Man blir mosig av att jobba

Tänkte att jag skulle skriva lite om min första arbetsvecka, men nu blev jag så hemskt trött. Ja, jag gör ett försök så får vi se hur långt orken räcker.

Nu har jag inte arbetat på så hemskt många ställen eftersom jag tillbringat större delen av arbetslivet på ett och samma ställe, men ett par olika ställen har det ändå blivit om man räknar in praktikplatser, ungdomspraktik, sommarjobb och sånt. Men jag måste säga att det ställe jag nu hamnat på har utan konkurrens den absolut bästa stämningen. Alla är jättetrevliga. Till och med chefen är en vettig människa (jag är alltid lite på min vakt när det gäller chefer), det känns inte som att hon kommer från en annan planet vilket jag är van att det brukar göra. Den här veckan har handlat mkt om att sätta mig in i projektet, och av allt att döma är arbetsuppgifterna roliga. Har fått ett eget rum (wohoo), har nära till bussen som går raka spåret hem, får skjuts av svägerskan varenda morron som är på väg till nästan samma ställe. Att jobba 75% är inte heller dumt, i morgon t.ex. är jag ledig för jag har redan jobbat in tiden för den här veckan. Jag kommer att kunna styra om jag vill jobba kortare dagar eller vara ledig nån dag i veckan. Som anställd får man skitbra pris på träningskort på Iksu spa som ligger ett par minuter hemifrån. Osv, osv, osv. Jag har bara bra saker att säga om min nya arbetsplats och mitt nya arbete.

Nåt som är lite lustigt är att flera av de nya kollegorna är så väldigt lika folk jag jobbat med tidigare. Webbstrategen på det här stället är slående lik, i både sätt och utseende, webbmastern på förra stället. Fasen, till och med frisyren är den samma! En av kontorstanterna är väldigt lik "den färgglada" på förra stället. Den ordningsamma tjejen som håller i lite allt möjligt på avdelningen är väldigt lik friskisen som var lönehandläggare (vad heter det?!) på förra stället. Det lustiga är att även de här personernas yrkesroller påminner om de gamlas. Sen är det några tjejer som är lik några andra, icke fd. kollegor: hon som jag jobbar närmast med är lik en av mina kusiner och en kompis storesyrra, en annan tjej påminner en hel del om Anneli. Ja, det kanske inte är så konstigt att jag känner mig hemma!

Nu har jag ju skrivit riktigt mkt för att ha känt mig så trött.

Att lämna Elma hemma var lite konstigt i måndags morse, men sen har det gått bra. Har några bilder på datorn av henne som jag kan titta på när jag känner att jag behöver. Lilla hjärtat. Hon har det bra hemma med pappan. Det är ju inte direkt så att hon blir överlycklig när jag kommer hem, vilket jag i min fåfänga hade trott..... men det är ju bättre det än att hon är ledsen för att jag är borta.

På lördag ska Pia ha 80-tals fest. Härom dan tog vi en sväng till Myrorna och shoppade lite fina kläder. Jag hittade en cerise/vit top med påsydda blommor och pärlor som jag ska göra ett större hål för huvet a la 80-tal. Köpte även ett par haschlövsörhängen i rosa (ni vet såna där löv som var typ en paljett eller nåt) och ett resårskärp med en blomma som spänne. Tänkte kombinera detta med ett par nätstrumpbyxor jag hittade hemma, nån kjol jag har och nån slags skor som jag inte har än. Tänkte köpa ett par som går att använda sen också. Det ska bli skitkul att se vad alla har hittat på för outfits, jag ska fota mycket!

Nä, nu får det vara bra. Så här sent (23.49) har jag inte varit vaken på hela veckan. Over and out.