Tänkte att jag skulle skriva lite om min första arbetsvecka, men nu blev jag så hemskt trött. Ja, jag gör ett försök så får vi se hur långt orken räcker.
Nu har jag inte arbetat på så hemskt många ställen eftersom jag tillbringat större delen av arbetslivet på ett och samma ställe, men ett par olika ställen har det ändå blivit om man räknar in praktikplatser, ungdomspraktik, sommarjobb och sånt. Men jag måste säga att det ställe jag nu hamnat på har utan konkurrens den absolut bästa stämningen. Alla är jättetrevliga. Till och med chefen är en vettig människa (jag är alltid lite på min vakt när det gäller chefer), det känns inte som att hon kommer från en annan planet vilket jag är van att det brukar göra. Den här veckan har handlat mkt om att sätta mig in i projektet, och av allt att döma är arbetsuppgifterna roliga. Har fått ett eget rum (wohoo), har nära till bussen som går raka spåret hem, får skjuts av svägerskan varenda morron som är på väg till nästan samma ställe. Att jobba 75% är inte heller dumt, i morgon t.ex. är jag ledig för jag har redan jobbat in tiden för den här veckan. Jag kommer att kunna styra om jag vill jobba kortare dagar eller vara ledig nån dag i veckan. Som anställd får man skitbra pris på träningskort på Iksu spa som ligger ett par minuter hemifrån. Osv, osv, osv. Jag har bara bra saker att säga om min nya arbetsplats och mitt nya arbete.
Nåt som är lite lustigt är att flera av de nya kollegorna är så väldigt lika folk jag jobbat med tidigare. Webbstrategen på det här stället är slående lik, i både sätt och utseende, webbmastern på förra stället. Fasen, till och med frisyren är den samma! En av kontorstanterna är väldigt lik "den färgglada" på förra stället. Den ordningsamma tjejen som håller i lite allt möjligt på avdelningen är väldigt lik friskisen som var lönehandläggare (vad heter det?!) på förra stället. Det lustiga är att även de här personernas yrkesroller påminner om de gamlas. Sen är det några tjejer som är lik några andra, icke fd. kollegor: hon som jag jobbar närmast med är lik en av mina kusiner och en kompis storesyrra, en annan tjej påminner en hel del om Anneli. Ja, det kanske inte är så konstigt att jag känner mig hemma!
Nu har jag ju skrivit riktigt mkt för att ha känt mig så trött.
Att lämna Elma hemma var lite konstigt i måndags morse, men sen har det gått bra. Har några bilder på datorn av henne som jag kan titta på när jag känner att jag behöver. Lilla hjärtat. Hon har det bra hemma med pappan. Det är ju inte direkt så att hon blir överlycklig när jag kommer hem, vilket jag i min fåfänga hade trott..... men det är ju bättre det än att hon är ledsen för att jag är borta.
På lördag ska Pia ha 80-tals fest. Härom dan tog vi en sväng till Myrorna och shoppade lite fina kläder. Jag hittade en cerise/vit top med påsydda blommor och pärlor som jag ska göra ett större hål för huvet a la 80-tal. Köpte även ett par haschlövsörhängen i rosa (ni vet såna där löv som var typ en paljett eller nåt) och ett resårskärp med en blomma som spänne. Tänkte kombinera detta med ett par nätstrumpbyxor jag hittade hemma, nån kjol jag har och nån slags skor som jag inte har än. Tänkte köpa ett par som går att använda sen också. Det ska bli skitkul att se vad alla har hittat på för outfits, jag ska fota mycket!
Nä, nu får det vara bra. Så här sent (23.49) har jag inte varit vaken på hela veckan. Over and out.
torsdag, september 20, 2007
fredag, september 14, 2007
Stort och smått från senaste veckan
Senaste veckorna har innehållit mycket, så jag tar det lite kort:
- Jag blev erbjuden ett jobb jag gärna ville ha, och tackade ja (som jag redan skrivit om)
- Egotrippen till Sthlm ställdes in p.g.a. att jag kände mig förkyld och att örat fortsatte att spöka på. Som tur är har åkomman gett med sig nu (håller tummarna för att den inte kommer tillbaka).
- Elma störtade från vår säng och landade på munnen. Blodflödet var stort och paniken lurade bakom hörnet. Händelsen gjorde att hon dagen efter fick göra sitt första tandläkarbesök, så nu har vi brottats varje morgon och kväll då såret på tandköttet ska tvättas med svidande vätskor.
- Vi bokade ett radhus! Vuxenpoängen som redan är rätt höga steg en bra bit till. Det är inte ens byggt, så vi har stått och glott på en grundplatta med kablar som spretar upp ur ett hål mitt i. Strax intill ligger dock likadana, redan byggda så vi har en aning om vad det ska bli i alla fall :)
- Torsdag kväll - söndag eftermiddag tillbringades i Tresjö. Skönt att komma bort en sväng ibland, när man hamnar där upphör tid och rum att existera.
- Den här veckan har förmiddagarna ägnats åt att vara på öppna förskolan. Elma tycker det är jätteroligt att leka med alla grejer och träffa andra barn. Och det är skönt för mig att kunna sitta still och bara övervaka i stället för att försöka ignorera uttråkat skrik som lätt uppstår här hemma.
- Återbesök hos tandläkaren för Elma. Det hade läkt bra men vi ska fortsätta att tvätta ett par dagar till....
- Facebook är ett lömskt ställe. Att det kan vara så spännade att se vem man kan hitta här och var. Hur mycket tid jag lagt på det sen jag startade kontot vill jag inte tänka på. Det har WoW:ats betydligt mindre i alla fall.
- Idag inhandlades Elmas första riktiga par skor. Ett par låga och ett par drakgummistövlar. De låga var mörkröda i skinn och fina, drakstövlarna var svarta med vassa tänder, näsborrar och eldflammor på. Inte speciellt tjejgulliga alls. Passar Elma, hon är ju en liten tuffing.
- Mer Elma (det händer mycket kring henne): hon försöker göra rörelserna till Imse vimse spindel när man sjunger den. Lilla gostrollet.
- I morgon MÅSTE jag ge mig ut på stan för att köpa på mig kläder som går att använda på en arbetsplats. Efter att inte ha haft så stort behov av såna kläder på ett bra tag finns det inte mycket som känns okej att dra på sig i ett sånt sammanhang.
Tata for now
- Jag blev erbjuden ett jobb jag gärna ville ha, och tackade ja (som jag redan skrivit om)
- Egotrippen till Sthlm ställdes in p.g.a. att jag kände mig förkyld och att örat fortsatte att spöka på. Som tur är har åkomman gett med sig nu (håller tummarna för att den inte kommer tillbaka).
- Elma störtade från vår säng och landade på munnen. Blodflödet var stort och paniken lurade bakom hörnet. Händelsen gjorde att hon dagen efter fick göra sitt första tandläkarbesök, så nu har vi brottats varje morgon och kväll då såret på tandköttet ska tvättas med svidande vätskor.
- Vi bokade ett radhus! Vuxenpoängen som redan är rätt höga steg en bra bit till. Det är inte ens byggt, så vi har stått och glott på en grundplatta med kablar som spretar upp ur ett hål mitt i. Strax intill ligger dock likadana, redan byggda så vi har en aning om vad det ska bli i alla fall :)
- Torsdag kväll - söndag eftermiddag tillbringades i Tresjö. Skönt att komma bort en sväng ibland, när man hamnar där upphör tid och rum att existera.
- Den här veckan har förmiddagarna ägnats åt att vara på öppna förskolan. Elma tycker det är jätteroligt att leka med alla grejer och träffa andra barn. Och det är skönt för mig att kunna sitta still och bara övervaka i stället för att försöka ignorera uttråkat skrik som lätt uppstår här hemma.
- Återbesök hos tandläkaren för Elma. Det hade läkt bra men vi ska fortsätta att tvätta ett par dagar till....
- Facebook är ett lömskt ställe. Att det kan vara så spännade att se vem man kan hitta här och var. Hur mycket tid jag lagt på det sen jag startade kontot vill jag inte tänka på. Det har WoW:ats betydligt mindre i alla fall.
- Idag inhandlades Elmas första riktiga par skor. Ett par låga och ett par drakgummistövlar. De låga var mörkröda i skinn och fina, drakstövlarna var svarta med vassa tänder, näsborrar och eldflammor på. Inte speciellt tjejgulliga alls. Passar Elma, hon är ju en liten tuffing.
- Mer Elma (det händer mycket kring henne): hon försöker göra rörelserna till Imse vimse spindel när man sjunger den. Lilla gostrollet.
- I morgon MÅSTE jag ge mig ut på stan för att köpa på mig kläder som går att använda på en arbetsplats. Efter att inte ha haft så stort behov av såna kläder på ett bra tag finns det inte mycket som känns okej att dra på sig i ett sånt sammanhang.
Tata for now
tisdag, september 04, 2007
Jag har flyt
Annat kan jag inte säga!
För ett par veckor sen började jag söka jobb för att försöka undvika att behöva gå på a-kassa snart. Glädjande verkar arbetsmarkanden i Umeå inte vara alltför stillastående, det har faktiskt varit ute ganska många jobb som har känts roliga att söka. Det som verkade bäst av alla blev jag kallad till intevju på förra veckan, och det kändes himla bra. Som vanligt vågade jag inte hoppas så mycket, men ett par dagar efter intervjun blev jag kallad till ytterligare en - för att träffa chefen (lite scary). Så idag var det dax, inte nog med att jag skulle träffa chefen, vi skulle äta lunch tillsammans. En sån intervju har jag aldrig varit på tidigare och började såklart att tänka på allt möjligt som kunde hända under en sån lunch. Att jag skulle råka rapa, välja fel rätt och sitta och behöva sitta fippla med maten, om jag blir bjuden - ska jag ändå erbjuda mig att betala själv osv osv osv. Nu var den här chefen av det lättsammare slaget och rent instinktivt valde jag den mest rejäla maträtten som serverades (pannbiff, potatis och löksky) så det flöt på ganska bra. Rätt som det är får jag veta att jag är satt på första plats av de som intervjuade mig gången innan och att hon (chefen) också tycker att det känns bra, så då erbjuder hon mig tjänsten! Jag blir glad och paff, hade inte riktigt väntat mig att få nåt besked idag, men med tanke på hur bra det här jobbet verkar tackade jag ja :)
Det känns SÅ skönt att slippa traggla omkring med a-kassedagar och meningslösa träffar på arbetsförmedlingen. Och trots att det här "bara" är en projektanställning ger det mig bra erfarenhet inom det område jag vill jobba inom. Tjohooo!
För ett par veckor sen började jag söka jobb för att försöka undvika att behöva gå på a-kassa snart. Glädjande verkar arbetsmarkanden i Umeå inte vara alltför stillastående, det har faktiskt varit ute ganska många jobb som har känts roliga att söka. Det som verkade bäst av alla blev jag kallad till intevju på förra veckan, och det kändes himla bra. Som vanligt vågade jag inte hoppas så mycket, men ett par dagar efter intervjun blev jag kallad till ytterligare en - för att träffa chefen (lite scary). Så idag var det dax, inte nog med att jag skulle träffa chefen, vi skulle äta lunch tillsammans. En sån intervju har jag aldrig varit på tidigare och började såklart att tänka på allt möjligt som kunde hända under en sån lunch. Att jag skulle råka rapa, välja fel rätt och sitta och behöva sitta fippla med maten, om jag blir bjuden - ska jag ändå erbjuda mig att betala själv osv osv osv. Nu var den här chefen av det lättsammare slaget och rent instinktivt valde jag den mest rejäla maträtten som serverades (pannbiff, potatis och löksky) så det flöt på ganska bra. Rätt som det är får jag veta att jag är satt på första plats av de som intervjuade mig gången innan och att hon (chefen) också tycker att det känns bra, så då erbjuder hon mig tjänsten! Jag blir glad och paff, hade inte riktigt väntat mig att få nåt besked idag, men med tanke på hur bra det här jobbet verkar tackade jag ja :)
Det känns SÅ skönt att slippa traggla omkring med a-kassedagar och meningslösa träffar på arbetsförmedlingen. Och trots att det här "bara" är en projektanställning ger det mig bra erfarenhet inom det område jag vill jobba inom. Tjohooo!
måndag, september 03, 2007
Örat 3
Men ååååå. Läkaren var lite halvdryg och verkade tycka att det knappt var värt att ta sig till en vårdcentral för min åkomma. Det han kunde konstatera var att jag förmodligen haft en liten öroniflammation för ett tag sen och att det nu ligger vätska kvar i trumhinnan (typ). Därav suset, bruset och den nedsatta hörseln. Men eftersom gångarna var öppna och ej inflammerade gör man inget åt det, det är bara att vänta ut. Tack för den, precis vad jag i n t e ville höra. Enligt honom var det i alla fall inget farligt och kunde inte ge några men framöver, vilket ju var skönt att höra. Jag frågade om det kommer göra helvetesont om jag flyger, vilket han svarade på genom att säga "Ja, då får man ju jobba med tryckutjämningen. Och tugga tuggumi och sådär" med ett skeptiskt ansiktsuttryck. Min tolkning är att det kommer att göra helvetesont, minst. Hur som helst kommer jag inte att åka iväg till Stockholm om jag känner mig såhär i morron eftermiddag. Känns bara jobbigt att åka dit och känna mig halvdålig.
Örat igen
Det är nog första gången jag känner mig nöjd över att det känns "nåt" i örat för nu har jag fått en tid hos läkaren. Hoppas att de kan göra nåt åt saken och det inte bara blir nåt värdelöst besked igen som "Nä, det syns ingenting så det är bara att vänta och se om det blir värre eller om det kanske försvinner av sig sjäv".
söndag, september 02, 2007
Örat och jag
När allt fungerar som det ska tänker man inte på det, men oj vad märkbart det blir när något felar. Senaste tiden har jag till och från haft nåt som liknar lock för vänster öra, men det är inte riktigt lock för det händer inget när jag tryckutjämnar. Jag bokade en tid hos distriktssköterskan för att ta reda på om det var en vaxpropp eller nåt annat underligt som höll på att hända där inne. Givetvis kände jag mig helt normal den dagen jag skulle dit, typiskt, och hon hittade inget konstigt. Sen var det helt borta i en vecka, för att veckan efter återvända med ny styrka. Jag känner att det är nåt på gång där inne, där öron, näsa och hals möts, som inte bryter ut. Förmodligen är det nån förkylning som satt sig mer åt öronen än åt hals eller näsa. Det är så j ä * l a jobbigt att inte ha fullständig hörsel på ena örat! Jag känner mig verkligen handikappad när det är som värst. Ena stunden tänker jag att det som sagt är en vanlig förkylning som kommer att ge med sig, andra stunden tänker jag att jag håller på att få permanent nedsatt hörsel. På tal om det måste jag kolla när vårdcentralen har öppet i morron.... Har mina funderingar på om jag vill sätta mig på planet på onsdag om det känns såhär fortfarande.
Igår var det öppet hus på Balettakademin här i stan. Meningen var att även jag skulle vara med på ett par "prova-på klasser", street och 30+. P.g.a. örat tittade jag på i stället och de andra (maria och pia) fick hoppa runt och göra sitt bästa. På streetklassen var medelåldern ca 16-17 år och verkade svår tyckte jag, det kändes i alla fall inte som nån direkt nybörjarklass. Det gick undan i instruktionerna och det var inte de lättaste stegen om man inte dansat förr, man bör nog ha en viss grundkondition och styrka för att greja det där med hedern i behåll. För att inte tala om koordination.... Dansläraren för 30+klassen tryckte mycket på att man var där för att ha roligt, och ja det verkade faktiskt roligt. Stämningen var en helt annan än på streetklassen där det hade kännts skitviktigt att hänga med och att göra rätt. Jag blev lite sugen på att anmäla mig till den där, men fick sen höra att den är 19.30 på tisdagar vilket krockar med ridningen. Så det blir inget och egentligen så gör det inte så mycket. Jag är verkligen ingen dansare, det var mitt bestående intryck från besöket. Jag håller mig till min hjärtans kära ridning och köper ett träningskort på Iksu i stället. Men det är alltid roligt att gå och kika på nya miljöer, rätt som det är hittar man nåt man inte kan leva utan.
Igår var det öppet hus på Balettakademin här i stan. Meningen var att även jag skulle vara med på ett par "prova-på klasser", street och 30+. P.g.a. örat tittade jag på i stället och de andra (maria och pia) fick hoppa runt och göra sitt bästa. På streetklassen var medelåldern ca 16-17 år och verkade svår tyckte jag, det kändes i alla fall inte som nån direkt nybörjarklass. Det gick undan i instruktionerna och det var inte de lättaste stegen om man inte dansat förr, man bör nog ha en viss grundkondition och styrka för att greja det där med hedern i behåll. För att inte tala om koordination.... Dansläraren för 30+klassen tryckte mycket på att man var där för att ha roligt, och ja det verkade faktiskt roligt. Stämningen var en helt annan än på streetklassen där det hade kännts skitviktigt att hänga med och att göra rätt. Jag blev lite sugen på att anmäla mig till den där, men fick sen höra att den är 19.30 på tisdagar vilket krockar med ridningen. Så det blir inget och egentligen så gör det inte så mycket. Jag är verkligen ingen dansare, det var mitt bestående intryck från besöket. Jag håller mig till min hjärtans kära ridning och köper ett träningskort på Iksu i stället. Men det är alltid roligt att gå och kika på nya miljöer, rätt som det är hittar man nåt man inte kan leva utan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
