Fick igår en stark, välbekant längtan efter att se en öppen plats. Egentligen har jag nog den längtan inom mig jämt men med jämna mellanrum kastar den sig över mig och går inte att ignorera. Vi styrde bilen sydöstut, till Norrmjöle vid havet. Oavsett årstid blir min själ harmonisk av den platsen.
Vågor som fryst till is.
På kvällen tittade jag bl.a. på melodifestivalen. De som jag ville skulle gå vidare gick vidare. Hittills tycker jag att de tidigare deltävlingarna har varit riktigt intetsägande och att Lena Ph borde elimineras. Den här var väl liiiite bättre än de andra, men fortfarande uddlös. Varför var det så mycket bättre förra året? Upplägget med att variera programledare skulle ju vara som en dröm jämfört med att behöva dras med den här småländska, självgoda kärringen. Och den sk. underhållningen i "pauserna"! Ena gången är det en lång konstig mask i regnbågens alla färger, förra veckan var det nåt så menlöst att jag inte ens minns det, och igår... Herregud. Jag hade kväljningar precis hela tiden under pingisbollsparets uppvisning. Uuuurk! Följetongen med Lena Philipssons mikrofonstativ är verkligen inte heller nån höjdare. Ändå kollar jag, och suckar och himlar med ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar