Ett avslut och kanske en början

Idag är min sista anställningsdag. Tänk att det sammanfaller med att jag ska på intervju på ett annat företag. Har lite blandade känslor inför att släppa det jag jobbat med de senaste sju månaderna. Vill man gärna ha kontroll känns det lite jobbigt att släppa det här till ett gäng andra som kanske inte har lika bra kontroll. Till en början i alla fall. Det känns skönt i alla fall att den jag lämnar över det största ansvaret till är en riktig klippa. Så även om det blir kaos i början kommer det att ordna sig. Mitt i allt detta känns det skönt att avsluta uppdraget. Jag har gjort det jag blev ombedd att göra och jag har lärt mig massor på den krokiga vägen. Så nu kan jag faktiskt knyta ihop säcken och borde kunna känna mig ganska nöjd. Men jag har lätt för att dyka ner i detaljer så därför tänker jag nu mest på om jag har glömt att göra nåt riktigt viktigt innan jag släpper.

Länsman slog till

Nog ser han ganska creepy ut. Silbersky säger att han är oskyldig trots att DNA:t stämmer. Jo men visst, det låter ju rimligt. Straffad ska han såklart bli, men STACKARS hans familj(er) och alla närstående. Vilken otrolig chock med tanke på vilket dubbelliv han levt, och det lär ju inte vara lättare för de anhöriga nu när alla uppgifter om honom är offentliga.

I flera artiklar säger tjejer från Umeå "Äntligen kan man vara ute hela nätterna utan att vara rädd!". Jag kanske är alldeles för cynisk av mig men i mitt stilla sinne tänker jag att den där snubben knappast är ensam om att vara koko i huvet..?

Dagens i-landsproblem

Det sitter alltid en hårsnodd runt min handled eller i mitt hår, i nämnd ordning. Den måste jämt vara med, annars känns det tomt. Sen jag lämnade hemmet för en vecka sen och glömde necessären, där det alltid finns extrasnoddar, har jag bara haft en. Den gick sönder. Och av nån anledning har jag inte kommit mig för att köpa nya. När jag var i Paris glömde jag hela tiden bort det och när jag befunnit mig på Hornsgatan finns det inga affärer o handla det i. Inte just här i alla fall. I går gick jag in på Mariahallen och köpte nya. Av världens sämsta sort. Små och oelastiska vilket gjort att den jag tog i morse för typ 3 timmar sen har redan gått sönder i gummit (innanför tråden lixom) på två ställen.

Hobbyanalytikern

Häromdagen talade en person om för mig att h*n har inlett ett förhållande med en person som är 20 år äldre. Jag kunde inte låta bli att hobbyanalysera företeelsen. Den här personen har återkommande under vår bekantskap talat i det närmaste glorifierande om en av sina numera avlidna föräldrar. Analysen gick alltså ut på att h*n nu har hittat någon som fyller den tomhet som föräldern lämnat efter sig. Kan vara helt fel eller åtminstone lite rätt. En sak jag är säker på är att jag aldrig kommer att få reda på det rätta svaret.

Intressant kurs

Jag sitter på en kurs där jag inte är deltagare. Kursen handlar om det jag jobbat med i 7-8 månader och jag är här för att svara på ev. frågor. Det kommer inga frågor. Har en känsla av att kursdeltagarna (mina kollegor) tycker att allt är på en allt för grundläggande nivå. Själv har jag svårt för alltför noggrann repetition av saker jag redan kan, vilket gör att det kryper i hela kroppen på mig. Hela tiden. Hon som sitter mitt emot är däremot väldigt engagerad.

Det kommer vara två likadana kurser till de närmaste dagarna. Jag kommer inte klara av att sitta med de gångerna. Får göra besök vid ett par tillfällen istället. Annars kommer min mentala hälsa att hamna i stor fara.

Kvadratmeter

Nu råder en smärre fixering vid att hitta det nya boendet. För varje lägenhet av intresse som dyker upp tänds hoppet. Intresseanmälan görs på nätet alternativt via telefon om det är en privatperson som är förmedlare. Köplatsen inväntas, visning bokas med nuvarande hyresgäst. Förväntansfulla åker vi dit med upptrissat hopp om att det här ska vara rätt ställe. Tyvär verkar våra krav vara högre än vad lägenheterna hos den största aktören på marknaden här i stan kan svara mot. De är helt enkelt för små, för konstigt planerade, för lyhörda, balkongen/uteplatsen rakt ut i en lekplats, för hög hyra, har för fula tapeter eller andra konstiga detaljer som glasväggar alá tidigt 90-tal. Därför hålls även den privata marknaden under hård uppsikt. Idag dök ytterligare ett par intressanta objekt upp. Håll tummarna.

Middan

I ugnen kl 18.41. Paj med broccoli, tomat och bacon. Hade ett ägg för lite så det blev lite mindre äggstanning än vad som var tänkt. Förhoppningsvis blir den god ändå.

Biltips

Inspirerad av Catherines korrekturläsningsupptäckter och snubblade över den här bilannonsen. Hans anledning till "har sankt priss" är bäst.

Sköra drömmar

Den fantastiska Ida har upprättat kontakt mellan mig och sin arbetsgivare här i stan. Min stundvis klaustrofobiska tillvaro fick ett annat ljus över sig. Vi får se vad som händer.

Paris nästa! ... snart

Om ungefär en vecka bär det av till Paris. Förra veckan drömde jag flera gånger om att jag hade glömt diverse saker. En gång var det nåt jätteviktigt papper som hade med hotellbokningen att göra (kan det bero på att jag inte hade kommit mig för att ansöka om pass då än?). I en annan dröm hade jag så bråttom när jag packade att jag bara fått med mig saker jag absolut inte behövde, typ jättegamla utsuttna mysbyxor - det perfekta plagget på Champs de Elysee (kan bero på att jag funderat mkt över vad man egentligen ska ta med sig för kläder. Här uppe är det ju i det närmaste polarvinter fortfarande och där kanske det är lite vår). Trots de här drömmarna ser jag väldigt mycket fram mot att åka iväg. Är i starkt behov av miljöförändring, och med Paris i hyfsat färskt minne sen förra våren känns det som ett utmärkt ställe.

Jag valde dock att gå på bio igår och därmed undvika att titta på tv4:s program om hur uselt säkerheten på Ryanairs flygningar sköts.

Baka oftare?

Gav mig ut på en promenad som var lite för lång när man inte är riktigt frisk. Jag hade bestämt att förkylningen inte påverkade mig längre vilket inte stämde helt. Funderade flera gånger på om jag skulle behöva ringa efter nån som kunde komma och plocka upp mig med bil. Men jag klarade mig ända fram till målet och hem igen.

Fick följa med Peter på hans jobb och fika. Förstår att han trivs där, jättetrevliga människor. De hade köpt väldigt mycket fikabröd. Munkar - både fyllda och med hål i mitten, wienerbröd och en låda arakksbollar. Jag åt en donut, det räckte för mig.

Väl hemma igen tog jag äntligen tag i att baka de där semmelbullarna. Jag brukar ofta tänka att det är så jobbigt att baka innan jag sätter igång och varje gång blir jag förvånad över hur ojobbigt det är. Under första jäsningen gjorde sig en kär och saknad röst hörd via telefonen. Semlorna gjorde succé hos den som hade längtat efter dem mest. Han hade ätit lite till middag för att kunna äta flera, vilket gick utan några problem.

Utan titel tills vidare

Fick igår en stark, välbekant längtan efter att se en öppen plats. Egentligen har jag nog den längtan inom mig jämt men med jämna mellanrum kastar den sig över mig och går inte att ignorera. Vi styrde bilen sydöstut, till Norrmjöle vid havet. Oavsett årstid blir min själ harmonisk av den platsen.

Vågor som fryst till is.

På kvällen tittade jag bl.a. på melodifestivalen. De som jag ville skulle gå vidare gick vidare. Hittills tycker jag att de tidigare deltävlingarna har varit riktigt intetsägande och att Lena Ph borde elimineras. Den här var väl liiiite bättre än de andra, men fortfarande uddlös. Varför var det så mycket bättre förra året? Upplägget med att variera programledare skulle ju vara som en dröm jämfört med att behöva dras med den här småländska, självgoda kärringen. Och den sk. underhållningen i "pauserna"! Ena gången är det en lång konstig mask i regnbågens alla färger, förra veckan var det nåt så menlöst att jag inte ens minns det, och igår... Herregud. Jag hade kväljningar precis hela tiden under pingisbollsparets uppvisning. Uuuurk! Följetongen med Lena Philipssons mikrofonstativ är verkligen inte heller nån höjdare. Ändå kollar jag, och suckar och himlar med ögonen.

Trött, tröttare, tröttast

I dag var vi och tittade på den där lägenheten. Den var inte alls som vi hade tänkt oss så det blir inget av med den. Det gör inte så mkt, den var dyr. Nästan lika dyr som Nockebylägenheten, men inte i samma liga på något annat sätt alls. Åsså var den kanske lite onödigt stor. På måndag ska vi kolla på den här istället. På bilderna ser det väldigt fint ut, kanske lite svårmöblerat vardagsrum.

Just nu är jag trött och skulle vilja att jag blev mätt utan att behöva äta. Det känns bara jobbigt. Tur att vi köpte hallonkräm igår, det är en näringsrik och bra middag. Speciellt då man bara ätit snabbnudlar tidigare under dan. Tröttheten kommer mest av ett dressyrpass på ridskolan varav 40 minuter bestod av nedsutten trav. Hästen var av det kraftigare och tyngre slaget vilket blir lite jobbigt för en räka som mig. Jag orkar liksom inte hålla sitsen så länge som jag hade önskat och då tappar jag allt. Dessutom var jag lite rädd för honom först eftersom han är upphovet till min skräck för att hoppa. Det var honom jag satt på för ett par år sen när jag skulle hoppa en alltför avancerad bana vilket slutade med att jag ensam fick en luftfärd över ett hinder. Aj.

Fettisdag utan semlor

Igår var det fettisdagen eller semmeldagen eller vad man nu kallar det. Vi gjorde precis som vanligt Anna- och Peter-sätt: ambitionerna var höga från början. Vi skulle baka egna bullar och fylla dem precis som man själv vill ha. Peter, som inte tycker om mandelmassa vill ha sin bulle bakad utan kardemumma och ha en fyllning gjord på grädde smaksatt m vaniljsocker, blandad med det urgröpta bullbrödet. INGEN mandelmassa. Jag tycker inte så mycket om grädde och vill ha mkt mandelmassa som ska vara utblandad med brödet. Mandelmassan får inte vara så hård utan måste ha mosats till, och kanske också ha blandats med lite grädde eller mjölk för att bli lite lösare. Lite grädde uppepå mandelmassan kan jag stå ut med, men inte för mkt.

Hur som helst blev klockan mer och mer och tanken på att baka just den kvällen blev mer och mer avlägsen. Kvart över 20 gick vi bort till affären för att se om det kanske fanns några kvar att köpa (även fast de då inte motsvarar våra hårda krav). Stor chans att det finns semlor kvar på semmeldagen kl halv nio på kvällen. Så det blev inga semlor den här fettisdagen. Gör inte så mycket, jag var inte så sugen när allt kommer omkring.