Lite om senaste tiden

Härom dan trodde jag det skulle bli vår. Solen sken och värmde, och fåglarna kvittrade. Men icke. Idag har det snöat precis hela dan så det lär ju dröja ett tag till. Egentligen är vintern nästan som värst vid den här tiden på året. Man börjar bli hyggligt less på snön och den bara fortsätter att vräka ner med jämna mellanrum. Det känns som att våren är inom räckhåll men ändå så oändligt långt bort.

Inför ridningen igår var jag hur negativt inställd som helst. Tycker det känns trist att man knappt kan prata med nån i gruppen (nästan) och att alla åker till stallet direkt när de slutat skolan och väljer alla bra hästar. Lagom till att jag kommer dit typ 35-40 min innan lektionen börjar finns bara ratet kvar. Det gör att man alltid har ett magert utbud och att man antingen tar samma häst gång på gång, eller tvingas ta en som man inte alls gillar. Förra veckan fanns bara en häst kvar, en av de jag ogillar mest, som jag fick lov att ta. Det är den mest bastanta häst jag sett. Skenbenen är som mindre trästockar, hovarna som ett tunnlock och han är biffig som en belgian blue (bara lite kryddad beskrivning). Mycket häst som kräver en hel del av sin ryttare. Det gick över förväntan. Igår var det han och en annan stor, tung häst kvar att välja mellan och då tänkte jag att jag skulle prova honom igen (delvis för att han var iordninggjord och gick lektionen innan, jag kände mig lat). Och det gick jättebra! Jag fick massor av beröm av ridläraren, hon tyckte det såg ut som att vi inte gjort annat än tränat skänkelvikningar ihop förut. Som ekipage är vi nog inte så estetiskt samspelta, men det var roligt att det såg hyfsat ut i alla fall. Så nu ser jag fram mot nästa ridlektion igen.

I lördags var det 90-årskalas för Peters morfar, en respektingivande ålder. Den redan varma lägenheten var fylld med folk när vi kom dit, och hälften av dem ville jollra med Elma. Det sociala lilla barnet fick nog efter en stund och fick lägga sig och sova bland alla jackor på sängen. Det serverades både smörgåstårta och prinsesstårta. Det är så himla sällan man äter smörgåstårta, och det är kanske just därför det är så gott. Jag och Pia satt och räknade på hur många timmar det var kvar till middan, och hur mycket av tårtorna man skulle klara av att äta utan att fortfarande vara spymätt efter ett par timmar. Två bitar av respektive tårta plus ett par kakor gick ner utan att det påverkade intaget av middan ett par timmar senare.

Är just nu i full färd med att få ut inbjudningar till barndopet i maj. Själv är jag ju hedning och odöpt så jag vet inte hur det går till med allt det här, men nu när jag läst på lite tycker jag att det verkar vara en lagom oavancerad tillställning att planera.