Förresten

saknar jag OS.

Det var liksom alltid (nästan) nåt spännande att titta/lyssna på.

I brist på annan adrenalintillströmning var det en bra källa.

Nu känns det lite tomt.

Lägenhetsjakt och renfara

Lägenhetsletandet har tagit fart. Vissa personer är nog inte gjorda för att leva på en alltför liten yta, och jag är en av dem. Inte Peter heller. Så länge man är själv på de 37 kvadratmetrarna är det okej. I söndags fick jag hjärtklappning och tryck över bröstet då vi hade bott tre personer här inne i ett par nätter, det var saker precis överallt och när man försökte stoppa undan dem ramlade det andra saker ur skåpen. I morgon ska vi titta på en lägenhet som är i två plan, har egen tvättstuga och är nästan som ett litet hus. Ligger med baksidan rakt ner mot älven men ändå nära stan.

Typ 100 kvm istället :)

I lördagskväll när vi skulle åka ut till Polisen i Signilsbäck var det väldigt mörkt. Längs vägen var det såna där oranga reflexpinnar nedstuckna i snödrivorna. Plötsligt dök det upp massa reflexer och det såg ut som att vägen började svänga väldigt mkt eftersom de var överallt. Apotekssyrran som satt på passagerarplatsen och som är hemskt åkrädd av sig sa högt men lugnt att "Nu måste vi sakta ner lite, sakta sakta - det är renar på vägen". Och banne mig om det inte står typ 15 renar mitt där i mörkret. Alla hade en liten reflex i sitt halsband vilka jag trott vara vägstolpar på en svängande väg. Tur att hon var med och kunde upplysa mig om det annars vet jag inte hur det hade slutat. Man kunde nog inte vara mer oförberedd på att det skulle stå massa renar mitt i vägen än vad jag var. Visst älgar, rådjur och annat sånt där men just renar... Jag är väl mer Stockholmare än vad jag trodde då.

Lugn helg

I fredags natt åkte vi till Tresjö och det var skönt med lite miljöombyte. Tillvaron är rätt kravlös där. Man kan sova hur mycket man vill, behöver inte ta ställning till vad man ska se på tv (finns bara SVT), "någon annan" tänker ut vad man ska äta osv. Så det blev en hel del sömn, OS och melodifestivalen på tv, promenad i bästa vintervädret, bad och bastu på Kerstins udde (jo, inomhus).
Polishunden - för en gångs skull stilla. Jä*lar vilken fart det är i det där djuret. Men det är nog en bra egenskap med tanke på hans "jobb".

Den här hunden tar det lite mer lugnt. Man skulle kunna tro att det är för att han är mycket äldre men sanningen är den att han är född onormalt lugn.

Så här såg det för det mesta ut: polishunden och polisen låååångt före resten av sällskapet.

Jag vill oxå vara dansare

När jag flög tillbax gjorde det nästan inte alls ont. Tur. Då kanske jag klarar att flyga till både Paris och USA utan att dö (på grund av tandsmärta i alla fall).

Scenen innan start. Sen fick man inte ta några fler bilder.

I söndags var jag och mamma på Mamma mia på Cirkus. Det är rätt sällan jag är på såna där grejer. Jag har lite svårt för musikaler av nån anledning. Tycker det blir lite ansträngande och ofta lite för käckt när det mesta ska förmedlas genom sång. Det gör mig rastlös och så tycker jag det är svårt att höra vad de sjunger. I den här föreställningen var det även mycket dans vilket fångar mitt intresse mycket mer. Herregud vad de är duktiga. Tänk om man bara en dag vaknade och var skitbra på nåt, t.ex. dansa. Och sen kunde man få jobba som dansare ett tag och se om det är så kul som det verkar. Det skulle skilja sig så otroligt från de jobb man har framför sig nu.

Efter rätt intensiva dagar på den riktiga arbetsplatsen återvände jag norrut igen. Närmaste dagarna efter var jag helt slut och hade svårt att få nåt vettigt gjort. Vet inte om det var att jag var typ sjuk eller om jag bara gick in väggen sådär lite lätt efter de intensiva dagarna.

Kontot är nästan tomt och det är strax helg. Förmodligen åker jag, apotekssyrran och polisen till Trehörningsjö och tar det lite lugnt istället för att som vanligt ge oss ut på stan. Det känns rätt skönt.

På väg och på plats

När jag flög härom kvällen hände nåt underligt. En stund efter start började det göra jätteont i min nyligen lagade tand. Jag försökte ignorera men det var svårt. Tänkte att det skulle gå över så fort vi kom ner på marken, men det höll i sig. Det höll faktiskt i sig i flera timmar. Jag försökte komma på varför det blivit såhär och med mina mycket fattiga kunskaper i tandanatomi kom jag fram till att trycket som uppstår där uppe i lufen når nerverna i tanden på ett annat sätt än om tanden varit olagad. Det "nya" materialet i tanden står lixom inte emot det. Anneli tyckte sig känna igen det där och trodde hon hade hört om det nånstans. Det kändes skönt att höra på nåt sätt. Jag hann bli rädd att det hade blivit nåt fel och att jag skulle behöva gå o dra ut den.

Återanpassningen till normal arbetsmiljö har gått bra. Det är bra att vara på plats och jobba ett par dagar. Många saker som har varit liggande pga. av uteblivna diskussioner har kunnat lösas. Jag har även kunnat visa upp hur det ser ut och hur långt jag kommit hittills. Reaktionerna har som tur är varit positiva. Jag var rätt nervös för att visa upp mitt "verk" för storchefen. Men hon sa både jättebra och vad duktig du är, vilket är stort för att komma från henne. Jag vet inte hur jag ska ta emot sånt där från henne, för det händer så ohyggligt sällan. Men jag lyckades säga tack så mycket och vad bra.

När jag är här känns det nästan som att jag inte alls varit här ifrån.

Återanpassning

Ikväll bär det av till storstan för ett par dagars arbete "på plats". Hur ska jag kunna återanpassas till det normala arbetslivet?
Jag kommer få restid till jobbet.
Jag kommer inte kunna ha på mig mysbyxor. (Jo det kan jag men det kan innebära liknelser med vissa andra på företaget.)
Jag kommer inte att kunna lägga mig i soffan när jag blir trött. (Jo det kan jag oxå, men av nån anledning känns det inte riktigt likadant att göra det där som hemma.)

Nej. Jag ger gärna upp de där sakerna. Trots att jag genom att jobba hemma är väldigt ostörd är det just det som inte passar mig. Behöver lite interaktion med andra människor om dagarna.

När är egentligen rätt tillfälle att börja träna?

Ett minne blott. Den har varit tom länge nu.

Att skaffa sig ett träningskort är tydligen ett stort projekt. Egentligen är det inte alls det, för det är bara att gå och skaffa sig ett. Det tar max 10 minuter när man väl har bestämt sig och tagit sig dit. Det krävs handling, och av någon anledning har det inte uppstått nån sån än.

Jag är lite jobbfrustrerad. Blir f*n irriterad när jag får god dag yxskaft-svar på mail som visar tydligt att person/personerna inte ens orkar läsa vad jag skrivit i mailet. Eftersom jag jobbat på liknande "post" själv tidigare i samma organisation vet jag mkt väl hur virrigt och stressigt det kan vara. Men när jag skickar påminnelser om att jag behöver vissa saker från dem som jag bett om för månader sen är det som att de aldrig hört det förr ungefär. Det är jättekul att jobba i mitt ensamprojekt.

Helgnöjet

I går morse när jag vaknade tänkte jag att det var skönt att inte vara bakis och att jag nog skulle undvika att bli det den här helgen. Ett par timmar senare insåg jag att så skulle det inte bli, apotekssyrran och engelsmannen skulle ha fest på kvällen. Okej, tänkte jag, fantasilösa som vi är kommer det här bli det enda alternativet för kvällen. Var inte speciellt peppad.

Sigtunaborna var i stan och var oxå sugna på fest. Jag kände mitt ansvar och sammanförde festen och de sugna festdeltagarna. Sällskapet utökades ytterligare i form av en gammal kollega till Stor-Johan. Ofta blir de kvällar som man inte känner sig speciellt laddad inför de bästa. Och kul blev det. Förfesten började lite trevande eftersom det var "många" som inte kände varandra sen tidigare, men det tog inte lång tid innan det var full fart.

Ute var det också roligt, men tyvär tappade vi bort varandra då och då. Det ryktades om att Däjvid blev utkastad eftersom han var så full, men jag vet inte om det verkligen var sant. Han kanske själv insåg att det var bäst att ta sig där ifrån.

Man blir inte badsugen precis.

Var faktiskt inte bakis när jag vaknade, lite seg bara. Gick ner till älven och tyckte att det var kalla minusgrader idag (typ 21). Nu när allt med Hagamannen är så stort är man (jag) väldigt uppmärksam på vilka man möter, vilka som går bakom en osv. Även fast det är mitt på dagen. Helt sjukt. Hörde ett rykte igår om att han hade blivit haffad i fredags kväll men jag vet inte hur mkt sanning det låg i det. Man kan alltid hoppas. Tyvär är han ju inte ensam om att vara som han är. Tar de honom finns det en hel bunt med knäppisar kvar.

Snöar

Snöigt i Umeå

Loftsäng

Fördelar:

• I en liten lägenhet gör den så att man får mer yta att inrymma andra saker
• Man får bra utsikt över resten av rummet (ja okej, kanske inte så bra när det gäller den delen som är under sängen om man befinner sig i den)
• Om det skulle bli översvämmning tar det lite längre tid innan man blir dränkt

Nackdelar:

• Temperaturskillnaden. Att sova uppe under taket blir hemskt varmt. All värme koncentreras dit, verkligen samlas. Fönstret som befinner sig ca 3 meter bort måste vara öppet om man inte vill dö av värmeslag medan man sover. Detta gör att när man går upp på morgonen (eller ja, klättrar ner i det här fallet) är det iiiiskallt. I morse hade det till och med snöat in genom fönstret och 10 minus var det ute. Fönstret stängs genast men det fortsätter att vara kallt lääänge. Så nu fryser jag, på natten svettas jag.

//37 kvm

Den saliga blandningen (som nån en gång döpte sin hembrända skiva till)

Idag är vädret precis som det brukar igen. Tjocka moln och allt är lite halvdassigt. Våren försvann fort.

Nästa vecka blir det arbete i storstan igen. Det är bra att få vara på plats nu när sjösättningen börjar närma sig. Är nervös för att de som ska använda det kommer att tycka att det är värdelöst. Förhoppningsvis är det några som kan se nyttan med det och möjligheterna att få något bra i längden jämfört med det man har idag. Det finns de som aldrig är nöjda och ser sin uppgift i livet är att klaga. Tyvär brukar deras röster vara de som hörs högst just vid förändringar. Förhoppningsvis kan de med tiden också inse nyttan.

Det har initierats nån slags krogrunda fredan när jag är där. Lite förvånande verkar intresset vara stort av inläggen i "diskussionsforumet" att döma. Trots att vissa anser att jag och min moderatorkompanjon är mumier. Det är alltid lika oförutsägbart vilka av kollegorna som kommer att dyka upp vid såna här tillställningar. Vi har inte så mycket till after work-/firmafestkultur på företaget.

Jag måste byta ridgrupp. Jag vill inte tillbringa mer tid i en grupp där jag inte får krav på mig att utvecklas. Igår stod vi still i typ 10 min för att gå igenom grunderna till skänkelvikning. Jag är inte på något sätt i grand prixnivå men det jag behöver är att träna övningar, inte stå still och lyssna typ en fjärdedel av lektionerna. Tog mig en titt på gruppen efter vilken låg på en mer lämplig nivå. Måste höra om det finns nån plats där eller i nån liknande grupp. I värsta fall får jag nöta en termin till på denna nivå och byta sen *suck*.

Efter ridningen serverades det tomatsoppa och varma mackor hos apotekssyrran. Glass och aprikoser och en katt-/nattpromenad blev det oxå.

Ja, tack! Mer ljus

Är våren här? Februari och allt har det blivit idag, men den är nog inte främst känd för att vara en vårmånad. Idag är det i alla fall jättesoligt, det droppar från taken, fåglarna kvittrar och det är typ 14 grader varmt i solen. Det känns fantastiskt! Det är som att nån ryckt upp persiennen och där utanför finns det hopp om livet.

Fick veta att DJ Nude har premiärspelning här i stan på fredag. Ska bli mkt intressant att höra.