Jag hade bestämt träff med en tjej ur vår föräldragrupp för att vi skulle ta en promenad tillsammans. Men i morse/förmiddags var det så kallt att ingen av oss kände för att ge sig ut. Det var väl sisådär 16-17 minus, och min vanliga gå ut och gå-mundering håller inte riktigt måttet när det är mindre än 10 minus. Det är ju nästan skamligt att bo här uppe och inte äga ett par riktiga överdragsbyxor, modell varmare. Så nu har jag bestämt att jag ska köpa mig det. Det är inte första gången jag bestämmer mig för det, men nu när jag är ute och går varenda dag behöver jag dem verkligen. Men eftersom det är ett par dagar kvar till man får pengar får jag nog vänta lite.
Så det blev till att hålla sig inomhus. Dan gick fort ändå, och rätt som det var var det dax att åka iväg till ridningen. Svägerskan följde med och tittade på, hon hoppades på att det skulle bli hoppning och jag hoppades precis tvärtom. Jag "vann". Eftersom hon frös så mycket när hon satt på läktaren tog hon en sväng till cafeterian och på tillbakavägen gick hon genom stallet. Där upptäckte hon att en av hästarna hade lyckats få in sitt ena framben i grimman och på nåt sätt trasslat in sig i grimskaftet som han satt fast i. Hon påstår sig vara hästrädd, men hon gick in och tog lös stackarens ben från trasslet. Själv vet jag inte hur jag hade gjort. Jag hade blivit rädd att hästen skulle få panik och börja kasta sig där inne i spiltan, och då hade det inte varit kul att stå så nära. Hon blev rädd efteråt, vilket jag har full förståelse för, men agerade liksom utan att tänka. Modigt tycker jag, hon är dagens hjälte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar