Nedräkning

Titta på babytickern till vänster! Det är 14 dagar kvar till det beräknade datumet nu. Alla som är något sånär införstådda i det här vet att allt från två veckor före utsatt datum till två veckor efter är vanligt och normalt. Jag skulle föredra att få åtminstone en vecka att ställa om, eftersom min sista jobbdag var i fredags, men det vet man ju inte. Pia hade drömt att jag skulle få bebisen igår, men drömmen stämde inte denna gång. Hon kanske drömde om nästa lördag. Hur som helst så känner jag mig faktiskt ganska redo, så redo man kan bli i alla fall. Lite svårt är det att fatta ändå, att den som jag bär inom mig och som alltid är med kommer snart att komma ut och bli "verklig".

Utmaning antagen

Postat av: Pia
Du har blivit utmanad!
- Gå in i mappen mina bilder (ev. Bilder för dem med OS X eller din egen personliga bildmapp)

- Gå till den sjätte mappen (ev. den sjätte mappen igen)

- Välj därefter den sjätte bilden i den mappen.

- Visa bilden på bloggen och skriv något om den .

- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.

- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade

Bilden är tagen i april 2005, nere vid vattnet i Nockeby, Bromma. Ser ju rätt vårig ut måste jag säga :)

De utmanade är

Jenny

Johan

30-nånting

resten är nog redan utmanade av andra så jag nöjer mig med dessa.

Ny parvel på jorden!

Nä, inte vår parvel än.
Men stort grattis till Maria med familj som idag fått en till son!

Tillbaka

Efter ca tre veckors ledighet återvände jag i morse till jobbet. Det kändes. Halva dagen gick åt till att vara lätt förvirrad över vad saker egentligen handlade om, resten av dagen försökte jag faktiskt ta tag i några av dem. Igår hade jag svårt att somna för att jag hade ställt klockan, det kändes så ovant. Och en massa tankar började snurra på i huvet. Det var som att allt som varit på paus kom nära igen. Dessutom börjar jag inse att krabaten som lever om i magen snart kommer att komma ut. Ja, det blev lite för många stora tankar samtidigt men till slut lyckades jag somna ändå. Det är som att den här graviditeten bara har pågått utan att jag hunnit tänka på det så mkt, och som att jag upptäckte det "på riktigt" för bara ett tag sen. I fredags på kontrollbesöket fick jag en hög med papper av barnmorskan som handlar om amning, tiden på bb, förlossningsplan osv. Det fick mig att vakna till lite tror jag. Hon sa att när värkarna börjar ska jag inte vänta så länge med att åka in, för det kan går rätt snabbt. Och det är ju bra, men samtidigt blev jag lite rädd att jag kommer vara mentalt oförberedd när det väl börjar eftersom jag inte haft så stort fokus på det. Jag tänker mkt mer på praktiska saker som t.ex. hur man gör när båda barnen vaknar på natten och jag är själv, var och hur vi ska lämna Elma när vi ska till förlossningen. Tänk om jag är själv m Elma på natten när det sätter igång. Och så vidare.

Elma fick ett litet elpiano av farfar i julklapp, nu har hon döpt det till pilliano. Hon är så söt, hur ska man kunna tycka om ett barn till lika mkt? (finns det nån förälder som tänkt så förut....?)

Det oväntade

Hon sov hela natten i sin säng. Kom upp ett par gånger och hämtade mig för att jag skulle sova bredvid. Men inte ens när jag erbjöd henne att sova i vår säng sa hon ja. Jag blev minst sagt förvånad, med tanke på hur första kvällen tedde (finns det ordet?) sig. Ikväll blev det lite senare läggning eftersom vi varit hos Pia och Andreas till för ungefär en timme sen, så nu ligger hon och Peppe och läser i hennes säng som att det aldrig varit på nåt annat sätt. Vi får se om förra natten var en engångsföreteelse, jag är i alla fall glaaad för att det funkade en första gång för det borde ju innebära att det ska fungera nån gång igen.

Nu ska jag spela WoW, level 74 - here I come!!

Yes

Jag fick Elma att somna i sin säng, och hon är fortfarande kvar där. Än så länge i alla fall...

Rom byggdes inte på en dag

Vi har bestämt att vi ska få Elma att börja sova i sin egna säng, i sitt rum, inför att det kommer ett till barn. Då och då sover hon delar av kvällen/natten i sin säng, efter att ha flyttats dit från vår säng sovandes. På nåt sätt måste hon känt på sig att det nu är allvar. Själva flytten till hennes säng gick bra, men hon vaknade igen efter en stund - förtvivlad. Nu har vi bytt av varandra i omgångar för att på olika sätt försöka få henne att stanna i sängen. Det var lättare att göra det här när hon sov i spjälsäng, då kunde hon ju inte gå upp själv. Men nu kan hon det. Noterat på den mentala minneslistan inför nästa barn: låt det inte bli en vana alltför länge att sova i vår säng... Vi får väl se denna kväll som ett litet steg i en ny vana.

God jul och gott nytt år!

Ja, jag säger det redan nu. Det kommer inte bli många fler tillfällen med tillgång till internet från och med nu, och kanske på flera veckor framöver. Imorron fm är det julavslutning med jobbet, direkt efter det åker vi till Trehörningsjö för att fira jul och nyår. Känns härligt!!

Funderingar från ett kontorsrum

Klockan är typ 13.30 och det är på god väg att bli mörkt. Tänker på Jenny som borde vara framme i Brasilien vid det här laget, och hur annorlunda det måste kännas där.

Idag hade de ringt från skoaffären. Vänsterstöveln är upphittad. Frågan är om jag ids åka dit idag... vi får se.

Det är inte alltid så lätt som man tror

Jag förstår syftet med annonsen, men de två första textraderna var i alla fall roliga :)

Igår var jag på stan för att försöka hitta ett par vinterstövlar. Hade tänkt mig ett par som inte var så jättefodrade, alltså med uppstickande ludd ur skaftet och så, men med en lite tjockare sula. Det brukar stå emot kyla ganska bra, och blir inte heller alltför hiskeligt varma när man är inomhus. Tydligen är det inte riktigt såna som gäller i år, eller jag hittade knappt några i alla fall. Jag gick i alla skoaffärer jag kom på och antingen var skorna dyra och tjocka eller bara fula/konstiga. Till slut hittade jag ett par som var ok, inte jättebra, men godtagbara. När hon som jobbade där kom tillbaka från lagret där hon skulle hämta den andra skon till paret säger hon "Jag hittar inte vänsterskon". Eeeeh, va, nähä okej? "men den är ju där ute nånstans, så om du är kvar på stan ett tag kan jag ringa när jag hittat den". Jag hade då ägnat 1,5 timme åt att gå igenom skomarknaden i stan vilket inte är jättekul när man har en mage som gör att man är glad att man i vanliga fall bara behöver ta på sig skor 1-2 ggr per dag, och ville bara åka hem. "Nej, jag ska inte vara kvar på stan mer". "Okej, men jag tar ditt nummer så ringer jag när jag hittat den. Så det är bara att vänta!" säger hon kvittrande. Lätt för dig att säga, tänkte jag, men hon kunde ju inte veta att jag är på stan högst sällan eller allt annat bök runtomkring. Tydligen har hon inte hittat den än, för hon har inte ringt.