Stjärnorna

Uppdatera behöver man göra då och då, och jag tänker ju oftare på att blogga än vad jag faktiskt gör. Bloggar alltså. Ja, ni fattar. Mycket är väl för att dagarna är ganska lika och dessutom går med en rasande fart. För att följa upp förra inlägget är Svea numera, efter att ha varit i en lite "låg" period, inne i en glad period. Hon har lärt sig att springa omkring ordentligt i gåstolen och kör fram och tillbaka från köket till vardagsrummet. På vägen stannar hon och drar i saker hon kommer åt, t.ex. den stora växten (livsfarligt!), filmerna som ligger i tv-bänken, tidningarna i tidningsstället. Hon har glada läten för sig under sin färd och ger oss stora leenden när hon dyker upp. Mat äter hon numera utan några större protester, det mesta går riktigt bra. På nätterna har hon slutat äta (hon är vällingvägrare så vi hoppar helt enkelt över att vänja henne vid att äta nåt under natten), och om hon vaknar är det napp, vatten, blöja eller närhet hon vill ha. Vissa nätter vaknar hon inte alls. En riktigt stjärna!


Vår stora stjärna är då och då lite ilsken på sin lillsyster, och kan vara lite väl hårdhänt med henne. Men ofta är hon väldigt glad över att Svea alltid skrattar åt henne när hon spelar apa, och är riktigt gullig med henne oxå. Man slås dagligen över hur otroligt det är att höra Elma prata på det sätt hon gör. Hon berättar, skojar, sjunger, minns och förklarar och står i. Helt fantastiskt. För några veckor sen var vi på 3-års kontroll där man fokuserar på hur barnet kan kommunicera. Ett av momenten var att svara på frågor kring ett gäng bilder. BVC-tanten frågade vad man kan behöva om det är kallt ute när man ska till dagis, och var ute efter att Elma skulle välja bilden med en mössa på. Det första Elma kom att tänka på var jacka, men det fanns ingen bild med det. BVC-tanten formulerade om frågan till "Vad av de här sakerna kan man använda om det är kallt på morronen när man ska till dagis?", varpå Elma svarar - bilen. Det fanns ju en bild med bil på, och ja - varför inte?


Annars i korthet: WoW-spelandet är igång igen, det är troligtvis dax att börja hålla ögonen öppna för lediga jobb inom en rätt snar framtid och vintern verkar vara rätt nära. Lite tidigt tycker jag, och hoppas att snön kan hålla sig borta minst en månad till.

Högljudd sockerbit

Svea är fortfarande den sötaste bebisen man kan tänka sig. Hon har numera oxå ett humör som börjat visa sig mer och mer den senaste måndaden. Tiden när hon bara blev placerad lite var som helst och var nöjd med det, är ett minne blott. Hon vill ha underhållning och uppmärksamhet! Tacka för det, som Peters morfar brukar säga, det vill vi väl alla. Åsså vill hon göra ljud, det är sällan hon är tyst. Även fast det inte är klagan ska det vara högt, högt. Hon har tydligen en del beteenden som påminner om hennes far som bebis, t.ex. vid matning. En måltid innebär skrik mellan varje sked eftersom det inte går fort nog att få dit en ny. Men för den sakens skull ska man inte tro att hon vill äta vad som helst, puréer som innehåller kött kan man glömma att hon sväljer ner (om de inte är dränkta i fruktpuré). Så matkräsenheten kommer förmodligen då efter modern.

9 år

I dagarna är det 9 år sen jag lämnade Cityterminalen i en Y-buss för att åka till okänt land. Norrland, och Övik. På vinst och förlust åkte jag eftersom jag inte visste om jag skulle komma in på utbildningen, men hoppet var stort eftersom jag var första reserv. Ju längre norrut på E4:an jag kom undrade jag vad jag gett mig in på, och när det började stå Haparanda på vägskyltarna kändes det nog rätt jobbigt. När bussen stannade i Ullånger (stället med en stor klädgalge på ett tak) hade jag troligen börjat hoppas på att jag inte skulle bli antagen. Jag trodde att Övik var som Ullånger. Väl framme i Övik skulle jag ta mig till ett uthyrningsrum i Domsjö, men innan bussen dit gick hann jag med the grand tour i stan. Ni som känner till Övik och har varit där en söndag vet att det inte är speciellt livat där då. Jag tog först rätt på var skolan låg eftersom jag skulle dit nästa dag, och när jag vandrade Lasarettsgatan upp och såg Mc Donalds-skylten tänkte jag ungefär: Jag är räddad! Riktigt, riktigt nördigt tänkt, men tänk på att jag var en stockholmare lååångt hemifrån som knappt visste var i Sverige jag hade hamnat. Skylten var ju nåt som tydde på civilisation. Hur som helst kom jag ju in på utbildningen, så jag kunde strunta i att utnyttja den bokade biljetten hem. Istället blev det till att fixa en lägenhet på lunchen, och det är väl bara på såna ställen som Övik man kan göra sånt. Så småningom slog jag och Peppe våra påsar ihop, och på den vägen är det!

Ibland tänker jag på hur livet hade sett ut om jag inte hade sökt mig bort från Stockholm, eller om jag hade kommit in på personalvetarutbildningen i Östersund istället som jag 2a reserv på. Det känns konstigt att tänka på, för nu är ju allt så naturligt med att jag bor och lever här. Trots det händer det ändå i mellanåt att jag reagerar när jag hör folk prata t.ex. i en kö, och tycker att oj vad de pratar dialekt. Eller att jag kommer på mig själv med att tycka att det inte är nåt konstigt med att säga nydatorn, storsängen eller grönfläcken. 9 år har satt sina spår, men det är inget jag vill vara utan.

Hemma igen

efter drygt fem veckor på andra platser. Tre veckor i Skåne och drygt två veckor i Tresjö. Där imellan var vi hemma en halv dag. Vi öppnade knappt väskorna, kändes bara jobbigt att packa om eller börja tvätta. Det var ju ändå ungefär samma grejer som skulle med igen. Den här veckan är vi i Umeå, men åker nog en sväng till Tresjö nästa vecka igen. Man har ju inte blivit jättebortskämd med vackert väder den här sommaren men den här veckan är väldigt fin och vi har hunnit vara på två olika stränder på tre dagar.

Inplanerade resor framöver är att jag (och Svea?) ska åka till Sthlm en helg i oktober och träffa Ida, Maria E och Anneli. Vi fyra brukar ses nån gång varje vår, men av olika anledningar blev det inte av denna vår så vi ska ta det nu istället. Ser fram mot det! I september åker lilla familjen till Skåne igen för att fira pappa som fyller 70 och för att reka lite platser som passar för vigsel.... :)

Det har kommit två nya bebisar i släkten under sommaren. Det som jag beskrev som spännande i förra blogginlägget var att en av dem var på väg då, och hans kusin kom för ett par veckor sen. Väldigt tätt mellan dem!

Svea blir fem månader på lördag och har hunnit lära sig massa nya "konster". Äta gröt vilket hon tycker är väldigt gott, sitta själv fast inte så stadigt alla gånger, skratta ljudligt, vända sig från rygg till mage, låta som en brummande bil med munnen (eller hur f*n man nu ska beskriva det där ljudet....). Hon är fortfarande en glad och nöjd tjej som får mer och mer personlighet för varje dag som går.

Elma är oxå full av personlighet. Kanske att hon är på väg in i nån trotsperiod, jag vet inte riktigt. Vi börjar ju närma oss 3-års åldern nu... Hon har verkligen börjat prata bra nu under sommaren. Ungefär när vi kom till skåne i juni började hon sätta meningar på ett fullständigt sätt och sen har det bara vidareutvecklats därifrån på rätt kort tid. Så när hon behagar ta ut nappen ur munnen förstår man riktigt bra vad hon säger. Idag sa hon t.ex. "Låt mig vara ifred, pappa" när hon skulle leka inne på sitt rum. Hon har oxå fått ett minne som man blir minst sagt imponerad av. Hon berättar om saker som hände för rätt länge sen för folk utan att man påminner henne, ofta med detaljer som man själv nästan glömt bort. Igår lekte hon med Gustav för första gången på väldigt länge. Det var så fint att se dem sitta där och leka igen, precis som förut. De är så gulliga ihop, och man blev varm in i själen av att höra deras snack med varann. All lycka önskas till er nu när ni åker ner till Huddinge.

Nu ska jag fortsätta leta flygbiljetter till Sthlmsresan i oktober!

Kommer nog inte kunna sova så mycket i natt

för det är spännande grejer på gång! Inte för mig men för nån annan som får skriva om det i sin egen blogg nån gång framöver :)

Åsså håller jag på att packa grejer till skåneresan imorron, så jag kommer även att ligga och tänka på vad jag inte lagt ner än och att jag inte ska glömma det. Jag, Elma och Svea ska ut och flyga, det känns intressant att åka själv med dem...... Peppe ska vara kvar och jobba i en dryg vecka till. Håll tummarna för att ingen av oss får ont i öronen, eller att Elma inte får för sig att hon oxå ska sitta i mitt knä. Och att vi inte svettas ihjäl på resan, det ska bli 25 grader i morron oxå.

Så nu blir det inte mycket mer skrivet på ett tag framöver, internet kommer inte att finnas tillgängligt på den plats jag kommer att vara på. Hasta la vista!

I en tv nära dig

Det har på senare tid hänt allt oftare att jag tittat på sjukhusserier som Cityakuten och Grey's anatomy. Nåt som jag alltid funderar över är om det är verklighet i USA att man som anhörig får vara med inne i akutrummet medan läkarna försöker rädda livet på folk. Det kan vara hur dramatiska och kritiska händelser som helst och de anhöriga hänger mer eller mindre över axeln på de som jobbar. De blir aldrig ombedda att gå ut. Kan väl ändå inte vara möjligt att det går till så på riktigt?

En reklam jag tycker är riktigt b är Lyxfällans reklam. Den ser verkligen inte proffsfilmad ut, vilket man kanske förväntar sig när gäller reklam för ett av tv3s program som går på bättre sändningstid. Om det är nån som inte sett den är den såhär: En kille (som ser ut som Robin Söderling) rastar en hund på Gärdet eller nåt liknande ställe. Han hör nån skrika på avstånd och tittar åt det håll ljudet kommer från. En annan kille kommer springande nerför en kulle och över backkrönet kommer en massa jättestora (typ 3 gånger så stora som killen) mynt rullande, som alltså jagar den springande killen. Nästa bild är att killen med hunden oxå har börjat springa bort från de rullande mynten, med hunden i famnen. "Har du eller nån du känner oxå gjort av med mer pengar än du egentligen har ekonomi för?" eller nåt liknande säger en röst,
"Anmäl till Lyxfällan för att få hjälp". Haha, den är så kass!

En reklam jag skrattar igenkännande åt är Wasabröds reklam, med en tjej som håller på att klä på sig och råkar göra hål i strumpbyxorna när hon tar på sig dem. Hon blir helt galen på dem och skriker och till och med biter (!) i strumpbyxorna hahaha! Sen kommer en kille in med en frukostbricka och hon ser ut att komma på sig själv med att fatta hur störd hon är som fått ett sånt utbrott. Jag har full förståelse för hur hon känner sig, det skulle nämligen kunnat vara jag! (bortsett kanske från att jag mkt sällan använder nylonstrumpbyxor)

En reklam jag bara tycker är bra är Aftonbladets reklam för att samla på Sopranos dvd:er på onsdagar. Hade jag inte "känt" Paulie så kanske jag inte tyckt den var lika bra, men nu tycker jag bara att den är klockren!

Nattljus

En av de bästa grejerna med norrland är att det inte blir mörkt på nätterna vid den här årstiden. Uppskattar verkligen att det som mörkast blir skymning. Eftersom jag har haft sönder kameran så kan jag inte lägga upp nån bild av hur det ser ut just nu, men det kanske går att ordna från mobilkameran sen istället.

Idag kom vår nya lilla granne till världen som ska bo på 42A! En liten pojke som verkar må bara fint. Det är alltid skönt att få andas ut när man hör att de små liven kommit ut och mår bra. Ska bli otroligt spännande att träffa honom sen. På den enda bild jag sett tycker jag han är otroligt lik sin far. Undrar vad han ska heta....?

I morgon är det utflyktsdag med Elmas dagisavdelning, turen går till Leos lekland till barnens stora glädje. Själv är jag liiiite avskräckt för allt sånt där sen vi var på 4-årskalas i söndags... gaaaah. Men Elma tycker att det ska bli jätteroligt, och jag är glad när hon är glad.

Lördagsgodis

Peppe har jobbdygn så jag och smågrisarna har försökt sysselsätta oss lite lagom. Eftersom veckans höjdpunkt för Elma är att få köpa lördagsgodis skulle vi såklart göra det, men det gäller att vara taktisk en sån här dag... Så när hon hade fått i sig tillräckligt med fiskpinnar och ris frågade jag henne om hon visste vad det är för dag idag, och efter lite funderande och vägledning kom hon på att hon skulle få lördagsgodis = lycka. Så vi travade iväg till affären i lite hagelskurar och sånt, köpte en liten påse godis som hon till hälften gav bort till mig eftersom hon ändå mest gillar choklad och andra rätt okomplicerade godisar. Under resten av dagen har hon som vanligt hållit koll på var påsen finns och ätit lite ur den, då och då. Tror att mängden blev rätt lagom för hon åt en hel del till middag sen oxå. Nu på kvällen när vi hade släckt lampan och hon skulle sova sa hon efter en stunds tystnad (jag trodde att hon hade somnat):
- Mamma, var är mitt lördagsgodis?
- Det är slut nu.
- Ja, det blir ju snart lördag igen.
Helt rätt, Elma.

Jonny och Maria var här o fikade i eftermiddags, skönt att i alla fall få ett par timmars vuxensällskap under ett sånt här dygn. Tack! Det gör en himla skillnad faktiskt. Marias mage är riktigt stor nu, typ helt klar. Så spännande att se vem som kommer ut, och även de andra i omgivningen. Grannarna är ju de som är absolut närmast i tid (snitt på måndag) men sen är det Maria och Jonnys tur att få träffa sin gullunge, när som helst.

Provade att lägga Svea i sin säng uppe i sovrummet nu efter att hon somnat i Elmas rum under nattningssessionen, annars brukar hon ligga och sova i soffan här nere tills jag går o lägger mig. Men det verkar funka bra, hon har fortfarande inte vaknat vad jag har hört. Ska nog börja lägga henne mer där uppe på kvällarna, får för mig att det är bättre att vänja henne vid det än att hon ska vara här nere.

Nu ska jag ta lite kvällsfika och titta på ett avsnitt av Varuhuset, nostalgiserien nr 1!

Bebisbild i tidningen

Kom på att jag inte lagt upp länken

Kära dagbok

Jag har precis burit upp Elma till sin säng, sovandes, (klockan är nu 18.46) och jag kan äntligen pusta ut en stund. Eftersom hon inte sover på dagis längre krävs det ständig aktivitet från det att hon hämtas från dagis fram till hon börjar titta på Bollibompa (drygt 4 h). När både Peppe och jag är hemma är det här lättare eftersom vi kan byta av varandra, eller att en kan t.ex. laga mat när den andra leker med Elma. När man är själv krävs det lite mer. Det kan låta lite med 4 h, men låter man henne bara vara somnar hon och somnar inte igen förrän typ kl 23 på kvällen. Så denna eftermiddag har vi: ätit mellanmål, lekt med legot, jagat varandra, "busat" lite med Svea, gjort en koja av babygymet med 1000 gosedjur samt spelat Memo med dem, dansat, gjort pannkakor och ätit dem, badat. Phuuu. Vi fick vara inne eftersom det har spöregnat större delen av eftermiddan.

Mer som hänt idag... Färgat ögonbrynen. Fasaden på övervåningen (utsidan) har målats, ja alltså inte av mig utan av Sandås målare. Funderat över om det är möjligt att boka en Sthlms-helg i augusti. I min osorterade pappershög hittade jag en utbetalningsspecifikation från Försäkringskassan som jag inte skickat in till lönekontoret (jag får ut 10% av de pengarna från jobbet), så det blev en snabb promenad till affären för att köpa ett frimärke. Väldigt snabb eftersom jag skulle hämta Elma oxå, väl på dagis var jag rätt svettig.

Svea är en riktig gullunge. Hon ligger mest och bubblar och låter och är söt. Hon ger fantastiska jätteleenden när man pratar med henne och pratar tillbaka. Hon börjar få så många jättefina ansiktsuttryck och andra uttryck. T.ex. att hennes underläpp åker ut och ansiktet skrynklas innan gråt (vilket inte är speciellt ofta), att hon ligger och tittar en liten stund för att sen bara blunda och somna om när hon vaknat fast inte har sovit riktigt klart, hur hon gosar in ansiktet i sin mys-zebra när hon är trött. Hon är så himla lättsam som till allra största del får ligga för sig själv (fast alltid där vi andra är) och är nöjd med det. Och att hon sover på nätterna med ett eller ett par avbrott för mat. Jag är så tacksam för att vi fått henne och Elma, för de är världens bästa. Tack tack tack tack tack.