Gav mig ut på en promenad som var lite för lång när man inte är riktigt frisk. Jag hade bestämt att förkylningen inte påverkade mig längre vilket inte stämde helt. Funderade flera gånger på om jag skulle behöva ringa efter nån som kunde komma och plocka upp mig med bil. Men jag klarade mig ända fram till målet och hem igen.
Fick följa med Peter på hans jobb och fika. Förstår att han trivs där, jättetrevliga människor. De hade köpt väldigt mycket fikabröd. Munkar - både fyllda och med hål i mitten, wienerbröd och en låda arakksbollar. Jag åt en donut, det räckte för mig.
Väl hemma igen tog jag äntligen tag i att baka de där semmelbullarna. Jag brukar ofta tänka att det är så jobbigt att baka innan jag sätter igång och varje gång blir jag förvånad över hur ojobbigt det är. Under första jäsningen gjorde sig en kär och saknad röst hörd via telefonen. Semlorna gjorde succé hos den som hade längtat efter dem mest. Han hade ätit lite till middag för att kunna äta flera, vilket gick utan några problem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar