Lägenhetsjakt och renfara

Lägenhetsletandet har tagit fart. Vissa personer är nog inte gjorda för att leva på en alltför liten yta, och jag är en av dem. Inte Peter heller. Så länge man är själv på de 37 kvadratmetrarna är det okej. I söndags fick jag hjärtklappning och tryck över bröstet då vi hade bott tre personer här inne i ett par nätter, det var saker precis överallt och när man försökte stoppa undan dem ramlade det andra saker ur skåpen. I morgon ska vi titta på en lägenhet som är i två plan, har egen tvättstuga och är nästan som ett litet hus. Ligger med baksidan rakt ner mot älven men ändå nära stan.

Typ 100 kvm istället :)

I lördagskväll när vi skulle åka ut till Polisen i Signilsbäck var det väldigt mörkt. Längs vägen var det såna där oranga reflexpinnar nedstuckna i snödrivorna. Plötsligt dök det upp massa reflexer och det såg ut som att vägen började svänga väldigt mkt eftersom de var överallt. Apotekssyrran som satt på passagerarplatsen och som är hemskt åkrädd av sig sa högt men lugnt att "Nu måste vi sakta ner lite, sakta sakta - det är renar på vägen". Och banne mig om det inte står typ 15 renar mitt där i mörkret. Alla hade en liten reflex i sitt halsband vilka jag trott vara vägstolpar på en svängande väg. Tur att hon var med och kunde upplysa mig om det annars vet jag inte hur det hade slutat. Man kunde nog inte vara mer oförberedd på att det skulle stå massa renar mitt i vägen än vad jag var. Visst älgar, rådjur och annat sånt där men just renar... Jag är väl mer Stockholmare än vad jag trodde då.