är det på riktigt, dvs. inskolningen är slut.

Om knappt två månader flyttar vi till huset och längtan är stor. I måndags fick vi gå in och titta på tapetseringen, det såg riktigt bra ut. Vi hade t.ex. valt att ha en fondvägg i trappan, ända från nedre våningen upp till taket på övre våningen. Det var inget vi sett nån annanstans direkt så det kändes som att det kunde bli flipp eller flopp. Men det flippade faktiskt (som tur är, får man väl säga...). Nu när man faktiskt kan säga att vi är inne på nedräkningen är det lätt att störa sig lite extra på nuvarande lägenhet/hus. Framför allt grannar. Vi hade väldigt bra grannar ovanför oss till för ca en månad sen, det var alltid lugnt där uppe och de var hur trevliga som helst. Nu har en gymnasietjej flyttat in där som lyssnar på - hör och häpna - Elvis så högt att man kan höra texten. Hon och hennes kompisar brukar typ hoppa där uppe och skrikskratta vilket man uppskattar mycket som grannen under. Ja, åsså är det en massa andra små och stora saker i det här huset som man är dödligt trött på men de är så uttjatade så de skiter vi i.

Jobb har jag som det ser ut nu till sista mars. Vad som händer sen "får vi se" heter det även denna gång. Jag sitter numera i öppet kontorslandskap i stället för i eget rum, trevligt för det mesta, svårt att koncentrera mig ibland.

Jag har sveda i halsen och det snorar kraftigt ur höger näsborre, ingen feber tack och lov. Det är direktimporterade bakterier från dagiset tror jag, och om jag ska tro mina kollegor kommer vi att vara sjuka konstant ett par år framöver.

Nu får det vara nog, man vill ju inte bränna ut sig på bloggandet ;) Förhoppningsvis går det inte två månader till nästa gång.

Man blir mosig av att jobba

Tänkte att jag skulle skriva lite om min första arbetsvecka, men nu blev jag så hemskt trött. Ja, jag gör ett försök så får vi se hur långt orken räcker.

Nu har jag inte arbetat på så hemskt många ställen eftersom jag tillbringat större delen av arbetslivet på ett och samma ställe, men ett par olika ställen har det ändå blivit om man räknar in praktikplatser, ungdomspraktik, sommarjobb och sånt. Men jag måste säga att det ställe jag nu hamnat på har utan konkurrens den absolut bästa stämningen. Alla är jättetrevliga. Till och med chefen är en vettig människa (jag är alltid lite på min vakt när det gäller chefer), det känns inte som att hon kommer från en annan planet vilket jag är van att det brukar göra. Den här veckan har handlat mkt om att sätta mig in i projektet, och av allt att döma är arbetsuppgifterna roliga. Har fått ett eget rum (wohoo), har nära till bussen som går raka spåret hem, får skjuts av svägerskan varenda morron som är på väg till nästan samma ställe. Att jobba 75% är inte heller dumt, i morgon t.ex. är jag ledig för jag har redan jobbat in tiden för den här veckan. Jag kommer att kunna styra om jag vill jobba kortare dagar eller vara ledig nån dag i veckan. Som anställd får man skitbra pris på träningskort på Iksu spa som ligger ett par minuter hemifrån. Osv, osv, osv. Jag har bara bra saker att säga om min nya arbetsplats och mitt nya arbete.

Nåt som är lite lustigt är att flera av de nya kollegorna är så väldigt lika folk jag jobbat med tidigare. Webbstrategen på det här stället är slående lik, i både sätt och utseende, webbmastern på förra stället. Fasen, till och med frisyren är den samma! En av kontorstanterna är väldigt lik "den färgglada" på förra stället. Den ordningsamma tjejen som håller i lite allt möjligt på avdelningen är väldigt lik friskisen som var lönehandläggare (vad heter det?!) på förra stället. Det lustiga är att även de här personernas yrkesroller påminner om de gamlas. Sen är det några tjejer som är lik några andra, icke fd. kollegor: hon som jag jobbar närmast med är lik en av mina kusiner och en kompis storesyrra, en annan tjej påminner en hel del om Anneli. Ja, det kanske inte är så konstigt att jag känner mig hemma!

Nu har jag ju skrivit riktigt mkt för att ha känt mig så trött.

Att lämna Elma hemma var lite konstigt i måndags morse, men sen har det gått bra. Har några bilder på datorn av henne som jag kan titta på när jag känner att jag behöver. Lilla hjärtat. Hon har det bra hemma med pappan. Det är ju inte direkt så att hon blir överlycklig när jag kommer hem, vilket jag i min fåfänga hade trott..... men det är ju bättre det än att hon är ledsen för att jag är borta.

På lördag ska Pia ha 80-tals fest. Härom dan tog vi en sväng till Myrorna och shoppade lite fina kläder. Jag hittade en cerise/vit top med påsydda blommor och pärlor som jag ska göra ett större hål för huvet a la 80-tal. Köpte även ett par haschlövsörhängen i rosa (ni vet såna där löv som var typ en paljett eller nåt) och ett resårskärp med en blomma som spänne. Tänkte kombinera detta med ett par nätstrumpbyxor jag hittade hemma, nån kjol jag har och nån slags skor som jag inte har än. Tänkte köpa ett par som går att använda sen också. Det ska bli skitkul att se vad alla har hittat på för outfits, jag ska fota mycket!

Nä, nu får det vara bra. Så här sent (23.49) har jag inte varit vaken på hela veckan. Over and out.

Jag har flyt

Annat kan jag inte säga!

För ett par veckor sen började jag söka jobb för att försöka undvika att behöva gå på a-kassa snart. Glädjande verkar arbetsmarkanden i Umeå inte vara alltför stillastående, det har faktiskt varit ute ganska många jobb som har känts roliga att söka. Det som verkade bäst av alla blev jag kallad till intevju på förra veckan, och det kändes himla bra. Som vanligt vågade jag inte hoppas så mycket, men ett par dagar efter intervjun blev jag kallad till ytterligare en - för att träffa chefen (lite scary). Så idag var det dax, inte nog med att jag skulle träffa chefen, vi skulle äta lunch tillsammans. En sån intervju har jag aldrig varit på tidigare och började såklart att tänka på allt möjligt som kunde hända under en sån lunch. Att jag skulle råka rapa, välja fel rätt och sitta och behöva sitta fippla med maten, om jag blir bjuden - ska jag ändå erbjuda mig att betala själv osv osv osv. Nu var den här chefen av det lättsammare slaget och rent instinktivt valde jag den mest rejäla maträtten som serverades (pannbiff, potatis och löksky) så det flöt på ganska bra. Rätt som det är får jag veta att jag är satt på första plats av de som intervjuade mig gången innan och att hon (chefen) också tycker att det känns bra, så då erbjuder hon mig tjänsten! Jag blir glad och paff, hade inte riktigt väntat mig att få nåt besked idag, men med tanke på hur bra det här jobbet verkar tackade jag ja :)

Det känns SÅ skönt att slippa traggla omkring med a-kassedagar och meningslösa träffar på arbetsförmedlingen. Och trots att det här "bara" är en projektanställning ger det mig bra erfarenhet inom det område jag vill jobba inom. Tjohooo!

Nattsvammel

En lördagkväll vid den här tiden (23.30) är det nog många som känner att det börjar bli dax att ringa taxi för att ta sig till krogen. Jag däremot, sitter i hemmets lugna vrå efter att ha varit på middag hos Jonny och Maria. Elma kände att det var lördagkväll och "partaj" så hon vek inte in kepsen förrän vid 23-tiden. Nu ligger hon och sover djupt efter den vilda kvällen. Igår somnade hon oxå ovaggad efter att ha haft fyra andra barn (de är ju inte så mycket bebisar längre) på besök i flera timmar. Efter den bravaden är jag ännu mer imponerad av dagispersonal än vad jag var innan. Den ljudnivå och aktivitet det där gänget kunde åstadkomma var allt annat än lugnt. Men det var roligt också, tyckte både föräldrarna och barnen.

I morron ska jag förbereda mig så gott jag kan inför måndag. Jag kan inte skriva vad det är jag ska göra p.g.a. att mina förhoppningar om att det ska gå i lås är för stora. (F*n, nu minskade genast oddsen, se nr 2).

Sitter och försöker komma på vad som hänt senaste veckan, men jag minns inte så noga. Peppe har jobbat flera s.k. dagpass mellan 8-20 vilket har gjort att jag och Elma har varit själva en hel del. Hon, som alltid varit så nöjd och glad med nästan allt, har nu kommit in i en period där inget verkar vara bra. Speciellt inte att bli nedsatt på golvet. Jag har varit ganska slut på kvällarna efter att ha försökt att underhålla henne och inte bli allför bedrövad över att hon verkar missnöjd.

Veckans ridpass visade sig vare teorilektion, dock uppsutten sådan. Sitsträning stod det på lappen, vilket innebar att vi turades om att longera och att rida utan tyglar eller stigbyglar, just för att hitta balans och den rätta sitsen. Det kanske låter enkelt men det var ganska svårt, speciellt när hästen vi red hade så skumpig trav. Longera har jag inte gjort på många årtionden så det var minst lika svårt. Själva ridningen blev inte så lång per person eftersom vi bytte av varandra, kanske 15 minuter, men ack vilken träningsvärk det resulterade i.

Jag har under veckan skickat in flera jobbansökningar. En av anställningarna sköts av en välkänd rekryteringsfirma som ville att man skulle göra ett webbaserat test för att komplettera de uppgifter man registrerat i deras databas. Testet kändes som ett skämt, jag var hela tiden övertygad om att det skulle visa sig att jag var med i internets motsvarighet till dolda kameran. Man fick en ordkombination och svarsalternativ som man skulle para ihop den första ordkombinationen med. Så här kunde det se ut:

Bi : Vingar
- Is : Vatten
- Öl : Alkohol
- Hav : Vind

Va f*n?! Vadå? Att välja nåt av de svarsalternativen känns som att man lika gärna kan blunda och peka. Nu läste jag inte instruktionerna jättenoga, men jag hann uppfatta att det var för att se hur det stod till med den språkliga förmågan. Mmm, okej. Jag har ingen aning om hur "bra" det gick på det där testet, jag hann väl svara på 50-60 såna frågor innan tiden var slut och kände mig mest bara förvirrad efteråt.

Nä, nu känner jag efter att ha hållit på med det här inlägget i typ en timme samtidigt som jag pratat på msn att jag är astrött. God natt.

Varm i skinnet

Idag hade sommaren återvänt vilket gjorde mig väldigt glad. Vi åkte iväg till havet men den här gången till en annan strand än den vi varit på hittills i sommar. Det var väldigt mycket folk där och nästan alla var så .... små. Unga alltså. Lite show off över det hela och vi var helt klart minoritet med Elmas tält mot solen. Man var hela tiden lite oavslappnad och förväntade sig nästan att få en volleyboll i huvet när som helst. Det fick vi inte men vi åker nog till den andra "lugnare" stranden i morrn. Jag tyckte inte att solen verkade så stark längre men nu på kvällskvisten är jag varm i skinnet.

Hann med att slänga iväg en jobbansökan också. Det verkar vara ett ganska bra jobb som jag tror kan passa mig. Vi får väl se om jag håller måttet och ens får komma på intervju.

Nu är det dax att sova, i morron väntar mer sol :)

9 mars

Efter två dagars intensivt snöande är det takdropp och soldis igen. Gärna för mig.

Senaste kvällarna har jag varit sjukt trött. Det kan ha att göra med att det inte är många sekunder man kan slappna av så länge Elma är vaken. I förrgår kväll när hon hade somnat satte jag mig i soffan och lutade mig mot armstödet, och tvärsomnade. Vaknade efter en liten stund av att jag hade en blöt fläck på axeln, mitt eget sömndregel.

Nu verkar snart Svartjobb AB vara färdiga i källaren för de kommer inte hit varje dag och röker in halva huset längre. Tidigare i veckan träffade jag på hyresvärden och passade på att fråga när vi skulle kunna tvätta igen, varpå han börjar skylla på att de tar så lång tid på sig för att bli färdiga. Han påstod att de kopplade in tvättmaskinen varje kväll, men när jag sa att det spelar inte så stor roll eftersom de använder torkrummet som rökrum så spelade han helt oförstående. #%%¤)/=(/&= säger jag om det. Nu har det i alla fall kommit en torktumlare på plats och det är på tiden för nu är det drygt tre veckor sen de började göra i ordning där nere.

Börjar ana att jag inte gått vidare till nästa omgång i rekryteringen för det jobb jag sökt och varit på intervju för... tycker de borde hört av sig nu i så fall. Jag ringer nog på måndag och kollar, så jag vet. Lite tråkigt om det är så, hade gärna velat ha det. Men än så länge finns det hopp kvar!

19 januari

Idag o r k a r jag bara inte tänka på att äta en näringsriktig måltid till middag. Frysen är i och för sig full med både det ena och det andra, men eftersom det är just fryst och jag är hungrig nu känns det jättejobbigt att vänta tills det tinat. Jag bröt av ett paket bacon på mitten eftersom det är det enda som tinar någorlunda snabbt och ska se vad det kan bli för kulinariskt av det.

På tal om mat och att äta näringsriktigt, igår såg jag på "Du är vad du äter" där Fadde var med. Han gillade att äta plättar på natten och 30 köttbullar åt gången. Jesus. Linda var med som side kick för att hjälpa till att få ordning på honom. Jag måste ju säga att de passar bra ihop de där två, de är som ett par tonåringar som ska försöka vara vuxna. Intrycket man får är att de båda är väldigt naiva och ganska... korkade. (Förlåt, man ska ju inte prata illa om folk.) Ändå är jag av nån anledning fascinerad av vad som skrivs om dem. De verkar leva sina liv genom Aftonbladet och Expressen, och när det inte skrivits nåt på ett tag är det som att de tror att de upphört existera och gör nåt för att omskrivas. Det kanske är mer det jag fascineras av, själva symbiosen mellan "kvälls"pressen och vissa "kändisar".

Idag hittade jag ett jobb jag väldigt gärna skulle vilja ha. Så en del av förmiddan ägnades åt att knåpa ihop ett passande personligt brev. Alltid lika klurigt att veta om man träffar rätt med det man skriver. Jag håller tummarna för att jag får komma på intervju i alla fall.

Jag har faktiskt varit vaken från 6.45 idag. Det är rätt tidigt för att vara jag nu för tiden. Annars brukar jag gå upp tidigast runt halv nio-nio. Jag var så hungrig att jag inte kunde sova vidare när Peters klocka ringde. Efter att jag ätit funderade jag på att somna igen, men kom fram till att det var rätt skönt att vara vaken ett tag innan Elma vaknade.

10.30 en tisdag

Det har hittills varit en mycket innehållsrik dag.

Jag kan konstatera att det är första dagen på väldigt länge som jag fryser.

På tunnelbanan hit satt jag mitt emot en person med hemskt dålig andedräkt, som tur var bara en kort stund. Men det var så obehagligt att jag starkt övervägde att byta plats.

Personen jag just nu delar kontor med är inte här och har ingen vidarekoppling på sin fasta telefon. Nyss ringde någon som lät ungefär 30 signaler gå fram.

Vägg i vägg till detta rum ligger en av företagets toaletter. Ibland är det väldigt högljutt där inne.

Förvirrat svammel

Fick bilder på Marias 1 vecka gamla son som är förbaskat söt. Ännu en gång i allt det här blir jag lite omskakad, har svårt att förstå verkligheten i det. Tänk att det var han som fanns där inne. Undrar vem som finns här inne. Blir både jätteglad och lite rädd för att det är så överväldigande och stort.

Idag blev corollan såld. Känns lite vemodigt, den har ju varit vår trotjänare i flera år nu. Samtidigt är det skönt att den gick relativt lätt att sälja och att vi fick så mycket pengar för den. Jag var helt säker på att vi skulle få gå ner ett antal tusen till i pris, nu behövde vi bara gå ner 2000.

Funderar på att gå hem från jobbet snart. Det jag gjort idag har resulterat i att vänta på förslag från utbildningsföretagen som vi ska köpa kurser av. Sitter och småduttar lite med det och med intranätet, men jag tror att jag har gjort mitt för idag.

15 augusti

Tänker mycket på Anneli och hennes familj som i fredags förlorade en kär familjemedlem efter en lång tids sjukdom.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Ringde den färglada på jobbet som hjälpte mig att få en biljett. Så på måndag är det tänkt att mitt ECDL-uppdrag ska börja. Känns som att det här har stått och stampat ett bra tag nu, typ ett par månader, utan att komma igång. Och nu visar det sig att jag kommer jobba med det i tre veckor. Jag kommer givetvis att göra mitt bästa, får se bara hur mycket jag hinner åstadkomma på den korta tiden.

Fredag kväll till måndag förmiddag tillbringades i Tresjö. De andra drack alkohol och åt kräftor. Jag börjar nästan vänja mig vid det här att vara den enda som inte dricker. Ska jag kanske fortsätta som nykterist även fast jag sen får börja dricka igen? Troligtvis inte. Vid 1.30 började vi spela poker. Jag satsade högt och åkte ut först, men det gjorde inget. Jag blev less eftersom jag egentligen var alldeles för trött för att lära mig nåt nytt.

På lördagsmorgonen trodde vi att hunden Bonzo (Peters familjs gamla trotjänare) höll på att kasta in handduken. Nånting hade hänt med honom under natten/morronen vilket gjorde att han hade rasat ihop på marken, hade darrningar i bakbenen och var nästan okontaktbar. Otroligt nog repade han sig och på söndag eftermiddag var han nästan som vanligt igen. Han är gammal (ska fylla 12 i september) och förmodligen har han inte så lång tid kvar. Det är verkligen en speciell hund som kommer att lämna ett stort tomrum efter sig.

Skärgårdstur

Min Stockholmsvistelse blev kortare än jag trodde. Jag hade tänkt köra igång med SLK-jobbet den här veckan, men nu visar det sig att de som ska utbildas har semester ett par veckor till. Så jag får åka tillbaka hit när det är dax att sätta igång.

De senaste dagarna har ägnats mycket åt att försöka hitta en ny bil att köpa. Vi har kollat hur mycket som helst på nätannonser och besökt bilhandlare. Ikväll ska vi provköra en Audi A6, förhoppningsvis kommer den att kännas bra.

Idag åkte hela familjen ut till Grinda med Waxholmsbåt och åt lunch på värdshuset. Både gott och trevligt. Vi hann även med en promenad och glass innan vi klev på båten tillbaka till Waxholm. När vi skulle gå på hade jag och Peter hamnat lite efter de andra familjemedlemmarna i kön. När det var vår tur att gå på båten säger landgångskillen att vi fick ta Cinderella (som kom in precis samtidigt och hade samma sträckning) istället eftersom det var fullt på Askungen. Okej, sa jag till honom och skriker högt "MAMMA!" eftersom de andra som precis höll på att försvinna utom hörhåll inne på båten. Jag ville bara säga att vi skulle ta den andra båten och att vi skulle ses på kajen i Waxholm. Landgångskillen såg förskräckt ut och sa sen "Okej men ni kan åka med här då". I hans öron lät jag kanske som ett barn som skiljdes från sin mamma, och blev kvar helt utlämnad.

Fredag 28/7

Jag har ett tag gått och tänkt att jag skulle vilja ha ett par Crocsskor (eller som Stockholmarna kallar den - Foppadojan). Kanske inte främst för deras utseende utan mer för hur de är att ha på sig. Efter en dags gående och stående i alla de platta skor jag har, eller barfota som man oftast är när man är hemma, har jag skitont under fötterna numera. Graviditeten gör väl sitt därtill. Jag hade först lagt undan ett par rosa, men eftersom jag blir alltmer färgskygg ju längre från sommaren jag kommer kändes de inte riktigt rätt. Så det blev ett par, som färgen så fint kallas, chokladbruna istället av modellen Beach. Kändes mer rätt och de är jäkligt sköna.

Idag är min sista dag på "umeåjobbet", i alla fall för ett tag framöver. I eftermiddag åker vi till Sthlm och sen är det tänkt att jag ska stanna och jobba ett tag för SLK. Det har inte direkt varit nåt jättedrag här på arbetsplatsen den här veckan jag jobbat. Jag har försökt ta tillfället i akt att bli bättre på Excel med hjälp av det övningsprogram som finns för eleverna här. En del surfning har det också blivit (fast man inte får... aj aj). Har så gott jag kan försökt förbereda mig för det uppdrag som ska genomföras hos SLK, vilket också faller inom ECDL-kategorin. Lite svårt såhär på distans då jag anar att förutsättningarna som finns för eleverna här och medarbetarna där är ganska olika. Vi får se hur det går när jag är på plats.

Innan vi åker iväg ska jag gå till vårdcentralen för att ta det där förhatliga blodprovet. Jag försöker att inte bli nervös och har hyfsat stor tillit till bedövningsplåstret.

Igår slutade Jenny sitt jobb i Tyskland så idag åker hon hem för att jobba i Sverige istället. Ska bli fantastiskt roligt att träffa henne igen, kommer faktiskt inte ihåg när vi sågs senast. Tror det var i januari precis innan hon åkte iväg, och sen har våra Sthlmsbesök inte matchat varandra under våren.
Nu ska jag gå och ta en tablett mot halsbrännan (uurrk) och sen ska jag fortsätta med Excelövandet.

Inspirationen flödar...

I morse var jag hos arbetsförmedlingen på återträff för arbetssökande. I det ingick även en individuellt samtal med nån arbetsförmedlare. Vid de tillfällen jag varit i kontakt med dem har jag alltid gjort vad som förväntats av mig (upprättat handlingsplaner m.m. via ams hemsida osv) och då har de inget att säga. Vet egentligen inte riktigt vad alternativet skulle vara, det är ju jag själv som ska söka jobben - inte dem. Med andra ord känns det lite meningslöst att gå dit, men jag gör det ju ändå.

Sen cyklade jag hem i värmen och pratade med Maria i telefon. Det verkar klart nu att hennes sambo kommer få jobba i Skåne från och med oktober, vilket ju är jättebra för honom som gått arbetslös ett bra tag men jättetråkigt för mig. Det är ju inte så att det vimlar av vänner här uppe precis. Dessutom ska vi ploppa ut varsitt barn med bara ett par månaders mellanrum... hade varit väldigt skönt/bra med någon man känner i samma sitation att dela allt nytt med. :( Tråkigt tycker jag.

Befinner mig nu på arbetsplatsen. Det är inte så att tiden rusar iväg direkt. Det sitter tre elever här inne med sina självstudier. På en timme och en kvart har jag fått en fråga. Suck...

Undrar om färgaffären där vi beställde tapeter förra veckan kommer att höra av sig idag. Undrar också hur lätt/svårt det är att tapetsera det där rummet. Tvivlar på att vi kommer hinna det den här veckan eftersom vi åker till Sthlm på fredag eftermiddag. Sen kommer jag vara borta ett antal veckor så vi får väl se när det blir.

Vi har även beställt en barnsäng och ett skötbord från IKEA. Och i söndags fick vi en mössa och en overall i ministorlek av blivande farmor och faster. Lite skumt känns det, fast spännande. Det känns som att det nu finns en relation till magen och det som rör sig där inne på ett hyfsat etablerat sätt. Men att "den" som nu växer där i ska komma ut är en helt annan sak att greppa. Jag längtar efter att få träffa honom eller henne (fast jag tror att det är en hon).

För övrigt märks det att det är semestertider. Det känns som att stan är folktom. Jag gillar känslan när man är cyklar till jobbet typ vid 7.30 och bara möter ett fåtal personer och bilar. Men senare får det gärna bli lite mer liv och rörelse.

Semester

"Hemma" hos Anneli

Det är en underlig känsla att bo i någon annans hem, någon man aldrig träffat. Anneli hyr ett hus i Visinge, Täby av några kompisars kompisar över sommaren. De har satt upp massa bilder av sitt barn och sig sjäv i huset som jag går och tittar på och försöker tänka ut vad det är för slags människor. Mannen/pappan i huset känner jag faktiskt igen väldigt mycket, men jag vet inte varför. Känner inte igen namnet heller. Jag kan tänka mig att han kommer från Åkersberga.

I natt åker vi ner till Varberg för att ta färjan över till Grenå i Danmark (här ska vi bo). Av alla tider på dygnet så går den kl 08.00 i morgon bitti. Egentligen spelar det inte så stor roll, vi är ju lediga. Jag oroar mig för att min lagade visdomstand som börjat ila kraftigt när jag råkar använda den kommer gå åt helsike medan vi är borta. Hoppas inte. Jag tuggar duktigt med andra sidan av munnen och försöker låtsas som ingenting.

Pia försöker fixa ett jobb åt mig på Apotektets personalfunktion, och det vore hur bra som helst om det gick. Frågan är om de kommer ta in en gravid som eventuellt kan jobba några veckor innan hon är borta ett bra tag. Visst, man får inte diskriminera pga. det men å andra sidan är diskriminering av det slaget väldigt svårt att peka ut. Det är ju bara att motivera att de valt en annan sökande genom att de har mer eller lämpligare erfarenhet t.ex. Men jag håller ändå tummarna. I augusti ska jag jobba åt SLK. Känns bra att få jobba men tråkigt att vara borta från Peter på obestämd tid.

Vi hörs i framtiden