Har ni fest eller?

Alla som sett Beck-filmerna vet att man kan ha en dubbelbottnad relation till sin närmaste granne. Vår närmaste har inte nån stödkrage men har dock samma förmåga att dyka upp som gubben i lådan. Idag vid 18-tiden knackade han på ytterdörren och undrade vad vi gjorde. Anledningen till hans besök var att han tyckte att det verkade som att vi hade fest inne hos oss, och då kände han tydligen för att knacka på. Om jag skulle kommit in genom porten och upptäckt att det verkade som att han hade fest inne hos sig skulle jag skynda mig in för att slippa att ev. konfronteras med den. Sen kanske jag är överdrivet aktsam, min lätt sociala fobi brukar göra sig påmind i såna situationer, men det är ju inte bara det. Nog för att vi bor grannar och alltid pratar när vi träffar på varann, men vi är ju inte så nära att vi går in till varann och fikar o såna grejer.

Alltså, om man hade varit inbjuden på fest 15 gånger tidigare hos den andra skulle man kanske, kanske (eller nej, det skulle man inte) knacka på om man anade att det var fest. Ja, jag blir aldrig riktigt klok på den där pojken. Han är jättetrevlig och på ett sätt är det ju väldigt socialt att bjuda in sig själv till grannen sådär, men jag vet inte. Det kanske är mig det är fel på.