Ville inte nånsin få läsa detta

Jag läste inlägget 10 gånger för att försöka förstå vad det sa. Tänkte att jag måste ha missuppfattat nåt. Läste igenom alla 46 kommentarerna. Läste inlägget igen. Det betydde just det värsta, av allt hemskt, det som jag hoppades att jag förstått fel. Har svårt att få in det i huvet. Vill bara att de ska ha mätt fel på proverna, eller att det visar sig att det inte var så allvarligt. Lilla, stora, bästa Gustav.

Tvära kast

Är himla glad att vår bröllopsplanering går framåt på ett bra sätt och att vi är ute i så god tid. Men när man fick veta hur de på andra sidan väggen har det idag, känns sånt helt obetydligt. Uppmanar den som råkar läsa det här att bidra med vad man känner att man kan avvara. Och att hålla alla tummar och tår för att det inte är ett återfall det handlar om.

Kors i taket!

Hon har skrivit nåt i bloggen!

I söndags landade Elma olyckligt på axeln när hon ramlade från Pär och Giselas soffa. Det gick en dag där hon till allra största del lekte precis som vanligt, men fick ONT vid lyft och tröjpåtagning,
sen insåg vi att vi måste kolla vad som egentligen hade hänt. Från vårdcentraen blev vi vidareskickade till röntgen på sjukhuset och akuten för att träffa en ortoped. Elma var så himla duktig och fann sig i precis alla för henne rätt konstiga saker, som att ställa sig i en stor röntgenapparat och i att alla doktorer skulle titta och känna. Röntgenbilderna visade att det vänstra nyckelbenet hade gått av. Inte helt, det hänger lixom fast i en liten "tråd". En snäll sköterska på akuten fixade en liten mitella åt henne. Lilla, duktiga Elma-pelma.

Ett dilemma nu var att hon bara har en tröja som har knappar hela vägen, hon har ju lite svårt att få på sig vanliga tröjor. Så jag åkte iväg för att köpa fler såna, och linnen som hon kan ha under. Vi tänkte att linnen med smala axelband gör ju att det är lite tyg just där armarna ska i, vilket kändes som att det kunde funka. När kläderna levererades vill Elma prova ett linne, och vi försökte men det tog genast stopp för lillarmen. Vi provade på lite olika sätt, men det gick inte. Jag tänkte, "jaja, de där linnena kommer säkert till användning längre fram ändå. Och hon har ju de andra tröjorna med dragkedja och knappar". Sen förflöt eftermiddan, och tänkte inte så mycket mer på de nya kläderna. Efter maten ser jag att Elma sitter på golvet och håller på att dra upp linnet som om att det var en kjol. Genialiskt! Då är det ju bara att hålla armarna kvar neråt och så drar man upp linnet till axlarna med armarna i hålen. Think outside the box, grown ups! ;)

Annat:

Jag har just tackat ja till ett jobb, där jag börjar 1 feb. Mer om det senare, jag har inte skrivit några papper än. Men det betyder att den här tillvaron med att vara hemma med familjen såhär mycket är över, vilket känns lite ledsamt.

Bröllopsplanering pågår för fullt, den 24 juli vigs jag och Peter i Kiviks kapell. Och även fast vi verkligen försöker hålla den här tillställningen i all enkelhet (nåja, ganska enkelt jämfört med många andra i alla fall), så är det helt stört hur mycket är att fixa, kolla och ta ställning till. Hur överlever man psykiskt om man väljer att satsa stort? Förståelsen för att det finns ett yrke som heter wedding planner har ökat betydligt de senaste månaderna.

Svea har såklart lärt sig en hel massa saker sen jag skrev senast, i fredags fyllde hon 10 månader. Hon äter och dricker själv, klappar händerna, kryper och har börjat försöka dra sig upp till stående men lyckas inte riktigt än. Inga grejer i hemmet på hennes nivå är säkra längre, hon attackerar ALLT. Hon kan sitta i ett rum och ropa på nån som är i ett annat rum, väldigt roligt :) Att det finns vilja i henne tar man inte miste på. Är det nåt hon vill eller nåt hon fått syn på som hon vill ta sig till så märker man det med besked - det är fokus till hundra procent. Men det som utmärker henne absolut mest för tillfället är att hon äter. Mängder. Av allt. Det finns inget stopp. Skulle vi ställa ett hamburgerskrovmål framför henne så skulle hon ta mig fasen äta upp det. Hon är som en liten tiggande hund om det är nån som fortfarande har kvar mat när hon ätit upp sitt, vilket det ju oftast är, för hon är rätt snabb på att ösa i sig. Efter maten kryper på golvet under bordet för att kolla om det ligger kvar nåt ätbart där.

Tjingeling, vi hörs väl om ett par månader igen ;) Näää jag ska försöka bättra mig.