Snart dax

I torsdags var vi på studiebesök på förlossningsavdelningen. Nätterna sen dess har jag drömt (hela nätterna känns det som) att värkarna har satt igång. De kan komma igång när som helst nu eftersom det är mindre än två veckor kvar till det beräknade datumet. Bebishuvudet är fixerat så h*n verkar vara redo att komma ut rätt snart!

Under besöket på förlossningsavdelningen blev jag återigen kallsvettig när jag satt i förlossningsrummet och tittade på utrustningen som fanns och hörde hur barnmorskan berättade om hur saker o ting går till där. Inte vågade jag prova lustgasen heller, inte när 11 personer satt och tittade på.

Igår fyllde Pia 30, vilket hon hade lite ångest för. Så fort siffran 30 dök upp på paket eller kort kom det även ett par tårar. Men jag tror att hon tyckte det kändes bättre idag.

Mediaträning?

Hehe, moget. Man tycker ju att en man som Lars Ohly borde vara van vid alla tänkbara påhopp, och dessutom att bli påhoppad i media. Gesten verkar dock sitta i ryggmärgen med tanke på uttalandet "Jag tänkte inte, reaktionen kom före tanken".

Kulturkrock

På tjuvlyssnat.se kan man hitta bra och mindre bra historier. Men den här (bl.a.) var ganska rolig, tyckte jag. Och den här :)

Bilddagbok

Med inspiration från andras bloggar har jag skapat en bilddagbok (länken finns även ute till höger). Om någon hittar nån bild på sig själv som de inte vill ha publicerad är det bara att höra av sig!

Saker att fixa

Nu kan jag bocka av en av uppgifterna jag ska ta itu med här hemma:

Inoljat bord

Så fel man kan ha

Efter att ha hjärntvättats med hjälp av låtar som Boten Anna och Glassigt under sommaren trodde man inte att det kunde bli värre.

14 september

Sen nästan en vecka (fredags kväll) är jag tillbaka i Umeå. Förra veckan höll jag på att gå under av trötthet, speciellt i slutet. Varje sekund var planerad och om man vanligtvis blir trött och stressad av det blev det ännu mer märkbart nu. Jag har lätt att glömma bort att jag har en snart färdig bebis i mig som gör att kroppen skriker stopp tidigare än vanligt. Efter ett par dagars vila utan massa måsten kände jag mig som vanligt igen - rastlös. Jag måste verkligen säga till mig själv att det var just lugn jag desperat längtade efter vid den här tiden förra veckan.

I tisdags var det för mig föräldragruppsträff för första gången. Jag frågade Peter om han visste vad det skulle handla om den här gången eftersom han var med förra gången. Smärtlindring blev svaret. Smärtlindring och förlossning skrämmer vettet ur mig då och då, och ibland känner jag mig ganska cool. När barnmorskan gick igenom hur förlossningen går till blev jag helt svettig och yr, jag var på vippen att gå ut från rummet. Men jag satt kvar och lyckades svamla fram hur jag kände inför det här. Lite senare fick vi se en film om förlossning vilken faktiskt gjorde mig lite lugnare. Jag kände att jag i tanken lyckats närma mig det jag är rädd för vilket får ses som ett framsteg, även om jag fortfarande är ganska rädd då och då.

Igår var det undersökning hos barnmorskan. Mäta, väga, lyssna, känna. Allt var bra och magen hade växt 4 cm sen sist. Det känns att h*n där inne börjar få mindre utrymme, det bökas och stökas en hel del. Ibland så mycket att jag måste resa mig upp och gå omkring i hopp om att ge lite mer plats. Senare på dagen var jag hos Maria och hennes ännu namnlösa son. Han är väldigt fin. Vilket okomplicerat liv de där små lever, äta, sova, äta igen, sova vidare osv osv.

10.30 en tisdag

Det har hittills varit en mycket innehållsrik dag.

Jag kan konstatera att det är första dagen på väldigt länge som jag fryser.

På tunnelbanan hit satt jag mitt emot en person med hemskt dålig andedräkt, som tur var bara en kort stund. Men det var så obehagligt att jag starkt övervägde att byta plats.

Personen jag just nu delar kontor med är inte här och har ingen vidarekoppling på sin fasta telefon. Nyss ringde någon som lät ungefär 30 signaler gå fram.

Vägg i vägg till detta rum ligger en av företagets toaletter. Ibland är det väldigt högljutt där inne.

Måndag

Idag är jag gnällig. Jag är rätt less men försöker hålla humöret uppe så gott det går. En nerv eller nåt i ryggen har hamnat i kläm, all teknik är emot mig idag, jag är trött, har ingen arbetsmoral även fast jag bara har den här veckan på mig att göra klart, tangenten N på tangentbordet fungerar typ var tredje gång. Och så vidare.

Gott för gnällisar.