God jul och gott nytt år!

Ja, jag säger det redan nu. Det kommer inte bli många fler tillfällen med tillgång till internet från och med nu, och kanske på flera veckor framöver. Imorron fm är det julavslutning med jobbet, direkt efter det åker vi till Trehörningsjö för att fira jul och nyår. Känns härligt!!

Funderingar från ett kontorsrum

Klockan är typ 13.30 och det är på god väg att bli mörkt. Tänker på Jenny som borde vara framme i Brasilien vid det här laget, och hur annorlunda det måste kännas där.

Idag hade de ringt från skoaffären. Vänsterstöveln är upphittad. Frågan är om jag ids åka dit idag... vi får se.

Det är inte alltid så lätt som man tror

Jag förstår syftet med annonsen, men de två första textraderna var i alla fall roliga :)

Igår var jag på stan för att försöka hitta ett par vinterstövlar. Hade tänkt mig ett par som inte var så jättefodrade, alltså med uppstickande ludd ur skaftet och så, men med en lite tjockare sula. Det brukar stå emot kyla ganska bra, och blir inte heller alltför hiskeligt varma när man är inomhus. Tydligen är det inte riktigt såna som gäller i år, eller jag hittade knappt några i alla fall. Jag gick i alla skoaffärer jag kom på och antingen var skorna dyra och tjocka eller bara fula/konstiga. Till slut hittade jag ett par som var ok, inte jättebra, men godtagbara. När hon som jobbade där kom tillbaka från lagret där hon skulle hämta den andra skon till paret säger hon "Jag hittar inte vänsterskon". Eeeeh, va, nähä okej? "men den är ju där ute nånstans, så om du är kvar på stan ett tag kan jag ringa när jag hittat den". Jag hade då ägnat 1,5 timme åt att gå igenom skomarknaden i stan vilket inte är jättekul när man har en mage som gör att man är glad att man i vanliga fall bara behöver ta på sig skor 1-2 ggr per dag, och ville bara åka hem. "Nej, jag ska inte vara kvar på stan mer". "Okej, men jag tar ditt nummer så ringer jag när jag hittat den. Så det är bara att vänta!" säger hon kvittrande. Lätt för dig att säga, tänkte jag, men hon kunde ju inte veta att jag är på stan högst sällan eller allt annat bök runtomkring. Tydligen har hon inte hittat den än, för hon har inte ringt.

Snö

Vintern har kommit till Umeå, och det är inte ens november än...

Separationsångest

Jenny var här i helgen. Och helgen gick så sjukt fort, för fort. När jag lämnade henne igår em vid flyget kändes det som att vi nyss var där för att hämta henne. Hur som helst var det fantastiskt att se henne irl, hoppas att det inte dröjer så länge till nästa gång. Som vanligt medför sånt här (att träffa dem jag inte träffar så ofta) lite tungsinthet. Det ligger i att jag blir påmind om hur sällan jag träffar de här människorna, och vilket avstånd det är mellan oss. Tyvär blir avståndet till vissa inte bara geografiskt efter en tid utan mer än så. Trist.

Idag var det nån slags gemensam arbetsdag för hela förvaltningen. 95% av tiden var så trist att jag drabbades av sömnproblem, dvs. inte att jag hade svårt att somna utan verkligen höll på att somna. Hemskt jobbigt när det där händer. Vi räknade ut att till priset av en sån dag hade de kunnat heltidsanställa två personer i ett år istället. Jag hoppas verkligen att dagen gav arrangörerna det de var ute efter, själv har jag lite svårt att se vad det egentligen var.

Grattis på 2-årsdagen, älskade Elma!

kurr kurr

På våningsplanet nedanför hålls nån konferens, och en lunchbuffé står uppdukad som luktar fantastiskt gott. Här sitter jag i mitt rum och har två pannkakor utan tillbehör + en gurkbit att se fram mot...

Liv på en pinne

Mars = 2-barnsfamilj!

Mr magic

En av konsultteknikerna som vi jobbar mot brukar skriva "automagiskt". Första gången tänkte jag att det var en engångsföreteelse, men det har återkommit vid flera tillfällen. Lite roligt är det, saker som sker automatiskt kan ju kännas magiska. Ren automagi :)

Bra fråga

Förut

Vad hände egentligen med ICQ? Av nån anledning kom jag och tänka på hur det var när det "a-ao:ade" när någon skrev nåt, hur det var att ha ett blinkande litet meddelande nere i högra hörnet, icq-blommans blad som skiftade från rött till grönt när man loggade in och knackningen som berättade när nån annan loggade in. Wikipedia säger att MSN Messenger tog över, och ja det stämmer väl. Jag skulle bli högst förvånad om nån idag frågade om mitt icq-nummer för att de ville lägga till en på deras lista.

Dagen efter

en möhippa ska man väl känna sig ganska trött? Nej, det var inte min möhippa och ja, jag känner mig riktigt trött idag. Det var Peters kusin som gifter sig på lördag som var möhippeföremålet, och hennes dag var späckad med saker. Dock inget som vi själva inte hade velat göra, och hon var otroligt glad över att vi fixat allt det här för henne. Så idag är hon en trött, men glad, blivande brud som hade många händelser och intryck att smälta. Det är Pia som ska ha den absolut största elogen för att det blev så bra, jag har försökt att stötta så mycket det gått.

I morgon är första semesterdagen och det är först nu idag jag insett storheten i detta. När jag gick hem i fredags kändes det mest bara som vanlig helg, och jag hade lite svårt att inse att jag faktiskt kommer att vara därifrån fem härliga veckor. Men när jag idag, i min trötthet, insåg det här fylldes jag av varm lycka. Otroligt härligt! Det har hänt saker som gör att semestern nog inte kommer att bli precis som planerat, men det är till det positiva så det är ingen som är ledsen för det :) Hur som helst hoppas jag att det kommer bli mycket tid för att leva i nuet och bara vara, det är sånt som nästan aldrig händer till vardags.

Midsommardagen

Vi åkte till Hissjö där vi firade midsommarafton igår för att lämna en bil, hämta lite kvarblivna saker och fika. Stämningen var mycket mer avslappnad än igår. Midsommarfirande kan lätt bli lite upphaussat (stavas det så?)

Så här ser jag ut enligt Pia

Så här ser Pia ut enligt Andreas

Andreas enligt Pia

Lille Q enligt Pia

Mina bleka fötter möter gräs

70 poäng

Utsikt från lilla huset på prärien

Elma

Hissjö rockers på logen

Världens fulaste bloggermall

heter Harbor, och har nu efter ett par dagar gjort sitt här på min blogg för ett bra tag framöver.

Midsommarafton

mötte oss i morse med ett riktigt regningt väder. Vi var bjudna till Hissjö på grillning och femkamp, så det var bara att slänga ner de regntätaste kläderna man äger. Lagom till att vi skulle åka upphörde regnet så kläderna kom aldrig till användning. Sillunch, femkamp (min bästa gren var att skjuta luftpistol - f*n vad roligt det är, det borde man göra mkt oftare), sjöng, hoppade på den gigantiska studsmattan, åt jordgubbstårta, gjorde krans till Elma (och lyckades fota henne med den på huvet, vilket var otroligt eftersom den var på i max några sekunder åt gången innan den kastades i marken), skar kött och halloumi, åt middag, fick hoppa över jordgubbarna o grädden och köra hem istället (Elma somnade). Nån klunk alkohol mitt på dan, men bara det. Å nu sitter jag här, och är faktiskt ganska trött. Det blir nog ingen sen kväll för mig.

Spela för att vinna, ffs!!

Elma somnade, men matchen gick ju oxå sådär. Jag kanske skulle stannat här uppe istället, och sluppit se eländet.

För övrigt måste ju det här vara den överlägset fulaste mallen som finns på blogger.

Nu är det avspark

i matchen mot Ryssland och jag sitter inte vid tvn. Väntar på att Elma ev. ska somna i rummet här intill innan jag går ner. Tänker att det är bättre att låtsas som att allt e som vanligt, och inte bry sig om att det sitter tre personer nere och tjoar då och då ;) Det går sådär.

Jag vet inte vad det är...

... men senaste tiden har jag faktiskt börjat fundera på att återuppta bloggningen. Känner dock lite prestationsångest inför det.

Rösta!

Trots mitt förra inlägg är det idag nödvändigt att upplysa er om en sak: gå in och rösta på denna EM-låt! http://www.emlaten.se/tube/viewentry/johan-elmander-181 Det är inte BARA för att Pias pojkvän gjort den utan även för att den faktiskt är ett riktigt bra bidrag. Se så, klicka på länken och lägg din röst.

Jag kan även meddela att i morgon hämtas nycklarna ut till det nya huset som nu gått igenom slutbesiktningen, och inflyttningen påbörjas. Det känns fortfarande osannolikt, som det gjort hela tiden. När vi varit där och tittat känns det alltid som att det är nån annans hus som håller på att byggas. Så jag längtar efter känslan att få gå in där själv, bara vi, och känna in. Utan att ha sällskap av byggjobbare och projektledare. Vi har dessutom lyckats sälja våra två soffor till den som ska flytta in i den här lägenheten. Jag kommer nog att sörja dem lite eftersom de verkligen är bra, och för att vi kommer vara utan soffa ett tag framöver... Men i slutändan blir det bättre med en annan soffa, de nuvarande är som sagt fina och bra men tar för stor plats i det nya vardagsrummet.

Vi hörs när vi hörs

Istid

Den här bloggen ligger på is, som de få stackare som går in här säkert redan förstått. Jag har varken tiden, orken eller engagemanget för att blogga för tillfället - det har ingen plats i tillvaron. Och det känns ju lite trist, men istället för att se det som att jag ger upp för evigt kan vi se det som en paus på obestämd tid :) Jag säger inte hej då, utan vi hörs i framtiden!

Från beige till grå

På den här bloggen händer det så mycket att man har svårt att hänga med! Eller, var det en annan blogg jag tänkte på...? Det är ju inte första gången det blir såna här uppehåll, och jag känner inte så stor prestationsångest över det. Och eftersom det är typ två månader sen jag skrev nåt sist tar vi nåt från nutid, dåtiden låter vi vila i frid.

Elma har börjat på dagis, det verkar gå bra och från och med nästa vecka är det på riktigt, dvs. inskolningen är slut.

Om knappt två månader flyttar vi till huset och längtan är stor. I måndags fick vi gå in och titta på tapetseringen, det såg riktigt bra ut. Vi hade t.ex. valt att ha en fondvägg i trappan, ända från nedre våningen upp till taket på övre våningen. Det var inget vi sett nån annanstans direkt så det kändes som att det kunde bli flipp eller flopp. Men det flippade faktiskt (som tur är, får man väl säga...). Nu när man faktiskt kan säga att vi är inne på nedräkningen är det lätt att störa sig lite extra på nuvarande lägenhet/hus. Framför allt grannar. Vi hade väldigt bra grannar ovanför oss till för ca en månad sen, det var alltid lugnt där uppe och de var hur trevliga som helst. Nu har en gymnasietjej flyttat in där som lyssnar på - hör och häpna - Elvis så högt att man kan höra texten. Hon och hennes kompisar brukar typ hoppa där uppe och skrikskratta vilket man uppskattar mycket som grannen under. Ja, åsså är det en massa andra små och stora saker i det här huset som man är dödligt trött på men de är så uttjatade så de skiter vi i.

Jobb har jag som det ser ut nu till sista mars. Vad som händer sen "får vi se" heter det även denna gång. Jag sitter numera i öppet kontorslandskap i stället för i eget rum, trevligt för det mesta, svårt att koncentrera mig ibland.

Jag har sveda i halsen och det snorar kraftigt ur höger näsborre, ingen feber tack och lov. Det är direktimporterade bakterier från dagiset tror jag, och om jag ska tro mina kollegor kommer vi att vara sjuka konstant ett par år framöver.

Nu får det vara nog, man vill ju inte bränna ut sig på bloggandet ;) Förhoppningsvis går det inte två månader till nästa gång.