Tjocksockar och tre tröjor

Sen ungefär två månader tillbaka är hela gatan här utanför uppgrävd. Målet med det är att dra in fjärrvärme i husen. De element som idag finns i lägenheten är typ ur funktion. Det känns som de lever sitt eget liv, men jag gissar att det har med pannan i källaren att göra. Under en period för några veckor sen gick de alla på full kapacitet och det var så varmt här inne att man till och med fick lov att öppna altandörren då och då för att stå ut. Nu (lagom till att det blivit kallare ute) är några av dem lite halvljumma. Det är lixom antingen eller. Så nu är det 17-18 grader här inne för jämnan. Jag fryser och längtar till fjärrvärmen kopplas in.

27 oktober

Igår fyllde den lilla tre veckor. Vanligtvis är tre veckor en ganska kort tid, men det känns som att hon varit med oss betydligt längre. Hon mår bra och växer så det knakar, 400-500 g per vecka. Vi har lärt känna varandra en hel del under den här tiden. T.ex. att olika skrik och andra ljud har olika betydelser, och trots att hon bara är några veckor gammal har hon ett stort register av uttryck och en mimik som heter duga. Jag och Peter har kommit in i vår roll som föräldrar på ett lite mer avslappnat sätt vilket bl.a. innebär att man inte går och kollar att hon andas varannan minut när hon ligger och sover.

Igår köpte jag en (tycker jag i alla fall) jättedyr jacka för 2500 spänn. Tror inte att jag nånsin köpt en så dyr jacka. I och för sig finansierades den delvis av en födelsedagspresent från mamma och pappa. Ibland när man hittar vissa plagg vet man att det är just det man letat efter. Så var det nu och jag kände att jag inte kunde motstå. Jag tänkte att om jag drabbas av allt för stor köpångest efteråt får jag väl lämna tillbax den, men nåt sånt har faktiskt inte infunnit sig. I förrgår köpte jag dessutom ett par smådyra skor, men det får det vara värt.

Idag har det utfärdats en varning gällande vädret, av klass tre. Hela natten har det regnat och blåst hårt, nu har det övergått till snö. Vi får väl se om det blir en halvmeter snö. Som tur är behöver vi inte åka nånstans, och jag är glad att det inte är idag min familj ska flyga hit. För mig kunde det gärna få vara höst ett bra tag till, jag är inte vinterredo ännu.

Välkommen till världen, lilla Elma!

37 minuter gammal

I onsdags eftermiddag tog vi äntligen tag i att tapetsera om i det ena vardagsrummet. Vi höll på med det hela eftermiddan och kvällen. När vi skulle gå o sova kände jag nåt molande i magen som jag inte la så mkt vikt vid just då. Jag tänkte att det skulle förmodligen vara borta när jag vaknade nästa dag. Det gick inte över utan tilltog i styrka och täthet istället. Vid 5-tiden tyckte jag det blev jobbigt att ligga i sängen, tyckte att jag ändå inte kunde komma till ro när det gjorde ont hela tiden, så jag gick upp för att titta på tv istället. Peter tyckte vi skulle ringa till förlossningen och fråga om det var dax att komma in, det tyckte inte jag. Av nån anledning fattade jag inte riktigt vad som var på gång, och var nog inställd på att det skulle dröja flera veckor till innan det var dax för förlossning. Han ringde i alla fall och beskrev läget, de sa att vi skulle komma dit.

Även fast jag hade "skitont i intervaller" (för nån som var mer förberedd eller nåt betyder det att värkarna har kommit igång), skulle jag fixa en massa saker innan jag åkte. Typ äta fil o flingor, sätta i linserna, packa klart väskan som man ska ha med sig. Ett tag var jag till och med inne på att skriva den där förlossningsplanen man blivit ombedd att skriva och ta med sig. Det hade jag inte gjort eftersom jag som sagt trodde det var ett tag kvar. Jag var säker på att vi skulle bli hemskickade. På förlossningen visade det sig att det inte var så mkt att orda om. Jag tänker inte gå in på några detaljer här, men det gick i alla fall undan. Kl 06.30 blev vi inskrivna och kl 09.56 föddes Elma. 3535 gram och 53 cm lång, finast i världen och frisk som en liten nötkärna.

Så här i efterhand känns hela förlossningsförloppet nästan overkligt. Att jag varit där men ändå inte, konstig känsla. Hur som helst är jag hemskt glad för vår lilla dotter och att allting gick så himla bra. Det har jag inte ens vågat drömma om.

Igår kom vi hem från BB och här hemma ägnar hon sig åt att vara söt, sova och äta.