Musik och möbler

Här om dan införskaffade Jörgen biljetter till Kent den 18 november i Globens annex. Ska bli roligt att gå på konsert och att träffa Jenny en hel helg. Biljetterna tog slut på 2 minuter, men den rutinerade konsertmästaren lyckades knipa åt sig ett gäng ändå.

I hemmet har i stort sett alla möbler flyttat runt, Elma skulle nämligen få ett eget rum. Det egna rummet blev det som vi hittills haft som sovrum eftersom det är det enda som ligger lite avskiljt. Det var inte det lättaste att möblera ett rum med både soffa, tv, soffbord, matsalsbord och sex stolar, som tidigare inrymde hälften av de sakerna. Nu fick ett av de tidigare två vardagsrummen göras om till master bedroom. Till slut fann möblerna sin plats, det blev helt omvänt mot vad vi tänkt oss innan vi började. Men det blev riktigt bra.

Da Vinci på en biograf nära dig

På den där testsidan kan man testa allt möjligt. T.ex. What Kind of Chocolate Are You, Who's Your 80's Heartthrob eller varför inte What's Your Reputation. Tror jag ska göra den med chokladen.

Var och såg Da Vincikoden ikväll. Jag har inte läst boken och har verkligen begränsade kunskaper i allt storyn berör. Periodvis blev man matad med fakta i ett rasande tempo vilket gjorde mig matt och lite stressad över att jag inte kunde ta in allt, om man skulle behöva komma ihåg det senare i filmen. Sen märkte jag att det inte gjorde så mkt om man missade en del. Allt föll på sin plats på slutet ändå. När eftertexten började rulla hördes en tveksam applåd från någon av biogästerna. Jag undrar om h*n var ironisk.

Jag vill oxå vara dansare

När jag flög tillbax gjorde det nästan inte alls ont. Tur. Då kanske jag klarar att flyga till både Paris och USA utan att dö (på grund av tandsmärta i alla fall).

Scenen innan start. Sen fick man inte ta några fler bilder.

I söndags var jag och mamma på Mamma mia på Cirkus. Det är rätt sällan jag är på såna där grejer. Jag har lite svårt för musikaler av nån anledning. Tycker det blir lite ansträngande och ofta lite för käckt när det mesta ska förmedlas genom sång. Det gör mig rastlös och så tycker jag det är svårt att höra vad de sjunger. I den här föreställningen var det även mycket dans vilket fångar mitt intresse mycket mer. Herregud vad de är duktiga. Tänk om man bara en dag vaknade och var skitbra på nåt, t.ex. dansa. Och sen kunde man få jobba som dansare ett tag och se om det är så kul som det verkar. Det skulle skilja sig så otroligt från de jobb man har framför sig nu.

Efter rätt intensiva dagar på den riktiga arbetsplatsen återvände jag norrut igen. Närmaste dagarna efter var jag helt slut och hade svårt att få nåt vettigt gjort. Vet inte om det var att jag var typ sjuk eller om jag bara gick in väggen sådär lite lätt efter de intensiva dagarna.

Kontot är nästan tomt och det är strax helg. Förmodligen åker jag, apotekssyrran och polisen till Trehörningsjö och tar det lite lugnt istället för att som vanligt ge oss ut på stan. Det känns rätt skönt.

Helgnöjet

I går morse när jag vaknade tänkte jag att det var skönt att inte vara bakis och att jag nog skulle undvika att bli det den här helgen. Ett par timmar senare insåg jag att så skulle det inte bli, apotekssyrran och engelsmannen skulle ha fest på kvällen. Okej, tänkte jag, fantasilösa som vi är kommer det här bli det enda alternativet för kvällen. Var inte speciellt peppad.

Sigtunaborna var i stan och var oxå sugna på fest. Jag kände mitt ansvar och sammanförde festen och de sugna festdeltagarna. Sällskapet utökades ytterligare i form av en gammal kollega till Stor-Johan. Ofta blir de kvällar som man inte känner sig speciellt laddad inför de bästa. Och kul blev det. Förfesten började lite trevande eftersom det var "många" som inte kände varandra sen tidigare, men det tog inte lång tid innan det var full fart.

Ute var det också roligt, men tyvär tappade vi bort varandra då och då. Det ryktades om att Däjvid blev utkastad eftersom han var så full, men jag vet inte om det verkligen var sant. Han kanske själv insåg att det var bäst att ta sig där ifrån.

Man blir inte badsugen precis.

Var faktiskt inte bakis när jag vaknade, lite seg bara. Gick ner till älven och tyckte att det var kalla minusgrader idag (typ 21). Nu när allt med Hagamannen är så stort är man (jag) väldigt uppmärksam på vilka man möter, vilka som går bakom en osv. Även fast det är mitt på dagen. Helt sjukt. Hörde ett rykte igår om att han hade blivit haffad i fredags kväll men jag vet inte hur mkt sanning det låg i det. Man kan alltid hoppas. Tyvär är han ju inte ensam om att vara som han är. Tar de honom finns det en hel bunt med knäppisar kvar.

Ja, tack! Mer ljus

Är våren här? Februari och allt har det blivit idag, men den är nog inte främst känd för att vara en vårmånad. Idag är det i alla fall jättesoligt, det droppar från taken, fåglarna kvittrar och det är typ 14 grader varmt i solen. Det känns fantastiskt! Det är som att nån ryckt upp persiennen och där utanför finns det hopp om livet.

Fick veta att DJ Nude har premiärspelning här i stan på fredag. Ska bli mkt intressant att höra.

Kvällen

Jag kanske har varit naiv innan men jag trodde att jag kanske skulle känna mig lite hemma på ett sånt här ställe eftersom jag passerat både 27 och 30 för ett tag sen. Men redan i kön utanför märkte jag att jag inte riktigt kunde identifiera mig med de flesta som var där. Det var nog en medelålder på närmare 40. I kön runt omkring mig förekom en del halvhjärtade raggningsförsök från personer med begynnande flint och igenspacklade rynkor. Samtidigt vilade en känsla över kön (som rörde sig mkt långsamt och där många stod och frös lite) att där skulle kunna finnas ryggsäckar innehållande varm chocklad och limpmackor med ost. Den mixen gav mig en märklig känsla.

Har aldrig gillat Rex sådär värst mycket. Det består av tre våningar och alla är liksom hela tiden på väg nånstans. Var man än ställer sig eller går nånstans är det som att man befinner sig i en kö som rör sig. Efter nån timme tröttnade singeltjejerna i sällskapet och gick vidare till stället som för kvällen var Rex motsatta extrem - ett 18/20-årsställe. Jag stannade med killarna som hade hittat sitt ställe på jorden, rockdansgolvet. Rätt kul, för de tyckte att det var så kul. De som gillar sån där musik får ju typ aldrig höra det ute annars.

En stund före stängning gick vi till Mc D. Där träffade vi engelsmannen och hans kompis som båda hade varit med på förfesten. Kompisen lämnade förfesten innan vi gick ut, han skulle nämligen på styrdans. När vi gick från Mc Donalds kände jag mig nyfiken på detta (i mitt huvud) lite udda fredagsnöje och fick jag lov att fråga hur det egentligen funkar. Det är en nykter tillställning där det är varannan damernas/herrarnas, åldern på folket är 20-38 år (han själv var typ 27), i pausen tar man en kopp kaffe eller kanske en varm korv och sen dansar man vidare kind mot kind. Jag har svårt att se mig själv där, men jag lovar - han var den som hade haft roligast den kvällen.

Freda.

Idag är det fredag och tanden känns bättre. Så nu är jag inte så värst orolig längre. Blev rädd igår att det hade blivit nåt fel och att de skulle behöva göra om :/ Huvva. (Fast lite rädd är jag fortfarande för det ilar när jag råkar tugga med den där tanden)

Fick ett brev från CSN igår där det stod hur mycket jag är skyldig och hur stor min kvartalsbetalning det här året blir. Och som de flesta vet är den större än förra året... Känns surt. Jag har ju uppoffrat mig och genomgått en utbildning, menade de verkligen allvar med att man ska betala tillbaka de där småpengarna man fick varje månad?! Dessvärre är det nog precis det de gör... 24 år är det kvar på betalningen.

Arbete: Igår löste jag två "surdegar" som jag inte orkat ta tag i tidigare för att jag inte vetat riktigt vad jag ska göra med dem. Eftersom jag har mycket annat att ordna med också har det blivit liggande p.g.a. mer eller mindre medveten bortträngning. Skönt var det när jag kom på hur jag skulle lösa det. Mitt arbete är som en enda lång lärprocess. Äntligen får jag en chans att utnyttja min magisterexamen i pedagogik och kan analysera alla steg i processen! ... jorå... så att....

Ikväll är det inflyttningsfest hos apotekssyrran... Vi ska gå ut på ett ställe där åldersgränsen är 27 år. Jag har aldrig varit på nåt ställe med så hög åldersgräns föurt.

Leva i nuet men ändå längre fram

Genomgår den sedvanliga omställningsfasen nu igen. Jag borde vara immun mot det vid det här laget efter alla flyttar, men jag påverkas rätt mycket vid omställningar. Nånstans vet jag att det kommer bli bra när jag kommer in gängorna här, men innan den anpassningen skett är det lite splittrat. Som den leva i nuet-människa jag är får jag tvinga mig att tänka på att det inte kommer kännas såhär när det gått en tid.

Igår var det "fest" hos apotekssyrran, polisen var oxå där. Vi hamnade först på ett mindre ställe som nog lämpar sig bättre för att gå ut o äta eller träffas för att ta en öl en vardag. Ambitionen att fungera som fullfjädrat "uteställe" räckte inte, inte för min del i alla fall. Drinkarna var goda och personalen väldigt trevlig, men gästklientelet hade lite för hög snittålder. I dörren på väg in möttes vi av en dörrvakt som var i färd med att mer eller mindre handgripligen kasta ut en kvinna i övre medelåldern. Det kanske är alldeles för nedlåtande att säga att hon representerade alla gäster, men det satte ju ändå ribban på nåt sätt. Ett sällskap med "damer" skrattade åt oss när vi gick förbi deras bord. Schysst.

Som tur var kunde vi byta ställe o gå in gratis på nästa, tack vare apotekssyrrans giftasämne. Och även om det var lite urlakat där oxå var det på alla sätt mycket bättre än första stället. Hann med både lakritsshots och att ha riktigt roligt på dansgolvet en stund innan det blev tryckartajm. Eftersom mitt sällskap bestod av singlar var det för mig bara att singla iväg till garderoben, placera mig i trappan på väg ut, förbereda den kära som var snäll och vaken på att hämta oss, skriva "jag saknar dig"-sms till partyprinsessan i Kransen och invänta singlarnas uppbrott från dansgolvet. Hann även med att diskutera skillnaden på människors bemötande i Umeå, Stockholm och Göteborg med en Göteborgare. Väl hemma somnade jag i soffan med kläder, linser och smink.

Kvällens höjdpunkt var när vi skulle lämna "förfesten". Polisen ringde sina för kvällen tjänstgörande kollegor som hämtade oss. Så där satt vi småberusade i polisbilens baksäte på spyskynket i grå jättekall plast (jorå, det var helt rent) utan att ha på oss säkerhetsbältena och blev skjutsade till krogen. Hahaha, det tyckte jag var jätteroligt! Min tillvaro är så spännande.

Idag späddes min ångest (som är inriktad på om jag kommer få nåt jobb) för framtiden på. Inne på Mc Donalds fick jag syn på en kille som gick samma utbildning som jag på universitetet men i klassen under. Han gick där och torkade brickor å så, och jag blev lite kall inombords. Men eftersom jag inte pratade med honom vet jag ju inte alls hur hans livssituation är. Han kanske har fortsatt att plugga och bara jobbar extra. Eller nåt.