För insnöad

för att blogga för tillfället, så det kommer inte så mycket härifrån. Men för att meddela nånting kan jag berätta att Svea ler åt oss nu, mest mot Elma, och att på fredag kommer Jenny och hälsar på. Ända till på måndag, det ni! Våren verkar vara på väg på allvar nu. Trots att det ligger snö kvar på många ställen, dock ej på vägarna, så smälter det undan massor varje dag. Vårtecken (förutom snösmältning): tussilago förra veckan, en massa skrikande flygande svanar som verkar återvänt från sydligare breddgrader, att vår tomt smält fram vilket gör att vi nu måste återuppta planerna på hur vi ska fixa tomten. Gräsmatta, marksten osv osv. Känns nästan som att det är svårare att planera en liten tomt, än en stor. Den ska vara både funktionell och fin, men på en liiiten yta. Men jag tror att vi kommit på nåt bra nu.

Här är en liten bild på den minsta raringen, några av er har redan sett den men jag har inte laddat över några nya bilder än.

Rösta!

Trots mitt förra inlägg är det idag nödvändigt att upplysa er om en sak: gå in och rösta på denna EM-låt! http://www.emlaten.se/tube/viewentry/johan-elmander-181 Det är inte BARA för att Pias pojkvän gjort den utan även för att den faktiskt är ett riktigt bra bidrag. Se så, klicka på länken och lägg din röst.

Jag kan även meddela att i morgon hämtas nycklarna ut till det nya huset som nu gått igenom slutbesiktningen, och inflyttningen påbörjas. Det känns fortfarande osannolikt, som det gjort hela tiden. När vi varit där och tittat känns det alltid som att det är nån annans hus som håller på att byggas. Så jag längtar efter känslan att få gå in där själv, bara vi, och känna in. Utan att ha sällskap av byggjobbare och projektledare. Vi har dessutom lyckats sälja våra två soffor till den som ska flytta in i den här lägenheten. Jag kommer nog att sörja dem lite eftersom de verkligen är bra, och för att vi kommer vara utan soffa ett tag framöver... Men i slutändan blir det bättre med en annan soffa, de nuvarande är som sagt fina och bra men tar för stor plats i det nya vardagsrummet.

Vi hörs när vi hörs

Från beige till grå

På den här bloggen händer det så mycket att man har svårt att hänga med! Eller, var det en annan blogg jag tänkte på...? Det är ju inte första gången det blir såna här uppehåll, och jag känner inte så stor prestationsångest över det. Och eftersom det är typ två månader sen jag skrev nåt sist tar vi nåt från nutid, dåtiden låter vi vila i frid.

Elma har börjat på dagis, det verkar gå bra och från och med nästa vecka är det på riktigt, dvs. inskolningen är slut.

Om knappt två månader flyttar vi till huset och längtan är stor. I måndags fick vi gå in och titta på tapetseringen, det såg riktigt bra ut. Vi hade t.ex. valt att ha en fondvägg i trappan, ända från nedre våningen upp till taket på övre våningen. Det var inget vi sett nån annanstans direkt så det kändes som att det kunde bli flipp eller flopp. Men det flippade faktiskt (som tur är, får man väl säga...). Nu när man faktiskt kan säga att vi är inne på nedräkningen är det lätt att störa sig lite extra på nuvarande lägenhet/hus. Framför allt grannar. Vi hade väldigt bra grannar ovanför oss till för ca en månad sen, det var alltid lugnt där uppe och de var hur trevliga som helst. Nu har en gymnasietjej flyttat in där som lyssnar på - hör och häpna - Elvis så högt att man kan höra texten. Hon och hennes kompisar brukar typ hoppa där uppe och skrikskratta vilket man uppskattar mycket som grannen under. Ja, åsså är det en massa andra små och stora saker i det här huset som man är dödligt trött på men de är så uttjatade så de skiter vi i.

Jobb har jag som det ser ut nu till sista mars. Vad som händer sen "får vi se" heter det även denna gång. Jag sitter numera i öppet kontorslandskap i stället för i eget rum, trevligt för det mesta, svårt att koncentrera mig ibland.

Jag har sveda i halsen och det snorar kraftigt ur höger näsborre, ingen feber tack och lov. Det är direktimporterade bakterier från dagiset tror jag, och om jag ska tro mina kollegor kommer vi att vara sjuka konstant ett par år framöver.

Nu får det vara nog, man vill ju inte bränna ut sig på bloggandet ;) Förhoppningsvis går det inte två månader till nästa gång.