Rösta!

Trots mitt förra inlägg är det idag nödvändigt att upplysa er om en sak: gå in och rösta på denna EM-låt! http://www.emlaten.se/tube/viewentry/johan-elmander-181 Det är inte BARA för att Pias pojkvän gjort den utan även för att den faktiskt är ett riktigt bra bidrag. Se så, klicka på länken och lägg din röst.

Jag kan även meddela att i morgon hämtas nycklarna ut till det nya huset som nu gått igenom slutbesiktningen, och inflyttningen påbörjas. Det känns fortfarande osannolikt, som det gjort hela tiden. När vi varit där och tittat känns det alltid som att det är nån annans hus som håller på att byggas. Så jag längtar efter känslan att få gå in där själv, bara vi, och känna in. Utan att ha sällskap av byggjobbare och projektledare. Vi har dessutom lyckats sälja våra två soffor till den som ska flytta in i den här lägenheten. Jag kommer nog att sörja dem lite eftersom de verkligen är bra, och för att vi kommer vara utan soffa ett tag framöver... Men i slutändan blir det bättre med en annan soffa, de nuvarande är som sagt fina och bra men tar för stor plats i det nya vardagsrummet.

Vi hörs när vi hörs

En sen recension av förra helgen

Förra helgen åkte vi till storstan med anledning av att Kent spelade på Annexet på söndan. Som vanligt blev dagarna lite smått hysteriska med tanke på hur mkt man alltid vill hinna med. Försökte dock att boka in saker i måttlig mängd och avbokade t.o.m. en fikadejt för jag inte riktigt mäktade med den. Inte på grund av personen, utan för att jag hade sovit alldeles för lite och för att vi skulle på Kent på kvällen. Och då fick jag såklart dåligt samvete... Jag hade ju kunnat låtit bli att avboka den och istället skyndat mellan ställen jag skulle varit på, och struntat i att bara ta det lugnt några timmar. Men jag ORKADE inte. Man är ju bara människa.

Okej, Kent. Jag har fått uppfattningen om att man antingen älskar eller hatar dem. Jag älskar dem, och inte mindre efter att ha sett dem live. Det har krävts en del inlyssning på Tillbaka till samtiden, men det har varit ett sant nöje. Vi stod i alla fall rätt långt fram, inte längst fram såklart - då får jag klaustrofobi, och sjöng med i alla underliga, konstiga, metaforiska texter så gott det gick. Lite gammalt material spelades såklart oxå (sånt som var före Vapen o ammunition), vilket jag inte kan, men samtidigt hade de en ljusshow som inte gick av för hackor. Tyvär gör sig sällan sånt så bra på bild så jag skiter i att lägga upp nån :) Så här efteråt har ju tråkigt nog intrycken bleknat lite, men flera av låtarna har ger nu en en annan känsla än innan. Det var värt vartenda öre att få stå där!

Länge sen

Jag har varit hemskt dålig på att blogga senaste tiden, men har försökt att vara desto bättre inom de andra områdena som tar upp min tid. Ofta känns det som att enda tiden jag har att sitta still och tänka tankarna färdigt är när jag är på jobbet, och där vågar jag inte blogga. Nu när det gått såhär lång tid sen senaste inlägget hamnar jag som vanligt i skrivkramp. Det har hänt saker varje dag som jag hade kunna blogga om, men eftersom de passerar fort hamnar de snabbt långt bort i tiden.

Ägnar så mycket tid jag kan åt att lyssna in mig ordentligt på Kents senaste album, det är inte många veckor kvar till konserten och då är det mycket roligare om de sitter. Jenny har beskrivit det på bästa möjliga sätt, så det är ingen mening med upprepning.

För några dar sen fick jag en grym födelsedagspresent som jag läääänge velat ha, men inte tagit mig råd till. Förutom att den är fin har den precis de saker jag vill ha; kamera, radio och plats för en massa musik. Det är skönt att slippa ta med sig tre grejer (två är det ju egentligen, för kameran kommer ju aldrig med till vardags) istället för en. Den nya favoriten hjälper mig mycket i Kentinlyssningen.

Ska försöka att blogga lite mer frekvent framöver....

Örat och jag

När allt fungerar som det ska tänker man inte på det, men oj vad märkbart det blir när något felar. Senaste tiden har jag till och från haft nåt som liknar lock för vänster öra, men det är inte riktigt lock för det händer inget när jag tryckutjämnar. Jag bokade en tid hos distriktssköterskan för att ta reda på om det var en vaxpropp eller nåt annat underligt som höll på att hända där inne. Givetvis kände jag mig helt normal den dagen jag skulle dit, typiskt, och hon hittade inget konstigt. Sen var det helt borta i en vecka, för att veckan efter återvända med ny styrka. Jag känner att det är nåt på gång där inne, där öron, näsa och hals möts, som inte bryter ut. Förmodligen är det nån förkylning som satt sig mer åt öronen än åt hals eller näsa. Det är så j ä * l a jobbigt att inte ha fullständig hörsel på ena örat! Jag känner mig verkligen handikappad när det är som värst. Ena stunden tänker jag att det som sagt är en vanlig förkylning som kommer att ge med sig, andra stunden tänker jag att jag håller på att få permanent nedsatt hörsel. På tal om det måste jag kolla när vårdcentralen har öppet i morron.... Har mina funderingar på om jag vill sätta mig på planet på onsdag om det känns såhär fortfarande.

Igår var det öppet hus på Balettakademin här i stan. Meningen var att även jag skulle vara med på ett par "prova-på klasser", street och 30+. P.g.a. örat tittade jag på i stället och de andra (maria och pia) fick hoppa runt och göra sitt bästa. På streetklassen var medelåldern ca 16-17 år och verkade svår tyckte jag, det kändes i alla fall inte som nån direkt nybörjarklass. Det gick undan i instruktionerna och det var inte de lättaste stegen om man inte dansat förr, man bör nog ha en viss grundkondition och styrka för att greja det där med hedern i behåll. För att inte tala om koordination.... Dansläraren för 30+klassen tryckte mycket på att man var där för att ha roligt, och ja det verkade faktiskt roligt. Stämningen var en helt annan än på streetklassen där det hade kännts skitviktigt att hänga med och att göra rätt. Jag blev lite sugen på att anmäla mig till den där, men fick sen höra att den är 19.30 på tisdagar vilket krockar med ridningen. Så det blir inget och egentligen så gör det inte så mycket. Jag är verkligen ingen dansare, det var mitt bestående intryck från besöket. Jag håller mig till min hjärtans kära ridning och köper ett träningskort på Iksu i stället. Men det är alltid roligt att gå och kika på nya miljöer, rätt som det är hittar man nåt man inte kan leva utan.

Musik och möbler

Här om dan införskaffade Jörgen biljetter till Kent den 18 november i Globens annex. Ska bli roligt att gå på konsert och att träffa Jenny en hel helg. Biljetterna tog slut på 2 minuter, men den rutinerade konsertmästaren lyckades knipa åt sig ett gäng ändå.

I hemmet har i stort sett alla möbler flyttat runt, Elma skulle nämligen få ett eget rum. Det egna rummet blev det som vi hittills haft som sovrum eftersom det är det enda som ligger lite avskiljt. Det var inte det lättaste att möblera ett rum med både soffa, tv, soffbord, matsalsbord och sex stolar, som tidigare inrymde hälften av de sakerna. Nu fick ett av de tidigare två vardagsrummen göras om till master bedroom. Till slut fann möblerna sin plats, det blev helt omvänt mot vad vi tänkt oss innan vi började. Men det blev riktigt bra.

Tillbaka

Så har vi avverkat fem ganska hektiska dagar med turné i Stockholmsområdet. Ett tydligt tecken på att man planerat in för mycket är att det efteråt känns som att man sett personerna men inte träffat dem. Trots att man tillbringat åtminstone ett par timmar tillsammans. Ändå tyckte jag att jag hade gjort ett hyfsat bantat schema över vilka som skulle hinnas med den här gången. Att man aldrig lär sig. Hur som helst var det roligt att se dessa kära människor.

Att vara tillbaka i lugnet känns skönt. Idag ska jag bara softa, och njuta av att inte behöva passa tider och planera hur många timmar i förväg man måste åka för att hinna fram i tid. En promenad i vintern känns som ett lagom projekt för dagen.

Otroligt nog har jag inte fått tillbaka den för stora summan jag betalade in till Sktf för flera veckor sen. För en vecka sen idag fick jag beskedet om att de skulle betalas tillbaka på tisdan, tyvär har de fortfarande inte dykt upp. Visst att det kan ta ett par dagar mellan bankerna men nu börjar det ju bli lite väl länge. Gör aldrig det jag lyckades göra. Det är verkligen meningslöst och långdraget. Å andra sidan gör jag ju inte av med några pengar nästan alls när jag inte har dem i min ägo (ett försök att se det positiva).

Melodifestivalen 2: De som jag ville skulle gå vidare gick vidare. The Ark var bra men är vanligtvis ännu bättre. Marie Lindberg gick rakt in i mitt hjärta, tror dock inte att låten har nån chans att vinna. Men jag är glad att hon var där och förgyllde kvällen med sin avvikande stil i sammanhanget.

Melodifestivalen 1

Så var det igång, melodifestivalkarusellen. Sen ett par år tillbaka tycker jag att det är ganska kul att följa tävlingen och en del av allt det snack som blir runt omkring. Det är roligt att tycka låtar är bra, gissa vem som går vidare, förundras över hur folk röstar, att klaga på stilar, kläder och sång. Gårdagens öppning för det här året var ganska platt, jag tackar dock högre makter för att Kristian Luuk kommer vara programledare det här året och inte ytterligare en Lena Ph. Tråkigt nog var Luuk den som höll bäst klass, låtbidragen var ju sådär. Anna Book och Tommy Nilsson hade precis såna låtar man kunde förvänta sig av dem, och de flesta andra också. Elin Lanto hade jag hoppats mer på. Och Addis Black Widow... Är det värt att nämna nåt om dem? Jag trodde att hon helt tappat medhörningen under första versen, men när även killen fortsatte att sjunga falskt andra versen började jag fundera. Hur tänkte de när de bestämde låt att ställa upp med? Och hur kom den med? Juryn måste varit full den dagen.

The story continues.

Vidga vyerna

Första gången jag hörde talas om Pandora var i somras, av Jenny, men har inte kommit igång och börjat använda det förrän nu. Skitbra, tyckte jag som har lätt för att bara lyssna på musik som spelas på typ p3 tills jag blir less på den men fortsätter att lyssna på samma ändå för jag orkar inte leta upp nåt nytt. Hittills har jag skapat 10 album/stationer, så jag har hela 90 kvar. Man kan ju i alla fall hoppas att det gör mitt musiklyssnande mer varierat framöver.

Om ungefär en halvtimme tänker jag titta på det här. Verkar roligt.

Så fel man kan ha

Efter att ha hjärntvättats med hjälp av låtar som Boten Anna och Glassigt under sommaren trodde man inte att det kunde bli värre.