Idag har jag/vi

Lämnat på dagis
Bokat tid för fotografering till tidningsbild (bättre sent än aldrig...)
Spelat WoW
Handlat för ett par dagar framåt
Varit på lekplatsen
Lagat mat
Nu har Elma somnat (18.40), det är verkligen värt att hålla henne vaken även fast det kan fresta på orken lite grann, men den egna kvällen blir ju lång.
Funderar på att ta en promenad med vagnen innan det börjar saker på tv.

Ja, det är väl ungefär såhär våra dagar ser ut!

För insnöad

för att blogga för tillfället, så det kommer inte så mycket härifrån. Men för att meddela nånting kan jag berätta att Svea ler åt oss nu, mest mot Elma, och att på fredag kommer Jenny och hälsar på. Ända till på måndag, det ni! Våren verkar vara på väg på allvar nu. Trots att det ligger snö kvar på många ställen, dock ej på vägarna, så smälter det undan massor varje dag. Vårtecken (förutom snösmältning): tussilago förra veckan, en massa skrikande flygande svanar som verkar återvänt från sydligare breddgrader, att vår tomt smält fram vilket gör att vi nu måste återuppta planerna på hur vi ska fixa tomten. Gräsmatta, marksten osv osv. Känns nästan som att det är svårare att planera en liten tomt, än en stor. Den ska vara både funktionell och fin, men på en liiiten yta. Men jag tror att vi kommit på nåt bra nu.

Här är en liten bild på den minsta raringen, några av er har redan sett den men jag har inte laddat över några nya bilder än.

Sanningshalt?

Lyssnar på Christer på P3, som idag handlar om saker man kan utantill. Har lite svårt att se underhållningsvärdet i vissa av dessa, t.ex. den 14-åriga kille som just nu är färd med att räkna upp alla melodifestivalenvinnare från 1958. Tidigare var det en kille som räknade upp registeringsnummer för alla bilar han och hans familj ägt. Alltså det är säkert sant och riktigt att de kan det här, men vad är det som säger att de inte läser innantill? Lixom svårt att stärka det genom radio...

I Elmas värld

Idag fyller Elma 2 och ett halvt år. I en 2,5-årings liv gör man ju som alla säkert vet på lite andra sätt än vad vi vuxna, trista människor gör. Som t.ex. idag när det serverades makaroner till lunch passade Elma på att stoppa in en makaron i näsborren så att man inte såg den. Hon hade redan stoppat in den som "försvann" innan jag hunnit se vad hon höll på med, och jag hann stoppa henne när hon var på väg med nästa makaron. Jag tog bort den och sa nånting i stil med blääääääääää och trodde att det var klart. Efter nån minut säger hon typ "mamma, den har fastnat" och pekar på näsan. Vadå säger jag, och fattar då att han kanske redan hade stoppat in en tidigare än vad jag sett. Jag tittar in i näsan och ser ingenting, borren är tom. Har du en makaron i näsan frågar jag. Jaa säger hon. Fräs säger jag, och ser nånting skymta där inne. Det fräses igen och igen, och ut kommer mycket riktigt en makaron. Pust. Jag hann tänka en massa saker som det här eventuellt kunde leda till, men det gick ju faktiskt lätt att få ut den så det var inte så mkt mer att fundera på just då.