En bra dag

Skrotnisse högst upp i huset håller på att flytta ut idag - bra.

Vi ska få ny hyresvärd - braaaa.

Bilen lämnades in på verkstan och kunde hämtas samma dag utan att det blev något tjafs - bra.

Idag har jag hunnit sitta i solen och äta jordgubbar med glass - mycket bra.

På lördag ska jag festa för första gången på ett år och ett par månader - bra (och läskigt, jag hoppas jag inte behöver bli hemkörd av polisen haha).

I morron kanske jag får dricka en riktig latte - bra (vet inte varför jag snöat in så hårt på det nu när jag börjat igen efter att i stort sett haft kaffeuppehåll ganska länge, men det är sjukt gott).

Hon återupptog bloggandet - bra.

Det har varit en bra dag idag. Men en tråkig grej är att Jenny skulle kommit och hälsat på i helgen, men hon har fått en dunderförkylning så vi får skjuta upp det - inte alls bra.

Light version of uppdatering

Det var länge sen jag bloggade och det verkar vara nåt som har drabbat fler än mig. De bloggar jag brukar läsa verkar ligga på is mer eller mindre. En av dem är helt borttagen och hon verkar ha bestämt sig för att sluta helt. Känns lite tomt utan den på nåt sätt, men man kan ju hoppas att hon tar sitt förnuft till fånga och startar om igen.

Att jag varit så trögbloggad senaste tiden tror jag beror på att jag har haft fullt upp. Barndop, ny granne, resa till Malmö och Stockholm och en massa annat sånt som händer mest hela tiden. Idag var jag t.ex. och red privatlektion för en regional dressyrmästare. En (relativt) hård tränare som var på en som en igel, vi var bara två deltagare så det fanns inget utrymme för maskning där inte. Mycket nyttigt, men rätt jobbigt såklart. Hon var inte speciellt tillmötesgående i sitt sätt men hon är ju sjukt duktig på ridning så man får väl se henne som en nazitränare som kan hjälpa mig att bli bättre.

I morron ska bilen lämnas in igen. Den här gången ska jag få skjuts av Pia både dit och hem, vilket jag tackar ödmjukast för. I och för sig skulle jag behöva lite motion men mentalt skulle det kännas jä*ligt jobbigt att gå den där sträckan igen.

Nä nu tror jag att det är dax för lite Wow, det har inte blivit tid för nåt sånt på jättelänge.

Dagen efter ESC

Jaha, så var det natt igen och jag tänkte att det var bäst att gå o lägga sig senast kl 24 för en gångs skull. Nu blir det en timme senare, som vanligt.

Hittade en bild som faktiskt var rolig, från Aftonbladets "Lika som bär". ESC-vinnerskan och Göran P i unga år:

Tyckte att vinnarbidraget var helt okej, men det kändes ju (som alla redan sagt idag så det är lite uttjatat) trist att alla kompisröstade på sina grannländer.

sov gott

Dumt

jä*la formatering.. fattar inte varför texten blir som i nedanstående inlägg när man bifogar bild.... :(

Intruder alert

Fläskänger. Bara namnet fyller mig med obehag, och att dela hus med såna ger en konstant äckelkänsla med tillhörande illamående. Sen det började bli lite varmare efter vintern har jag ett par gånger upptäckt nån slags skalbaggar på golvet. Jag har kastat ut dem eller spolat ner dem kvickt som ögat. När jag insåg att det inte var nån engångshändelse försökte jag ta kort på en av dem men det blev så dåligt. Igår hittade jag en igen som vi lyckades fota innan den eliminerades, och googlade på den för att se vad det var. Det var när vi höll på att laga lunch gynnaren dök upp men när vi läst om den och fått ett namn på den var aptiten som bortblåst. Det är inte ofta jag mår fysiskt illa av nånting sånt, men det här kändes vidrigt. I beskrivningen av fläskängrarna (ryser när jag skriver namnet) står det att de lever av kött o liknande, vanligtvis kommer de från t.ex. en död mus som ligger under golvet eller i väggen. Mmmmmmmmmmmmmmmmm kul. Jättehärligt. Ringde hyresvärden som ringde Anticimex, som sa att det är larverna som är det man ska "se upp för". Inte för att vi sett några larver men de där baggarna lär ju inte uppstått utan larver ur tomma intet. Nånstans kommer de ifrån. Anticimex skulle höra av sig till oss direkt, men vi har inte hört nåt så det är nog inte nån högrisk på de här skadedjuren. Men i mitt huvud går ordet fläskänger som ett ostoppbart mantra. Blä.

Att man tappar hår när man ammar har man ju hört talas om. Jag har inte haft några problem med det under de här 7 månaderna men nu när amningen är en utgående vara har det börjat. Igår lyckades den lilla få ett ordentligt tag i mitt nackhår och jag kunde nästan känna hur hårstråna släppte från min hårbotten. När jag väl fick loss hennes lilla starka hand hade hon en försvarlig tofs i handen. Tidigare har hon fått dra lite som hon vill men om jag inte ska se ut som Kojak inom några veckor så är det slut med det.

Annalkande frisyr?

Utmana rädslan

Jag är rädd för lite av varje. Vissa rädslor kan jag sätta ett namn på och de känns ganska konkreta, andra är mer diffusa och svåra att härleda. När jag är ensam och det är mörkt är jag mörkrädd, en verkligen obefogad rädsla säger de som inte är mörkrädda själva. Det instämmer jag i, så länge det är dagsljus. Det har tilltagit de senare åren och vet jag egentligen inte varför. Jag vet bara att i mitt huvud kan allt möjligt utspela sig och att vissa saker har fastnat där efter skräckfilmstittande. För ett par år sen bestämde jag mig för att inte se sånt längre, det etsar sig fast allt för mycket i mitt huvud. Lättskrämd i kombination med en skenande fantasi (trots bloggens titel) kanske är svaret på mörkrädslan.

En mer konkret rädsla är att hoppa över hinder med häst. Jag minns tydligt när jag efter ca 15 års riduppehåll skulle delta i terminens första hopplektion. På den tiden gick jag i en ganska avancerad grupp vilket bl.a. yttrade sig i hindrens höjd, antal och uppbyggnad av hoppbana. Jag kände mig osäker men tänkte att jag borde prova ändå. Om nån annan ryttare läser det här vet den vad jag menar med att osäkerheten från ryttaren går rakt ner i hästen och börjar uppföra sig på ett oberäkneligt sätt. Så även här. Hästen hoppade ganska snällt ett par hinder, men när banan bjöd tvära svängar och kravet på den skakiga ryttaren steg tog han tillfället i akt och körde sitt eget race. Han fick det att verka som att han tänkte hoppa men tvärstannade exakt innan avstampet, så jag hamnade på andra sidan ensam. Hårt. Min axel gick ur led (men hoppade direkt tillbax) och jag tappade luften. Trots det som hänt satt jag genast upp igen och hoppade igen efter ett par minuter, för att visa både mig och hästen att så här kan det inte gå till. Tyvär satt inte den känslan i speciellt länge och nu 3,5 år senare är jag fortfarande jätterädd för att samma sak ska hända igen.

Jag gillar inte att vara rädd för saker. Skulle mycket hellre vilja känna mig lugn inför allt och tänker ganska ofta på hur mycket energi det tar att vara rädd och nervös för saker som förmodligen är onödiga. Eftersom det stör mig funderar jag ibland över hur jag kan "bekämpa" rädslorna så jag ska upphöra att vara rädd. Igår föll ett bekämpningstillfälle framför mina fötter. I augusti ska ridskolan hålla en hoppkurs för hopprädda i tre dagar. Det här tillfället får nog inte missas tänkte jag och anmälde mig. Rädd är jag såklart men ser fram mot att utmana den här rädslan, i hopp (haha passande) om att komma över den. Eller så blir jag invalidiserad eller dör under kursen.

gå gå gå gå - del 2 eller Det är inte riktigt min dag idag

Vid 15-tiden ringde jag verkstan för att höra efter när bilen skulle bli klar eftersom det skulle ta mig en stund att ta mig dit. Svaret blev att det hade skickats fel sorts kompressor och kunde därför inte bytas idag, rätt kompressor skulle komma på måndag eller tisdag. Jaha, det var alltså bara att ge sig av igen för att hämta den oreparerade bilen. Väl framme är det ingen som ens kommenterar det hela, t.ex. nånting i stil med att "det här var synd, vi hör av oss så fort vi fått in de nya sakerna så bokar vi en ny tid". Lite konstigt tycker jag. De sa bara "Ja, bilen står i verkstan. Du kan ju hämta den där". Jaha okej, tack o hej.

På väg hem åkte jag förbi återvinningsstationen vid Ica. Jag placerade mig mellan containern där man kastar tidningar och den där man kastar förpackningar eftersom min kasse innehöll både och. Jag stod där och kastade tidningar till vänster och förpackningar till höger. Vid sista tidningsbunten inser jag att jag kastat helt tvärtom, genom hela kassen. Inte mycket att göra åt, men det störde mig att det blev fel.

Jag har i alla fall fått ordentligt med motion idag.

gå gå gå gå

Det här dagen går i promenadens tecken, 2 x 70 minuter. Bilen lämnades in i morse för byte av AC-kompressor. AC-firman låg längst bort i industriområdet, och det var inte utan att jag kände mig som ett lite udda inslag i miljön när jag började gå hemåt. Långt ute på vägkanten gick jag med Elma i vagnen medan stora lastbilar, snabba budbilar och andra företagsbilar svischade förbi med buller och bång. När jag lyckats ta mig ut ur industriområdet och kommit till "rätt" sida av E12:an kände jag mig mer hemma igen. Om några timmar när bilen är klar ringer de och då ska vi gå tillbaka.