En sen recension av förra helgen

Förra helgen åkte vi till storstan med anledning av att Kent spelade på Annexet på söndan. Som vanligt blev dagarna lite smått hysteriska med tanke på hur mkt man alltid vill hinna med. Försökte dock att boka in saker i måttlig mängd och avbokade t.o.m. en fikadejt för jag inte riktigt mäktade med den. Inte på grund av personen, utan för att jag hade sovit alldeles för lite och för att vi skulle på Kent på kvällen. Och då fick jag såklart dåligt samvete... Jag hade ju kunnat låtit bli att avboka den och istället skyndat mellan ställen jag skulle varit på, och struntat i att bara ta det lugnt några timmar. Men jag ORKADE inte. Man är ju bara människa.

Okej, Kent. Jag har fått uppfattningen om att man antingen älskar eller hatar dem. Jag älskar dem, och inte mindre efter att ha sett dem live. Det har krävts en del inlyssning på Tillbaka till samtiden, men det har varit ett sant nöje. Vi stod i alla fall rätt långt fram, inte längst fram såklart - då får jag klaustrofobi, och sjöng med i alla underliga, konstiga, metaforiska texter så gott det gick. Lite gammalt material spelades såklart oxå (sånt som var före Vapen o ammunition), vilket jag inte kan, men samtidigt hade de en ljusshow som inte gick av för hackor. Tyvär gör sig sällan sånt så bra på bild så jag skiter i att lägga upp nån :) Så här efteråt har ju tråkigt nog intrycken bleknat lite, men flera av låtarna har ger nu en en annan känsla än innan. Det var värt vartenda öre att få stå där!