Idag har jag/vi

Lämnat på dagis
Bokat tid för fotografering till tidningsbild (bättre sent än aldrig...)
Spelat WoW
Handlat för ett par dagar framåt
Varit på lekplatsen
Lagat mat
Nu har Elma somnat (18.40), det är verkligen värt att hålla henne vaken även fast det kan fresta på orken lite grann, men den egna kvällen blir ju lång.
Funderar på att ta en promenad med vagnen innan det börjar saker på tv.

Ja, det är väl ungefär såhär våra dagar ser ut!

Klagovisa

Idag har jag en massa jag borde göra. Vika ihop och lägga in kläderna i byrån, hitta en bra plats i köket för kaffeservisen, skriva och skicka en jobbansökan, fylla i papper för min olycksfallsförsäkring och en massa annat skit. Hittills har jag inte lyckats ta mig för att göra nåt alls nästan.

Låg i soffan med Elma och lyssnade på P3 star vilket handlade om att klaga. Ett par tjejer satt och diskuterade huruvida det var okej att klaga eller inte. Den allmänna uppfattningen verkade vara att det var bara BRA att klaga på det mesta, som den ena tjejen sa - för att må bättre själv, typ dumpa sitt skräp på nån annan. De tyckte också att det var socialt att klaga och att det var bra samtalsämnen eftersom alla kunde relatera till och klaga på nåt själv. Och nog stämmer det att det är anledningen som gör det så vanligt att klaga. Men skapar det inte en negativ inställning? Jag säger inte att jag inte klagar för det gör jag, men det en av de saker jag gärna skulle vilja göra mindre. Bara klaga när det verkligen är befogat, inte gå och smågnälla på saker som inte är viktiga. På sikt hamnar jag snarare i en negativ spiral av det än att det lyfter mig. Klag ger klag. Eller......? Vad vill jag ha sagt med det här då? Jo, jag tyckte att det kändes som en trist inställning att det är okej att utan begränsning gå omkring och spy galla lite till mans och att det dessutom anses som en social förmåga. På tjejerna lät det nästan som att det fanns med i Maslows trappa bland människans grundläggande behov. (Men se! Jag klagar på dem som klagar) Nä, jag tror på positiva medmänniskor och var annars ska man börja om inte med sig själv?

(Obs! Jag kan inte garantera att framtiden inte för med sig något gnäll från mig.....)

En bra dag

Skrotnisse högst upp i huset håller på att flytta ut idag - bra.

Vi ska få ny hyresvärd - braaaa.

Bilen lämnades in på verkstan och kunde hämtas samma dag utan att det blev något tjafs - bra.

Idag har jag hunnit sitta i solen och äta jordgubbar med glass - mycket bra.

På lördag ska jag festa för första gången på ett år och ett par månader - bra (och läskigt, jag hoppas jag inte behöver bli hemkörd av polisen haha).

I morron kanske jag får dricka en riktig latte - bra (vet inte varför jag snöat in så hårt på det nu när jag börjat igen efter att i stort sett haft kaffeuppehåll ganska länge, men det är sjukt gott).

Hon återupptog bloggandet - bra.

Det har varit en bra dag idag. Men en tråkig grej är att Jenny skulle kommit och hälsat på i helgen, men hon har fått en dunderförkylning så vi får skjuta upp det - inte alls bra.

Light version of uppdatering

Det var länge sen jag bloggade och det verkar vara nåt som har drabbat fler än mig. De bloggar jag brukar läsa verkar ligga på is mer eller mindre. En av dem är helt borttagen och hon verkar ha bestämt sig för att sluta helt. Känns lite tomt utan den på nåt sätt, men man kan ju hoppas att hon tar sitt förnuft till fånga och startar om igen.

Att jag varit så trögbloggad senaste tiden tror jag beror på att jag har haft fullt upp. Barndop, ny granne, resa till Malmö och Stockholm och en massa annat sånt som händer mest hela tiden. Idag var jag t.ex. och red privatlektion för en regional dressyrmästare. En (relativt) hård tränare som var på en som en igel, vi var bara två deltagare så det fanns inget utrymme för maskning där inte. Mycket nyttigt, men rätt jobbigt såklart. Hon var inte speciellt tillmötesgående i sitt sätt men hon är ju sjukt duktig på ridning så man får väl se henne som en nazitränare som kan hjälpa mig att bli bättre.

I morron ska bilen lämnas in igen. Den här gången ska jag få skjuts av Pia både dit och hem, vilket jag tackar ödmjukast för. I och för sig skulle jag behöva lite motion men mentalt skulle det kännas jä*ligt jobbigt att gå den där sträckan igen.

Nä nu tror jag att det är dax för lite Wow, det har inte blivit tid för nåt sånt på jättelänge.

En trött måndag

Idag känns det verkligen att det är måndag. Det borde inte ha nån betydelse för en sån som jag, som är ledig varenda dag. Trots det är känslan av måndag mycket påtaglig idag. Himlen är grå och tjock av moln, det har regnat lite. Jag känner att tiden bara går och jag orkar inte ta mig för nåt vettigt. Äh, skit samma.

I hemmet försöker vi att bli allt mer miljömedvetna. Vi sorterar och slänger i rätt behållare, stänger av apparater som inte används osv. Nu har jag en grej jag ska slänga igen som jag inte vet var jag ska göra av: en tom deodorantflaska (säger man flaska?). Den är av glas och så har den såklart den där rollen högst upp, som är av nån plast eller nåt. Såna här kombinationer är inte lätta att tas med, man är ju inte människa att peta ut rollen ur flaskan så att man kan kasta dem på olika ställen.

Det sista jag gjorde igår kväll innan jag gick och la mig var att Wowa lite. Under natten drömde jag mardrömmar om undead karaktärer som jagade mig, kanske inte så konstigt eftersom vi träffade på såna som höll på att jävlas där vi spelade igår. I drömmen var jag nog mest irriterad på dem, kanske inte så rädd för dem. Jobbiga var dem hur som helst, både i spelet och i drömmen.

Trött

Egentligen är jag trött och borde redan gått och lagt mig. Istället hamnade jag här, i datorkoma lyssnades på p3/p4s nattradio.

Det är lite konstigt att det går så få bra tv-program en lördagkväll. Det är libanesiska draman från -76 och annat tjafs som inte känns så värst spännande att bänka sig framför. Tittade istället på filmen Chocolat som jag fick av Peter i namnsdagspresent, hade inte hunnit se den tidigare. Den var riktigt bra, och som tur var hade vi choklad hemma. Jag skulle gärna kunna tänka mig att jobba sådär, med en egen liten chokladverkstad där man fick pyssla på.

Dagen har i övrigt inte bjudit på några stora överraskningar. Det blev en promenad i kylan och strålande sol i förmiddags, och sen har jag faktiskt dammsugit hela lägenheten (inkl. påsbyte i dammsugaren). Dammsugningen brukar jag med varm hand lämna till Peter, det är så jä*la trist och man blir så obehagligt varm av det oxå.

Nä, men nu är faktiskt dax att styra stegen mot sängen *gäsp*. God natt!

5 augusti

Senaste dagarna har mest tillbringats på Bettnessand i sol och värme. Men jag har faktiskt lyckats få iväg ett par jobbansökningar också, varav en var som webbredaktör och kändes riktigt intressant. Får väl se vad det kan ge.

Idag har jag verkligen känt mig helt off. Efter ett par timmar på stranden var jag nästan yr och helt orkeslös, jag tror det var början till vätskebrist. Nu på kvällen känns det lite bättre men jag är fortfarande väldigt seg. Ska dricka ännu lite mer citrondricka tror jag....

Nästa vecka blir en slags mellanvecka, jag trodde ju att jag skulle vara i Stockholm och jobba men så blev det inte. Så jag tror att jag åker med Pia till Tresjö nu ikväll, när hon har flyttat klart sina grejer till Övik. Åker nog med henne tillbaka hit på tisdag då hon ska städa och åker kanske tillbaka igen efter ett par dagar när Peppe börjar jobba igen. Fram o tillbaka. Men hellre det än att vara ifred ofrivilligt.

Ärendedag

Idag är en såndär dag då jag gör massa saker som blivit liggande. Ni vet, viktiga ärenden som är ganska tråkiga. Ringa samtal, fylla i papper, skicka papprena osv. Just nu låter det tuuut, tuut, tuut i telefonluren i väntan på att komma fram till Boxers kundtjänst. De har en väldigt lång väntetid. Men jag ska vara snäll o trevlig när jag kommer fram eftersom jag vet hur det är att vara kundtjänstslav.

Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan min a-kasseersättning kommer igång. Har haft det en gång tidigare i livet och då tog det också flera månader innan alla papper och intyg de ville ha för att kunna besluta var inskickade. Det känns som att för varje papper man skickar till dem vill de ha två nya. Minst.

Det är skönt att ha en fungerande dator i hemmet igen. Och att datorn är helt ny är inte helt fel. Stackars Peter kämpade på i över en vecka för att få allt att fungera. Tydligen var saker och ting inte riktigt i sin ordning när datorn levererades och man (jag var inte till mkt hjälp här) tvingas ge sig in på områden som känns mer eller mindre obegripliga. BIOS hit och SATA-diskar dit. Tur att han är så duktig för nu funkar allt jättebra. Man inser ofta inte hur viktigt man tycker att det är med dator och internet förrän man inte har tillgång till det. Det blir lixom som ett hål. Man kommer på sig själv med att tänka på saker som man vill fixa eller kolla via nätet eller på annat sätt med hjälp av datorn, men icke.

Det känns som att jag fortfarande har jetlag fast det är över en vecka sen vi kom tillbaka till svensk tid från amerikansk tid. Jag blir inte trött innan klockan är typ 02 på natten. Fast jag går upp typ kl 8 varje morgon i alla fall för att försöka återkomma till det normala.

Nu kom jag äntligen fram till Boxer efter en kötid på drygt 30 minuter. Hon som svarade var hyfsat kort i tonen till en början, men eftersom jag var så trevlig lät hon riktigt glad när vi avslutade samtalet. Nu kan jag bocka av det här ärendet på listan också.

Mellan två anställningar

Det är andra dagen som arbetslös idag. Satt i en lång kö igår för att göra det man ska göra när man blir arbetslös. Tror jag var där i typ 2 timmar för att lyckas bli inskriven.

Idag vaknade jag 5.42 och hade verkligen svårt att somna igen. Vet inte riktigt varför, jag var bara helt enkelt pigg. Somnade om en stund men när klockan ringde för Peters del ca 1 timme senare gick jag upp. (Varför minns man exakta klockslag när man vaknar vid udda tider på natten/morgonen? Jag minns det jämt, även om jag somnar om direkt. Då är man ju typ inte ens vaken.)

När man är "ledig" är det lätt att få för sig att man ska göra en massa saker som blivit liggande alltför länge. Typ sortera alla papper som ligger i oordning, kasta de gamla och sätta in de som ska sparas fint i fina pärmar. Grejen är att den att när man har hur mkt tid på sig som helst för sånt där är det lätt att fortsätta att skjuta på dem. "Okej, där ligger den där pappershögen som snart ska halveras och sorteras men först måste jag bara kolla om...." osv. Vi får se hur det går.

Dagens i-landsproblem

Det sitter alltid en hårsnodd runt min handled eller i mitt hår, i nämnd ordning. Den måste jämt vara med, annars känns det tomt. Sen jag lämnade hemmet för en vecka sen och glömde necessären, där det alltid finns extrasnoddar, har jag bara haft en. Den gick sönder. Och av nån anledning har jag inte kommit mig för att köpa nya. När jag var i Paris glömde jag hela tiden bort det och när jag befunnit mig på Hornsgatan finns det inga affärer o handla det i. Inte just här i alla fall. I går gick jag in på Mariahallen och köpte nya. Av världens sämsta sort. Små och oelastiska vilket gjort att den jag tog i morse för typ 3 timmar sen har redan gått sönder i gummit (innanför tråden lixom) på två ställen.

Utan titel tills vidare

Fick igår en stark, välbekant längtan efter att se en öppen plats. Egentligen har jag nog den längtan inom mig jämt men med jämna mellanrum kastar den sig över mig och går inte att ignorera. Vi styrde bilen sydöstut, till Norrmjöle vid havet. Oavsett årstid blir min själ harmonisk av den platsen.

Vågor som fryst till is.

På kvällen tittade jag bl.a. på melodifestivalen. De som jag ville skulle gå vidare gick vidare. Hittills tycker jag att de tidigare deltävlingarna har varit riktigt intetsägande och att Lena Ph borde elimineras. Den här var väl liiiite bättre än de andra, men fortfarande uddlös. Varför var det så mycket bättre förra året? Upplägget med att variera programledare skulle ju vara som en dröm jämfört med att behöva dras med den här småländska, självgoda kärringen. Och den sk. underhållningen i "pauserna"! Ena gången är det en lång konstig mask i regnbågens alla färger, förra veckan var det nåt så menlöst att jag inte ens minns det, och igår... Herregud. Jag hade kväljningar precis hela tiden under pingisbollsparets uppvisning. Uuuurk! Följetongen med Lena Philipssons mikrofonstativ är verkligen inte heller nån höjdare. Ändå kollar jag, och suckar och himlar med ögonen.

Förresten

saknar jag OS.

Det var liksom alltid (nästan) nåt spännande att titta/lyssna på.

I brist på annan adrenalintillströmning var det en bra källa.

Nu känns det lite tomt.

Översättning

Ofta översätts ju saker från svenska till engelska för att de ska låta lite coolare. Eller så väljer man att döpa svenska grejer på englska. Filmtitlar, företagsnamn, produktnamn osv. Typ shampo-/balsammärket Sunsilk låter ju fantastiskt på engelska, men inte på svenska (solsilke). Tycker amerikaner (å andra engelskspråkiga) att deras eget språk är töntigt så som vi tycker att svenskan är töntig? Och skulle de i såna fall översätta sina grejer till annat språk? Eller hittar de på nåt heeeelt annat?

En röd förmiddag

Igår såg jag genom ett skyltfönster en plisserad kavajblusjacka på en provdocka. Den fanns både i blått, rött och svart och hade varsin glittrig brosch fäst på sig. Tänk att blotta åsynen av ett plagg kan ge en obehagskänslor.

Dagen började återigen med snurrtankar blandat med en känsla av att kunna sova hela dagen. Jag minns att jag i dimman tänkte "Undrar hur länge det dröjer innan jag kan vakna med harmoni i kroppen". Det skulle vara en befrielse. Jag har haft alldeles för mycket i huvet senaste året som nog inte påverkat mig i helt positiv riktning. Förhoppningsvis kan jag när jag nu är här finna inre frid. För att få lite ordning i snurret gick jag ut i kylan. Vintern här är vacker så det gör ont - gnistrande snö och sol över älven. På tillbakavägen gick jag genom stan, en röd dag som denna var det bara vi vilsna enstaka själar ute. Kändes som att allt sov fast klockan var halv elva.

Lika som bär?

Det finns personer i min närhet som tycker att jag är lik skolfröken i com hem-reklamen på tv för bredband. Hon som på föräldramötet säger till papporna som sitter och viskar om vilka olika bredbandsarrangemang det finns att få hos com hem:

"Nu är vi faktiskt här för att prata om era barn!! ... och inte nåt himla abonnemang."

Ja inte vet jag, men det kanske ligger nåt i det.