Fläskänger. Bara namnet fyller mig med obehag, och att dela hus med såna ger en konstant äckelkänsla med tillhörande illamående. Sen det började bli lite varmare efter vintern har jag ett par gånger upptäckt nån slags skalbaggar på golvet. Jag har kastat ut dem eller spolat ner dem kvickt som ögat. När jag insåg att det inte var nån engångshändelse försökte jag ta kort på en av dem men det blev så dåligt. Igår hittade jag en igen som vi lyckades fota innan den eliminerades, och googlade på den för att se vad det var. Det var när vi höll på att laga lunch gynnaren dök upp men när vi läst om den och fått ett namn på den var aptiten som bortblåst. Det är inte ofta jag mår fysiskt illa av nånting sånt, men det här kändes vidrigt. I beskrivningen av fläskängrarna (ryser när jag skriver namnet) står det att de lever av kött o liknande, vanligtvis kommer de från t.ex. en död mus som ligger under golvet eller i väggen. Mmmmmmmmmmmmmmmmm kul. Jättehärligt. Ringde hyresvärden som ringde Anticimex, som sa att det är larverna som är det man ska "se upp för". Inte för att vi sett några larver men de där baggarna lär ju inte uppstått utan larver ur tomma intet. Nånstans kommer de ifrån. Anticimex skulle höra av sig till oss direkt, men vi har inte hört nåt så det är nog inte nån högrisk på de här skadedjuren. Men i mitt huvud går ordet fläskänger som ett ostoppbart mantra. Blä.
Att man tappar hår när man ammar har man ju hört talas om. Jag har inte haft några problem med det under de här 7 månaderna men nu när amningen är en utgående vara har det börjat. Igår lyckades den lilla få ett ordentligt tag i mitt nackhår och jag kunde nästan känna hur hårstråna släppte från min hårbotten. När jag väl fick loss hennes lilla starka hand hade hon en försvarlig tofs i handen. Tidigare har hon fått dra lite som hon vill men om jag inte ska se ut som Kojak inom några veckor så är det slut med det.
Annalkande frisyr?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar