Provar lite nya färger

och så här blev det just nu.

Är inne på min tredje lediga dag inför födseln, Elma har fått gå till dagis för första gången på en och en halv vecka efter att ha haft en envis hosta. Själv dras jag med hennes bacieller och är mer än lovligt täppt i näsan HELA tiden, och snorig. Att vara helt själv hemma är en numera så ovan känsla att det nästan känns konstigt att vara det, men skönt såklart. För en oinvigd kanske det låter underligt att kunna gå upp och ner för trappan utan att klättra över grindar och att vara beredd att med en sekunds varsel springa tillbaka upp/ner beroende på var Elma befinner sig. Eller att kunna sitta vid datorn utan att ha en som klättrar på en eller drar fram tonvis med saker runt omkring en och säger titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma. Alla vet ju att jag älskar henne mest av allt på hela jorden (om det jag nyss skrev gav intryck av att jag tycker att hon är jobbig) men ibland är det faktiskt skönt att få lite andrum :)

Vi beställde en bärbar dator igår, och tänkte göra oss av med en av de stationära. Får inte till länken till exakt rätt sida, men om man går in på Aspire 8930 Serien och sen den högraste fliken ser man vilken vi beställt. Känns bra att kunna ha en dator i nedervåningen oxå, och efter ett tags övervägande gjorde vi slag i saken. Omgående leverans stod det när vi beställde den, hoppas det går fort!

Nu kallar Nezerilen så det är bäst jag går dit... snörvel.

Redan slut?

Senaste tre veckorna har känts som sommar trots att vädret inte alltid varit så somrigt. Veckan i skåne gick i svindlande fart, med facit i hand var den lite väl uppbokad. Det blev inte vad man kan kalla vilsam semester precis men å andra sidan var det roligt att träffa släkten.

Efter ett dygn i Umeå blev Tresjö nästa anhalt. Efter den ganska hektiska föregående veckan såg vi fram mot att ha allt man kan tänkas behöva inom promenadavstånd och att inte ha nåt planerat. Sena kvällar och sovmornar blev det, som tur är är Elma också inställd på semestertid så hon vaknar fram mot 10.30. Första veckan var det bara lugnt, det blev till och med badväder nån dag. Veckan efter gjorde vi en make over i vårt rum i "stugan". I huset kan man hitta de mest fantastiska färgval och färgkombinationer. I vårt rum har t.ex. alla lister varit knallgula till en beigesvampad tapet, i köket/matrummet är taket målat ljusblått, vindsluckan är tapetserad med rutig tapet, listerna utanför toan är äppelgröna till en rosa tapet, i hallen har man dekorerat taket med nån slags panelplankor med väv på. Osv osv. Vi målade listerna i rummet vita (bara det gjorde en avsevärd skillnad), målade taket, målade tre väggar gräddvita och en fondvägg chockladbrun, la in valnötsgolv och bankade dit sproilans vita golvlister. Känslan i rummet är en helt annan än innan.

Under veckan hann vi också med en shoppingtur i Övik där det var rea i varenda affär. Några fynd bland många: en klocka för 80 spänn, ett par sneakers för 124,50. Inte illa. På tal om shopping blev det ett par besök på loppisen i Tresjö också. Jag köpte ett gäng gamla Starlettidningar från 80-talet och återupplevde gamla minnen. Där fanns även en finfin tavla som passade bra i det nyrenoverade rummet för 30 kr. Men det bästa av allt var - hör och häpna - en kaffeservis med rosa rosor och guldkant. 120 spänn för rubbet, en cool kaffekanna, koppar m fat, assietter, sockerskål och gräddkanna.

Jaha, och nu är vi tillbaka i Umeå igen. Värre väder än det har varit idag får man leta efter, spöregn från morron till kväll. Känner mig lite ångesttyngd över att det känns som att sommaren är slut, igår kändes det som att hösten kommit. Åsså måste jag snart leta upp ett jobb, känns också lite vemodigt. Blää, jaja i morron är en ny dag, då kanske jag inte har på mig den svarta mössan längre.

Huvva, det ser verkligen oharmoniskt ut när jag lägger in bilder.

Bla bla bla

I morron ska frisörskan göra ett arbetsprov på en salong för att få praktikplats där, och jag ska vara den kvinnliga hårmodellen. Både hon och jag är lite nervösa. Jag är nervös för att jag ska ångra mig, och hon är nervös för att hon ska misslyckas med frisyren p.g.a. att mitt hår är så mjukt och inte har så mycket eget stöd. Vi har kommit fram till att det här borde fungera för oss båda. Samtidigt som jag är lite smånervös känns det spännande. Jag vet ju att hon är jätteduktig och jag förmodligen inte alls kommer att ångra mig.

Härom dagen fick jag ögonen på en gammal favorit, kanelknäcke. Hur gott som helst.

Alla hjärtans dag firades i shoppningens tecken. Först åkte vi till Mio som nyligen öppnat i nya lokaler. Det visade sig att möbelaffären som drevs där innan Mio flyttade in hade utförsäljning av sina saker, det var 30% rabatt på det mesta. Så det blev både småsaker som ljus och en duk, men även två hyllor som man kan sätta upp bredvid sängen istället för nattygsbord. Sen åkte vi vidare till Jysk där finfia duntäcken och kuddar inhandlades. Ovanpå Jysk ligger Barnens hus där Elma fick en haklapp, en sked och en napphållare. Ikväll eller i morgon ska hon få sin första portion mild havregröt. Mums. Sen köpte vi med oss indisk mat från Ghandi och Valentinbakelser från Mecka till oss och Pia och Jörgen.

I tisdags dök det upp en kvinna i 40-årsåldern som ska provrida i gruppen ett par gånger för att se om det är lagom nivå. S k ö n t tycker jag, äntligen lite uppblandning i den annars så tonåriga gruppen. Alla i gruppen verkar ju snälla och så, men det kan vara så segt ibland med deras sätt att vara. I slutet av tisdans lektion, efter att ha skuttat över några små hinder, lät det såhär:

- Men gud asså det måste sett heeelt hemskt ut när jag hoppade!
- Nej men guuud, verkligen inte! Asså det såg så himla bra ut!
- Men asså, näää jag kände ju bara hur det lixom ba... (och gör nån rörelse som ska betyda att det var ostabilt)
- Nä guud, det såg skitbra ut! Men asså jag då... det var ju bara helt (gör nån liknande rörelse)
- Nej, men du var ju jättebra! Men guuud!!
osv...........

Självklart var ju båda jätteduktiga, ingen av dem var ostabil för fem öre. Det är väl rätt vanligt att man håller på sådär i den åldern. Jag trivs dock bättre om man kan diskutera lite varför det blir som det blir när nåt inte funkar, och även när det funkar. Jag orkar inte riktigt bry mig om hur det ser ut eller om folk tycker att jag är feg för att jag inte vill hoppa, däremot vill jag känna och förstå när jag får hästen med mig i det jag försöker göra. Fram för fler tanter som jag i tonårsgruppen!

22 december

Snön gjorde bara ett kort besök. De få centimetrarna låg bara kvar i knappt ett dygn, sen började det regna igen och nu ser allt ut som vanligt igen. Bart och ganska grönt.

Igår skulle vi fixa de sista "småsakerna" i julklappsväg. När man bara har ett par julklappar kvar tycker man i stort sett att man är klar och slappnar lixom av lite. Man tror att det sista småfixet nästan ska göra sig självt. Sen får man en smärre chock när man äntrar stans gallerior och tycker att det är helt otroligt att det är så mkt folk att trängas med sådär en vardag. Av nån anledning tror jag alltid att jag ska vara själv på stan när det är vardagar. Trots att det bara är ett par dagar kvar till jul och att alla ungar har jullov och att deras föräldrar också tagit ledigt.

Jag fick ett par julklappspaket som Jenny hade skickat. Och jag som inte skickat nåt till henne! Ångest.

God jul om det inte blir nåt mer skrivet innan dess!

14 december

Idag kom jag i mina gamla jeans igen - jippiiie :) Det var i stort sett omöjligt för några veckor sen.

Att ge sig ut en regning torsdageftermiddag för att köpa julklappar visade sig vara ett bra drag. Det var inte folktomt på stan, men det var mycket behagligare än senaste lördagar/söndagarna jag varit där. Det var två effektiva timmar, vi behövde inte ens förlänga parkeringstiden. Nu fattas bara lite småfix.

Igår ringde de från Surf - ridskolan - och frågade om jag skulle börja rida igen efter årsskiftet. Jag hörde efter vilka tider och grupper som fanns lediga och bad att få återkomma idag när jag hade funderat lite. Först trodde jag att det var omöjligt att fixa eftersom Peter jobbar olika från vecka till vecka, och nu har vi ju en liten person till i familjen som måste passas när nån av oss är borta. Men vi kom fram till att det borde funka de flesta veckorna i alla fall. När det problemet var ur världen fick jag ångest över vad det kostar. Sen fick jag ångest över att jag trodde att alla ridkunskaper skulle ha försvunnit senaste terminen. Osv osv. Hur som helst anmälde jag mig så nu finns det ingen återvändo. Och egentligen vet jag vet att jag inte kommer, tvärtom.

27 oktober

Igår fyllde den lilla tre veckor. Vanligtvis är tre veckor en ganska kort tid, men det känns som att hon varit med oss betydligt längre. Hon mår bra och växer så det knakar, 400-500 g per vecka. Vi har lärt känna varandra en hel del under den här tiden. T.ex. att olika skrik och andra ljud har olika betydelser, och trots att hon bara är några veckor gammal har hon ett stort register av uttryck och en mimik som heter duga. Jag och Peter har kommit in i vår roll som föräldrar på ett lite mer avslappnat sätt vilket bl.a. innebär att man inte går och kollar att hon andas varannan minut när hon ligger och sover.

Igår köpte jag en (tycker jag i alla fall) jättedyr jacka för 2500 spänn. Tror inte att jag nånsin köpt en så dyr jacka. I och för sig finansierades den delvis av en födelsedagspresent från mamma och pappa. Ibland när man hittar vissa plagg vet man att det är just det man letat efter. Så var det nu och jag kände att jag inte kunde motstå. Jag tänkte att om jag drabbas av allt för stor köpångest efteråt får jag väl lämna tillbax den, men nåt sånt har faktiskt inte infunnit sig. I förrgår köpte jag dessutom ett par smådyra skor, men det får det vara värt.

Idag har det utfärdats en varning gällande vädret, av klass tre. Hela natten har det regnat och blåst hårt, nu har det övergått till snö. Vi får väl se om det blir en halvmeter snö. Som tur är behöver vi inte åka nånstans, och jag är glad att det inte är idag min familj ska flyga hit. För mig kunde det gärna få vara höst ett bra tag till, jag är inte vinterredo ännu.

3 augusti

Nu äger vi bilen som vi provkörde häromdagen. På mindre än ett dygn från det att vi var där var den i vår ägo. Den har ett par fel som vi inte rår på själv, men som tur är har Peter en väldigt duktig pappa som kan hjälpa oss vilket gör att vi sparar in ett gäng tusenlappar. Min pappa har gett oss ett mkt förmånligt lån. Felen gjorde också att priset kunde sänkas rätt mycket. Så igår kördes det nya inköpet till Umeå, stor skillnad på att köra den här 65 mil jämfört med corollan.

Här i Umeå är det fantastiskt väder (som vanligt) och jag sitter och väntar på att Maria ska höra av sig och sen ska vi åka ut till havet. Hennes förlossning var beräknad till igår, så vem vet om det blir ilfärd till sjukhuset!

Spunk...

... håller jag på att få här med jämna mellanrum. Jag är rastlös hela tiden och blir helt frustrerad över att jag befinner mig långt från liv och rörelse. En ganska bra medicin är att gå ut och gå, jättelänge, tillsammans med mp3-spelaren. Idag blev promenaden "bara" en dryg timme och jag lyssnade på alla RnB-låtar som fanns att tillgå. Efter det kändes livet lite lättare.

Varför blir man jämt väldigt köpsugen när man absolut inte har några pengar? Som min ekonomiska situation ser ut nu borde jag hålla mig så långt borta som möjligt från ställen där man kan byta pengar mot saker. Tror det finns ett starkt samband med att jag är görolös. Just nu när det passar som sämst är jag inne på större köp. T.ex. en ny bil. Och en del möbler till nya lägenheten. M.m. M.m. Med tanke på att jag fick lön för 47 jobbade timmar under april och att a-kassan inte kommit igång går köpsuget och ekonomin inte ihop nånstans alls. Fan vad trist. Att shoppa (kanske inte bilar och sånt) är också en bra medicin mot tristess och rastlöshet.

Var i alla fall i Täby centrum en sväng för att köpa nödvändiga saker (ja, faktiskt). Present till mammas födelsedag, present till en 1-åring och linsvätska. Inne på Exlibris var det en "civil" tv4-reporter som försökte tränga sig före hela kön. Nä, nä. Här tränger sig ingen, tänkte jag. Han läste mina tankar och ställde sig längst bak i kön. Det stör mig att jag inte kan komma på vad han heter. Han kanske inte är kvar på tv4 längre, när jag tänker efter var det rätt länge sen jag såg honom i rutan. Typ 45-50 år, glasögon, i stort sett flint men har lite tunt hårludd på sidorna, stirrande blick och talar v ä l d i g t tydligt och välartikulerat.

Nä men nu kanske det är dax att se vad tvn visar ikväll.