Stjärnorna

Uppdatera behöver man göra då och då, och jag tänker ju oftare på att blogga än vad jag faktiskt gör. Bloggar alltså. Ja, ni fattar. Mycket är väl för att dagarna är ganska lika och dessutom går med en rasande fart. För att följa upp förra inlägget är Svea numera, efter att ha varit i en lite "låg" period, inne i en glad period. Hon har lärt sig att springa omkring ordentligt i gåstolen och kör fram och tillbaka från köket till vardagsrummet. På vägen stannar hon och drar i saker hon kommer åt, t.ex. den stora växten (livsfarligt!), filmerna som ligger i tv-bänken, tidningarna i tidningsstället. Hon har glada läten för sig under sin färd och ger oss stora leenden när hon dyker upp. Mat äter hon numera utan några större protester, det mesta går riktigt bra. På nätterna har hon slutat äta (hon är vällingvägrare så vi hoppar helt enkelt över att vänja henne vid att äta nåt under natten), och om hon vaknar är det napp, vatten, blöja eller närhet hon vill ha. Vissa nätter vaknar hon inte alls. En riktigt stjärna!


Vår stora stjärna är då och då lite ilsken på sin lillsyster, och kan vara lite väl hårdhänt med henne. Men ofta är hon väldigt glad över att Svea alltid skrattar åt henne när hon spelar apa, och är riktigt gullig med henne oxå. Man slås dagligen över hur otroligt det är att höra Elma prata på det sätt hon gör. Hon berättar, skojar, sjunger, minns och förklarar och står i. Helt fantastiskt. För några veckor sen var vi på 3-års kontroll där man fokuserar på hur barnet kan kommunicera. Ett av momenten var att svara på frågor kring ett gäng bilder. BVC-tanten frågade vad man kan behöva om det är kallt ute när man ska till dagis, och var ute efter att Elma skulle välja bilden med en mössa på. Det första Elma kom att tänka på var jacka, men det fanns ingen bild med det. BVC-tanten formulerade om frågan till "Vad av de här sakerna kan man använda om det är kallt på morronen när man ska till dagis?", varpå Elma svarar - bilen. Det fanns ju en bild med bil på, och ja - varför inte?


Annars i korthet: WoW-spelandet är igång igen, det är troligtvis dax att börja hålla ögonen öppna för lediga jobb inom en rätt snar framtid och vintern verkar vara rätt nära. Lite tidigt tycker jag, och hoppas att snön kan hålla sig borta minst en månad till.

Det oväntade

Hon sov hela natten i sin säng. Kom upp ett par gånger och hämtade mig för att jag skulle sova bredvid. Men inte ens när jag erbjöd henne att sova i vår säng sa hon ja. Jag blev minst sagt förvånad, med tanke på hur första kvällen tedde (finns det ordet?) sig. Ikväll blev det lite senare läggning eftersom vi varit hos Pia och Andreas till för ungefär en timme sen, så nu ligger hon och Peppe och läser i hennes säng som att det aldrig varit på nåt annat sätt. Vi får se om förra natten var en engångsföreteelse, jag är i alla fall glaaad för att det funkade en första gång för det borde ju innebära att det ska fungera nån gång igen.

Nu ska jag spela WoW, level 74 - here I come!!

Light version of uppdatering

Det var länge sen jag bloggade och det verkar vara nåt som har drabbat fler än mig. De bloggar jag brukar läsa verkar ligga på is mer eller mindre. En av dem är helt borttagen och hon verkar ha bestämt sig för att sluta helt. Känns lite tomt utan den på nåt sätt, men man kan ju hoppas att hon tar sitt förnuft till fånga och startar om igen.

Att jag varit så trögbloggad senaste tiden tror jag beror på att jag har haft fullt upp. Barndop, ny granne, resa till Malmö och Stockholm och en massa annat sånt som händer mest hela tiden. Idag var jag t.ex. och red privatlektion för en regional dressyrmästare. En (relativt) hård tränare som var på en som en igel, vi var bara två deltagare så det fanns inget utrymme för maskning där inte. Mycket nyttigt, men rätt jobbigt såklart. Hon var inte speciellt tillmötesgående i sitt sätt men hon är ju sjukt duktig på ridning så man får väl se henne som en nazitränare som kan hjälpa mig att bli bättre.

I morron ska bilen lämnas in igen. Den här gången ska jag få skjuts av Pia både dit och hem, vilket jag tackar ödmjukast för. I och för sig skulle jag behöva lite motion men mentalt skulle det kännas jä*ligt jobbigt att gå den där sträckan igen.

Nä nu tror jag att det är dax för lite Wow, det har inte blivit tid för nåt sånt på jättelänge.

En trött måndag

Idag känns det verkligen att det är måndag. Det borde inte ha nån betydelse för en sån som jag, som är ledig varenda dag. Trots det är känslan av måndag mycket påtaglig idag. Himlen är grå och tjock av moln, det har regnat lite. Jag känner att tiden bara går och jag orkar inte ta mig för nåt vettigt. Äh, skit samma.

I hemmet försöker vi att bli allt mer miljömedvetna. Vi sorterar och slänger i rätt behållare, stänger av apparater som inte används osv. Nu har jag en grej jag ska slänga igen som jag inte vet var jag ska göra av: en tom deodorantflaska (säger man flaska?). Den är av glas och så har den såklart den där rollen högst upp, som är av nån plast eller nåt. Såna här kombinationer är inte lätta att tas med, man är ju inte människa att peta ut rollen ur flaskan så att man kan kasta dem på olika ställen.

Det sista jag gjorde igår kväll innan jag gick och la mig var att Wowa lite. Under natten drömde jag mardrömmar om undead karaktärer som jagade mig, kanske inte så konstigt eftersom vi träffade på såna som höll på att jävlas där vi spelade igår. I drömmen var jag nog mest irriterad på dem, kanske inte så rädd för dem. Jobbiga var dem hur som helst, både i spelet och i drömmen.

Vi sitter i träsket allihopa - WoW-träsket.

Peter är ju sen flera år tillbaka en inbiten spelare av World of Warcraft och jag har periodvis också varit inne och spelat en del. För ett par veckor sen tog intresset fart igen och jag började spela upp min "gubbe" (som egentligen är en tjej). För att kunna spela samtidigt och tillsammans köpte jag ett eget spelkonto. I samma veva skapade Pia en gubbe (på Peters spelkonto) och blev även hon besatt. Det ledde till att hon under en veckas tid köpte spelet med eget spelkonto och en ny dator med mer prestanda. Jörgen, som också sen länge tillbaka är WoW-spelare, har också skapat en ny karaktär på samma server så att vi kan spela tillsammans.

Så nu sitter vi där och spelar. Och spelar. Och spelar. Och spelar.... Ögonen svider och nacken är stel som en pinne, men vad gör det när man precis har fått en ny yxa som gör ännu mer skada på fienderna eller att nästa level är inom räckhåll. När man väl går och lägger sig tas alla drömmar upp av att hitta quester, levla, loota och slåss mot alla möjliga motståndare. Det är faktiskt helt sjukt vad beroendeframkallade detta spel är. Man får nästan inget annat gjort.

I tvättstugan rakt under oss håller Svartjobb AB att bygga om. Jättebra att det blir fint där nere eftersom det hittills sett ut som något från filmerna Saw, men gubbarna där nere orkar inte gå ut i kylan när de ska röka så vi här uppe får ta del av rökdoften. Men jag är för feg för att gå ner o säga till, och idag har det faktiskt inte luktat så mycket alls.