I dagarna är det 9 år sen jag lämnade Cityterminalen i en Y-buss för att åka till okänt land. Norrland, och Övik. På vinst och förlust åkte jag eftersom jag inte visste om jag skulle komma in på utbildningen, men hoppet var stort eftersom jag var första reserv. Ju längre norrut på E4:an jag kom undrade jag vad jag gett mig in på, och när det började stå Haparanda på vägskyltarna kändes det nog rätt jobbigt. När bussen stannade i Ullånger (stället med en stor klädgalge på ett tak) hade jag troligen börjat hoppas på att jag inte skulle bli antagen. Jag trodde att Övik var som Ullånger. Väl framme i Övik skulle jag ta mig till ett uthyrningsrum i Domsjö, men innan bussen dit gick hann jag med the grand tour i stan. Ni som känner till Övik och har varit där en söndag vet att det inte är speciellt livat där då. Jag tog först rätt på var skolan låg eftersom jag skulle dit nästa dag, och när jag vandrade Lasarettsgatan upp och såg Mc Donalds-skylten tänkte jag ungefär: Jag är räddad! Riktigt, riktigt nördigt tänkt, men tänk på att jag var en stockholmare lååångt hemifrån som knappt visste var i Sverige jag hade hamnat. Skylten var ju nåt som tydde på civilisation. Hur som helst kom jag ju in på utbildningen, så jag kunde strunta i att utnyttja den bokade biljetten hem. Istället blev det till att fixa en lägenhet på lunchen, och det är väl bara på såna ställen som Övik man kan göra sånt. Så småningom slog jag och Peppe våra påsar ihop, och på den vägen är det!
Ibland tänker jag på hur livet hade sett ut om jag inte hade sökt mig bort från Stockholm, eller om jag hade kommit in på personalvetarutbildningen i Östersund istället som jag 2a reserv på. Det känns konstigt att tänka på, för nu är ju allt så naturligt med att jag bor och lever här. Trots det händer det ändå i mellanåt att jag reagerar när jag hör folk prata t.ex. i en kö, och tycker att oj vad de pratar dialekt. Eller att jag kommer på mig själv med att tycka att det inte är nåt konstigt med att säga nydatorn, storsängen eller grönfläcken. 9 år har satt sina spår, men det är inget jag vill vara utan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
grönfläcken?
Eller blåfläcken, eller liknande. En grön fläck.
Haha. Nydatorn, storsängen. Har liksom inte tänkt på att det skulle vara specifikt norrländskt. Däremot tvärringa har jag varit medveten om.
Vad fint med grön blogg. Ska jag ändra kanske? Fast jag har lite för svårt för förändringar.
Norrländska är charmigt.. :D
Vet du, jag tror ju att allt sker av en anledning, på gott och ont.. det finns alltid nåt att lära, visst? Så jag är helt övertygad om att anledningen till att du kom in där i Övik var ju för att Peppe gjorde det också. :D
Att tvärgöra grejer är helt klart norrländskt oxå. Jo, jag tror att du vågar dig på att färga din blogg!
Jenny, du har säkert rätt!
Haha va kul. Ja visst är den norrländska dialekten lustig ibland.. Tvär hit o dit,, he på och he av, fram och tillbaks, fara hit och dit.. hihi. Tur du finns här med mig Anna ! I denna djungel av norrlänningar ;)
Skicka en kommentar