Krypande nervositet

Knappt en timme kvar. Sen sitter jag där. Eller ligger kanske rättare sagt. På nåt naivt sätt har jag inte varit så nervös inför tandläkarbesöket tidigare, men nu kommer det krypande. Att jag inte varit det tidigare ligger nog i att tandläkaren bedömde de här två små hålen som små och snabblagade. Jättebra i och för sig. Men tänk om den där snabba stunden är jättesmärtsam? Nån bedövning är det nämligen inte tal om. DÅ skulle det sitta en här som skakade av nervositet.

Äh. Vad är lite obehag i 10-20 sekunder per hål? Jag kommer ju inte dö i alla fall. (Nu försökte jag bli lite tuff här... Det gick sådär.)

Vi ses på andra sidan.

//Inte bara rädd. Livrädd.