Från beige till grå

På den här bloggen händer det så mycket att man har svårt att hänga med! Eller, var det en annan blogg jag tänkte på...? Det är ju inte första gången det blir såna här uppehåll, och jag känner inte så stor prestationsångest över det. Och eftersom det är typ två månader sen jag skrev nåt sist tar vi nåt från nutid, dåtiden låter vi vila i frid.

Elma har börjat på dagis, det verkar gå bra och från och med nästa vecka är det på riktigt, dvs. inskolningen är slut.

Om knappt två månader flyttar vi till huset och längtan är stor. I måndags fick vi gå in och titta på tapetseringen, det såg riktigt bra ut. Vi hade t.ex. valt att ha en fondvägg i trappan, ända från nedre våningen upp till taket på övre våningen. Det var inget vi sett nån annanstans direkt så det kändes som att det kunde bli flipp eller flopp. Men det flippade faktiskt (som tur är, får man väl säga...). Nu när man faktiskt kan säga att vi är inne på nedräkningen är det lätt att störa sig lite extra på nuvarande lägenhet/hus. Framför allt grannar. Vi hade väldigt bra grannar ovanför oss till för ca en månad sen, det var alltid lugnt där uppe och de var hur trevliga som helst. Nu har en gymnasietjej flyttat in där som lyssnar på - hör och häpna - Elvis så högt att man kan höra texten. Hon och hennes kompisar brukar typ hoppa där uppe och skrikskratta vilket man uppskattar mycket som grannen under. Ja, åsså är det en massa andra små och stora saker i det här huset som man är dödligt trött på men de är så uttjatade så de skiter vi i.

Jobb har jag som det ser ut nu till sista mars. Vad som händer sen "får vi se" heter det även denna gång. Jag sitter numera i öppet kontorslandskap i stället för i eget rum, trevligt för det mesta, svårt att koncentrera mig ibland.

Jag har sveda i halsen och det snorar kraftigt ur höger näsborre, ingen feber tack och lov. Det är direktimporterade bakterier från dagiset tror jag, och om jag ska tro mina kollegor kommer vi att vara sjuka konstant ett par år framöver.

Nu får det vara nog, man vill ju inte bränna ut sig på bloggandet ;) Förhoppningsvis går det inte två månader till nästa gång.