9 år

I dagarna är det 9 år sen jag lämnade Cityterminalen i en Y-buss för att åka till okänt land. Norrland, och Övik. På vinst och förlust åkte jag eftersom jag inte visste om jag skulle komma in på utbildningen, men hoppet var stort eftersom jag var första reserv. Ju längre norrut på E4:an jag kom undrade jag vad jag gett mig in på, och när det började stå Haparanda på vägskyltarna kändes det nog rätt jobbigt. När bussen stannade i Ullånger (stället med en stor klädgalge på ett tak) hade jag troligen börjat hoppas på att jag inte skulle bli antagen. Jag trodde att Övik var som Ullånger. Väl framme i Övik skulle jag ta mig till ett uthyrningsrum i Domsjö, men innan bussen dit gick hann jag med the grand tour i stan. Ni som känner till Övik och har varit där en söndag vet att det inte är speciellt livat där då. Jag tog först rätt på var skolan låg eftersom jag skulle dit nästa dag, och när jag vandrade Lasarettsgatan upp och såg Mc Donalds-skylten tänkte jag ungefär: Jag är räddad! Riktigt, riktigt nördigt tänkt, men tänk på att jag var en stockholmare lååångt hemifrån som knappt visste var i Sverige jag hade hamnat. Skylten var ju nåt som tydde på civilisation. Hur som helst kom jag ju in på utbildningen, så jag kunde strunta i att utnyttja den bokade biljetten hem. Istället blev det till att fixa en lägenhet på lunchen, och det är väl bara på såna ställen som Övik man kan göra sånt. Så småningom slog jag och Peppe våra påsar ihop, och på den vägen är det!

Ibland tänker jag på hur livet hade sett ut om jag inte hade sökt mig bort från Stockholm, eller om jag hade kommit in på personalvetarutbildningen i Östersund istället som jag 2a reserv på. Det känns konstigt att tänka på, för nu är ju allt så naturligt med att jag bor och lever här. Trots det händer det ändå i mellanåt att jag reagerar när jag hör folk prata t.ex. i en kö, och tycker att oj vad de pratar dialekt. Eller att jag kommer på mig själv med att tycka att det inte är nåt konstigt med att säga nydatorn, storsängen eller grönfläcken. 9 år har satt sina spår, men det är inget jag vill vara utan.

Utmaning antagen

Postat av: Pia
Du har blivit utmanad!
- Gå in i mappen mina bilder (ev. Bilder för dem med OS X eller din egen personliga bildmapp)

- Gå till den sjätte mappen (ev. den sjätte mappen igen)

- Välj därefter den sjätte bilden i den mappen.

- Visa bilden på bloggen och skriv något om den .

- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.

- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade

Bilden är tagen i april 2005, nere vid vattnet i Nockeby, Bromma. Ser ju rätt vårig ut måste jag säga :)

De utmanade är

Jenny

Johan

30-nånting

resten är nog redan utmanade av andra så jag nöjer mig med dessa.

Förut

Vad hände egentligen med ICQ? Av nån anledning kom jag och tänka på hur det var när det "a-ao:ade" när någon skrev nåt, hur det var att ha ett blinkande litet meddelande nere i högra hörnet, icq-blommans blad som skiftade från rött till grönt när man loggade in och knackningen som berättade när nån annan loggade in. Wikipedia säger att MSN Messenger tog över, och ja det stämmer väl. Jag skulle bli högst förvånad om nån idag frågade om mitt icq-nummer för att de ville lägga till en på deras lista.

1-åringen

På dagen för ett år sen vid den här tiden hade vi för en stund sen tapetserat klart den första väggen i ett av vardagsrummen, äntligen skulle den jättefula gula tapeten bort. Inte ett ont anande slog vi oss ner framför en film, ganska trötta efter att ha klättrat upp och ner, skurit, klistrat och mätt hela dagen lång. Nästa dag kl 9 skulle jag till arbetsförmedlingen på såndär obligatorisk träff för att få behålla a-kassan. Gick o la oss vid 1 nånting och jag anade nån slags molande värk men hängde inte upp mig så mycket på det, sådär hade det känts lite från och till under hela graviditeten. Tänkte att det skulle vara borta när jag vaknade igen. Under natten tilltog värken, mellan vaket tillstånd och sovande fattade jag inte vad som höll på att hända. Blev mest irriterad att det skulle behöva kännas så varenda gång jag hade somnat till. Fram mot morrontimmarna gick det inte att förneka vad det var som höll på att hända... det bar iväg till förlossningen. Jag var övertygad om att vi skulle få åka hem igen, det var ju en vecka kvar till beräknat datum, i stället kom ett par timmar senare lilla Elma till världen.

Det är svårt att förstå att det är ett år sen. Ett år som gått så himla fort och innehållit så otroligt mycket. Nog visste jag innan Elma att ens egna barn är det absolut största i livet, men känslan att hon finns, att hon är hon, allt med henne, har jag inga ord för. Det är större än det absolut största.

Grattis i förskott på din första födelsedag, lilla underbara älskade Elma!

Bloggutmaningarna duggar tätt nu för tiden

Jag blev utmanad av Åsa.

Tio första:
Första bästa kompis: Elin W när vi gick på samma dagisavdelning
Första bil: Toyota corolla -93
Första kärlek: Lasse E i parallellklassen på mellanstadiet. Jag var inte direkt ensam om att vara kär i honom
Första husdjur: Undulaten Pippi när jag var kring 7 år tror jag. Efter en tid fick han sällskap av undulaten Mimmi
Första semester: När vi var små åkte vi jämt till Skåne där alla släktingar bor
Första jobb: Ett sommarjobb som gick ut på att registrera resultat från nån undersökning
Första köpta skiva: Carola, den där med Främlig på. Skivan kanske hette Främling.
Första riktiga kärlek: "Pata" får man väl räkna dit
Första piercing: Räknas hål i öronen? Har ett i vardera snibb som används, och ett par förmodligen igenväxta sen länge som jag gjorde egenhändigt i högstadiet med nål och isbit (fy fan, vad tänkte jag på?)
Första konsert: Är inte nån konsertmänniska. Jag och Jenny var dock på Take Thats konsert på Hovet när vi var 19-20 nånting. Vi tyckte de var skitbra men skämdes jättemycket för det, så vi gick på konserten i smyg.

Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken: Ja, det var ju typ i februari/mars förra året om man inte räknar väldigt små smuttar från andras vinglas på senare tid
Senaste bilfärd: Från ridskolan i Stöcksjö till hemmet på Backen
Senaste filmen du såg: Minns inte, ser sällan filmer nu för tiden... har dock sett många Sopranos avsnitt från säsong ett
Senaste ringda telefonsamtal: Pia, men först var det upptaget och sen svarade hon inte
Senaste bubbelbadet: Bubbelbad m badskum osv - minns inte, Jacuzzibubbel - typ ett år sen
Senaste spelade cd: Nån i bilen... kanske Kent, Du o jag döden
Senaste kyss: Med min fästman
Senaste gången du grät: Minns inte, men nära nog idag när Peter berättade om att han sett en familj som råkat ut för en trafikolycka igår. Som tur var klarade sig hela familjen
Senaste måltiden: Två smörgåsar och en kopp te

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar?: Nej
Blivit kär vid första ögonkastet?: Inte vad jag minns, men det kanske jag har
Fastnat med blicken i någons urringning?: Ja
Fått ditt hjärta krossat?: Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det?: Tror inte det
Haft ett one night stand?: Ja
Busringt till någon?: Ja

Sex saker du gjort idag:
1. Flugit från Bromma till Umeå
2. Sovit i soffan
3. Hoppat över hinder till häst
4. Tänkt att jag ska packa upp resväskan så att den inte blir liggande flera dagar
5. Läst ut en bok
6. Blivit lite less över att vintern inte vill släppa taget

Fem favoritsaker utan rangordning:
1. Våra två datorer
2. Bilen
3. Mintchoklad
4. Sporrar
5. Mp3-spelaren

Fyra personer du kan berätta allt för:
Peter och bästa vänner

Tre val:
Blått eller rött? Rött
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Svårt val. Helst båda så att de kan varvas när man tröttnar på det ena. Måste jag välja blir det.... hm... choklad. Tror jag

Två saker att göra innan du dör:
1. Skaffa ett hus som ligger nära en bra stad, men ändå så att det känns som landet. Till huset ska det finnas stall och hagar, och gärna lite annan mark som man kan göra bra saker med på samma tema.
2. Försöka sluta att bli rädd så lätt.

En sak du ångrar:
Att jag många gånger undvikit att prova nya saker eller nya situationer för att jag varit för feg.

Fyra personer som skulle kunna göra samma blogginlägg:
Jag tar väl de på listan som inte redan blivit utmanade... Jörgen, Pia, Maria. Sen var listan slut.

God och glad påsk!

På förmiddan handlade jag och mamma en massa mat och godis som vi ska vräka i oss ikväll. Det är väl därför man firar påsk?

Nu när huset i Åkersberga är sålt ska hela vinden rensas. Man hittar allt möjligt från barndomen, leksaker, teckningar, skolgrejer osv osv. Bland annat de snyggingarna:

Här är ett av mina tidiga alster i närbild, förmodligen tillverkad i syslöjden på Åkerstorpsskolan i mellanstadiet:

Storebror hittade ett papper som berättar att föräldrarna ska sälja mig, det har till och med förfalskade namnunderskrifter. Jag minns inte vad jag gjort för att han så gärna velat bli av med mig, men det var nog inget snällt.

Året som gick

Jag blev inspirerad av en annan blogg som handlade om det gångna året. Så jag ska också sammanfatta mitt år lite grann.

Under 2006 har jag (i något sånär kronologisk ordning)

- flyttat tillbaka till Umeå
- delat 37 kvm lägenhet med Peter i ett par månader
- börjat blogga
- haft ett distansjobb
- lagat visdomständer som sen gjort sig påminda med jämna mellanrum
- längtat hysteriskt efter våren
- varit nära att köra över ett gäng renar
- varit arbetslös
- fått ett nytt jobb
- varit på en anställningsintervju fast jag redan innan bestämt att jag inte ville ha jobbet
- varit utomlands tre gånger: Paris, Washington och Fredricia
- uppbådat stort intresse för sport under två perioder: OS och fotbolls VM
- friat och förlovat mig
- flyttat till en 3a
- varit mörkrädd allt för många gånger
- varit på en begravning
- varit på två bröllop, och varit typ den enda nyktra gästen över 18
- köpt en bil, och sålt en annan
- startat upp en webbaserad bilddagbok
- tittat på onödigt mycket tv
- förstört en bildörr
- Årets händelse: varit gravid, varit med om en förlossning och fått världens bästa Elma!
- köpt det dyraste plagget i min garderobs historia
- sjungit ensam för "publik"

Udda kombinationer

Följande klädkombinationer har idag iakttagits:

- Perrongen vid Tekniska högskolans tubstation: vinterjacka av täck-/dunvariant och sandaler av flip flop-modell fast i skinn. ("Sist frös jag så om fötterna eftersom man inte kan ha strumpor i de här, så nu tog jag min tjockaste jacka till".)

- Götgatatsbacken: mycket kort volangkjol i turkosa och blåa nyanser, guldglittriga strumpbyxor, gråa raggsockor, sneakers. ("Men alltså, jag kände mig bara så hiiimla innovativ i morse när jag vaknade!"). Han bar inte ens upp det på ett snyggt sätt.

(huvva, tänk om folk bloggar om liknande taskiga grejer efter att ha sett mig på stan.)

Efter att ha sett ovanstående gick jag o Ellis o fikade längre ner på Götgatsbacken. En person från det förflutna (då jag var typ 14-16 år) befann sig på samma ställe. Satt länge och funderade på om jag skulle gå och hälsa. Brukar i efterhand gräma mig över att jag är lite för blyg och därför ofta struntar i att göra sånt där, men den här gången kändes det faktiskt helt rätt. Har faktiskt ingen lust alls att ta upp den tråden.

42 kvm större och universitetsnostalgi

I går fick vi klartecken om att vi får flytta in i en lägenhet som känns helt rätt. Vi har varit runt och tittat på både hyresrätter och bostadsrätter ett tag nu men ingen har känts riktigt bra. Det är en 3a på 79 kvm (bye bye trångboddhet), har en jättestor altan/uteplats, allt är relativt nyfixat (kök, badrum, tapeter osv) och den ligger i ett jättefint område. Poliskusinen som inte vill bo på landet längre kommer att flytta in i lägenheten ovanför oss så nu blir vi grannar.

Anneli som är på besök i stan skulle igår besöka universitetet och den handledare hon hade under ex-jobbstiden. Hon tyckte att jag och Maria kunde följa med oxå eftersom han även var vår handledare, fast ett år tidigare. Sagt och gjort. Det var en underlig känsla att gå omkring på området, förbi polisernas hus och in i beteendevetarhuset ("vårt" hus). Det kändes på ett sätt som att det gått tusen år sen man var där sist och samtidigt var allting sig skrämmande likt. Samma personer jobbar kvar och smyger omkring i korridorerna, Tuula stod i cafeterian och sålde billigt fika, och Bengt vår handledare var lika filosofisk som han brukar vara. Han tyckte att det var en riktig högtidsstund då vi kom och hälsade på.

Nostalgitrippen fortsatte på Iksu. Nästan hela klanen Eliasson var där och allt var sig likt. Jag köpte mig ett träningskort så nu ska jag sakta men säkert startas igång.