Fantasilös

En humla simmar i barnpoolen

2010-08-15T12:41:00.003+01:00

... och här sitter jag. Det var länge sen jag skrev. Sommaren och semestern har varit lång och innehållsrik, men det återkommer jag till en annan gång. I morron är min sista lediga dag och då ska Sveas dagisinskolning påbörjas. Det är med s t o r vånda jag tänker på att inte få vara med familjen om dagarna längre, utan behöva tillbringa tiden på ett arbete som jag nog måste söka mig ifrån. På nätterna drömmer jag separationsdrömmar om allt möjligt som i vaket tillstånd motsvarar alla försök till att inte försöka tänka på hur det kommer att kännas på tisdag.

Idag blåser det sådär höstigt i träden på andra sidan vägen som gör en påmind om att sommaren inte är evig.

Hur bra som helst

2010-04-24T21:54:00.003+01:00

iPhonen alltså. Att ha en telefon och "light"dator i ett var faktiskt långt mer anvädbart än vad jag trott. Kort och gott - jag är jädrigt nöjd!

Favoriten

2010-04-17T19:40:00.006+01:00

När Elma var ett par månader gammal fick hon en Zebra-snuttefilt av "gammelfaster/moster" Maja. För henne blev den en fin present, som många andra gosedjur. Men gosedjuret hon fastnade helt för var nallen Jörgen, som hon fått av Jörgen. Han har hängt med i vått och torrt. Zebran levde ett stillsamt och lite ensamt liv i stugan i Trehörningsjö i ca två och ett halvt år till den dag då Svea fick den i sina händer. Zebran blev det gosedjur som Svea fastnade för, så den har hängt med henne i vått och torrt. Helt otroligt att se hur mycket hon älskade den där, den fick en rätt speciell lukt efter x antal vällingskvättar, grötmunnar och allt möjligt annat. Hon liksom tryckte den mot ansiktet och luktade i den, eller tog en liten bit av den och satte mot näsan och snusade högljutt i den.

Allt det här gör att både mitt och Peters hjärta gick i bitar när vi insåg att vi hade tappat den på stan. Vi upptäckte det flera timmar efter att vi kommit hem, och lördagskvällen blev liksom inte densamma. Elma var på väg att springa ut genom dörren gråtandes och leta efter den (vet inte riktigt var hon tänkte ta vägen, men ut skulle hon). Hade vi tappat den i nån affär? I så fall fanns det ju hopp. Eller ute nånstans? I så fall mindre hopp. Vi googlade och försökte leta upp var man kan köpa en ny, men just zebran tillverkas inte längre. Vi kom fram till att försöka tänka att det "bara är en sak och att vi nog är ledsnare än Svea", men hur lätt är det när det är nåt som man vet har ingett sån trygghet. Vi försökte ge henne lite olika andra gosedjur, men de slängde (jag överdriver inte) hon iväg.

På måndan ringer jag till Starz i gallerian där vi varit inne i ett antal affärer, samt varit på toaletten. Den som jag pratar med säger att hon sett den inne på toan dagen före, men den är inte kvar där nu. Hon ska höra med städbolaget nästa morron. Ett stort hopp tänds. Hon hade ju sett den! Morgondagen hinner bli eftermiddag innan jag själv ringer dit igen eftersom hon inte ringer, och får prata med nån annan. Hon säger att tjej nr 1 är glömsk så hon ska själv ta tag i det där nästa morron med städbolaget. Nästa förmiddag ringer tjej nr 1 och berättar att städbolaget inte har den, vilket förmodligen innebär att de kastat den. Vansinne för mig, säkert helt normalt för dem, de hittar väl allt möjligt konstigt. Men okej. Då vet vi alla fall. Hjärtat blir lite tomt och tungt igen.

Peter och tjejerna åker till Barnens hus och köper det som vi kommit fram till är mest likt zebran, en tiger. Och tänk att en sån sak som att det verkar som att hon gillar den kan lyfta en så mycket! Och peppar, peppar - det verkar hålla i sig. Hon kanske inte gosar med riktigt samma känsla som med den doftindränkta zebran, men ändå.

En till som fattas oss

2010-04-13T19:03:00.003+01:00

Peters, Pias, Jennys, Pärs och Jonnys mormor Rut, och Elma och Sveas gammelmormor somnade in i natt efter 96 år på jorden. För oss respektive och i jämförelse nytillkomna har hon gjort ett starkt intryck. Hon har en speciell plats i mitt hjärta.

Gisela tog en så fin bild av henne, Pär och Leonidas för bara ett par veckor sen, som jag gärna vill visa er.

Blommor är bäst!

2010-03-27T20:45:00.003+01:00

Visst är det en himla fin bloggbakgrund jag hittat? Om det är nån som inte sett var den kommer från och känner för att byta bakgrund är det här man hittar grejerna.

Jag börjar längta mer och mer till bröllopet nu, det ska bli så spännande när dagen väl kommer! Vår förhoppning är att det blir en fin, trevlig, stämningsfull och rolig dag i rätt avslappnad form. Är glad att vi började med planeringen ganska långt i förväg, vid jul. I maj ska jag och P åka ner till Skåne och ta en dag i Kivik då vi ska träffa prästen, stället där vi ska äta och bo, blomaffären och tårtmakare. Och titta på omgivningarna för att få lite mer känsla för hur vi kan göra saker och ting.

Just nu är det Earth hour och jag vet inte om det är rätt eller fel att ha på datorn. Det står ju att man ska släcka ljuset och det är gjort men det blir ju ändå inte mörkt eftersom alla gatubelysning lyser. Så det här att det kommer ljus från datorskärmen känns kanske inte jätteviktigt... det är ju även tända stearinljus här inne, så kolmörkt är det ju inte... jaja.

19,3

2010-03-26T22:17:00.002+01:00

Grattis på er, sa precis Peter Kondrup på tv4 till er som bor i Lund eftersom ni haft 19,3 grader varmt idag (det var nåt med varmaste sen bla bla bla...). Ja, ibland undrar man ju varför man bor i den här delen av landet där mars inte kan räknas som en vårmånad, i bästa fall en vårvintermånad. Men snart är det påsk och då är det ganska gött och sitta på isen i Tresjö och pimpla, grilla korv osv. om det är soligt. Vi håller tummarna för sol. Nån gång under dagarna som vi är där ska vi även träna på brudfrisyren. DET blir spännande!

Deppigt

2010-03-21T00:49:00.003+01:00

Har läst större delen av hennes gamla och nya blogg. Hittade dit via Anna, och vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag fastnade. Men det gjorde jag. Och tänker på hur många det finns där ute som har en fruktansvärd vardag. Och hur rädd jag blivit för att nåt sånt här ska drabba någon i närheten igen.

Tjock i öronen

2010-03-11T21:10:00.004+01:00

Kan man vara det? Jag har varit det idag. Elma har hostat och haft sig ett tag nu, främst på nätterna. Så när jag igår började känna det som att någon hade fyllt mitt huvud med bomull blev jag inte så förvånad. Tog med mig jobbdatorn hem för att kunna jobba hemifrån. Det ska ju rätt mycket till innan det blir tal om en riktig sjukdag med karens. Och så blev det, jobb hemifrån idag. Kände mig bättre än igår så det blev ändå en del gjort. Väldigt skönt att inte ha nån som helst restid i början och slutet av arbetsdagen! Tror jag gör samma sak imorron.

Nu ska jag leta upp en bild på mig som man kan använda i ett program Andreas har genom sin iPhone, AgingBooth. Det åldrar en så att man kan se hur man kommer se ut som gammal. Spännande, och lite läskigt.

Svea 1 år

2010-03-08T09:43:00.004+01:00

I natt/morse för ett år sen blev jag ordentligt spysjuk och då tyckte Svea det var passande att göra entré. Det här året har gått så fort, så fort och hon blir bara mer och mer härlig för varje dag som går. Vi är så glada att du finns hos oss, underbara lilla älskade barn!

Punkt.

2010-02-15T21:34:00.003+01:00

Så finns han inte längre hos oss, och det finns inte ord för hur det känns. Ha det så bra, lilla vän, jag hoppas vi ses igen.

Önskar att jag hade kunnat skriva om roligare saker, men det här tar upp min tankeverksamhet nu för tiden

2010-02-10T20:28:00.003+01:00

Pernilla och Jeanette fick en bra idé om hur vi kan stötta Anna med familj i den underliga och hemska verklighet de lever i. Jag fick vara med på ett hörn i form av att hitta ett ställe att ha det på, leta upp en bild, skriva utkast till text och langa upp det på nätet. Därav står insamlingen i mitt namn, så jag känner att jag måste berätta att det inte riktigt var min idé från början, och så att ingen tror att jag tar all cred för det här ;)

För egen del har jag sen ca en vecka tillbaka börjat jobba. Jag vet ju sen tidigare jobb att den första tiden när man inte är speciellt självgående kan vara ganska... trög. Gillar i n t e den här perioden. Längtar tillbaka till mitt gamla ställe. Jag pendlar mellan att övertyga mig själv om att det kommer att bli bättre när det gått lite mer tid, och att tänka att jag måste hitta ett annat jobb. Vi får väl se hur det blir... Det gör ont i hjärtat när jag går hemifrån, jag hinner knappt träffa småtjejerna vare sig på morgonen eller kvällen. Ja, någon/några timmar blir det väl på kvällen, men det är väldigt lite jämfört med hur vi haft det senaste året. Men det är ju ändå ett jobb, om än inte dröm jobbet. Att det är 90 nya personer som jobbar där, jämfört med 20 på förra stället, kan i sig vara utmattande. Att de flesta är x antal år äldre och befinner sig på helt andra ställen i livet än jag hade kunnat vara intressant, men de är lite för många av den sorten. Nästa gång jag skriver ska jag försöka att bara ha bra saker att säga. Wish me luck.

Ville inte nånsin få läsa detta

2010-01-28T19:54:00.001+01:00

Jag läste inlägget 10 gånger för att försöka förstå vad det sa. Tänkte att jag måste ha missuppfattat nåt. Läste igenom alla 46 kommentarerna. Läste inlägget igen. Det betydde just det värsta, av allt hemskt, det som jag hoppades att jag förstått fel. Har svårt att få in det i huvet. Vill bara att de ska ha mätt fel på proverna, eller att det visar sig att det inte var så allvarligt. Lilla, stora, bästa Gustav.

Tvära kast

2010-01-25T20:06:00.007+01:00

Är himla glad att vår bröllopsplanering går framåt på ett bra sätt och att vi är ute i så god tid. Men när man fick veta hur de på andra sidan väggen har det idag, känns sånt helt obetydligt. Uppmanar den som råkar läsa det här att bidra med vad man känner att man kan avvara. Och att hålla alla tummar och tår för att det inte är ett återfall det handlar om.

Kors i taket!

2010-01-13T20:33:00.004+01:00

Hon har skrivit nåt i bloggen!

I söndags landade Elma olyckligt på axeln när hon ramlade från Pär och Giselas soffa. Det gick en dag där hon till allra största del lekte precis som vanligt, men fick ONT vid lyft och tröjpåtagning,
sen insåg vi att vi måste kolla vad som egentligen hade hänt. Från vårdcentraen blev vi vidareskickade till röntgen på sjukhuset och akuten för att träffa en ortoped. Elma var så himla duktig och fann sig i precis alla för henne rätt konstiga saker, som att ställa sig i en stor röntgenapparat och i att alla doktorer skulle titta och känna. Röntgenbilderna visade att det vänstra nyckelbenet hade gått av. Inte helt, det hänger lixom fast i en liten "tråd". En snäll sköterska på akuten fixade en liten mitella åt henne. Lilla, duktiga Elma-pelma.

Ett dilemma nu var att hon bara har en tröja som har knappar hela vägen, hon har ju lite svårt att få på sig vanliga tröjor. Så jag åkte iväg för att köpa fler såna, och linnen som hon kan ha under. Vi tänkte att linnen med smala axelband gör ju att det är lite tyg just där armarna ska i, vilket kändes som att det kunde funka. När kläderna levererades vill Elma prova ett linne, och vi försökte men det tog genast stopp för lillarmen. Vi provade på lite olika sätt, men det gick inte. Jag tänkte, "jaja, de där linnena kommer säkert till användning längre fram ändå. Och hon har ju de andra tröjorna med dragkedja och knappar". Sen förflöt eftermiddan, och tänkte inte så mycket mer på de nya kläderna. Efter maten ser jag att Elma sitter på golvet och håller på att dra upp linnet som om att det var en kjol. Genialiskt! Då är det ju bara att hålla armarna kvar neråt och så drar man upp linnet till axlarna med armarna i hålen. Think outside the box, grown ups! ;)

Annat:

Jag har just tackat ja till ett jobb, där jag börjar 1 feb. Mer om det senare, jag har inte skrivit några papper än. Men det betyder att den här tillvaron med att vara hemma med familjen såhär mycket är över, vilket känns lite ledsamt.

Bröllopsplanering pågår för fullt, den 24 juli vigs jag och Peter i Kiviks kapell. Och även fast vi verkligen försöker hålla den här tillställningen i all enkelhet (nåja, ganska enkelt jämfört med många andra i alla fall), så är det helt stört hur mycket är att fixa, kolla och ta ställning till. Hur överlever man psykiskt om man väljer att satsa stort? Förståelsen för att det finns ett yrke som heter wedding planner har ökat betydligt de senaste månaderna.

Svea har såklart lärt sig en hel massa saker sen jag skrev senast, i fredags fyllde hon 10 månader. Hon äter och dricker själv, klappar händerna, kryper och har börjat försöka dra sig upp till stående men lyckas inte riktigt än. Inga grejer i hemmet på hennes nivå är säkra längre, hon attackerar ALLT. Hon kan sitta i ett rum och ropa på nån som är i ett annat rum, väldigt roligt :) Att det finns vilja i henne tar man inte miste på. Är det nåt hon vill eller nåt hon fått syn på som hon vill ta sig till så märker man det med besked - det är fokus till hundra procent. Men det som utmärker henne absolut mest för tillfället är att hon äter. Mängder. Av allt. Det finns inget stopp. Skulle vi ställa ett hamburgerskrovmål framför henne så skulle hon ta mig fasen äta upp det. Hon är som en liten tiggande hund om det är nån som fortfarande har kvar mat när hon ätit upp sitt, vilket det ju oftast är, för hon är rätt snabb på att ösa i sig. Efter maten kryper på golvet under bordet för att kolla om det ligger kvar nåt ätbart där.

Tjingeling, vi hörs väl om ett par månader igen ;) Näää jag ska försöka bättra mig.

Stjärnorna

2009-10-20T18:51:00.009+01:00

Uppdatera behöver man göra då och då, och jag tänker ju oftare på att blogga än vad jag faktiskt gör. Bloggar alltså. Ja, ni fattar. Mycket är väl för att dagarna är ganska lika och dessutom går med en rasande fart. För att följa upp förra inlägget är Svea numera, efter att ha varit i en lite "låg" period, inne i en glad period. Hon har lärt sig att springa omkring ordentligt i gåstolen och kör fram och tillbaka från köket till vardagsrummet. På vägen stannar hon och drar i saker hon kommer åt, t.ex. den stora växten (livsfarligt!), filmerna som ligger i tv-bänken, tidningarna i tidningsstället. Hon har glada läten för sig under sin färd och ger oss stora leenden när hon dyker upp. Mat äter hon numera utan några större protester, det mesta går riktigt bra. På nätterna har hon slutat äta (hon är vällingvägrare så vi hoppar helt enkelt över att vänja henne vid att äta nåt under natten), och om hon vaknar är det napp, vatten, blöja eller närhet hon vill ha. Vissa nätter vaknar hon inte alls. En riktigt stjärna!

Vår stora stjärna är då och då lite ilsken på sin lillsyster, och kan vara lite väl hårdhänt med henne. Men ofta är hon väldigt glad över att Svea alltid skrattar åt henne när hon spelar apa, och är riktigt gullig med henne oxå. Man slås dagligen över hur otroligt det är att höra Elma prata på det sätt hon gör. Hon berättar, skojar, sjunger, minns och förklarar och står i. Helt fantastiskt. För några veckor sen var vi på 3-års kontroll där man fokuserar på hur barnet kan kommunicera. Ett av momenten var att svara på frågor kring ett gäng bilder. BVC-tanten frågade vad man kan behöva om det är kallt ute när man ska till dagis, och var ute efter att Elma skulle välja bilden med en mössa på. Det första Elma kom att tänka på var jacka, men det fanns ingen bild med det. BVC-tanten formulerade om frågan till "Vad av de här sakerna kan man använda om det är kallt på morronen när man ska till dagis?", varpå Elma svarar - bilen. Det fanns ju en bild med bil på, och ja - varför inte?

Annars i korthet: WoW-spelandet är igång igen, det är troligtvis dax att börja hålla ögonen öppna för lediga jobb inom en rätt snar framtid och vintern verkar vara rätt nära. Lite tidigt tycker jag, och hoppas att snön kan hålla sig borta minst en månad till.

Högljudd sockerbit

2009-09-07T20:14:00.010+01:00

Svea är fortfarande den sötaste bebisen man kan tänka sig. Hon har numera oxå ett humör som börjat visa sig mer och mer den senaste måndaden. Tiden när hon bara blev placerad lite var som helst och var nöjd med det, är ett minne blott. Hon vill ha underhållning och uppmärksamhet! Tacka för det, som Peters morfar brukar säga, det vill vi väl alla. Åsså vill hon göra ljud, det är sällan hon är tyst. Även fast det inte är klagan ska det vara högt, högt. Hon har tydligen en del beteenden som påminner om hennes far som bebis, t.ex. vid matning. En måltid innebär skrik mellan varje sked eftersom det inte går fort nog att få dit en ny. Men för den sakens skull ska man inte tro att hon vill äta vad som helst, puréer som innehåller kött kan man glömma att hon sväljer ner (om de inte är dränkta i fruktpuré). Så matkräsenheten kommer förmodligen då efter modern.

9 år

2009-08-24T22:20:00.008+01:00

I dagarna är det 9 år sen jag lämnade Cityterminalen i en Y-buss för att åka till okänt land. Norrland, och Övik. På vinst och förlust åkte jag eftersom jag inte visste om jag skulle komma in på utbildningen, men hoppet var stort eftersom jag var första reserv. Ju längre norrut på E4:an jag kom undrade jag vad jag gett mig in på, och när det började stå Haparanda på vägskyltarna kändes det nog rätt jobbigt. När bussen stannade i Ullånger (stället med en stor klädgalge på ett tak) hade jag troligen börjat hoppas på att jag inte skulle bli antagen. Jag trodde att Övik var som Ullånger. Väl framme i Övik skulle jag ta mig till ett uthyrningsrum i Domsjö, men innan bussen dit gick hann jag med the grand tour i stan. Ni som känner till Övik och har varit där en söndag vet att det inte är speciellt livat där då. Jag tog först rätt på var skolan låg eftersom jag skulle dit nästa dag, och när jag vandrade Lasarettsgatan upp och såg Mc Donalds-skylten tänkte jag ungefär: Jag är räddad! Riktigt, riktigt nördigt tänkt, men tänk på att jag var en stockholmare lååångt hemifrån som knappt visste var i Sverige jag hade hamnat. Skylten var ju nåt som tydde på civilisation. Hur som helst kom jag ju in på utbildningen, så jag kunde strunta i att utnyttja den bokade biljetten hem. Istället blev det till att fixa en lägenhet på lunchen, och det är väl bara på såna ställen som Övik man kan göra sånt. Så småningom slog jag och Peppe våra påsar ihop, och på den vägen är det!

Ibland tänker jag på hur livet hade sett ut om jag inte hade sökt mig bort från Stockholm, eller om jag hade kommit in på personalvetarutbildningen i Östersund istället som jag 2a reserv på. Det känns konstigt att tänka på, för nu är ju allt så naturligt med att jag bor och lever här. Trots det händer det ändå i mellanåt att jag reagerar när jag hör folk prata t.ex. i en kö, och tycker att oj vad de pratar dialekt. Eller att jag kommer på mig själv med att tycka att det inte är nåt konstigt med att säga nydatorn, storsängen eller grönfläcken. 9 år har satt sina spår, men det är inget jag vill vara utan.

Hemma igen

2009-08-05T21:25:00.004+01:00

efter drygt fem veckor på andra platser. Tre veckor i Skåne och drygt två veckor i Tresjö. Där imellan var vi hemma en halv dag. Vi öppnade knappt väskorna, kändes bara jobbigt att packa om eller börja tvätta. Det var ju ändå ungefär samma grejer som skulle med igen. Den här veckan är vi i Umeå, men åker nog en sväng till Tresjö nästa vecka igen. Man har ju inte blivit jättebortskämd med vackert väder den här sommaren men den här veckan är väldigt fin och vi har hunnit vara på två olika stränder på tre dagar.

Inplanerade resor framöver är att jag (och Svea?) ska åka till Sthlm en helg i oktober och träffa Ida, Maria E och Anneli. Vi fyra brukar ses nån gång varje vår, men av olika anledningar blev det inte av denna vår så vi ska ta det nu istället. Ser fram mot det! I september åker lilla familjen till Skåne igen för att fira pappa som fyller 70 och för att reka lite platser som passar för vigsel.... :)

Det har kommit två nya bebisar i släkten under sommaren. Det som jag beskrev som spännande i förra blogginlägget var att en av dem var på väg då, och hans kusin kom för ett par veckor sen. Väldigt tätt mellan dem!

Svea blir fem månader på lördag och har hunnit lära sig massa nya "konster". Äta gröt vilket hon tycker är väldigt gott, sitta själv fast inte så stadigt alla gånger, skratta ljudligt, vända sig från rygg till mage, låta som en brummande bil med munnen (eller hur f*n man nu ska beskriva det där ljudet....). Hon är fortfarande en glad och nöjd tjej som får mer och mer personlighet för varje dag som går.

Elma är oxå full av personlighet. Kanske att hon är på väg in i nån trotsperiod, jag vet inte riktigt. Vi börjar ju närma oss 3-års åldern nu... Hon har verkligen börjat prata bra nu under sommaren. Ungefär när vi kom till skåne i juni började hon sätta meningar på ett fullständigt sätt och sen har det bara vidareutvecklats därifrån på rätt kort tid. Så när hon behagar ta ut nappen ur munnen förstår man riktigt bra vad hon säger. Idag sa hon t.ex. "Låt mig vara ifred, pappa" när hon skulle leka inne på sitt rum. Hon har oxå fått ett minne som man blir minst sagt imponerad av. Hon berättar om saker som hände för rätt länge sen för folk utan att man påminner henne, ofta med detaljer som man själv nästan glömt bort. Igår lekte hon med Gustav för första gången på väldigt länge. Det var så fint att se dem sitta där och leka igen, precis som förut. De är så gulliga ihop, och man blev varm in i själen av att höra deras snack med varann. All lycka önskas till er nu när ni åker ner till Huddinge.

Nu ska jag fortsätta leta flygbiljetter till Sthlmsresan i oktober!

Kommer nog inte kunna sova så mycket i natt

2009-06-24T22:39:00.003+01:00

för det är spännande grejer på gång! Inte för mig men för nån annan som får skriva om det i sin egen blogg nån gång framöver :)

Åsså håller jag på att packa grejer till skåneresan imorron, så jag kommer även att ligga och tänka på vad jag inte lagt ner än och att jag inte ska glömma det. Jag, Elma och Svea ska ut och flyga, det känns intressant att åka själv med dem...... Peppe ska vara kvar och jobba i en dryg vecka till. Håll tummarna för att ingen av oss får ont i öronen, eller att Elma inte får för sig att hon oxå ska sitta i mitt knä. Och att vi inte svettas ihjäl på resan, det ska bli 25 grader i morron oxå.

Så nu blir det inte mycket mer skrivet på ett tag framöver, internet kommer inte att finnas tillgängligt på den plats jag kommer att vara på. Hasta la vista!

I en tv nära dig

2009-06-17T20:35:00.004+01:00

Det har på senare tid hänt allt oftare att jag tittat på sjukhusserier som Cityakuten och Grey's anatomy. Nåt som jag alltid funderar över är om det är verklighet i USA att man som anhörig får vara med inne i akutrummet medan läkarna försöker rädda livet på folk. Det kan vara hur dramatiska och kritiska händelser som helst och de anhöriga hänger mer eller mindre över axeln på de som jobbar. De blir aldrig ombedda att gå ut. Kan väl ändå inte vara möjligt att det går till så på riktigt?

En reklam jag tycker är riktigt b är Lyxfällans reklam. Den ser verkligen inte proffsfilmad ut, vilket man kanske förväntar sig när gäller reklam för ett av tv3s program som går på bättre sändningstid. Om det är nån som inte sett den är den såhär: En kille (som ser ut som Robin Söderling) rastar en hund på Gärdet eller nåt liknande ställe. Han hör nån skrika på avstånd och tittar åt det håll ljudet kommer från. En annan kille kommer springande nerför en kulle och över backkrönet kommer en massa jättestora (typ 3 gånger så stora som killen) mynt rullande, som alltså jagar den springande killen. Nästa bild är att killen med hunden oxå har börjat springa bort från de rullande mynten, med hunden i famnen. "Har du eller nån du känner oxå gjort av med mer pengar än du egentligen har ekonomi för?" eller nåt liknande säger en röst,
"Anmäl till Lyxfällan för att få hjälp". Haha, den är så kass!

En reklam jag skrattar igenkännande åt är Wasabröds reklam, med en tjej som håller på att klä på sig och råkar göra hål i strumpbyxorna när hon tar på sig dem. Hon blir helt galen på dem och skriker och till och med biter (!) i strumpbyxorna hahaha! Sen kommer en kille in med en frukostbricka och hon ser ut att komma på sig själv med att fatta hur störd hon är som fått ett sånt utbrott. Jag har full förståelse för hur hon känner sig, det skulle nämligen kunnat vara jag! (bortsett kanske från att jag mkt sällan använder nylonstrumpbyxor)

En reklam jag bara tycker är bra är Aftonbladets reklam för att samla på Sopranos dvd:er på onsdagar. Hade jag inte "känt" Paulie så kanske jag inte tyckt den var lika bra, men nu tycker jag bara att den är klockren!

Nattljus

2009-06-08T22:16:00.004+01:00

En av de bästa grejerna med norrland är att det inte blir mörkt på nätterna vid den här årstiden. Uppskattar verkligen att det som mörkast blir skymning. Eftersom jag har haft sönder kameran så kan jag inte lägga upp nån bild av hur det ser ut just nu, men det kanske går att ordna från mobilkameran sen istället.

Idag kom vår nya lilla granne till världen som ska bo på 42A! En liten pojke som verkar må bara fint. Det är alltid skönt att få andas ut när man hör att de små liven kommit ut och mår bra. Ska bli otroligt spännande att träffa honom sen. På den enda bild jag sett tycker jag han är otroligt lik sin far. Undrar vad han ska heta....?

I morgon är det utflyktsdag med Elmas dagisavdelning, turen går till Leos lekland till barnens stora glädje. Själv är jag liiiite avskräckt för allt sånt där sen vi var på 4-årskalas i söndags... gaaaah. Men Elma tycker att det ska bli jätteroligt, och jag är glad när hon är glad.

Lördagsgodis

2009-06-06T21:43:00.003+01:00

Peppe har jobbdygn så jag och smågrisarna har försökt sysselsätta oss lite lagom. Eftersom veckans höjdpunkt för Elma är att få köpa lördagsgodis skulle vi såklart göra det, men det gäller att vara taktisk en sån här dag... Så när hon hade fått i sig tillräckligt med fiskpinnar och ris frågade jag henne om hon visste vad det är för dag idag, och efter lite funderande och vägledning kom hon på att hon skulle få lördagsgodis = lycka. Så vi travade iväg till affären i lite hagelskurar och sånt, köpte en liten påse godis som hon till hälften gav bort till mig eftersom hon ändå mest gillar choklad och andra rätt okomplicerade godisar. Under resten av dagen har hon som vanligt hållit koll på var påsen finns och ätit lite ur den, då och då. Tror att mängden blev rätt lagom för hon åt en hel del till middag sen oxå. Nu på kvällen när vi hade släckt lampan och hon skulle sova sa hon efter en stunds tystnad (jag trodde att hon hade somnat):
- Mamma, var är mitt lördagsgodis?
- Det är slut nu.
- Ja, det blir ju snart lördag igen.
Helt rätt, Elma.

Jonny och Maria var här o fikade i eftermiddags, skönt att i alla fall få ett par timmars vuxensällskap under ett sånt här dygn. Tack! Det gör en himla skillnad faktiskt. Marias mage är riktigt stor nu, typ helt klar. Så spännande att se vem som kommer ut, och även de andra i omgivningen. Grannarna är ju de som är absolut närmast i tid (snitt på måndag) men sen är det Maria och Jonnys tur att få träffa sin gullunge, när som helst.

Provade att lägga Svea i sin säng uppe i sovrummet nu efter att hon somnat i Elmas rum under nattningssessionen, annars brukar hon ligga och sova i soffan här nere tills jag går o lägger mig. Men det verkar funka bra, hon har fortfarande inte vaknat vad jag har hört. Ska nog börja lägga henne mer där uppe på kvällarna, får för mig att det är bättre att vänja henne vid det än att hon ska vara här nere.

Nu ska jag ta lite kvällsfika och titta på ett avsnitt av Varuhuset, nostalgiserien nr 1!

Bebisbild i tidningen

2009-06-03T21:46:00.001+01:00

Kom på att jag inte lagt upp länken

Kära dagbok

2009-06-03T17:46:00.008+01:00

Jag har precis burit upp Elma till sin säng, sovandes, (klockan är nu 18.46) och jag kan äntligen pusta ut en stund. Eftersom hon inte sover på dagis längre krävs det ständig aktivitet från det att hon hämtas från dagis fram till hon börjar titta på Bollibompa (drygt 4 h). När både Peppe och jag är hemma är det här lättare eftersom vi kan byta av varandra, eller att en kan t.ex. laga mat när den andra leker med Elma. När man är själv krävs det lite mer. Det kan låta lite med 4 h, men låter man henne bara vara somnar hon och somnar inte igen förrän typ kl 23 på kvällen. Så denna eftermiddag har vi: ätit mellanmål, lekt med legot, jagat varandra, "busat" lite med Svea, gjort en koja av babygymet med 1000 gosedjur samt spelat Memo med dem, dansat, gjort pannkakor och ätit dem, badat. Phuuu. Vi fick vara inne eftersom det har spöregnat större delen av eftermiddan.

Mer som hänt idag... Färgat ögonbrynen. Fasaden på övervåningen (utsidan) har målats, ja alltså inte av mig utan av Sandås målare. Funderat över om det är möjligt att boka en Sthlms-helg i augusti. I min osorterade pappershög hittade jag en utbetalningsspecifikation från Försäkringskassan som jag inte skickat in till lönekontoret (jag får ut 10% av de pengarna från jobbet), så det blev en snabb promenad till affären för att köpa ett frimärke. Väldigt snabb eftersom jag skulle hämta Elma oxå, väl på dagis var jag rätt svettig.

Svea är en riktig gullunge. Hon ligger mest och bubblar och låter och är söt. Hon ger fantastiska jätteleenden när man pratar med henne och pratar tillbaka. Hon börjar få så många jättefina ansiktsuttryck och andra uttryck. T.ex. att hennes underläpp åker ut och ansiktet skrynklas innan gråt (vilket inte är speciellt ofta), att hon ligger och tittar en liten stund för att sen bara blunda och somna om när hon vaknat fast inte har sovit riktigt klart, hur hon gosar in ansiktet i sin mys-zebra när hon är trött. Hon är så himla lättsam som till allra största del får ligga för sig själv (fast alltid där vi andra är) och är nöjd med det. Och att hon sover på nätterna med ett eller ett par avbrott för mat. Jag är så tacksam för att vi fått henne och Elma, för de är världens bästa. Tack tack tack tack tack.

Till Elmas farfar

2009-05-25T21:08:00.003+01:00

Jag har nyss gått med Elma från hennes säng till vår säng, vilket hon gör dagligen efter ett par timmars sömn. När hon hade lagt sig gav jag henne lite vatten mot hostan hon dragit på sig. Innan hon satte nappen i munnen igen log hon lite grann och sa "Jag saknar farfar". Är hon inte rar, så säg? :)

Sorg

2009-05-07T20:34:00.002+01:00

Vila i frid, lilla vän.

Idag har jag/vi

2009-04-28T17:49:00.005+01:00

Lämnat på dagis
Bokat tid för fotografering till tidningsbild (bättre sent än aldrig...)
Spelat WoW
Handlat för ett par dagar framåt
Varit på lekplatsen
Lagat mat
Nu har Elma somnat (18.40), det är verkligen värt att hålla henne vaken även fast det kan fresta på orken lite grann, men den egna kvällen blir ju lång.
Funderar på att ta en promenad med vagnen innan det börjar saker på tv.

Ja, det är väl ungefär såhär våra dagar ser ut!

För insnöad

2009-04-22T21:36:00.006+01:00

för att blogga för tillfället, så det kommer inte så mycket härifrån. Men för att meddela nånting kan jag berätta att Svea ler åt oss nu, mest mot Elma, och att på fredag kommer Jenny och hälsar på. Ända till på måndag, det ni! Våren verkar vara på väg på allvar nu. Trots att det ligger snö kvar på många ställen, dock ej på vägarna, så smälter det undan massor varje dag. Vårtecken (förutom snösmältning): tussilago förra veckan, en massa skrikande flygande svanar som verkar återvänt från sydligare breddgrader, att vår tomt smält fram vilket gör att vi nu måste återuppta planerna på hur vi ska fixa tomten. Gräsmatta, marksten osv osv. Känns nästan som att det är svårare att planera en liten tomt, än en stor. Den ska vara både funktionell och fin, men på en liiiten yta. Men jag tror att vi kommit på nåt bra nu.

Här är en liten bild på den minsta raringen, några av er har redan sett den men jag har inte laddat över några nya bilder än.

Sanningshalt?

2009-04-07T13:32:00.003+01:00

Lyssnar på Christer på P3, som idag handlar om saker man kan utantill. Har lite svårt att se underhållningsvärdet i vissa av dessa, t.ex. den 14-åriga kille som just nu är färd med att räkna upp alla melodifestivalenvinnare från 1958. Tidigare var det en kille som räknade upp registeringsnummer för alla bilar han och hans familj ägt. Alltså det är säkert sant och riktigt att de kan det här, men vad är det som säger att de inte läser innantill? Lixom svårt att stärka det genom radio...

I Elmas värld

2009-04-05T17:42:00.002+01:00

Idag fyller Elma 2 och ett halvt år. I en 2,5-årings liv gör man ju som alla säkert vet på lite andra sätt än vad vi vuxna, trista människor gör. Som t.ex. idag när det serverades makaroner till lunch passade Elma på att stoppa in en makaron i näsborren så att man inte såg den. Hon hade redan stoppat in den som "försvann" innan jag hunnit se vad hon höll på med, och jag hann stoppa henne när hon var på väg med nästa makaron. Jag tog bort den och sa nånting i stil med blääääääääää och trodde att det var klart. Efter nån minut säger hon typ "mamma, den har fastnat" och pekar på näsan. Vadå säger jag, och fattar då att han kanske redan hade stoppat in en tidigare än vad jag sett. Jag tittar in i näsan och ser ingenting, borren är tom. Har du en makaron i näsan frågar jag. Jaa säger hon. Fräs säger jag, och ser nånting skymta där inne. Det fräses igen och igen, och ut kommer mycket riktigt en makaron. Pust. Jag hann tänka en massa saker som det här eventuellt kunde leda till, men det gick ju faktiskt lätt att få ut den så det var inte så mkt mer att fundera på just då.

Gustav

2009-03-25T20:44:00.003+01:00

Idag har jag läst allt som Anna lagt upp på sin blogg. Jag har varit dit ett par gånger förut, en gång började jag läsa från början och en annan gång ströläste jag lite. Båda gångerna fick jag lov att sluta, jag klarade inte av att läsa det hon skrivit. Nu "lyckades" jag ta mig igenom alltihopa, men det gör så ont att läsa om det. Gustav är en kämpe utan dess like, och hur det känns för anhöriga kan jag inte ens drömma om att förstå. Jag hoppas så innerligt att det här får ett lyckligt slut.

Välkommen till världen, Svea!

2009-03-10T22:35:00.006+01:00

Det var en smittsam historia Elma hade dragit på sig, Peppe var däckad från tidigt på lördag morgon, och jag började känna av det vid 19-tiden på lördagkvällen. Hann som tur var avstyra Pia och Andreas besök för att titta på schlagerfestivalen här, tänkte att det var bra att de skulle undvika att bli smittade. Min sjuka bröt ut ordentligt vid midnatt nångång och mellan alla toabesök försökte jag sova. Mitt i alla trötthet och illamående kände jag av nåt som liknade de förvärkar jag haft i flera veckor, och försökte efter bästa förmåga att ignorera det, orkade liksom inte med att känna av det oxå. Nånstans i all förvirring tänkte jag "fan om förlossningen skulle sätta igång i natt", och började fundera på/feberdrömma att jag kände av dem bara för att jag tänkte på dem och att jag typ "framkallade" dem mentalt för att jag var skraj för att känna av dem nu (låter mkt flummigt, men tänk på att jag var jättetrött och riktigt dålig samtidigt). Vid 1.30-tiden tvingade jag mig att vakna till lite och faktiskt börja kolla på klockan för att veta ungefär hur ofta jag kände nåt som liknade värkar eller vad det nu kunde vara. Det visade sig att det det var flera på en halvtimme. Vid 02 ringde jag förlossningen som sa att det kunde vara nåt som blivit igångretat av magsjukan, och antingen är det på riktigt eller så lägger det sig. Vi kom fram till att jag skulle avvakta lite och se vad som hände, och om vi ville skulle vi komma dit. Jag fick lov att informera om att både jag och Peppe är magsjuka och fråga om det var ok att han följde med dit, vilket det var till min lättnad. Insåg ganska snabbt när jag vaknat till lite mer att det är mkt mer "tryck" i dessa värkar än de förvärkar jag tidigare känt av, de dessutom tätnade. Så det var bara att åka in. Ringde Pia som kom hit snabbt som attan för att vara med Elma, vi är inne på förlossningen ca 3.30. Får ligga i förundersökningsrummet i en knapp timme, och allt tilltar snabbt under den tiden. Vid 4.30 kommer vi in på förlossningsrumet, jag byter om till den fina dressen man har på sig och får för mig att jag ska gå och kissa (fattar i efterhand inte riktigt varför...). När jag sitter där känner jag att barnet nog inte är så långt borta, fast jag hinner liksom inte säga så mkt. När vi kommer ut därifrån vill barnmorskan sätta näringsdropp på mig för att jag ska orka med förlossingsarbetet, jag är inte så talbar i det här läget men lyckas väl säga att jag inte gillar stick men okej gör det då. Det är nu det verkligen börjar gå undan.... Lägger mig på britsen, hon sticker i handen medan jag får en värk men sticker fel, ska sticka i den andra. Nu kommer värkarna ruskigt tätt och är så starka att jag inte kan parera dem längre, utan barnet börjar trycka på ordentligt. Efter en sån värk lyckas jag säga att jag undrar om jag kan få lustgas, den har inte ens hunnits skruvas igång eftersom hon höll på att sticka. Hon säger nu till Peppe att trycka på knappen så att undersköterskan snabbt ska komma dit med vagnen med grejer hon behöver (uppenbarligen är hon inte med på att det ska gå såhär fort), men hon dyker inte upp tillräckligt fort så Peppe blir utskickad i korridoren för att skynda på henne. För att sammanfatta lite det som händer kan man läsa i det "förlossningsprotokollet" att:

04.40 Vattnet går

04.43 Krystvärkar börjar

04.50 Barnet föds

Jag hann aldrig få nåt närigsdropp. Å andra sidan behövdes det ju inte heller.

Ja, det här var en helt absurd händelse som nu i efterhand känns som en konstig dröm. Men nu är hon här hos oss, Svea! Som drog ut lite på tiden efter utsatt datum men när hon väl bestämde sig så blev det tydligen hemskt bråttom. Vi var kvar drygt ett dygn på sjukhuset, fick dock inte komma upp till BB eftersom de ville hålla oss isolerade från andra p.g.a. magsjukan. Inte mig emot, då slapp vi ju dela rum med nån annan. På nåt konstigt sätt drevs nog det värsta av min magsjuka bort i och med att barnet kom, så jag slapp det oxå.

Svea är en tjej som mår bra och tycker mest om att sova och äta nu såhär sin första tid. När hon väl är vaken, vilket är riktigt korta stunder, är hon jättejättesöt. Man längtar tills man får "träffa henne" mer! Storasyster är fortfarande ganska avvaktande, men då och då går hon och klappar henne lite grann. Igår drog hon fram en pall och satte sig bredvid och sjöng - söööööt! Förr eller senare lär de sig nog att uppskatta varandra :)

Det gör ont i hjärtat att se

2009-03-06T01:22:00.002+01:00

Min lilla flicka är magsjuk. För ett par timmar sen hörde jag hur hon fick panik när hon låg på rygg och börjde kräkas... lilla lilla gumman. Nu har det städats och tvättats en hel del, och världens bästa Peppe kommer att vaka över henne i natt. Jag har fått order om att gå och sova, vilket känns så jäkla ruttet när jag vet att hon vaknar till och från och mår dåligt, och att han får vara vaken typ hela natten. Håll tummarna för att allt städ-bära-fixa INTE, ja just det - inte, sätter igång några värkar för det vore riktigt dålig tajming. Jag hoppas innerligt att hon slipper detta fort som attan.

Äsch.

2009-03-03T12:40:00.003+01:00

Nu har det gått ett par dagar då jag gått med känslan av att det faktiskt MÅSTE ske, även omgivningen har uppfört sig så. Förra gången var jag ju inte ens i närheten av att passera det utsatta datumet, så då blev det ingen så här påtaglig väntan och det är väl mycket det man utgår från. Men nu har jag bestämt mig för att inte vänta så koncentrerat mer. Den kommer ju när den kommer. Punkt. Därför tänker jag även ta bort baby tickern här ute i marginalen. Den påminner ju bara hur många dagar över tiden jag gått, eftersom det är så den verkar fungera (börjar räkna upp dagar när datumet passerats, bra grej.........)

Still waiting

2009-02-26T20:23:00.002+01:00

Avsaknaden av inlägg betyder inte att den nya familjemedlemmen har kommit ut, utan det är ungefär samma läge som tidigare. Idag har jag satt upp nya gardiner (sägs ju att jobba med händerna över huvet är igångsättande), burit lite grejer som inte var jättelätta upp och ner för trappen, sprungit och jagat Elma... Vi får väl se om det ger nån effekt.

Inget har hänt än...

2009-02-23T23:13:00.003+01:00

Inte för att dygnet är slut än, men jag har inga påtagliga känningar än så länge av att det kommer att bli något idag/natt. För den som är intresserad kan jag berätta att det kommer nåt som förmodligen är förvärkar ett par gånger per dygn, men det är ingen som helst regelbundenhet i dem och det är många timmar mellan dem. Jag är oxå sjukt täppt i näsan, men det är svårt att skilja ut om det är efter-förkylnings-symptom eller om det är nära-förlossnings-symptom. Även fast det är typ en vecka kvar till det beräknade datumet börjar jag känna att det är dax nu, jag ser dock inte fram mot själva förlossningen speciellt mkt men är jättenyfiken på vem som är där inne!

Dagen D?

2009-02-23T08:46:00.002+01:00

Enligt statistiken, om man nu kan kalla en engångsföreteelse för statistik, så är det idag barnet ska komma. Det är 6 dagar kvar till det beräknade datumet och det var då Elma kom, så 100% av gångerna har det ju blivit så tidigare. Näää jag vet! Det är klart att det inte behöver betyda samma sak, men visst finns det en viss beredskap. T.ex. varje gång jag ringer nånstans (speciellt till Pia :)) får man frågan "Är det dax?". I hennes fall frågar hon till och med när hon själv ringer upp hahaha!

Googla ditt namn

2009-02-20T23:52:00.003+01:00

Det här var roligt, hittade det hos Andreas

Googla ditt namn med “Namn är” och redovisa de 8 första resultaten. Här är mina.

Anna är Haagsjuk
Anna ritar: Anna är ensam!
Anna är online
"Jag har bara råd att leva för dagen"
Anna är online
Anna är tillbaka!
Söderström
Anna är världens första blinda filmrecensent!

Kommentarer

2009-02-19T19:05:00.002+01:00

Jag följer noga de bloggar jag länkat till, och har oftast även koll på vem som kommenterat vad i vems blogg. Igår i en diskussion med Jörgen, Andreas och Pia om bloggar kom det fram att det finns en viss besvikelse i att inte få några kommentarer till sina inlägg. Och ja, nog håller jag med om att det är roligare att få ett "haha" eller nåt annat inte så djuplodande än ingenting. Det är ju ändå nån slags bekräftelse på att det som kan kännas som envägskommunikation kanske inte är det helt och hållet. Jag tror dock att jag har vant mig att oftast vara utan kommentarer. I alla fall så har jag kommenterat 3-4 olika blogginlägg nu senaste dygnet, för att bidra till att få upp frekvensen i detta. För det är väl så - som man behandlar andra, blir man behandlad själv...?

Provar lite nya färger

2009-02-18T09:52:00.005+01:00

och så här blev det just nu.

Är inne på min tredje lediga dag inför födseln, Elma har fått gå till dagis för första gången på en och en halv vecka efter att ha haft en envis hosta. Själv dras jag med hennes bacieller och är mer än lovligt täppt i näsan HELA tiden, och snorig. Att vara helt själv hemma är en numera så ovan känsla att det nästan känns konstigt att vara det, men skönt såklart. För en oinvigd kanske det låter underligt att kunna gå upp och ner för trappan utan att klättra över grindar och att vara beredd att med en sekunds varsel springa tillbaka upp/ner beroende på var Elma befinner sig. Eller att kunna sitta vid datorn utan att ha en som klättrar på en eller drar fram tonvis med saker runt omkring en och säger titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma, titta mamma. Alla vet ju att jag älskar henne mest av allt på hela jorden (om det jag nyss skrev gav intryck av att jag tycker att hon är jobbig) men ibland är det faktiskt skönt att få lite andrum :)

Vi beställde en bärbar dator igår, och tänkte göra oss av med en av de stationära. Får inte till länken till exakt rätt sida, men om man går in på Aspire 8930 Serien och sen den högraste fliken ser man vilken vi beställt. Känns bra att kunna ha en dator i nedervåningen oxå, och efter ett tags övervägande gjorde vi slag i saken. Omgående leverans stod det när vi beställde den, hoppas det går fort!

Nu kallar Nezerilen så det är bäst jag går dit... snörvel.

Nedräkning

2009-02-15T20:34:00.002+01:00

Titta på babytickern till vänster! Det är 14 dagar kvar till det beräknade datumet nu. Alla som är något sånär införstådda i det här vet att allt från två veckor före utsatt datum till två veckor efter är vanligt och normalt. Jag skulle föredra att få åtminstone en vecka att ställa om, eftersom min sista jobbdag var i fredags, men det vet man ju inte. Pia hade drömt att jag skulle få bebisen igår, men drömmen stämde inte denna gång. Hon kanske drömde om nästa lördag. Hur som helst så känner jag mig faktiskt ganska redo, så redo man kan bli i alla fall. Lite svårt är det att fatta ändå, att den som jag bär inom mig och som alltid är med kommer snart att komma ut och bli "verklig".

Utmaning antagen

2009-02-14T20:52:00.003+01:00

Postat av: Pia
Du har blivit utmanad!
- Gå in i mappen mina bilder (ev. Bilder för dem med OS X eller din egen personliga bildmapp)

- Gå till den sjätte mappen (ev. den sjätte mappen igen)

- Välj därefter den sjätte bilden i den mappen.

- Visa bilden på bloggen och skriv något om den .

- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.

- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade

Bilden är tagen i april 2005, nere vid vattnet i Nockeby, Bromma. Ser ju rätt vårig ut måste jag säga :)

De utmanade är

Jenny

Johan

30-nånting

resten är nog redan utmanade av andra så jag nöjer mig med dessa.

Ny parvel på jorden!

2009-01-14T21:33:00.001+01:00

Nä, inte vår parvel än.
Men stort grattis till Maria med familj som idag fått en till son!

Tillbaka

2009-01-12T19:55:00.002+01:00

Efter ca tre veckors ledighet återvände jag i morse till jobbet. Det kändes. Halva dagen gick åt till att vara lätt förvirrad över vad saker egentligen handlade om, resten av dagen försökte jag faktiskt ta tag i några av dem. Igår hade jag svårt att somna för att jag hade ställt klockan, det kändes så ovant. Och en massa tankar började snurra på i huvet. Det var som att allt som varit på paus kom nära igen. Dessutom börjar jag inse att krabaten som lever om i magen snart kommer att komma ut. Ja, det blev lite för många stora tankar samtidigt men till slut lyckades jag somna ändå. Det är som att den här graviditeten bara har pågått utan att jag hunnit tänka på det så mkt, och som att jag upptäckte det "på riktigt" för bara ett tag sen. I fredags på kontrollbesöket fick jag en hög med papper av barnmorskan som handlar om amning, tiden på bb, förlossningsplan osv. Det fick mig att vakna till lite tror jag. Hon sa att när värkarna börjar ska jag inte vänta så länge med att åka in, för det kan går rätt snabbt. Och det är ju bra, men samtidigt blev jag lite rädd att jag kommer vara mentalt oförberedd när det väl börjar eftersom jag inte haft så stort fokus på det. Jag tänker mkt mer på praktiska saker som t.ex. hur man gör när båda barnen vaknar på natten och jag är själv, var och hur vi ska lämna Elma när vi ska till förlossningen. Tänk om jag är själv m Elma på natten när det sätter igång. Och så vidare.

Elma fick ett litet elpiano av farfar i julklapp, nu har hon döpt det till pilliano. Hon är så söt, hur ska man kunna tycka om ett barn till lika mkt? (finns det nån förälder som tänkt så förut....?)

Det oväntade

2009-01-10T22:06:00.002+01:00

Hon sov hela natten i sin säng. Kom upp ett par gånger och hämtade mig för att jag skulle sova bredvid. Men inte ens när jag erbjöd henne att sova i vår säng sa hon ja. Jag blev minst sagt förvånad, med tanke på hur första kvällen tedde (finns det ordet?) sig. Ikväll blev det lite senare läggning eftersom vi varit hos Pia och Andreas till för ungefär en timme sen, så nu ligger hon och Peppe och läser i hennes säng som att det aldrig varit på nåt annat sätt. Vi får se om förra natten var en engångsföreteelse, jag är i alla fall glaaad för att det funkade en första gång för det borde ju innebära att det ska fungera nån gång igen.

Nu ska jag spela WoW, level 74 - here I come!!

Yes

2009-01-09T21:16:00.001+01:00

Jag fick Elma att somna i sin säng, och hon är fortfarande kvar där. Än så länge i alla fall...

Rom byggdes inte på en dag

2009-01-07T22:38:00.004+01:00

Vi har bestämt att vi ska få Elma att börja sova i sin egna säng, i sitt rum, inför att det kommer ett till barn. Då och då sover hon delar av kvällen/natten i sin säng, efter att ha flyttats dit från vår säng sovandes. På nåt sätt måste hon känt på sig att det nu är allvar. Själva flytten till hennes säng gick bra, men hon vaknade igen efter en stund - förtvivlad. Nu har vi bytt av varandra i omgångar för att på olika sätt försöka få henne att stanna i sängen. Det var lättare att göra det här när hon sov i spjälsäng, då kunde hon ju inte gå upp själv. Men nu kan hon det. Noterat på den mentala minneslistan inför nästa barn: låt det inte bli en vana alltför länge att sova i vår säng... Vi får väl se denna kväll som ett litet steg i en ny vana.

God jul och gott nytt år!

2008-12-22T23:14:00.002+01:00

Ja, jag säger det redan nu. Det kommer inte bli många fler tillfällen med tillgång till internet från och med nu, och kanske på flera veckor framöver. Imorron fm är det julavslutning med jobbet, direkt efter det åker vi till Trehörningsjö för att fira jul och nyår. Känns härligt!!

Funderingar från ett kontorsrum

2008-12-04T13:42:00.001+01:00

Klockan är typ 13.30 och det är på god väg att bli mörkt. Tänker på Jenny som borde vara framme i Brasilien vid det här laget, och hur annorlunda det måste kännas där.

Idag hade de ringt från skoaffären. Vänsterstöveln är upphittad. Frågan är om jag ids åka dit idag... vi får se.

Det är inte alltid så lätt som man tror

2008-12-03T13:07:00.001+01:00

Jag förstår syftet med annonsen, men de två första textraderna var i alla fall roliga :)

Igår var jag på stan för att försöka hitta ett par vinterstövlar. Hade tänkt mig ett par som inte var så jättefodrade, alltså med uppstickande ludd ur skaftet och så, men med en lite tjockare sula. Det brukar stå emot kyla ganska bra, och blir inte heller alltför hiskeligt varma när man är inomhus. Tydligen är det inte riktigt såna som gäller i år, eller jag hittade knappt några i alla fall. Jag gick i alla skoaffärer jag kom på och antingen var skorna dyra och tjocka eller bara fula/konstiga. Till slut hittade jag ett par som var ok, inte jättebra, men godtagbara. När hon som jobbade där kom tillbaka från lagret där hon skulle hämta den andra skon till paret säger hon "Jag hittar inte vänsterskon". Eeeeh, va, nähä okej? "men den är ju där ute nånstans, så om du är kvar på stan ett tag kan jag ringa när jag hittat den". Jag hade då ägnat 1,5 timme åt att gå igenom skomarknaden i stan vilket inte är jättekul när man har en mage som gör att man är glad att man i vanliga fall bara behöver ta på sig skor 1-2 ggr per dag, och ville bara åka hem. "Nej, jag ska inte vara kvar på stan mer". "Okej, men jag tar ditt nummer så ringer jag när jag hittat den. Så det är bara att vänta!" säger hon kvittrande. Lätt för dig att säga, tänkte jag, men hon kunde ju inte veta att jag är på stan högst sällan eller allt annat bök runtomkring. Tydligen har hon inte hittat den än, för hon har inte ringt.

Snö

2008-10-30T10:53:00.000+01:00

Vintern har kommit till Umeå, och det är inte ens november än...

Separationsångest

2008-10-13T19:01:00.000+01:00

Jenny var här i helgen. Och helgen gick så sjukt fort, för fort. När jag lämnade henne igår em vid flyget kändes det som att vi nyss var där för att hämta henne. Hur som helst var det fantastiskt att se henne irl, hoppas att det inte dröjer så länge till nästa gång. Som vanligt medför sånt här (att träffa dem jag inte träffar så ofta) lite tungsinthet. Det ligger i att jag blir påmind om hur sällan jag träffar de här människorna, och vilket avstånd det är mellan oss. Tyvär blir avståndet till vissa inte bara geografiskt efter en tid utan mer än så. Trist.

Idag var det nån slags gemensam arbetsdag för hela förvaltningen. 95% av tiden var så trist att jag drabbades av sömnproblem, dvs. inte att jag hade svårt att somna utan verkligen höll på att somna. Hemskt jobbigt när det där händer. Vi räknade ut att till priset av en sån dag hade de kunnat heltidsanställa två personer i ett år istället. Jag hoppas verkligen att dagen gav arrangörerna det de var ute efter, själv har jag lite svårt att se vad det egentligen var.

Grattis på 2-årsdagen, älskade Elma!

2008-10-05T20:42:00.000+01:00

kurr kurr

2008-09-26T10:49:00.000+01:00

På våningsplanet nedanför hålls nån konferens, och en lunchbuffé står uppdukad som luktar fantastiskt gott. Här sitter jag i mitt rum och har två pannkakor utan tillbehör + en gurkbit att se fram mot...

Liv på en pinne

2008-09-19T10:49:00.000+01:00

Mars = 2-barnsfamilj!

Mr magic

2008-09-18T17:45:00.000+01:00

En av konsultteknikerna som vi jobbar mot brukar skriva "automagiskt". Första gången tänkte jag att det var en engångsföreteelse, men det har återkommit vid flera tillfällen. Lite roligt är det, saker som sker automatiskt kan ju kännas magiska. Ren automagi :)

Bra fråga

2008-09-17T09:43:00.000+01:00

Förut

2008-09-11T18:14:00.000+01:00

Vad hände egentligen med ICQ? Av nån anledning kom jag och tänka på hur det var när det "a-ao:ade" när någon skrev nåt, hur det var att ha ett blinkande litet meddelande nere i högra hörnet, icq-blommans blad som skiftade från rött till grönt när man loggade in och knackningen som berättade när nån annan loggade in. Wikipedia säger att MSN Messenger tog över, och ja det stämmer väl. Jag skulle bli högst förvånad om nån idag frågade om mitt icq-nummer för att de ville lägga till en på deras lista.

Dagen efter

2008-07-06T20:30:00.000+01:00

en möhippa ska man väl känna sig ganska trött? Nej, det var inte min möhippa och ja, jag känner mig riktigt trött idag. Det var Peters kusin som gifter sig på lördag som var möhippeföremålet, och hennes dag var späckad med saker. Dock inget som vi själva inte hade velat göra, och hon var otroligt glad över att vi fixat allt det här för henne. Så idag är hon en trött, men glad, blivande brud som hade många händelser och intryck att smälta. Det är Pia som ska ha den absolut största elogen för att det blev så bra, jag har försökt att stötta så mycket det gått.

I morgon är första semesterdagen och det är först nu idag jag insett storheten i detta. När jag gick hem i fredags kändes det mest bara som vanlig helg, och jag hade lite svårt att inse att jag faktiskt kommer att vara därifrån fem härliga veckor. Men när jag idag, i min trötthet, insåg det här fylldes jag av varm lycka. Otroligt härligt! Det har hänt saker som gör att semestern nog inte kommer att bli precis som planerat, men det är till det positiva så det är ingen som är ledsen för det :) Hur som helst hoppas jag att det kommer bli mycket tid för att leva i nuet och bara vara, det är sånt som nästan aldrig händer till vardags.

Midsommardagen

2008-06-21T21:48:00.000+01:00

Vi åkte till Hissjö där vi firade midsommarafton igår för att lämna en bil, hämta lite kvarblivna saker och fika. Stämningen var mycket mer avslappnad än igår. Midsommarfirande kan lätt bli lite upphaussat (stavas det så?)

Så här ser jag ut enligt Pia

Så här ser Pia ut enligt Andreas

Andreas enligt Pia

Lille Q enligt Pia

Mina bleka fötter möter gräs

70 poäng

Utsikt från lilla huset på prärien

Elma

Hissjö rockers på logen

Världens fulaste bloggermall

2008-06-21T13:06:00.000+01:00

heter Harbor, och har nu efter ett par dagar gjort sitt här på min blogg för ett bra tag framöver.

Midsommarafton

2008-06-20T21:56:00.003+01:00

mötte oss i morse med ett riktigt regningt väder. Vi var bjudna till Hissjö på grillning och femkamp, så det var bara att slänga ner de regntätaste kläderna man äger. Lagom till att vi skulle åka upphörde regnet så kläderna kom aldrig till användning. Sillunch, femkamp (min bästa gren var att skjuta luftpistol - f*n vad roligt det är, det borde man göra mkt oftare), sjöng, hoppade på den gigantiska studsmattan, åt jordgubbstårta, gjorde krans till Elma (och lyckades fota henne med den på huvet, vilket var otroligt eftersom den var på i max några sekunder åt gången innan den kastades i marken), skar kött och halloumi, åt middag, fick hoppa över jordgubbarna o grädden och köra hem istället (Elma somnade). Nån klunk alkohol mitt på dan, men bara det. Å nu sitter jag här, och är faktiskt ganska trött. Det blir nog ingen sen kväll för mig.

Spela för att vinna, ffs!!

2008-06-18T22:26:00.001+01:00

Elma somnade, men matchen gick ju oxå sådär. Jag kanske skulle stannat här uppe istället, och sluppit se eländet.

För övrigt måste ju det här vara den överlägset fulaste mallen som finns på blogger.

Nu är det avspark

2008-06-18T19:49:00.000+01:00

i matchen mot Ryssland och jag sitter inte vid tvn. Väntar på att Elma ev. ska somna i rummet här intill innan jag går ner. Tänker att det är bättre att låtsas som att allt e som vanligt, och inte bry sig om att det sitter tre personer nere och tjoar då och då ;) Det går sådär.

Jag vet inte vad det är...

2008-06-17T18:51:00.000+01:00

... men senaste tiden har jag faktiskt börjat fundera på att återuppta bloggningen. Känner dock lite prestationsångest inför det.

Rösta!

2008-03-26T22:32:00.001+01:00

Trots mitt förra inlägg är det idag nödvändigt att upplysa er om en sak: gå in och rösta på denna EM-låt! http://www.emlaten.se/tube/viewentry/johan-elmander-181 Det är inte BARA för att Pias pojkvän gjort den utan även för att den faktiskt är ett riktigt bra bidrag. Se så, klicka på länken och lägg din röst.

Jag kan även meddela att i morgon hämtas nycklarna ut till det nya huset som nu gått igenom slutbesiktningen, och inflyttningen påbörjas. Det känns fortfarande osannolikt, som det gjort hela tiden. När vi varit där och tittat känns det alltid som att det är nån annans hus som håller på att byggas. Så jag längtar efter känslan att få gå in där själv, bara vi, och känna in. Utan att ha sällskap av byggjobbare och projektledare. Vi har dessutom lyckats sälja våra två soffor till den som ska flytta in i den här lägenheten. Jag kommer nog att sörja dem lite eftersom de verkligen är bra, och för att vi kommer vara utan soffa ett tag framöver... Men i slutändan blir det bättre med en annan soffa, de nuvarande är som sagt fina och bra men tar för stor plats i det nya vardagsrummet.

Vi hörs när vi hörs

Istid

2008-03-17T13:28:00.000+01:00

Den här bloggen ligger på is, som de få stackare som går in här säkert redan förstått. Jag har varken tiden, orken eller engagemanget för att blogga för tillfället - det har ingen plats i tillvaron. Och det känns ju lite trist, men istället för att se det som att jag ger upp för evigt kan vi se det som en paus på obestämd tid :) Jag säger inte hej då, utan vi hörs i framtiden!

Från beige till grå

2008-01-30T21:23:00.000+01:00

På den här bloggen händer det så mycket att man har svårt att hänga med! Eller, var det en annan blogg jag tänkte på...? Det är ju inte första gången det blir såna här uppehåll, och jag känner inte så stor prestationsångest över det. Och eftersom det är typ två månader sen jag skrev nåt sist tar vi nåt från nutid, dåtiden låter vi vila i frid.

Elma har börjat på dagis, det verkar gå bra och från och med nästa vecka är det på riktigt, dvs. inskolningen är slut.

Om knappt två månader flyttar vi till huset och längtan är stor. I måndags fick vi gå in och titta på tapetseringen, det såg riktigt bra ut. Vi hade t.ex. valt att ha en fondvägg i trappan, ända från nedre våningen upp till taket på övre våningen. Det var inget vi sett nån annanstans direkt så det kändes som att det kunde bli flipp eller flopp. Men det flippade faktiskt (som tur är, får man väl säga...). Nu när man faktiskt kan säga att vi är inne på nedräkningen är det lätt att störa sig lite extra på nuvarande lägenhet/hus. Framför allt grannar. Vi hade väldigt bra grannar ovanför oss till för ca en månad sen, det var alltid lugnt där uppe och de var hur trevliga som helst. Nu har en gymnasietjej flyttat in där som lyssnar på - hör och häpna - Elvis så högt att man kan höra texten. Hon och hennes kompisar brukar typ hoppa där uppe och skrikskratta vilket man uppskattar mycket som grannen under. Ja, åsså är det en massa andra små och stora saker i det här huset som man är dödligt trött på men de är så uttjatade så de skiter vi i.

Jobb har jag som det ser ut nu till sista mars. Vad som händer sen "får vi se" heter det även denna gång. Jag sitter numera i öppet kontorslandskap i stället för i eget rum, trevligt för det mesta, svårt att koncentrera mig ibland.

Jag har sveda i halsen och det snorar kraftigt ur höger näsborre, ingen feber tack och lov. Det är direktimporterade bakterier från dagiset tror jag, och om jag ska tro mina kollegor kommer vi att vara sjuka konstant ett par år framöver.

Nu får det vara nog, man vill ju inte bränna ut sig på bloggandet ;) Förhoppningsvis går det inte två månader till nästa gång.

En sen recension av förra helgen

2007-11-27T22:51:00.000+01:00

Förra helgen åkte vi till storstan med anledning av att Kent spelade på Annexet på söndan. Som vanligt blev dagarna lite smått hysteriska med tanke på hur mkt man alltid vill hinna med. Försökte dock att boka in saker i måttlig mängd och avbokade t.o.m. en fikadejt för jag inte riktigt mäktade med den. Inte på grund av personen, utan för att jag hade sovit alldeles för lite och för att vi skulle på Kent på kvällen. Och då fick jag såklart dåligt samvete... Jag hade ju kunnat låtit bli att avboka den och istället skyndat mellan ställen jag skulle varit på, och struntat i att bara ta det lugnt några timmar. Men jag ORKADE inte. Man är ju bara människa.

Okej, Kent. Jag har fått uppfattningen om att man antingen älskar eller hatar dem. Jag älskar dem, och inte mindre efter att ha sett dem live. Det har krävts en del inlyssning på Tillbaka till samtiden, men det har varit ett sant nöje. Vi stod i alla fall rätt långt fram, inte längst fram såklart - då får jag klaustrofobi, och sjöng med i alla underliga, konstiga, metaforiska texter så gott det gick. Lite gammalt material spelades såklart oxå (sånt som var före Vapen o ammunition), vilket jag inte kan, men samtidigt hade de en ljusshow som inte gick av för hackor. Tyvär gör sig sällan sånt så bra på bild så jag skiter i att lägga upp nån :) Så här efteråt har ju tråkigt nog intrycken bleknat lite, men flera av låtarna har ger nu en en annan känsla än innan. Det var värt vartenda öre att få stå där!

Saker som snurrar i min hjärna

2007-11-12T20:30:00.000+01:00

Det jag funderar mest över i dessa dagar är hur man kan hinna med så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt. Eftersom jag köpt ett träningskort vill jag gärna träna då och då, min förhoppningsvis realistiska plan är att kunna köra ett pass mitt i veckan och ett på helgen. Sen har jag ridning en gång i veckan, det sammantaget borde väl påverka hälsan positivt. Ja, det låter ju planerat och fint. Men att verkligen GÖRA det är tydligen en helt annan sak, det är alltid nåt annat man får göra avkall på vilket inte alltid känns så bra. Idag tog jag mig faktiskt dit direkt efter jobbet och körde ett cykelpass som turligt nog inte var längre än 40 min. Min kondition är inte vad den brukade vara... Jag blev rejält trött redan under andra-tredje låten, men alternativet att ge upp finns inte i min hjärna i såna situationer. I mitt forna träningsliv har jag inte sett cykling/spinning som nån "riktig" träningsform eftersom jag aldrig tyckt att det är speciellt jobbigt, förmodligen för att jag parallellt höll på med träning som var betydligt mer krävande. Idag förstod jag vad man tränar under ett sånt pass. Så nu gäller det att ta sig över den mentala och fysiska puckeln och göra träningen till en vana igen! (vilket kändes lätt att skriva, men kanske inte lika lätt att hålla....)

Igår var jag ute hos hästen som jag var erbjuden att bli medryttare på. Eller ja, det är jag väl på sätt och vis, sporadiskt. När jag körde dit blev jag glad att jag inte tagit på mig mer än jag gjort. Det är 3,5 mil dit vilket ju inte så långt om det hade varit en stor väg. Men de här vägarna var allt annat än stora. Nu ligger vinterna framför oss oxå, vilket jag fick ordentliga smakprov på under körningen, och då är de där vägarna verkligen inte roliga att vara ute på. Vissa av dem var inte ens plogade, som tur var var det andra som hade kört där innan. Väl där verkar allt bara bra och lilla hästen M är snäll och (ganska) trygg, inte som arab fullblodet för ett par år sen. Ägaren är oxå fantastiskt snäll. Med andra ord - ett bra läge! Att få åka dit och rida när man känner för det, behöver inte betala nåt eftersom det är så långt att köra, hästen är snäll, rar och passar mig bra. Det dröjer nog ett tag innan jag kan åka dit för jag har ju som sagt ont om tid......................

På fredag bär det av till Stockholm. Det känns så ROLIGT att få träffa Jenny, Anneli, Ida, Anna och förhoppningsvis några till. Känns också skönt (nu får jag lite dåligt samvete när jag skriver det här) att få vara barnfri ett par dagar. En minisemester kan nog vara på sin plats nu i höstens mörka tidsbristtillvaro!

Elma gick idag!

2007-11-08T23:14:00.000+01:00

Flera gånger, och flera steg. Hon ser ungefär ut som en pingvin, stela ben som vrids fram med hjälp av överkroppen. Glada ljud (dididididididdidddddd) kommer ur munnen och hon klappar i händerna åt sig själv. Gostrollet.

Vill, men kan inte

2007-10-30T21:08:00.000+01:00

Jag har blivit erbjuden att vara medryttare på en häst som ska säljas från ridskolan. Hon som köper hästen rider i min grupp och vi två verkar vara de enda på hela stället som faktiskt gillar den lilla krabaten. Först var erbjudandet att vi skulle dela ägandeskapet men då sa jag nej direkt, det är bara att inse att det inte finns tid till det. Förra veckan när jag fick medryttarerbjudandet sa jag att jag förmodligen inte kommer att kunna ha en dag i veckan stående, utan att det nog kommer bli lite mer sporadiskt. När vi pratdes vid på telefon för ett par dagar sen verkade det av nån anledning som att hon trott att jag skulle kunna ha minst en dag i veckan. Jag sa samma sak igen, att jag inte har möjlighet till det, och att jag måste fundera lite på hur vi kan lösa det här på bästa sätt. Och nu har jag gått och fått dåligt samvete över att jag inte kan hjälpa henne mer... Skitdumt, jag vet, det var ju hennes beslut att köpa hästen. Själv. Jaja, i morron ska jag ringa henne så får vi prata lite mer. Förhoppningsvis lättar det mitt dåliga samvete.

Nu ska jag WoWa en stund :)

Länge sen

2007-10-28T16:36:00.000+01:00

Jag har varit hemskt dålig på att blogga senaste tiden, men har försökt att vara desto bättre inom de andra områdena som tar upp min tid. Ofta känns det som att enda tiden jag har att sitta still och tänka tankarna färdigt är när jag är på jobbet, och där vågar jag inte blogga. Nu när det gått såhär lång tid sen senaste inlägget hamnar jag som vanligt i skrivkramp. Det har hänt saker varje dag som jag hade kunna blogga om, men eftersom de passerar fort hamnar de snabbt långt bort i tiden.

Ägnar så mycket tid jag kan åt att lyssna in mig ordentligt på Kents senaste album, det är inte många veckor kvar till konserten och då är det mycket roligare om de sitter. Jenny har beskrivit det på bästa möjliga sätt, så det är ingen mening med upprepning.

För några dar sen fick jag en grym födelsedagspresent som jag läääänge velat ha, men inte tagit mig råd till. Förutom att den är fin har den precis de saker jag vill ha; kamera, radio och plats för en massa musik. Det är skönt att slippa ta med sig tre grejer (två är det ju egentligen, för kameran kommer ju aldrig med till vardags) istället för en. Den nya favoriten hjälper mig mycket i Kentinlyssningen.

Ska försöka att blogga lite mer frekvent framöver....

1-åringen

2007-10-04T22:38:00.000+01:00

På dagen för ett år sen vid den här tiden hade vi för en stund sen tapetserat klart den första väggen i ett av vardagsrummen, äntligen skulle den jättefula gula tapeten bort. Inte ett ont anande slog vi oss ner framför en film, ganska trötta efter att ha klättrat upp och ner, skurit, klistrat och mätt hela dagen lång. Nästa dag kl 9 skulle jag till arbetsförmedlingen på såndär obligatorisk träff för att få behålla a-kassan. Gick o la oss vid 1 nånting och jag anade nån slags molande värk men hängde inte upp mig så mycket på det, sådär hade det känts lite från och till under hela graviditeten. Tänkte att det skulle vara borta när jag vaknade igen. Under natten tilltog värken, mellan vaket tillstånd och sovande fattade jag inte vad som höll på att hända. Blev mest irriterad att det skulle behöva kännas så varenda gång jag hade somnat till. Fram mot morrontimmarna gick det inte att förneka vad det var som höll på att hända... det bar iväg till förlossningen. Jag var övertygad om att vi skulle få åka hem igen, det var ju en vecka kvar till beräknat datum, i stället kom ett par timmar senare lilla Elma till världen.

Det är svårt att förstå att det är ett år sen. Ett år som gått så himla fort och innehållit så otroligt mycket. Nog visste jag innan Elma att ens egna barn är det absolut största i livet, men känslan att hon finns, att hon är hon, allt med henne, har jag inga ord för. Det är större än det absolut största.

Grattis i förskott på din första födelsedag, lilla underbara älskade Elma!

Jippiii

2007-10-02T21:52:00.000+01:00

Det där med att utmana sina rädslor kanske inte är så dumt trots allt. Jag hade starka föraningar om att det skulle vankas hoppning på ridningen idag, men kände mig konstigt nog inte så hemskt nervös inför det. Föraningen stämde in och väl på plats steg pulsen ordentligt, jag lyckades dock att byta till mig samma häst som jag hade sista dan på hoppräddkursen för ca 2 månader sen och var faktiskt inte så sjukt rädd. Jag hoppade allt som skulle hoppas, och det var till och med ganska roligt! Det var inte så högt (kanske max 60 cm) men det var många hinder och svängar att ta sig över och igenom. Det känns BRA att jag minns hyfsat vad jag gjorde och vad ridläraren sa till mig i stället för att få blackout vid varje hoppomgång.

Tjohoo!

Man blir mosig av att jobba

2007-09-20T22:25:00.000+01:00

Tänkte att jag skulle skriva lite om min första arbetsvecka, men nu blev jag så hemskt trött. Ja, jag gör ett försök så får vi se hur långt orken räcker.

Nu har jag inte arbetat på så hemskt många ställen eftersom jag tillbringat större delen av arbetslivet på ett och samma ställe, men ett par olika ställen har det ändå blivit om man räknar in praktikplatser, ungdomspraktik, sommarjobb och sånt. Men jag måste säga att det ställe jag nu hamnat på har utan konkurrens den absolut bästa stämningen. Alla är jättetrevliga. Till och med chefen är en vettig människa (jag är alltid lite på min vakt när det gäller chefer), det känns inte som att hon kommer från en annan planet vilket jag är van att det brukar göra. Den här veckan har handlat mkt om att sätta mig in i projektet, och av allt att döma är arbetsuppgifterna roliga. Har fått ett eget rum (wohoo), har nära till bussen som går raka spåret hem, får skjuts av svägerskan varenda morron som är på väg till nästan samma ställe. Att jobba 75% är inte heller dumt, i morgon t.ex. är jag ledig för jag har redan jobbat in tiden för den här veckan. Jag kommer att kunna styra om jag vill jobba kortare dagar eller vara ledig nån dag i veckan. Som anställd får man skitbra pris på träningskort på Iksu spa som ligger ett par minuter hemifrån. Osv, osv, osv. Jag har bara bra saker att säga om min nya arbetsplats och mitt nya arbete.

Nåt som är lite lustigt är att flera av de nya kollegorna är så väldigt lika folk jag jobbat med tidigare. Webbstrategen på det här stället är slående lik, i både sätt och utseende, webbmastern på förra stället. Fasen, till och med frisyren är den samma! En av kontorstanterna är väldigt lik "den färgglada" på förra stället. Den ordningsamma tjejen som håller i lite allt möjligt på avdelningen är väldigt lik friskisen som var lönehandläggare (vad heter det?!) på förra stället. Det lustiga är att även de här personernas yrkesroller påminner om de gamlas. Sen är det några tjejer som är lik några andra, icke fd. kollegor: hon som jag jobbar närmast med är lik en av mina kusiner och en kompis storesyrra, en annan tjej påminner en hel del om Anneli. Ja, det kanske inte är så konstigt att jag känner mig hemma!

Nu har jag ju skrivit riktigt mkt för att ha känt mig så trött.

Att lämna Elma hemma var lite konstigt i måndags morse, men sen har det gått bra. Har några bilder på datorn av henne som jag kan titta på när jag känner att jag behöver. Lilla hjärtat. Hon har det bra hemma med pappan. Det är ju inte direkt så att hon blir överlycklig när jag kommer hem, vilket jag i min fåfänga hade trott..... men det är ju bättre det än att hon är ledsen för att jag är borta.

På lördag ska Pia ha 80-tals fest. Härom dan tog vi en sväng till Myrorna och shoppade lite fina kläder. Jag hittade en cerise/vit top med påsydda blommor och pärlor som jag ska göra ett större hål för huvet a la 80-tal. Köpte även ett par haschlövsörhängen i rosa (ni vet såna där löv som var typ en paljett eller nåt) och ett resårskärp med en blomma som spänne. Tänkte kombinera detta med ett par nätstrumpbyxor jag hittade hemma, nån kjol jag har och nån slags skor som jag inte har än. Tänkte köpa ett par som går att använda sen också. Det ska bli skitkul att se vad alla har hittat på för outfits, jag ska fota mycket!

Nä, nu får det vara bra. Så här sent (23.49) har jag inte varit vaken på hela veckan. Over and out.

Stort och smått från senaste veckan

2007-09-14T19:21:00.001+01:00

Senaste veckorna har innehållit mycket, så jag tar det lite kort:

- Jag blev erbjuden ett jobb jag gärna ville ha, och tackade ja (som jag redan skrivit om)

- Egotrippen till Sthlm ställdes in p.g.a. att jag kände mig förkyld och att örat fortsatte att spöka på. Som tur är har åkomman gett med sig nu (håller tummarna för att den inte kommer tillbaka).

- Elma störtade från vår säng och landade på munnen. Blodflödet var stort och paniken lurade bakom hörnet. Händelsen gjorde att hon dagen efter fick göra sitt första tandläkarbesök, så nu har vi brottats varje morgon och kväll då såret på tandköttet ska tvättas med svidande vätskor.

- Vi bokade ett radhus! Vuxenpoängen som redan är rätt höga steg en bra bit till. Det är inte ens byggt, så vi har stått och glott på en grundplatta med kablar som spretar upp ur ett hål mitt i. Strax intill ligger dock likadana, redan byggda så vi har en aning om vad det ska bli i alla fall :)

- Torsdag kväll - söndag eftermiddag tillbringades i Tresjö. Skönt att komma bort en sväng ibland, när man hamnar där upphör tid och rum att existera.

- Den här veckan har förmiddagarna ägnats åt att vara på öppna förskolan. Elma tycker det är jätteroligt att leka med alla grejer och träffa andra barn. Och det är skönt för mig att kunna sitta still och bara övervaka i stället för att försöka ignorera uttråkat skrik som lätt uppstår här hemma.

- Återbesök hos tandläkaren för Elma. Det hade läkt bra men vi ska fortsätta att tvätta ett par dagar till....

- Facebook är ett lömskt ställe. Att det kan vara så spännade att se vem man kan hitta här och var. Hur mycket tid jag lagt på det sen jag startade kontot vill jag inte tänka på. Det har WoW:ats betydligt mindre i alla fall.

- Idag inhandlades Elmas första riktiga par skor. Ett par låga och ett par drakgummistövlar. De låga var mörkröda i skinn och fina, drakstövlarna var svarta med vassa tänder, näsborrar och eldflammor på. Inte speciellt tjejgulliga alls. Passar Elma, hon är ju en liten tuffing.

- Mer Elma (det händer mycket kring henne): hon försöker göra rörelserna till Imse vimse spindel när man sjunger den. Lilla gostrollet.

- I morgon MÅSTE jag ge mig ut på stan för att köpa på mig kläder som går att använda på en arbetsplats. Efter att inte ha haft så stort behov av såna kläder på ett bra tag finns det inte mycket som känns okej att dra på sig i ett sånt sammanhang.

Tata for now

Jag har flyt

2007-09-04T21:22:00.000+01:00

Annat kan jag inte säga!

För ett par veckor sen började jag söka jobb för att försöka undvika att behöva gå på a-kassa snart. Glädjande verkar arbetsmarkanden i Umeå inte vara alltför stillastående, det har faktiskt varit ute ganska många jobb som har känts roliga att söka. Det som verkade bäst av alla blev jag kallad till intevju på förra veckan, och det kändes himla bra. Som vanligt vågade jag inte hoppas så mycket, men ett par dagar efter intervjun blev jag kallad till ytterligare en - för att träffa chefen (lite scary). Så idag var det dax, inte nog med att jag skulle träffa chefen, vi skulle äta lunch tillsammans. En sån intervju har jag aldrig varit på tidigare och började såklart att tänka på allt möjligt som kunde hända under en sån lunch. Att jag skulle råka rapa, välja fel rätt och sitta och behöva sitta fippla med maten, om jag blir bjuden - ska jag ändå erbjuda mig att betala själv osv osv osv. Nu var den här chefen av det lättsammare slaget och rent instinktivt valde jag den mest rejäla maträtten som serverades (pannbiff, potatis och löksky) så det flöt på ganska bra. Rätt som det är får jag veta att jag är satt på första plats av de som intervjuade mig gången innan och att hon (chefen) också tycker att det känns bra, så då erbjuder hon mig tjänsten! Jag blir glad och paff, hade inte riktigt väntat mig att få nåt besked idag, men med tanke på hur bra det här jobbet verkar tackade jag ja :)

Det känns SÅ skönt att slippa traggla omkring med a-kassedagar och meningslösa träffar på arbetsförmedlingen. Och trots att det här "bara" är en projektanställning ger det mig bra erfarenhet inom det område jag vill jobba inom. Tjohooo!

Örat 3

2007-09-03T19:52:00.000+01:00

Men ååååå. Läkaren var lite halvdryg och verkade tycka att det knappt var värt att ta sig till en vårdcentral för min åkomma. Det han kunde konstatera var att jag förmodligen haft en liten öroniflammation för ett tag sen och att det nu ligger vätska kvar i trumhinnan (typ). Därav suset, bruset och den nedsatta hörseln. Men eftersom gångarna var öppna och ej inflammerade gör man inget åt det, det är bara att vänta ut. Tack för den, precis vad jag i n t e ville höra. Enligt honom var det i alla fall inget farligt och kunde inte ge några men framöver, vilket ju var skönt att höra. Jag frågade om det kommer göra helvetesont om jag flyger, vilket han svarade på genom att säga "Ja, då får man ju jobba med tryckutjämningen. Och tugga tuggumi och sådär" med ett skeptiskt ansiktsuttryck. Min tolkning är att det kommer att göra helvetesont, minst. Hur som helst kommer jag inte att åka iväg till Stockholm om jag känner mig såhär i morron eftermiddag. Känns bara jobbigt att åka dit och känna mig halvdålig.

Örat igen

2007-09-03T09:10:00.000+01:00

Det är nog första gången jag känner mig nöjd över att det känns "nåt" i örat för nu har jag fått en tid hos läkaren. Hoppas att de kan göra nåt åt saken och det inte bara blir nåt värdelöst besked igen som "Nä, det syns ingenting så det är bara att vänta och se om det blir värre eller om det kanske försvinner av sig sjäv".

Örat och jag

2007-09-02T22:17:00.000+01:00

När allt fungerar som det ska tänker man inte på det, men oj vad märkbart det blir när något felar. Senaste tiden har jag till och från haft nåt som liknar lock för vänster öra, men det är inte riktigt lock för det händer inget när jag tryckutjämnar. Jag bokade en tid hos distriktssköterskan för att ta reda på om det var en vaxpropp eller nåt annat underligt som höll på att hända där inne. Givetvis kände jag mig helt normal den dagen jag skulle dit, typiskt, och hon hittade inget konstigt. Sen var det helt borta i en vecka, för att veckan efter återvända med ny styrka. Jag känner att det är nåt på gång där inne, där öron, näsa och hals möts, som inte bryter ut. Förmodligen är det nån förkylning som satt sig mer åt öronen än åt hals eller näsa. Det är så j ä * l a jobbigt att inte ha fullständig hörsel på ena örat! Jag känner mig verkligen handikappad när det är som värst. Ena stunden tänker jag att det som sagt är en vanlig förkylning som kommer att ge med sig, andra stunden tänker jag att jag håller på att få permanent nedsatt hörsel. På tal om det måste jag kolla när vårdcentralen har öppet i morron.... Har mina funderingar på om jag vill sätta mig på planet på onsdag om det känns såhär fortfarande.

Igår var det öppet hus på Balettakademin här i stan. Meningen var att även jag skulle vara med på ett par "prova-på klasser", street och 30+. P.g.a. örat tittade jag på i stället och de andra (maria och pia) fick hoppa runt och göra sitt bästa. På streetklassen var medelåldern ca 16-17 år och verkade svår tyckte jag, det kändes i alla fall inte som nån direkt nybörjarklass. Det gick undan i instruktionerna och det var inte de lättaste stegen om man inte dansat förr, man bör nog ha en viss grundkondition och styrka för att greja det där med hedern i behåll. För att inte tala om koordination.... Dansläraren för 30+klassen tryckte mycket på att man var där för att ha roligt, och ja det verkade faktiskt roligt. Stämningen var en helt annan än på streetklassen där det hade kännts skitviktigt att hänga med och att göra rätt. Jag blev lite sugen på att anmäla mig till den där, men fick sen höra att den är 19.30 på tisdagar vilket krockar med ridningen. Så det blir inget och egentligen så gör det inte så mycket. Jag är verkligen ingen dansare, det var mitt bestående intryck från besöket. Jag håller mig till min hjärtans kära ridning och köper ett träningskort på Iksu i stället. Men det är alltid roligt att gå och kika på nya miljöer, rätt som det är hittar man nåt man inte kan leva utan.

Förvånad...

2007-08-28T11:21:00.000+01:00

.... och nästan lite oroad över att jag sov mig genom ett hejdundrande åskväder i natt. Jag har fått berättat för mig av flera grannar att det knappt gick en sekund mellan blixt och dunder när det var som närmast. Och jag som trodde att jag var hyfsat lättväckt... Eller är det bara Elma jag hör och inget annat? Peter hörde inget heller. Vaknade Elma och var ledsen utan att nån kom och hämtade henne? En kontrollmänniska som jag tycker att det nästan känns lite obehagligt att inte haft en aning om det här. Så här lät det säger en av de vakna:

02,10 (den nya klockradion visar tiden i taket)
PANG! BRAK! VÄRLDSKRIG!!! Flög som en projektil rakt upp i luften... Åskan var i gång igen! Jag är inte ett dugg rädd för åska, Men jeeesus! Nu var den precis ovanför mig! Låg där som en utslagen gråsäl, smått irriterad och så där trött som bara Pialisafisa kan va. SHHHHHHAAAAAABBBBAAAANNNGGGGGG!!!!! Nä nu jävlar!!! Älgade upp ur sängen... sprang rakt in i sovrumsdörren som jag hade glömt att jag stängt, snubblade in i vardagsrummet och satte mig på ändan mitt på golvet... Krälade fram till de förbannade eluttagen för att dra ut tv'n, datorn och akvariet igen. Utmattad drog jag mig tillbaka i sängen. Det är nått konstigt med åska. Jag tror att jag har blivit hjärntvättad som barn. Varendaste blixt så börjar hjärnan oavkortat...1...2...3, Boom! Pirr, pirr, hihi, 3 km. Vilken nörd man är. Igen 1... BOOOM! Å nu är den här! (pirrig-läskig-fantastisk-känsla). Ja så låg jag och höll på fram till strax efter 03,00 då jag mer funderade på om det skulle bli en till smäll, eller om jag kunde ta och börja fundera på att somna. Jag somnade...

På morronen var det fortfarande ösregn så vi gick till öppna förskolan för att fördriva tiden lite. Sångstund, lek och fika i en och en halv timme. Sen var Elma trött, vilket jag var rätt tacksam för. Jag har en gräns för hur länge jag kan vistas i en miljö där många av mammorna är väääääldigt mycket mamma och inget annat.

Hösten har kommit

2007-08-27T21:40:00.000+01:00

För ett par veckor sen (eller är det redan en månad sen...?) tyckte jag att hösten låg i luften, och det kändes för tidigt. Jag hade inte hunnit bli mätt på sommar än. Sen vände det och vi fick en hel del sommar till, tack och lov. Lurad av solskenet i morse fick jag ångra mitt klädval när jag gick och frös resten av dan. Solen försvann och ett iskallt, ihållande hällregn började ösa ner och gör fortfarande. Blixtrat och dundrat har det oxå gjort. Nu tror jag på allvar att hösten har kommit, men nu välkomnar jag den.

Idag bokade jag biljetter till min egotripp till Sthlm nästa vecka. Har givetvis dåligt samvete över att jag åker från Elma och Peppe i flera dagar, men samtidigt tycker jag att det känns skönt att vara "ledig" ett par dagar och kunna träffa folk dagarna i ända utan att tänka på blöjor, frukt, barnmatsburkar, var det finns microvågsugnar, sovpauser, välling, farliga väggkontakter, vilken vagn som är bäst att ta med osv osv....

När jag bloggar gör jag ofta saker samtidigt, nu t.ex. har jag fastnat i Facebooks oändliga förgreningar. Jag förstår faktiskt att det finns företag som känner sig hotade av detta vuxendagis, man kan tillbringa ganska många minuter där. Nu har jag inget företag som betalar mig några pengar så jag kan göra vad jag vill hahahhaha Och nu ska jag se vilka jag mer kan hitta :)

Nattsvammel

2007-08-25T22:27:00.000+01:00

En lördagkväll vid den här tiden (23.30) är det nog många som känner att det börjar bli dax att ringa taxi för att ta sig till krogen. Jag däremot, sitter i hemmets lugna vrå efter att ha varit på middag hos Jonny och Maria. Elma kände att det var lördagkväll och "partaj" så hon vek inte in kepsen förrän vid 23-tiden. Nu ligger hon och sover djupt efter den vilda kvällen. Igår somnade hon oxå ovaggad efter att ha haft fyra andra barn (de är ju inte så mycket bebisar längre) på besök i flera timmar. Efter den bravaden är jag ännu mer imponerad av dagispersonal än vad jag var innan. Den ljudnivå och aktivitet det där gänget kunde åstadkomma var allt annat än lugnt. Men det var roligt också, tyckte både föräldrarna och barnen.

I morron ska jag förbereda mig så gott jag kan inför måndag. Jag kan inte skriva vad det är jag ska göra p.g.a. att mina förhoppningar om att det ska gå i lås är för stora. (F*n, nu minskade genast oddsen, se nr 2).

Sitter och försöker komma på vad som hänt senaste veckan, men jag minns inte så noga. Peppe har jobbat flera s.k. dagpass mellan 8-20 vilket har gjort att jag och Elma har varit själva en hel del. Hon, som alltid varit så nöjd och glad med nästan allt, har nu kommit in i en period där inget verkar vara bra. Speciellt inte att bli nedsatt på golvet. Jag har varit ganska slut på kvällarna efter att ha försökt att underhålla henne och inte bli allför bedrövad över att hon verkar missnöjd.

Veckans ridpass visade sig vare teorilektion, dock uppsutten sådan. Sitsträning stod det på lappen, vilket innebar att vi turades om att longera och att rida utan tyglar eller stigbyglar, just för att hitta balans och den rätta sitsen. Det kanske låter enkelt men det var ganska svårt, speciellt när hästen vi red hade så skumpig trav. Longera har jag inte gjort på många årtionden så det var minst lika svårt. Själva ridningen blev inte så lång per person eftersom vi bytte av varandra, kanske 15 minuter, men ack vilken träningsvärk det resulterade i.

Jag har under veckan skickat in flera jobbansökningar. En av anställningarna sköts av en välkänd rekryteringsfirma som ville att man skulle göra ett webbaserat test för att komplettera de uppgifter man registrerat i deras databas. Testet kändes som ett skämt, jag var hela tiden övertygad om att det skulle visa sig att jag var med i internets motsvarighet till dolda kameran. Man fick en ordkombination och svarsalternativ som man skulle para ihop den första ordkombinationen med. Så här kunde det se ut:

Bi : Vingar
- Is : Vatten
- Öl : Alkohol
- Hav : Vind

Va f*n?! Vadå? Att välja nåt av de svarsalternativen känns som att man lika gärna kan blunda och peka. Nu läste jag inte instruktionerna jättenoga, men jag hann uppfatta att det var för att se hur det stod till med den språkliga förmågan. Mmm, okej. Jag har ingen aning om hur "bra" det gick på det där testet, jag hann väl svara på 50-60 såna frågor innan tiden var slut och kände mig mest bara förvirrad efteråt.

Nä, nu känner jag efter att ha hållit på med det här inlägget i typ en timme samtidigt som jag pratat på msn att jag är astrött. God natt.

Framåt

2007-08-15T10:19:00.000+01:00

Elma kröp nyss!! Hon har varit på g länge men nu så. Det var inte långt men hon gjorde det :)

Den småarga och lite för fega

2007-08-14T10:53:00.000+01:00

Första gången jag såg henne stod hon i en korsning i ett villaområde och bara stod. Sen sprang hon iväg och jag funderade inte så mycket mer över henne. Nåt kvarter senare såg jag henne igen, hon var då i färd med att klistra fast nån lapp på en lyktstolpe. Hon gick 20-30 m före mig så det gick inte att missa att hon fortsatte klistra upp saker på annat som skylten till Backenskolan, busshållplatsen, elskåp m.m. Nyfiken som jag är gick jag lite långsammare förbi lyktstolpen och skolskylten för att få reda på vad det var. Jag stannade aldrig helt så jag såg bara fragment av dem, det var bl.a. en svensk flagga i sommarmiljö, på det andra stod det nåt om unga tjejer som mår dåligt. Jag fick inte riktigt ihop vad det var men hade mina misstankar åt det BSS-hållet, och webbadressen pekade också åt det hållet. Jag kollade när jag kom hem och jodå, nog var det nån som var mån om att bevara landet svenskt. Idag när jag var ute såg jag ett av klistermärkena igen på ett annat ställe, det stod "Utrotningshotad" över ansiktet på en onormalt blåögd baby. Det kan ju inte vara okej att meddela sig på det här sättet, oavsett vilket budskap man har. Är det inte förstörelse av annans egendom eller nåt sånt? Busshållplatsen tillhör väl lokaltrafiksbolaget, elskåpen energibolaget, skyltarna nån annan? Nu var ju det här ett extra otrevligt budskap flickstackaren spred, och det var där min tanke startade ("Hur f*n kan hon helt ogenerat gå och sätta upp sånt här? Jag borde riva ner dem så fort hon satt fast dem, så hon ser det. Men tänk om hon är galen och börjar slåss, jag måste ju skydda Elma. Nä, jag säger inget, jag är för feg. Men jag borde.... Jag borde ha nåt att styrka det med... man får säkert inte ens sätta upp grejer på de här ställena, de ägs ju av nån annan. Stackars lurade tjej som skickats ut för att sätta upp den där skiten. Mutter, mutter, mutter....") Så jag gick vidare hemåt utan att säga nåt. Bitter över min feghet och arg för det hon satte upp.

95

2007-08-13T06:39:00.000+01:00

Jo, jag överlevde helgen och min dödsångest var obefogad. Jag och tre andra tanter (ja, två av dem var faktiskt riktiga, äldre tanter) möttes och var alla påtagligt darriga i knäna. Vi undrade varför tanken slagit oss att utsätta sig för det här, i tre dagar dessutom. Vi valde hästar för alla dagarna, det blev en ny för varje dag för mig.

Första ridpasset innehöll bara teknik- och sitsträning, inga hinder att tala om egentligen. Efter ridningen följde en teorilektion som handlade om samma sak. När jag satt där insåg jag att det är inte så konstigt att jag är rädd, hoppning skiljer sig väldigt mycket från att rida dressyr som jag har tränat betydligt mer på. Alltså har jag ingen riktig koll på hur jag ska ska göra för att det ska bli bra, det i kombination med skräckscenarion som handlar om ambulansfärd och invalidisering är inte direkt stärkande.

Dag två var jag nästan ännu mer nervös, jag skulle ha en häst som har rykte om sig att ha väldigt bråttom i hoppningen. Genast började scenarierna ta fart i huvet.... Övningarna fortsatte på samma tema som dagen innan, men nu la vi in några små hinder i banan också. Hon var väldigt snabb om man gav henne för mycket eftergift men vi passade ganska bra ihop trots allt och det kändes faktiskt väldigt bra när jag kom på hur hon fungerade. Kände att jag hade stor nytta av teknikträningen från dagen innan. Teorin den här dagen bestod av löshoppning (hästen hoppar utan ryttare och kan därmed hoppa högre). Maffigt att se när en 1, 70 m hög häst lajjar över hinder som är 1,30 höga, och nyttigt att stå bredvid och se hur de använder sin kropp i ansats och hopp.

Sista dagen var det sagt att det var vi sjäva skulle bestämma när hindren höjts tillräckligt. Vi började såklart med låga hinder tills vi kände att vi hade tekniken och modet att gå vidare. Från början var hindren kanske 40-50 cm nånting, vilket inte kändes så jobbigt. Mitt största problem då var att få den för dagen stora hästen (jag kom inte upp utan att klättra från en bro) att engagera sig, han tyckte nog att det där mest såg ut som skräp på marken. Men när det var dags att börja höja vaknade han till lite bättre. Efter ett av hoppen stannade jag till vid hinderstödet för att se vad vi var uppe på - 75 cm. Ojoj. Det såg lite högt ut och mentalt kändes det väldigt högt. Eftersom jag tydligen var en av de "modigare" i sällskapet tyckte ridläraren att det bara var att köra på, så hon fortsatte att höja 10 cm i taget. Två av tanterna hade vid det laget gett sig och efter 85-hoppet sa den tredje att hon också hade nått sin gräns. Jag frågade om det var bra för mig då också men ridläraren tyckte jag kunde prova en höjning till. Jag tittade på hindret på 95 cm och tänkte "shit". Samtidigt fanns det ingen direkt tvekan, men jag blev lite fumlig och fick göra om ansatsridningen för att få till det. När jag var på väg fram hade jag bara i huvet att jag måste rida på som bara den för att lyckas. Och JA, vi tog oss över utan problem. Hästen kände förmodligen att han äntligen fick nåt som var värt att hoppa över ordentligt så han skärpte sig också mer. Herregud vad jag darrade efter hoppet, men ooo vad jag kände mig glad över att ha klarat det.

Jag kan inte säga att jag känner mig orädd för att hoppa efter de här dagarna, men jag har mer kontroll på hur jag ska göra och min osäkerhet är mindre. Det känns som att chanserna att det blir rätt är större. Det kanske kan leda till att jag i alla fall deltar i kommande hopplektioner i stället för att stanna hemma.

Skakis

2007-08-10T15:25:00.000+01:00

Just nu är jag livrädd och en släng av dödsångest. Idag om bara en stund börjar hoppkursen för hopprädda som jag ska vara med på nu tre dagar framöver. Det är så jag börjar undra varför jag anmälde mig.... burr. Så vi får väl se om det blir nån mer bloggning framöver.

Varm i skinnet

2007-08-06T23:47:00.000+01:00

Idag hade sommaren återvänt vilket gjorde mig väldigt glad. Vi åkte iväg till havet men den här gången till en annan strand än den vi varit på hittills i sommar. Det var väldigt mycket folk där och nästan alla var så .... små. Unga alltså. Lite show off över det hela och vi var helt klart minoritet med Elmas tält mot solen. Man var hela tiden lite oavslappnad och förväntade sig nästan att få en volleyboll i huvet när som helst. Det fick vi inte men vi åker nog till den andra "lugnare" stranden i morrn. Jag tyckte inte att solen verkade så stark längre men nu på kvällskvisten är jag varm i skinnet.

Hann med att slänga iväg en jobbansökan också. Det verkar vara ett ganska bra jobb som jag tror kan passa mig. Vi får väl se om jag håller måttet och ens får komma på intervju.

Nu är det dax att sova, i morron väntar mer sol :)

Klagovisa

2007-08-05T14:06:00.000+01:00

Idag har jag en massa jag borde göra. Vika ihop och lägga in kläderna i byrån, hitta en bra plats i köket för kaffeservisen, skriva och skicka en jobbansökan, fylla i papper för min olycksfallsförsäkring och en massa annat skit. Hittills har jag inte lyckats ta mig för att göra nåt alls nästan.

Låg i soffan med Elma och lyssnade på P3 star vilket handlade om att klaga. Ett par tjejer satt och diskuterade huruvida det var okej att klaga eller inte. Den allmänna uppfattningen verkade vara att det var bara BRA att klaga på det mesta, som den ena tjejen sa - för att må bättre själv, typ dumpa sitt skräp på nån annan. De tyckte också att det var socialt att klaga och att det var bra samtalsämnen eftersom alla kunde relatera till och klaga på nåt själv. Och nog stämmer det att det är anledningen som gör det så vanligt att klaga. Men skapar det inte en negativ inställning? Jag säger inte att jag inte klagar för det gör jag, men det en av de saker jag gärna skulle vilja göra mindre. Bara klaga när det verkligen är befogat, inte gå och smågnälla på saker som inte är viktiga. På sikt hamnar jag snarare i en negativ spiral av det än att det lyfter mig. Klag ger klag. Eller......? Vad vill jag ha sagt med det här då? Jo, jag tyckte att det kändes som en trist inställning att det är okej att utan begränsning gå omkring och spy galla lite till mans och att det dessutom anses som en social förmåga. På tjejerna lät det nästan som att det fanns med i Maslows trappa bland människans grundläggande behov. (Men se! Jag klagar på dem som klagar) Nä, jag tror på positiva medmänniskor och var annars ska man börja om inte med sig själv?

(Obs! Jag kan inte garantera att framtiden inte för med sig något gnäll från mig.....)

Musik och möbler

2007-08-02T14:24:00.000+01:00

Här om dan införskaffade Jörgen biljetter till Kent den 18 november i Globens annex. Ska bli roligt att gå på konsert och att träffa Jenny en hel helg. Biljetterna tog slut på 2 minuter, men den rutinerade konsertmästaren lyckades knipa åt sig ett gäng ändå.

I hemmet har i stort sett alla möbler flyttat runt, Elma skulle nämligen få ett eget rum. Det egna rummet blev det som vi hittills haft som sovrum eftersom det är det enda som ligger lite avskiljt. Det var inte det lättaste att möblera ett rum med både soffa, tv, soffbord, matsalsbord och sex stolar, som tidigare inrymde hälften av de sakerna. Nu fick ett av de tidigare två vardagsrummen göras om till master bedroom. Till slut fann möblerna sin plats, det blev helt omvänt mot vad vi tänkt oss innan vi började. Men det blev riktigt bra.

Sorg

2007-08-01T15:50:00.000+01:00

Idag fick hunden Bonzo somna in efter nästan 13 levnadsår. En gammal man som alltid gjorde sitt bästa och ville alla väl. Finare hund får man leta efter.

Nu viftar han på svansen i hundhimlen och slipper ha ont.

Vila i frid, kära vän.

Redan slut?

2007-07-31T19:44:00.000+01:00

Senaste tre veckorna har känts som sommar trots att vädret inte alltid varit så somrigt. Veckan i skåne gick i svindlande fart, med facit i hand var den lite väl uppbokad. Det blev inte vad man kan kalla vilsam semester precis men å andra sidan var det roligt att träffa släkten.

Efter ett dygn i Umeå blev Tresjö nästa anhalt. Efter den ganska hektiska föregående veckan såg vi fram mot att ha allt man kan tänkas behöva inom promenadavstånd och att inte ha nåt planerat. Sena kvällar och sovmornar blev det, som tur är är Elma också inställd på semestertid så hon vaknar fram mot 10.30. Första veckan var det bara lugnt, det blev till och med badväder nån dag. Veckan efter gjorde vi en make over i vårt rum i "stugan". I huset kan man hitta de mest fantastiska färgval och färgkombinationer. I vårt rum har t.ex. alla lister varit knallgula till en beigesvampad tapet, i köket/matrummet är taket målat ljusblått, vindsluckan är tapetserad med rutig tapet, listerna utanför toan är äppelgröna till en rosa tapet, i hallen har man dekorerat taket med nån slags panelplankor med väv på. Osv osv. Vi målade listerna i rummet vita (bara det gjorde en avsevärd skillnad), målade taket, målade tre väggar gräddvita och en fondvägg chockladbrun, la in valnötsgolv och bankade dit sproilans vita golvlister. Känslan i rummet är en helt annan än innan.

Under veckan hann vi också med en shoppingtur i Övik där det var rea i varenda affär. Några fynd bland många: en klocka för 80 spänn, ett par sneakers för 124,50. Inte illa. På tal om shopping blev det ett par besök på loppisen i Tresjö också. Jag köpte ett gäng gamla Starlettidningar från 80-talet och återupplevde gamla minnen. Där fanns även en finfin tavla som passade bra i det nyrenoverade rummet för 30 kr. Men det bästa av allt var - hör och häpna - en kaffeservis med rosa rosor och guldkant. 120 spänn för rubbet, en cool kaffekanna, koppar m fat, assietter, sockerskål och gräddkanna.

Jaha, och nu är vi tillbaka i Umeå igen. Värre väder än det har varit idag får man leta efter, spöregn från morron till kväll. Känner mig lite ångesttyngd över att det känns som att sommaren är slut, igår kändes det som att hösten kommit. Åsså måste jag snart leta upp ett jobb, känns också lite vemodigt. Blää, jaja i morron är en ny dag, då kanske jag inte har på mig den svarta mössan längre.

Huvva, det ser verkligen oharmoniskt ut när jag lägger in bilder.

Sommar sommar

2007-07-08T18:39:00.000+01:00

Nu är jag sådär trögbloggad igen. Jag tänker nästan varje dag att jag ska skriva nåt, men det blir inte av. Senaste veckan har Umeå haft ett fantastiskt sommarväder och vi har varit ute nästan hela tiden. Det har badats i havet och i olika sjöar, Elma har fått sina första utomhusbad (uppblåsbara poolen och badbaljan på altanen räknas inte). Nåt ridpass har oxå hunnits med, grillning, vindrickande och en hel del Wow:ande. Snuset har återintagit sin plats i tillvaron. Nu har det varit regningt och grått i ett par dagar vilket faktiskt har känts riktigt skönt, ibland känns det krävande med fint väder dag efter dag. Man måste ge sig ut nånstans så fort man vaknar.

Den lilla visar inget intresse av att krypa men kan däremot stå och blansera utan stöd en bra stund (och med det menas ca 10 sek). Hon "pratar" mkt och när ytterdörren mot trapphuset öppnas åker hon fram i en väldig fart (med gåstolen) för att lyssna på ekot som blir när hon ropar, kan stå där en lång stund. Igår hade hon barnvakt av farmor och farfar för första gången en hel kväll, Peter skulle jobba och jag skulle gå ut o äta och förmodligen stanna ute efter det. När hon märkte att jag skulle gå och blev ledsen fick jag lov att snabbt gå därifrån för att göra det mindre jobbigt för både henne och mig. Jag fick en ordentlig klump i magen som höll sig kvar ända tills det kom ett sms efter nån timme in på middan om att hon hade somnat och att allt var bra. Väl hemma vid 3-tiden fick jag lov att sitta o titta på henne en lång stund innan jag somnade och kände hur hjärtat höll på att gå sönder av ömhet.

I natt jobbar Peter sitt sista pass innan semestern och i morron bär det av till Skåne i en vecka. Resterande fyra veckor har vi inte planerat mer än att vara i Trehörningsjö till och från, beroende på väder, vind och humör. Känns ganska skönt att inte ha nåt mer bestämt än så, men vem vet - plötsligt får man för sig att dra iväg nån annanstans. Lite konstigt känns det att det inte ha nåt Stockholmsbesök inbokat. Men det är väl bara att vänja sig eftersom jag inte har nån familjär anknytning dit nu längre när hela bunten flyttat därifrån. Visst finns det en hel del vänner kvar där men när man har lillflickan känns det inte riktigt lika lätt att bara dra dit och flänga runt som jag brukar göra. Vi får se om det kanske ändå inte blir ett besök i slutet av augusti eller så.

Bye for now, nu dröjer det väl ett tag igen innan det blir nån bloggning.

Midsommarafton 2

2007-06-22T23:00:00.000+01:00

Ännu en dag till handlingarna. Och som sagt var det midsommarafton idag. En trevlig dag, men den har skiljt sig lite från hur en midsommarafton "brukar" se ut. Vi har inga fasta traditioner för firandet, men eftersom Peter skulle jobba kväll/natt så kunde vi inte följa med de andra till Ljusdal och fira där. Alltså var det bara vi tre och det var väl mest det som gjorde att det kändes annorlunda. Vi åkte i alla fall iväg till Gammlia där det hålls årligt midsommarfirande med allt vad det innebär. Där var sjukt mycket folk så vi drog oss till utkanten av området för att äta vår sillpicnic. Vi skrattade åt oss själva när vi kom att tänka på att vi hade tyckt att det var jätteviktigt att komma iväg dit för att äta picnic och gick sen nästan från området för att det var för mycket folk när vi väl var framme. När vi ätit klart tog vi i alla fall en sväng på området så vi fick se midsommarstången och lite folkdans m.m. Sen var vi nöjda och åkte hem.

Detta äventyr hade tydligen tagit ordentligt på krafterna eftersom vi somnade i omgångar när vi kommit hem. Sen blev det grillning, och jordgubbar med grädde i en väldig fart eftersom Peter skulle iväg till jobbet. Och sen var det bara jag kvar (och Elma men hon somnade). Det har nog i alla fall inte hänt för, inte på bra många år i alla fall. Lite dovt på nåt sätt, men samtidigt så gör det inte så jättemycket. Jag har tittat på en riktig 80-talsfilm (Wall street med bl.a. Charlie Sheen och Michael Douglas), roligt med alla "coola" kläder, assecoarer, inredning osv. Sen har jag vattnat alla planteringarna på altanen, inkl. grannens/svägerskans. Det är ganska många tillsammans. Ja, så roligt har jag haft det. Nu låter det som att jag är besviken på kvällen, men det är jag inte - jag lovar :)

Kl 23.44: Inte så mörkt om nätterna...

Glad midsommar

2007-06-22T10:15:00.000+01:00

önskar jag den som råkar se det här :)

Tiden går fort...

2007-06-21T19:35:00.001+01:00

... och jag hänger inte riktigt med. Dagarna går med ljusets hastighet, veckorna med raketfart och månaderna fullkomligen svischar förbi. Jag tycker fortfarande att det känns som att det var sommar nyss, så har jag känt hela året. Och nu är det sommar igen, det är ju snart juli! Egentligen vet jag inte riktigt vad jag gör eller vad det är som gör att tiden går så fort, men ganska ofta önskar jag att jag kunde stoppa tiden. Ett tag i alla fall. I mitten av augusti måste jag lägga in en högre växel när det gäller jobbsökande. Egentligen har jag ingen växel i överhuvudtaget när det kommer till det, men jag måste i alla fall ta tag i det då. Det grumlar min annars så okomplicerade tillvaro lite. Men jag tänker som jag brukar göra när jag inte riktigt vet hur jag ska lösa saker - det ordnar sig.

Idag började dan med att jag gav mig av till den hårda dressyrtränaren för att rida ett pass tillsammans med tre andra. En av dem är samma som jag brukar rida med, den andra hämtade vi upp längs vägen och jag började undra hur jag skulle platsa i det här sällskapet. Hon verkade jätteseriös och hade med sig egen sadel. När vi kom fram dök den tredje upp, med egen häst. Verkade oxå jätteseriös. Jag tänkte att jag får väl försöka göra så bra jag kan, det som är bra hos den här tränaren är att vi oftast inte gör så avancerade saker men hon ställer höga krav på hästens arbetsform och utförandet av rörelserna och övningarna. Jag fick en ny häst, Cindy, och kände mig ytterligare lite nervös för det. Vi sadlade osv och gick ner till ridhuset, och när vi suttit upp kunde jag inte låta bli att tjuvkika på de två "nya". Hon med egen häst var ju givetvis väldigt synkad med honom och det såg ju fantastiskt ut, men hon med egen sadel såg (till min lättnad) ganska mainstream ut. Skönt, pressen släppte lite. Tränaren var på hugget den här dagen, tror att hon blir ännu hårdare nu när man varit där ett par gånger. Men det är bra, jag betalar inte dyra pengar för att åka häst.

Tillbaka hemma fick vi besök av min morbror och hans fru som är på norrlandsturné. De bor i Skåne sen många herrans år tillbaka men har periodvis bott i Västerbotten/Norrbotten tidigare i livet så de ville ut och återuppleva gamla minnen och trakter. Det är inte så ofta vi ses, och om vi ses så brukar det inte vara så här långt norrut. De hade dessutom inte träffat Elma tidigare, som fick mycket väl godkänt :)

Efter deras besök blev det pizza och vin, som efterföljdes av tvätt. Välbehövligt, tvättkorgen var i fullaste laget och hade börjat svämma ut över hela sovrummet. Efter en stund kom den nyuppflyttade Jonny och den inte lika nyuppflyttade Maria förbi en stund. Fick höra mer om vad som hänt när de blev bestulna på sitt flyttsläp i Sthlm härom dagen... &Y?%&amp;TRE/(?/=ÅY%&=//(6786%&()/% tjuvar!!!! Tur att alla lever och välbehållna i alla fall.

Världens längsta dag

2007-06-18T12:09:00.000+01:00

Klockan är strax efter ett och jag är redan dödstrött. Eller fortfarande ska jag kanske säga. I lördags var det partaj och jag tyckte ändå att det var hyfsat lugnt på alkoholfronten. Däremot så blev det ju rätt sent, vilket betyder ännu mindre sömn än vanligt trots att Peter skulle ta hand om morgonen med Elma. I går var jag lite lätt bakis, och idag är det som att det hänger kvar. Var såååå trött när lillan ville gå upp vid 7.30-tiden, till min stora glädje somnade hon om när hon ätit upp gröten. Och jag med, somnade alltså. Så vi sov till 9.30. Bra, tänkte jag nu kommer nog allt kännas bättre. Icke. Jag har ont i huvet, trött som ett as osv. Lillan har inte en av sina bästa dagar vilket inte direkt underlättar ovanstående. Nu har hon somnat en stund så jag ska passa på att äta lite.

Bortsett från dessa eftersviter så var det en jättebra helg. Jenny var här och hälsade på och vi hann både babbla en massa, shoppa, partaja och ................ sjunga SingStar!! Som jag skrivit förut har jag nån form av fobi mot att sjunga så att nån annan hör men vid senaste nyårsfirandet fick fobin en underlig vändning då jag blev besatt av SingStar. Det har nu gått så långt att jag köpt ett eget! Kan ju inte hålla på att låna av Jonny o Maria varenda gång.

Jag får nog fortsätta skriva senare... nu tog hjärnkapaciteten slut igen *reboot*

Ttfn

En bra dag

2007-05-31T19:00:00.000+01:00

Skrotnisse högst upp i huset håller på att flytta ut idag - bra.

Vi ska få ny hyresvärd - braaaa.

Bilen lämnades in på verkstan och kunde hämtas samma dag utan att det blev något tjafs - bra.

Idag har jag hunnit sitta i solen och äta jordgubbar med glass - mycket bra.

På lördag ska jag festa för första gången på ett år och ett par månader - bra (och läskigt, jag hoppas jag inte behöver bli hemkörd av polisen haha).

I morron kanske jag får dricka en riktig latte - bra (vet inte varför jag snöat in så hårt på det nu när jag börjat igen efter att i stort sett haft kaffeuppehåll ganska länge, men det är sjukt gott).

Hon återupptog bloggandet - bra.

Det har varit en bra dag idag. Men en tråkig grej är att Jenny skulle kommit och hälsat på i helgen, men hon har fått en dunderförkylning så vi får skjuta upp det - inte alls bra.

Light version of uppdatering

2007-05-30T19:41:00.000+01:00

Det var länge sen jag bloggade och det verkar vara nåt som har drabbat fler än mig. De bloggar jag brukar läsa verkar ligga på is mer eller mindre. En av dem är helt borttagen och hon verkar ha bestämt sig för att sluta helt. Känns lite tomt utan den på nåt sätt, men man kan ju hoppas att hon tar sitt förnuft till fånga och startar om igen.

Att jag varit så trögbloggad senaste tiden tror jag beror på att jag har haft fullt upp. Barndop, ny granne, resa till Malmö och Stockholm och en massa annat sånt som händer mest hela tiden. Idag var jag t.ex. och red privatlektion för en regional dressyrmästare. En (relativt) hård tränare som var på en som en igel, vi var bara två deltagare så det fanns inget utrymme för maskning där inte. Mycket nyttigt, men rätt jobbigt såklart. Hon var inte speciellt tillmötesgående i sitt sätt men hon är ju sjukt duktig på ridning så man får väl se henne som en nazitränare som kan hjälpa mig att bli bättre.

I morron ska bilen lämnas in igen. Den här gången ska jag få skjuts av Pia både dit och hem, vilket jag tackar ödmjukast för. I och för sig skulle jag behöva lite motion men mentalt skulle det kännas jä*ligt jobbigt att gå den där sträckan igen.

Nä nu tror jag att det är dax för lite Wow, det har inte blivit tid för nåt sånt på jättelänge.