I Elmas värld

Idag fyller Elma 2 och ett halvt år. I en 2,5-årings liv gör man ju som alla säkert vet på lite andra sätt än vad vi vuxna, trista människor gör. Som t.ex. idag när det serverades makaroner till lunch passade Elma på att stoppa in en makaron i näsborren så att man inte såg den. Hon hade redan stoppat in den som "försvann" innan jag hunnit se vad hon höll på med, och jag hann stoppa henne när hon var på väg med nästa makaron. Jag tog bort den och sa nånting i stil med blääääääääää och trodde att det var klart. Efter nån minut säger hon typ "mamma, den har fastnat" och pekar på näsan. Vadå säger jag, och fattar då att han kanske redan hade stoppat in en tidigare än vad jag sett. Jag tittar in i näsan och ser ingenting, borren är tom. Har du en makaron i näsan frågar jag. Jaa säger hon. Fräs säger jag, och ser nånting skymta där inne. Det fräses igen och igen, och ut kommer mycket riktigt en makaron. Pust. Jag hann tänka en massa saker som det här eventuellt kunde leda till, men det gick ju faktiskt lätt att få ut den så det var inte så mkt mer att fundera på just då.

Elma gick idag!

Flera gånger, och flera steg. Hon ser ungefär ut som en pingvin, stela ben som vrids fram med hjälp av överkroppen. Glada ljud (dididididididdidddddd) kommer ur munnen och hon klappar i händerna åt sig själv. Gostrollet.

Örat och jag

När allt fungerar som det ska tänker man inte på det, men oj vad märkbart det blir när något felar. Senaste tiden har jag till och från haft nåt som liknar lock för vänster öra, men det är inte riktigt lock för det händer inget när jag tryckutjämnar. Jag bokade en tid hos distriktssköterskan för att ta reda på om det var en vaxpropp eller nåt annat underligt som höll på att hända där inne. Givetvis kände jag mig helt normal den dagen jag skulle dit, typiskt, och hon hittade inget konstigt. Sen var det helt borta i en vecka, för att veckan efter återvända med ny styrka. Jag känner att det är nåt på gång där inne, där öron, näsa och hals möts, som inte bryter ut. Förmodligen är det nån förkylning som satt sig mer åt öronen än åt hals eller näsa. Det är så j ä * l a jobbigt att inte ha fullständig hörsel på ena örat! Jag känner mig verkligen handikappad när det är som värst. Ena stunden tänker jag att det som sagt är en vanlig förkylning som kommer att ge med sig, andra stunden tänker jag att jag håller på att få permanent nedsatt hörsel. På tal om det måste jag kolla när vårdcentralen har öppet i morron.... Har mina funderingar på om jag vill sätta mig på planet på onsdag om det känns såhär fortfarande.

Igår var det öppet hus på Balettakademin här i stan. Meningen var att även jag skulle vara med på ett par "prova-på klasser", street och 30+. P.g.a. örat tittade jag på i stället och de andra (maria och pia) fick hoppa runt och göra sitt bästa. På streetklassen var medelåldern ca 16-17 år och verkade svår tyckte jag, det kändes i alla fall inte som nån direkt nybörjarklass. Det gick undan i instruktionerna och det var inte de lättaste stegen om man inte dansat förr, man bör nog ha en viss grundkondition och styrka för att greja det där med hedern i behåll. För att inte tala om koordination.... Dansläraren för 30+klassen tryckte mycket på att man var där för att ha roligt, och ja det verkade faktiskt roligt. Stämningen var en helt annan än på streetklassen där det hade kännts skitviktigt att hänga med och att göra rätt. Jag blev lite sugen på att anmäla mig till den där, men fick sen höra att den är 19.30 på tisdagar vilket krockar med ridningen. Så det blir inget och egentligen så gör det inte så mycket. Jag är verkligen ingen dansare, det var mitt bestående intryck från besöket. Jag håller mig till min hjärtans kära ridning och köper ett träningskort på Iksu i stället. Men det är alltid roligt att gå och kika på nya miljöer, rätt som det är hittar man nåt man inte kan leva utan.

Framåt

Elma kröp nyss!! Hon har varit på g länge men nu så. Det var inte långt men hon gjorde det :)

Vi sitter i träsket allihopa - WoW-träsket.

Peter är ju sen flera år tillbaka en inbiten spelare av World of Warcraft och jag har periodvis också varit inne och spelat en del. För ett par veckor sen tog intresset fart igen och jag började spela upp min "gubbe" (som egentligen är en tjej). För att kunna spela samtidigt och tillsammans köpte jag ett eget spelkonto. I samma veva skapade Pia en gubbe (på Peters spelkonto) och blev även hon besatt. Det ledde till att hon under en veckas tid köpte spelet med eget spelkonto och en ny dator med mer prestanda. Jörgen, som också sen länge tillbaka är WoW-spelare, har också skapat en ny karaktär på samma server så att vi kan spela tillsammans.

Så nu sitter vi där och spelar. Och spelar. Och spelar. Och spelar.... Ögonen svider och nacken är stel som en pinne, men vad gör det när man precis har fått en ny yxa som gör ännu mer skada på fienderna eller att nästa level är inom räckhåll. När man väl går och lägger sig tas alla drömmar upp av att hitta quester, levla, loota och slåss mot alla möjliga motståndare. Det är faktiskt helt sjukt vad beroendeframkallade detta spel är. Man får nästan inget annat gjort.

I tvättstugan rakt under oss håller Svartjobb AB att bygga om. Jättebra att det blir fint där nere eftersom det hittills sett ut som något från filmerna Saw, men gubbarna där nere orkar inte gå ut i kylan när de ska röka så vi här uppe får ta del av rökdoften. Men jag är för feg för att gå ner o säga till, och idag har det faktiskt inte luktat så mycket alls.

Kulturkrock

På tjuvlyssnat.se kan man hitta bra och mindre bra historier. Men den här (bl.a.) var ganska rolig, tyckte jag. Och den här :)

30-års kalas

Jag tycker om när det händer saker som bryter av från det vanliga (inom vissa gränser). Helgens firande av den nu mera 30-åriga polisJenny medförde lite sånt, på ett bra sätt. Sådär så att jag blir nervös innan för att jag inte har kontroll på hur det kommer bli, och sen bara gör det. Utan att dö.

Vi satte ögonbindel på henne och tog med henne ut i skogen på lite äventyr. Som den tuffa brud hon är blev hon överlycklig över att få kasta yxa, skjuta pilbåge, slangbella, blåspilar och spela paintball.

Så här fin min har vissa när yxan precis kastats iväg. Han som övervakade det hela ser lite rädd ut.

Paintballstjärnorna

Sist men inte minst blev det badtunna, bastu och korvgrillning vid sjön.

Biltips

Inspirerad av Catherines korrekturläsningsupptäckter och snubblade över den här bilannonsen. Hans anledning till "har sankt priss" är bäst.