Inneboende

Igår var vi på ultraljud, en omvälvande upplevelse. Jag var ganska uppe i varv innan vi åkte dit eftersom jag inte riktigt visste vad vi skulle mötas av. Det har varit svårt att få in i huvet att det ska finnas ett liv där inne och därför såg jag mycket fram mot att få det "bevisat". Men jag var samtidigt orolig för att mötas av nåt man inte vill se. Typ att det inte skulle röra sig och leva. Men det var faktiskt nån där! Helt otroligt att se den där lilla illbattingen snurra runt och hålla på. Alla "delar" finns på plats, vilket ju självklart är skönt att se. Först blev mina ögon alldeles tårdränkta, men sen hade jag ett stort smajl under resten av tiden. Tror jag hade kunnat ligga där och kolla typ resten av dan. Minst. På bilderna man fick med sig hem ser h*n ut som en liten alien :)

Vid 21-tiden såg jag att jag hade ett par samtal missade och meddelanden på jobbmobilen. Det visade sig att det uppstått problem med intranätet. Jag kan inte säga att jag direkt kunde lösa problemet, men med gemesamma krafter kunde vi komma fram till att ingen skulle avlida på grund av det som hade hänt. När vi pratade idag igen visade det sig att både jag och den ansvariga på plats hade drömt om intranätet hela natten och att problemet hade löst sig av sig själv. Tyvär var det inte riktigt så men jag tror det löser sig ändå.