En onsdag

I morse fick jag ett obehagligt och sorgsamt sms. Jag håller verkligen tummarna för att det har ordnat sig på bästa sätt.

Efter ett par timmar var vi redo för att ge oss ut och vi styrde kosan mot Ica maxi. Ett par timmar senare med massa grejer och ett halvmeter långt kvitto åkte vi och hämtade upp frisörskan som skulle klippa en av mammorna i föräldragruppen. Medan hon blev klippt fick jag vara barnvakt till både Elma och det andra barnet som är ungefär lika gammalt. Som tur var satt Elma bara och betraktade lillkillen som levde om betydligt mer, alltså behövde jag nästan bara koncentrera mig på honom. Tänk om man hade fått tvillingar.... ojoj. Efter klippningen åkte jag och frisörskan till den andra ridskolan och tittade på när K hade hopplektion. Herregud, vilket stort ställe är. Hoppning är helt klart något som med fördel upplevs från läktaren. Det är fullt tillräckligt nervkittlande där ifrån. Väl hemma pratade jag med E som i måndags fick en son! Stort grattis till henne och M. Skönt att höra att allt gått så bra eftersom graviditeten inte varit så lätt alla gånger, typ inte alls.

Och är jag väldigt trött, men jag måste vara uppe tills brödet som står i ugnen gräddats klart. Det är 16 minuter kvar. I morrn förmiddag ska vi titta på ett hus. Det är mest på kul och för att det ligger på ett mysigt ställe och har ett hyfsat bra pris. Vi får se om det känns mer allvarligt när vi varit där.

Dagens tavla

Vanligtvis är jag extremt noga när det gäller att göra ekonomiska grejer på nätet, t.ex. betala räkningar eller överföra pengar till nån annans konto. Idag gjorde jag en tabbe. Ja, man kan inte kalla det nåt annat än just det. Jag var i full färd med att betala in min del av hyran när jag kom på att det är bättre att vi tar det från vårt gemensamma konto istället. Alltså avbryter jag den betalningssessionen och börjar med inbetalningen av fackavgiften istället. Muttrar lite över att den har höjts så mkt osv och har nog inte riktigt det fokus som jag borde haft. Jag gör klart den betalningen och ett par till. När jag är klar tycker jag att jag har väldigt lite pengar kvar på mitt lönekonto. I stället för ett par tusen är det bara ett par hundra kvar. Till saken hör att jag dagarna innan suttit i flera timmar och gjort i ordning ett fint Exceldokument för att få bättre ekonomisk översikt. Jag fattar ingenting och tänker att det är väl själva f*n att man har så otroligt dålig koll, trots att jag lagt ner massa tid på att få just bättre koll. Jag kollar och kollar, och rätt som det är upptäcker jag vad som hänt. När jag avbröt inbetalningen av hyran och påbörjade fackavgiften istället, glömde jag att ändra summan. Alltså fick Sktf drygt 2000 spänn mer inbetalat än vad de skulle ha. J ä t t e k u l, man skulle ju kunna kalla mig för ekonomiskt oberoende. Okej, tänker jag, nu ska jag inte börja leva om och bli förbannad utan bara ta tag i det här och fixa det. Andas, andas. Så jag ringer banken som säger att jag måste ringa den som är mottagare av pengarna för att de ska kunna betalas tillbaka. Jag ringer till olika ställen på Sktf där telefonrösterna säger "Höhö, det var ju ingen liten summa". Jag veeet. Till slut får jag tag i nån snäll i Luleå som ska hjälpa mig att styra upp det. Hoppas att det går fort, men jag får ju skylla mig själv.

Då var det dax...

Då och då stöter man på sk. bloggutmaningar på ena eller andra sättet. Så - om nån nu känner sig utmanad är det bara att köra.

Vilket är ditt tydligaste karaktärsdrag?
Rädd. Fast jag vet inte om det märks så tydligt som det känns.

När är du lycklig?
Vareviga dag.

Vad beställer du på krogen?
Nån drink i stil med... eeeh... hmm... det var ett tag sen jag beställde nåt på krogen och jag är inte vidare bra på drinknamn... men den får gärna vara lite sur eller liksom frisk och smaka melon. Det har även hänt att jag har beställt lakritsshots nån gång ;)

Berätta om en minnesvärd bakfylla du haft.
Jag hade ångest över de saker som hänt under kvällen/natten, jag sjukanmälde mig på jobbet, jag sa att min träningskompis hade kommit fel när hon ringde och skulle fråga om vi skulle träna.

Vilken är din största fåfänga?
Att jag även fast jag fortfarande har hyfsat lätt för att hålla vikten, inser att det inte är riktigt lika lätt längre.

Hur vill du helst transportera dig?
Det tycker jag beror på var jag ska, hur långt osv. Men jag får väl allmängiltigt svara till häst.

När googlade du ditt namn senast, och varför?
Vad jag minns så är det flera år sen. Det var väl mest av nyfikenhet antar jag.

Vad är ditt starkaste minne från barndomen?
Hästsomrarna i Skåne.

Väldigt kortfattat, gärna i ett ord: din syn på dokusåpor.
Alla stöpta i samma form.

Vilken modetrend var du tidig med att upptäcka?
Typ ingen. Eller ja, om frågan hade varit "Vilken modetrend var du tidig med att anamma?" så är svaret helt klart - ingen. Jag är en såndär som alltid kollar in saker under en rätt lång tid och kan ogilla saker, men efter tillräckligt lång matning med samma saker faller jag också dit. Så jag är inte tidig när det gäller att ta upp modetrender. (Jag tänkte mest på kläder/skor/assocearer när jag skrev det här).

Vem är den mest kända människa du talat med?
Just nu kommer jag inte på nån alls. Det skulle vara BB-Anna då ;)

Vad är det närmaste döden du kommit?
För min egen del har jag (som jag vet) nog aldrig varit så nära döden. Och inte när det gäller annan mänsklig död heller. Det är mer när husdjur och hästar har varit sjuka och sen dött av sig själv eller avlivats. När jag var 10 år och min kära kanin Linus i stort sett dog i mina armar var det ledsamt.

Vad smugglade du in i landet senast?
Vet inte om det var att smuggla, men man fick inte ha den 80%-iga strohrommen i handbagaget när vi lämnade Österrike i alla fall.

När skäms du?
Inte lika ofta som förr, faktiskt. Kanske när jag sagt nåt i affekt som jag sen ångrar för att jag kunde sagt det på ett bättre sätt och därmed undvikt att eventuellt blivit missuppfattad.

Om du skulle bli psykisk sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?
Jag har redan trott att jag höll på att bli crazy, men tydligen blev jag inte det. Inte så fullständigt som jag trodde i alla fall. Men det kanske skulle bli depression eller nåt annat sånt härligt. Schizofren kanske.

Vilket är det värsta kok stryk du fått?
Av storebror när vi var små. Efter det har det inte hänt nån mer gång.

Vad är det märkligaste sms du fått?
Tror inte jag fått nåt jättemärkligt sms nångång.

Fyll i meningen: “X, X och X - det känns som historien om mitt liv”
Upp, ner och upp - det känns som historien om mitt liv.

Vad irriterar människor sig på hos dig?
Jag kan säkert uppfattas som dryg, men egentligen är jag bara blyg (observera att det rimmar)

Berätta om ditt senaste utbrott.
Det var väl under första månaden efter förlossningen skulle jag tro. Då var det mesta i svallning vilket kunde leda till små utbrott då och då.

Kyla och hjältedåd

Jag hade bestämt träff med en tjej ur vår föräldragrupp för att vi skulle ta en promenad tillsammans. Men i morse/förmiddags var det så kallt att ingen av oss kände för att ge sig ut. Det var väl sisådär 16-17 minus, och min vanliga gå ut och gå-mundering håller inte riktigt måttet när det är mindre än 10 minus. Det är ju nästan skamligt att bo här uppe och inte äga ett par riktiga överdragsbyxor, modell varmare. Så nu har jag bestämt att jag ska köpa mig det. Det är inte första gången jag bestämmer mig för det, men nu när jag är ute och går varenda dag behöver jag dem verkligen. Men eftersom det är ett par dagar kvar till man får pengar får jag nog vänta lite.

Så det blev till att hålla sig inomhus. Dan gick fort ändå, och rätt som det var var det dax att åka iväg till ridningen. Svägerskan följde med och tittade på, hon hoppades på att det skulle bli hoppning och jag hoppades precis tvärtom. Jag "vann". Eftersom hon frös så mycket när hon satt på läktaren tog hon en sväng till cafeterian och på tillbakavägen gick hon genom stallet. Där upptäckte hon att en av hästarna hade lyckats få in sitt ena framben i grimman och på nåt sätt trasslat in sig i grimskaftet som han satt fast i. Hon påstår sig vara hästrädd, men hon gick in och tog lös stackarens ben från trasslet. Själv vet jag inte hur jag hade gjort. Jag hade blivit rädd att hästen skulle få panik och börja kasta sig där inne i spiltan, och då hade det inte varit kul att stå så nära. Hon blev rädd efteråt, vilket jag har full förståelse för, men agerade liksom utan att tänka. Modigt tycker jag, hon är dagens hjälte.

Vidga vyerna

Första gången jag hörde talas om Pandora var i somras, av Jenny, men har inte kommit igång och börjat använda det förrän nu. Skitbra, tyckte jag som har lätt för att bara lyssna på musik som spelas på typ p3 tills jag blir less på den men fortsätter att lyssna på samma ändå för jag orkar inte leta upp nåt nytt. Hittills har jag skapat 10 album/stationer, så jag har hela 90 kvar. Man kan ju i alla fall hoppas att det gör mitt musiklyssnande mer varierat framöver.

Om ungefär en halvtimme tänker jag titta på det här. Verkar roligt.

Trött

Egentligen är jag trött och borde redan gått och lagt mig. Istället hamnade jag här, i datorkoma lyssnades på p3/p4s nattradio.

Det är lite konstigt att det går så få bra tv-program en lördagkväll. Det är libanesiska draman från -76 och annat tjafs som inte känns så värst spännande att bänka sig framför. Tittade istället på filmen Chocolat som jag fick av Peter i namnsdagspresent, hade inte hunnit se den tidigare. Den var riktigt bra, och som tur var hade vi choklad hemma. Jag skulle gärna kunna tänka mig att jobba sådär, med en egen liten chokladverkstad där man fick pyssla på.

Dagen har i övrigt inte bjudit på några stora överraskningar. Det blev en promenad i kylan och strålande sol i förmiddags, och sen har jag faktiskt dammsugit hela lägenheten (inkl. påsbyte i dammsugaren). Dammsugningen brukar jag med varm hand lämna till Peter, det är så jä*la trist och man blir så obehagligt varm av det oxå.

Nä, men nu är faktiskt dax att styra stegen mot sängen *gäsp*. God natt!

19 januari

Idag o r k a r jag bara inte tänka på att äta en näringsriktig måltid till middag. Frysen är i och för sig full med både det ena och det andra, men eftersom det är just fryst och jag är hungrig nu känns det jättejobbigt att vänta tills det tinat. Jag bröt av ett paket bacon på mitten eftersom det är det enda som tinar någorlunda snabbt och ska se vad det kan bli för kulinariskt av det.

På tal om mat och att äta näringsriktigt, igår såg jag på "Du är vad du äter" där Fadde var med. Han gillade att äta plättar på natten och 30 köttbullar åt gången. Jesus. Linda var med som side kick för att hjälpa till att få ordning på honom. Jag måste ju säga att de passar bra ihop de där två, de är som ett par tonåringar som ska försöka vara vuxna. Intrycket man får är att de båda är väldigt naiva och ganska... korkade. (Förlåt, man ska ju inte prata illa om folk.) Ändå är jag av nån anledning fascinerad av vad som skrivs om dem. De verkar leva sina liv genom Aftonbladet och Expressen, och när det inte skrivits nåt på ett tag är det som att de tror att de upphört existera och gör nåt för att omskrivas. Det kanske är mer det jag fascineras av, själva symbiosen mellan "kvälls"pressen och vissa "kändisar".

Idag hittade jag ett jobb jag väldigt gärna skulle vilja ha. Så en del av förmiddan ägnades åt att knåpa ihop ett passande personligt brev. Alltid lika klurigt att veta om man träffar rätt med det man skriver. Jag håller tummarna för att jag får komma på intervju i alla fall.

Jag har faktiskt varit vaken från 6.45 idag. Det är rätt tidigt för att vara jag nu för tiden. Annars brukar jag gå upp tidigast runt halv nio-nio. Jag var så hungrig att jag inte kunde sova vidare när Peters klocka ringde. Efter att jag ätit funderade jag på att somna igen, men kom fram till att det var rätt skönt att vara vaken ett tag innan Elma vaknade.

New look

Den uppmärksamme kan se att min blogg nu har ändrat utseende lite grann. Den är nu mer i den nyare Bloggerversionen vilken är mycket bättre att jobba med. Även om det i slutändan inte blev någon jätteskillnad har jag suttit och fipplat på med allt nytt man kan göra. I love doing sånt. Att hitta på kategorier till sina inlägg var nog det svåraste, eller rättare sagt att inte hitta på en ny kategori för varje inlägg som gjorts var det svåraste. Det kändes som att listan med kategorier bara blev längre och längre, och jag som trott att mitt bloggande handlar om ungefär samma saker hela tiden. Jag anar att listan kommer fortsätta att växa. En kategori som kändes ganska töntig på nåt sätt var den som heter Väder. Och att bloggen så pass ofta handlar om det gör ju inte saken bättre. Och se på attsingen, här kommer mer om väder!

Det är vinter-aprilväder här. Ena dagen 7 minusgrader med snöfall, nästa dag 5 plus och regn. Resultatet blir IS. Jag kände mig som en pensionär när jag köpte ett par halkskydd/broddar för att kunna ta mig fram. Men jag måste erkänna att det var mycket enklare att gå med dem under fötterna.

Elma gillar verkligen inte att bada. När hon sitter i badbaljan börjar hon sprattla med benen vilket gör att hon åker på rumpan på botten av baljan, och det är jätteobehaligt. Vi fick låna en annan sorts badbalja av grannen för att se om det funkade bättre. Första gången gick ganska bra, hon satt säkert fem minuter innna hon började skrika. Idag provade vi igen. Hon såg faktiskt ganska glad ut i ett par minuter men sen var det inte roligt längre. Jag skulle försöka få upp henne där ifrån lite smidigt men hon hade nästan fastnat som en liten kork nere i botten. Stackars liten, men hon såg ganska rolig ut.

Fixat o grejat

Vad kissigt. Jag försöker ändra till den nya versionen av Blogger, men det går inte. När jag kommit så långt att jag ska skapa ett nytt Google-konto står sidan bara o laddar och jag kommer ingen vart. Hm. Ja ja, jag får försöka i morgon igen.

I helgen blev vi äntligen av med vår möbelhög bestående av ett matbord med tillhörande stolar och ett skrivbord. Pia ska ha matbordet och stolarna hos sig, och skrivbordet ska förvaras hos de snälla svärföräldrarna. Möbelhögen har stått i vardagsrummet sen vi satte upp bänkskivan i köket, alltså i november, så det känns som en lättnad att äntligen bli av med det. Istället för skrivbordet satte vi upp ett mycket mindre bord för datorn och en hylla ovanför den. Enligt Wow:aren går det minst lika bra att spela där som vid det förra bordet.

Wow:aren

Otroligt nog har vi faktiskt gjort det vi tänkt i lägenheten nu, det känns nästan konstigt med tanke på att det under så lång tid har varit olika stora projekt som avlöst varandra. Nu är det bara en liten sak som fortfarande återstår och det är att byta ut föregående hyresgästs lampor i ena vardagsrummet och i hallen.

I fredags kväll var en av de egenhändigt tillverkade juldekorationerna tänd. Det var kanelstänger som låg i en glaskruka och ovanpå dem ett ljus i form av en snöboll eller nåt sånt. Typ. Eftersom vi nog trodde att det där ljuset skulle ha betydligt längre brinntid blev vi lite förvånade när vi upptäckte att det rök ur krukan. De översta kanelstängerna hade börjat glöda och allt stearin hade runnit ner mellan dem. Som tur var hände inget mer än så förutom att krukan snabbt ställdes ut på altanen. Det var väl tecknet på att julen skulle dansas ut, och nu är det gjort. Skönt.

Kvarleva av juldekorationen

Jag vs hopprädslan: 0,5 - 0

I god tid innan ridlektionen var jag på plats igår, lite smånervös igen. Valde samma häst som förra veckan, tyckte det kändes tryggast så. Tittade lite mer på deltagarlistan och ser till min stora förskräckelse att det längst ner på pappret står i fyllt vad dagens lektions ska innehålla: "bommar och låga hinder". Att det stod "låga" framför "hinder" var inget som minskade mitt numera skenande hjärta. Jag gick upp på läktaren för att se hur låga hindren var för gruppen innan oss, och de var ju faktiskt ganska låga men det var däremot två trestudsar vilket kändes mindre kul. Dessutom såg jag hur den häst jag skulle ha uppförde sig, och han var allt annat än lugn. Paniken växte ytterligare lite. Jag var på vippen att gå ut till bilen och åka hem igen för att slippa, jag tänkte att det är säkert ändå ingen som sett att jag är här. Jag stod där uppe och våndades i ungefär 20 minuter, sen gjorde sig den lilla fighter jag har inom mig (ibland) hörd och sa "Kom igen nu, prova i alla fall". Okej då, tänkte jag, för jag vill egentligen inte fly från saker jag tycker är lite halvläskiga. Jag vill besegra rädslan. Så jag gick ner, satt upp på min häst, sa till ridläraren hur jag kände och att jag gärna provar tills jag blir livrädd, då rider jag hellre på sidan av istället. Det var helt ok tyckte hon. Och ja, det var så det blev. Det gick ganska bra tills nånstans på slutet, då tackade jag för mig och höll mig åt sidan sista stunden. Jag försöker se det som att segern i detta, trots att jag inte kunde fullfölja helt och hållet, är att jag inte flydde hem i panik och att jag faktiskt hoppade lite grann i alla fall.

För övrigt verkar ridläraren jättebra och nivån i gruppen verkar vara bra, dvs. lite svårare än de senaste grupperna jag gått i. Ett litet minus är att de övriga i gruppen är i gymnasieåldern, så jag är som en tant i sällskapet. Å andra sidan gör det inte så jättemycket, man umgås ju lixom inte så mycket under lektionerna. Men det är bra mycket roligare om det är någon i gruppen som är i ungefär samma ålder.

Idag var vi på bvc för att Elma skulle vaccineras. När vi kom in berättade sköterskan att sprutan ges intramuskulärt och vilka biverkningar som kan uppstå. Sen började hon göra i ordning sprutan. Redan innan jag sett den hade jag bett Peter hålla i Elma eftersom jag helst inte ville se sticket och kände mig lite sjåpig över det. När jag såg hur lång nålen kände jag att det trots allt nog var rätt beslut. Herregud. Min minnesbild är att den var en decimeter lång, men i så fall hade den gått rakt igenom det stackars lilla bebisbenet, så i själva verket kanske den var mer i stil med en halv decimeter. Låååång var den i alla fall. Jag gick ut ur rummet när det var dax. Elma hade liknat en jättearg tomat med ett stort tandlöst vrålande gap när det stacks. Lilla vän. Hon var lite i obalans resten av dagen, men nu ligger hon och sover sött så det verkar inte vara nån större fara.

Peters kommentar om det hela var: Idag lämnade du verkligen Elma i sticket. Trumvirvel.

Hungrig?

Calzskroven från Skellefteå hade jag hört talas om tidigare, men att den hade så många udda syskon visste jag inte. Av de listade skulle jag nog välja... hmm... inte lätt det här... rödingpizzan från Umeå.
Har svårt att föreställa mig det goda i att toppa en pizza med yogurt och flingor. Eller glass och chokladsås.

Ljumskvärk

I tisdags var det dax att börja med ridningen igen. Jag var lite nervös innan jag åkte dit. Senast jag satt på en häst var i början av juni, och även om det inte är jättelängesen så har jag inte ägnat många sekunders tanke åt det sen dess. Därför känns det oändligt länge sen. Man fick välja häst så jag körde på ett säkert kort. Trots det gick det ganska dåligt, jag kände mig helt i obalans. Ridläraren var vikarie, men jag har haft henne förr vid flera tillfällen. Hon är känd för att vara hård men rättvis. Därför blev jag väldigt förvånad när hon sa en del bra saker under lektionen. Det stämde inte alls med hur det kändes. Jag tror att hon var lite extra snäll för att hon visste att jag hade haft riduppehåll. När jag gick till bilen efter att ha suttit av kände jag mig som Lucky Luke - h j u l b e n t. Som sagt. Jag är hemskt ovan, både mentalt o fysiskt. Mina ljumskar och min bål är fortfarande ömma.

Härom natten drömde jag om en blogg som jag aldrig varit inne på, utan bara sett namnet i bloggnätverket. När jag såg namnet reagerade jag på det dels p.g.a. hennes tv-medverkan, men även för att hon frågade mig+resskällskap om vägen till tunnelbanan i Paris när vi irrat runt efter att ha stigit av flygbussen. I drömmen gick jag in och skrev en kommentar i hennes blogg, och dagen efter kände jag att "okej hon får väl tycka att jag är störd som skriver det här, men vad gör det om hundra år". Hon svarade att hon också brukade drömma om bloggare hon aldrig träffat. Så jag verkar inte vara helt själv om att drömma om bloggvärlden.

Året som gick

Jag blev inspirerad av en annan blogg som handlade om det gångna året. Så jag ska också sammanfatta mitt år lite grann.

Under 2006 har jag (i något sånär kronologisk ordning)

- flyttat tillbaka till Umeå
- delat 37 kvm lägenhet med Peter i ett par månader
- börjat blogga
- haft ett distansjobb
- lagat visdomständer som sen gjort sig påminda med jämna mellanrum
- längtat hysteriskt efter våren
- varit nära att köra över ett gäng renar
- varit arbetslös
- fått ett nytt jobb
- varit på en anställningsintervju fast jag redan innan bestämt att jag inte ville ha jobbet
- varit utomlands tre gånger: Paris, Washington och Fredricia
- uppbådat stort intresse för sport under två perioder: OS och fotbolls VM
- friat och förlovat mig
- flyttat till en 3a
- varit mörkrädd allt för många gånger
- varit på en begravning
- varit på två bröllop, och varit typ den enda nyktra gästen över 18
- köpt en bil, och sålt en annan
- startat upp en webbaserad bilddagbok
- tittat på onödigt mycket tv
- förstört en bildörr
- Årets händelse: varit gravid, varit med om en förlossning och fått världens bästa Elma!
- köpt det dyraste plagget i min garderobs historia
- sjungit ensam för "publik"

Jul och nyår

Jaha, så var det hela över.

Vi åkte till Tresjö dagen innan julafton, dit alla på Peters sida av släkten redan hunnit. Syskon, föräldrar, kusiner, kusiners respektive, moster o mosters man, mormor, morfar, hundar och katt. Allt som allt var vi 15 pers, inget dåligt sällskap tycker jag som är mer van vid att fira jul med tre personer. Peter fick för första gången axla rollen som jultomte, vilket han klarade galant (såklart). Han gick in i rollen som tomte med hela sin själ. Jag tyckte att han borde börja på nån teater. Julklappsutdelningen tog ca 2,5 timmar! Alla fick massor av fina saker.

Juldagen kändes lite mindre hektisk än julafton. Vi hann med en promenad innan det var dax för fika och sen middag igen. På kvällen spelade vi spelet Kampen mellan kvinna och man. Egentligen tycker jag inte om sånt där som ska peka ut skillnader på det här sättet, men jag sket i det och tyckte att det var ett ganska roligt spel. Dessutom vann vi.

Mellandagarna flöt på och vi ägnade oss åt att fika, äta, gå ut på promenad, spela spel och tv-spel, mellandagsreahandla. Även fast vi inte gjorde nåt speciellt gick tiden väldigt fort.

Rätt som det var hade det gått en hel vecka sen det var julafton och det var dax för nyårsfirande. Dagen var väl planerad och började på Kerstins udde vid 13-tiden. Vi hade hyrt stället och tack vare att Jonny slavat ihop ett presentkort när han jobbade där för ett par somrar sen behövde vi inte betala nåt heller. Där hade det dukats upp en liten buffé av ost, kex, frukt, skinka, korvar mm. Dessutom hade Jonny gjort den tipsrunda som var första grenen av tre i dagens tävling.

Vi hade tänkt och äta vid 18-tiden men eftersom ingen var klar då blev middan försenad till typ 20-tiden. Men den middan var värd att vänta på. Gött. En smutt på champagnen och ett par glas alkoholfritt vin var inte heller illa :) Mellan huvudrätten och efterrätten var det dax att tävla igen. Jörgen hade gjort en av sina eminenta quizer, med den självklara inriktningen musik. Ganska klurigt den här gången, men väldigt roligt. När efterrätten var uppäten var klockan typ 23.40, och det blev långa benet före ner till mormor och morfars lägenhet där 12-slaget skulle skålas in. Sen skulle de 78 raketerna som inhadlats skjutas upp.

Den sista tävlingsgrenen var typ charader (eller hur det nu stavas, det är inte varje dag man skriver det ordet). Läskigt tyckte jag. Men det gick bra trots att mina knän skakade en aning. När vi hade tävlat klart var klockan ca 03 och vad passar bättre än att börja köra lite Singstar vid den tiden? En av mina mer dominerande fobier är att sjunga inför folk. Trots det sjöng jag (inte minst trots att jag inte druckit nån alkohol) inte en gång utan jättemånga. Typiskt mig att först vara fobiskt rädd för nånting och sen nästan ostoppbar när jag väl gjort det en gång. 04.30 gick jag hem. Det fanns andra som satt kvar och spelade gitarr till 06.30.

På nyårsdan var det dax för alla att åka till sitt igen. Det kändes faktiskt riktigt vemodigt att lämna allt trevligt vi haft under veckan. Som tur är vet man att det kommer fler liknande tillfällen framöver!