Rom byggdes inte på en dag

Vi har bestämt att vi ska få Elma att börja sova i sin egna säng, i sitt rum, inför att det kommer ett till barn. Då och då sover hon delar av kvällen/natten i sin säng, efter att ha flyttats dit från vår säng sovandes. På nåt sätt måste hon känt på sig att det nu är allvar. Själva flytten till hennes säng gick bra, men hon vaknade igen efter en stund - förtvivlad. Nu har vi bytt av varandra i omgångar för att på olika sätt försöka få henne att stanna i sängen. Det var lättare att göra det här när hon sov i spjälsäng, då kunde hon ju inte gå upp själv. Men nu kan hon det. Noterat på den mentala minneslistan inför nästa barn: låt det inte bli en vana alltför länge att sova i vår säng... Vi får väl se denna kväll som ett litet steg i en ny vana.