Förvånad...

.... och nästan lite oroad över att jag sov mig genom ett hejdundrande åskväder i natt. Jag har fått berättat för mig av flera grannar att det knappt gick en sekund mellan blixt och dunder när det var som närmast. Och jag som trodde att jag var hyfsat lättväckt... Eller är det bara Elma jag hör och inget annat? Peter hörde inget heller. Vaknade Elma och var ledsen utan att nån kom och hämtade henne? En kontrollmänniska som jag tycker att det nästan känns lite obehagligt att inte haft en aning om det här. Så här lät det säger en av de vakna:

02,10 (den nya klockradion visar tiden i taket)
PANG! BRAK! VÄRLDSKRIG!!! Flög som en projektil rakt upp i luften... Åskan var i gång igen! Jag är inte ett dugg rädd för åska, Men jeeesus! Nu var den precis ovanför mig! Låg där som en utslagen gråsäl, smått irriterad och så där trött som bara Pialisafisa kan va. SHHHHHHAAAAAABBBBAAAANNNGGGGGG!!!!! Nä nu jävlar!!! Älgade upp ur sängen... sprang rakt in i sovrumsdörren som jag hade glömt att jag stängt, snubblade in i vardagsrummet och satte mig på ändan mitt på golvet... Krälade fram till de förbannade eluttagen för att dra ut tv'n, datorn och akvariet igen. Utmattad drog jag mig tillbaka i sängen. Det är nått konstigt med åska. Jag tror att jag har blivit hjärntvättad som barn. Varendaste blixt så börjar hjärnan oavkortat...1...2...3, Boom! Pirr, pirr, hihi, 3 km. Vilken nörd man är. Igen 1... BOOOM! Å nu är den här! (pirrig-läskig-fantastisk-känsla). Ja så låg jag och höll på fram till strax efter 03,00 då jag mer funderade på om det skulle bli en till smäll, eller om jag kunde ta och börja fundera på att somna. Jag somnade...

På morronen var det fortfarande ösregn så vi gick till öppna förskolan för att fördriva tiden lite. Sångstund, lek och fika i en och en halv timme. Sen var Elma trött, vilket jag var rätt tacksam för. Jag har en gräns för hur länge jag kan vistas i en miljö där många av mammorna är väääääldigt mycket mamma och inget annat.